Okej. Alla har en gräns.

Idag fortsatte Spiggen sitt tandsprickningsrace och vi var inbjudna till en cirkus av sällan skådat slag.
Skrik vid frukosten, inte äta vid lunchen. Vi tog en tur upp till Delsjön för att gå promenad och gick kanske i 5 min innan vi  fick vända eftersom Spiggen var hysterisk i vagnen. Leka på gräsmattan istället. Tyvärr i uppförsbacke så Spiggen ramlade och rullade runt. Inte långt och ingen skada men ny hysteri. Sedan fick han se gungorna, som tyvärr var upptagna= nya vrål.
Väl inne på cafét beställdes våfflor och gott humör. Nåväl. Spiggen välter bordet så våfflorna for i golvet. Sylt och grädde överallt. Ny gapattack. Ville inte äta om han inte fick äta av bordsgrannes våffla. Där gick gränsen kände jag. Så vi gick. Snabbhandling på Focus och hem så Spiggen skulle få sova. Inte sova. Nej.
Kvällsmat med fullständig tokbrytskalabalik. Tog gröt ur munnen och kastade på mig, på väggen, på golvet. Kastade russin, kastade mjölkflaskan. Han lugnade dock ner sig när han fått en bit gurka att bita på och kyla ner munnen med. Den följde även med in i duschningen som blev nödvändig för både Spiggen och mig efter grötinfernot. När Peter skulle hämta Spiggen från duschen upptäckte han att jag blödde näsblod för fullt. Jag gör det ibland när jag blir riktigt, riktigt stressad. Så nu djupandas jag lite i soffan medan Peter lagar Mannerströms räksoppa. Det ryktas om vitlöksbröd och vitt vin också. Jag kanske spetsart. Vi får se.

Rakethandling för att undvika nya skrik.