Flyga och fara.

Jag är så ofattbart trött idag. Helt crazy. Att jag ens klarade att gå till jobbet är ett mirakel.

Hemresan från Israel var minst sagt jobbig. Säkerheten på en israelisk flygplats är rigorös och ljust lockigt hår och oskyldig blick hjälpte föga när jag fastnade med dunder i brak i säkerhetskontrollen.
Först med min stora väska som de gick igenom så noggrant att inte ens liten strumpa lämnades åt slumpen. Trots att jag var tämligen övertygad om att inget knark eller vapen packats blev jag ändå helt galet nervös. Emma gick igenom utan problem. Trots att hon ser så lurig ut.

När vi skulle på kontroll nummer två för handbagage, kläder och sådant så fick jag återigen gå lite åt sidan och häva ur varenda liten hårnål från väskorna som skulle genomsökas från grunden om och om igen. I det lilla rummet med draperiet blev jag dock inte insläpad och ingen är gladare än jag för det. Även vid denna kontroll kom Emma undan. Nemas problemas. Den enda gång hon stötte på patrull var när hon råkade erkänna att hon var vän med mig. Då fick hennes pass undersökas igen. Såklart. Har man sådana vänner så kan man ju inte vara annat än skum.
Jag vet inte vad det var med mig som kändes så suspekt.
Emma tror att det var mina converse. Kanske. Eller stödstrumporna.

Men när allt var över och jag var en fri människa igen så kände jag mig ändå oerhört glad över att de är så otroligt grundliga. Israel är grymma på säkerhet och det gör att man känner sig väldigt trygg. Dessutom var flygplatspersonalen oerhört vänliga genom hela undersökningen.

Även flygningen var ganska tröttsam då det var väldigt mycket turbulens. Men flygvärdinnan pratade lugnande med oss under nästan hela tiden, försäkrade oss om att det inte var någon fara och att det kan jämföras med när det går vågor när man åker båt.Jag var lite darrig när vi landat och knappast redo för en 4 timmars tågfärd.
Men det var så värt att åka hela vägen direkt och för att vid ettsnåret kunna somna i sin egen säng. Jag drömde om Jerusalem, flygplatser och Hummus i en enda röra.

Jag behöver ett par dagar att smälta allt känner jag. Nya minnen dyker upp hela tiden. Jag kommer på något och skrattar rakt ut eller drabbas av akut tillbakalängt.

Ja alltså, herregud vilken grej det här har varit. Kan jag leva på länge minsann.

Bilden har jag fått av prinsessan och är från middagen den första kvällen.
Absolut inte från flygresan hem.
Då var minerna lite mer ansträngda kanske man kan säga.