Vi har varit på landet och varit hundvakt i helgen. Spiggens farmor och farfar skulle iväg på en boxerovänlig tillställning så faster Peggy fick stanna hemma och leka med sin favoritstalker Spiggen. Peggy har högst blandade känslor för Spiggen. Å ena sidan är han ju en gapig liten skit som får all uppmärksamhet på boxerns bekostnad utan att alltid förtjäna det. Men å andra sidan så tappar han korvbitar när han äter, kramas en del, oftast mjukt, och dessutom så är de ju ändå släkt. Så man får ta det onda med det goda resonerar Peggy och finner sig i situationen.
Spiggen däremot, älskar Peggy helhjärtat. Han är snäll mot henne men kan vara lite väl på ibland. Då påminner han en del om en överförfriskad gentleman klockan halv tre en lördagkväll. Det ska kramas och bjudas på goda grejer och följas efter och vinglas runt. Och Peggy är artig, låter sig bjudas, låter sig kramas men försvinner sedan diskret runt hörnet. Då snubblar han efter, Spiggen. Pekar och ropar du däääär.
Ja ni hör ju. Jag har 18 år på mig att uppfostra honom.
 |
| Klappa klappa |
 |
| Krama krama |
Haha. Den relationen påminner i hög grad om Teodors relation till sin farbrors hund. De är ganska lika varandra på sina sätt och det är inte alltid fördelaktigt. Gillar den sista bilden skarpt.
SvaraRaderaMyyyys! Lyckliga spigg som får ha en sån härlig kompis att ränna efter. Det är verkligen värt en och annan korv :)
SvaraRaderaKram
Ja, dessa barn och hundar. Wilhelm och Emma leker med farmor och farfars flat. Hon är FÖR snäll så det blir problem med andra, mindre snälla hundar, som utan att blinka säger ifrån med ett litet "på-plats-bett". Men hunden vet alltid vart det är bäst att ligga och vänta på godsaker, under barnens stolar. Mumsbitarna låter inte vänta på sig :-)
SvaraRadera/Linda
Lyckliga Spiggen som har en sån tålmodig fröken att krama!;)
SvaraRadera