Städsabotage och pirayabebisar

Jag har städat heela dagen idag. Oavbrutet. Slängt sopsäckar som vägt mer än vad jag själv gör. Rensat och skrubbat små lister jag aldrig noterat att de funnits ens.
Spiggen har varit med på alla moment vilket kanske inte direkt har förenklat processen men det var ganska mysigt. Åtminstone ibland. Vid ett tillfälle lyckades jag dock lura honom att fokusera på något annat. Det började snöa så jag vände barnstolen mot fönstret och satte en riskaka i handen på honom och då var han som hypnotiserad i säker 5 minuter. Sedan ville han kolla lite på grejerna jag slängt och kontrollera alla papper så att jag inte slängt något viktigt eller något som var hans. Det mesta var hans eller viktigt visade det sig, så det togs upp igen och istället packade han ner en sko, en vattenflaska och en tårtspade som han tydligen hade tröttnat på. Och sedan blev han lite arg när jag sa att det var mina saker som jag fortfarande använder ibland.

Det tråkiga med dagen är att trots att jag säkert lagt 6 timmar på städning så ser det värre ut än innan, nästan. Sjuk otacksamt. Visst, vi har en ren fläkt i badrummet, prydligt badrumsskåp och välrensade pärmar. Men vi har också Dammelefanter i hörnen. Hålslagarkonfetti över hela hallgolvet och gamla gardiner över min säng.

Men i morgon är det en ny dag och då får vi hoppas att jag kan frambringa lika mycket energi som idag.
Det lär behövas för Spiggis skall till tandläkaren. Vi får hoppas att tandläkaren vet vad hon ger sig in på innan hon stoppar fingrarna i truten på den pojken. Det är ju inte direkt en gadd han har att bitas med. Tandsprickningen har på en veckas tid resulterat i tre nya tänder och en fjärde på väg och med de 8 han hade innan så räcker det nog för att kapa både långfinget och ringfingret på en gång om hon har otur.
Idag bet han Peter i pannan (!) och mig i hälen och lilltån. Så han är on fire, minst sagt. Legat i träning.

Hej söta tandsköterskan. Jag är här nu.