Idag är jag värd en bragdmedalj för gott mödraskap kan jag berätta. Nej det har inte med att göra att jag ägnat helgen till att oavkortat trösta en supergnällig Spigg med sömn, mat och attitydproblem. (Även om det knappast kan hamna på minuskontot heller) Den stora bedriften handlar istället om att jag på vår dittills trevliga promenad fick kväva en sjuhelsickes inre lust att totalfreaka när vi plötsligt stod öga mot öga med en stor råtta. "Nej vet du vad" sa jag lugnt till Spiggen. "Jag tror att vi vänder om och går längs vägen istället. Så kanske vi ser en buss" Och så vände jag lugnt om och gick därifrån. Jag sprang inte, jag grät inte, jag skrek inte. Dock så transpirerade jag ymnigt och andades eventuellt ungefär 50 gånger snabbare än normalt.
Spiggen märkte ingenting utan var glad för de fina busskådarmöjligheterna. Så besparades han förhoppningsvis en projicerad fobi och därmed borde medaljen vara min.
Men nu vet jag alltså att jag aldrig mer kan gå vid parken vid kyrkan. Synd för det är ju en trevlig liten stig. Jag vet ju egentligen att det finns alldeles för många råttor i området. Vi har ju för tusan haft i källaren. När jag fick höra det på stämman så tänkte jag att jag kanske lägger ut lägenheten på tradera för utgångspris 1 spänn och prutmån vid snabb affär. Dock så tröstade de mig och ljög till med att råttor aldrig orkar upp längre än till max fjärde våningen. Det hjälpte sådär kan jag säga men i sak har de säkert rätt. Den kosten som de jävlarna lever på här i området med en miljard snabbmatsrestauranger att festa på sopor från, gör att de alldeles säkert har både högt blodtryck och kolesterol. Omfångsrika kroppshyddor har de iaf. Tjockisar är vad de är.
Så ikväll surfar jag på hemnet med panik i blick. Nu är läge att lägga ett skambud på vår lägenhet.
Om jag bara visste vart vi skulle flytta istället. Vet ni något garanterat råttfritt ställe i Göteborgsområdet så hojta till. Det gör inget om det är dyrt. Jag säljer bordssilvret.
På ytan
Under ytan
ha ha ha :) Men Annika:)) Jag skrattar så vovvarna blir oroliga här:)
SvaraRaderaMen..fattar preciiiis vad du menar..Måtte de här stadsråttotna hålla sig borta från moi..Det räcker med att Bella jagade en sork......
Nu gapskrattar jag!!! Du är totalgrym! Bästa mamman ever :)
SvaraRaderaKramar Kicki
Flotte? De kan väl inte simma?
SvaraRaderaRåttor är riktigt vidriga. Vill du höra om den där sommarnatten jag traskade över plattan någon gång under det glada 80-talet? Drottninggatan var en stor krater. Det var ngn megastor ombyggnad på gång. Jag överdriver inte nu. Men det var som ur en jävla skräckfilm. Typ Råttornas planet eller Råttorna anfaller. De sprang mellan mina ben! Jag har aldrig varit så skräckslagen någonsin.
Jag får nästan lite panik nu när jag tänker på det. Hur ska jag kunna somna nu då? Smart Sahra. Smart
Hoppas liten spigg har kryat på sig. Kram
Haha! Starkt jobbat gums!
SvaraRaderaNär jag läser Sahras kommentar så håller jag med. Jag bodde ju mitt i Stockholm ett tag. Vid Klara kyrka. Där sprang det råttor hela tiden. De släpade upp benrester från gravarna i tid och otid. Vid riksdagen springer det också råttor... de liksom rusar kors och tvärs över gatan och flyger upp och ner mellan soptunnorna. De är bra på att hoppa de små (?) jäklarna. Ah well.. jag kan inte påstå att jag är speciellt rädd för dom men trevligt är det kanske inte heller. Kram
Heja dig som kunde dölja din rädsla för Spiggen! Det kunde inte jag när jag var ute och gick på favoritstigen när Vincent var lite. Stigen går längs järnvägen så även om naturen säkert är inbjudande för ormar så har jag alltid fått höra att vibrationerna från tågen skrämmer bort dom. My ASS på den! När jag har kommit halvvägs så ser jag att vägen framför mig rör sig - det såg ut som att vägen rörde sig så många ormungar där var! Fy fan vad tårarna flödade, jag vände på vagnen och sprang därifrån. Jag går där aldrig längre! Fiiiii faaaan
SvaraRadera