Pysselaggro

As vad ont jag har i ryggen och högerhanden håller på att helt falla av.
Jag sitter och skriver inbjudningskorten till bröllopet och jag är frustrerad att det räcker till kan jag säga. En gång i tiden skrev jag väldigt fint, höll på en del med kalligrafi och sådant. De kunskaperna hade jag tänkt damma av nu och skriva vackra adresser. Mmmmhm.
Vissa bokstäver blir väl bra men namnens placering på korten hamnar lite hur som helst beroende på hur jag uppskattat hur mycket plats bådas fullständiga namn tar att skriva. Det blir också ganska skevt kan jag meddela och tja..fult. Jag hatar saker som är halvdana. Det är som scrapbooking. Jag vägrade scrappa korten själv för jag tycker det känns så tetigt när man liksom har försökt, köpt snitsiga papper och snören för en miljard och så blir det lite snett och inte perfekt och känns amatörigt.
Nu har jag samma känsla. Jag skriver hyfsat fint men det är inte perfekt. Vissa bokstäver blir för smala, för tjocka, för tätt ihop eller kluddiga. Jag sliter mitt hår för amatörigt är just vad det är. Pino.
A men det är väl charmigt, säger ni då snällt. I don´t do charmigt. Inte när det kommer till sådant här. Det som är menat att vara snyggt ska inte vara charmigt.

Kan hända att jag tar detta lite för allvarligt. Det är kanske till och med sannolikt, men jag är sur ändå.
Sjukt sur på ett ocharmigt vis.

Nedan ser ni min inspiration. Resultatet får ni inte se p.g.a skäms.

Source: boards.weddingbee.com via Annika on Pinterest