Om att blomma under vissna förhållanden.

Alltså jag har de ogrönaste av fingrar. Knallröda är vad de är, i det avseendet. Jag kan döda vad som helst på rekordtid. Till och med min plastväxt ser lite vissen ut.
Men i våras någon gång så köpte jag en orkide som är förunderligt tålig. Efter mkt om och men så tappade den tillslut alla blommor och jag var beredd att slänga då det inte händer i min värld att jag skulle kunna få en orkide att blomma om. Jag ser dem som long lasting snittblommor helt enkelt.

Men så såg jag att den hade en liten knopp så jag avvaktade förflyttning till sophink. Och så plötsligt exploderade den i blommor. Och har fortsatt att blomma sedan dess. Den ger sig ta mig tusan inte. Tvärtom, den har dubbelt så många blommor som den hade när jag köpte den. Den får ALDRIG något vatten och när den väl får det så vattnar jag rakt i och tänker att jag tömmer ut det sedan och så glömmer jag bort det.

Det är en asfaltsblomma jag fått tag på, helt klart. Men lite orolig blir jag, som vårdare och allt. Den verkar lite masochistisk lagd, minst sagt. Tar skit, trivs i destruktiva relationer och sådant där. Det kan väl aldrig vara bra.