I alla fall. Detta nya, mer friska tillstånd har firats in med en kost så ohälsosam att den borde leda direkt tillbaka till sjukbädden. Jag är ganska säker på att min mamma och hemkunskapslärarinna skulle enas om att rostat bröd med apelsinmarmelad och chokladbiskvi inte är en middag enligt kostcirkeln. Ja, jag vet inte jag. Både frukt, mjölkprodukt och spannmål kommer man ju långt på och choklad ska ju vara så nyttigt för hälsan och för att inte tala om mandelbotten som ju är rena hälsokosten om man tar bort de flesta ingredienserna.
Den här veckan har gått rasande fort och sällsynt långsamt på samma gång om man räknar med hur galet segt det är att torka kräk i två dagar. Började jobba först idag och i morgon är det ju redan fredag. Tiden kutar iväg och jag har svårt att hinna med. Jag har så sjukt mycket jag måste göra och redan borde gjort.Vaknar med svettmustasch och somnar med dito. Vart tar tiden vägen?
På torsdag ska Peter och jag gå ut och fira att vi har varit tillsammans i 10 år. (DENNA gången...men det är en annan historia)10 år! Det är ofattbart. Han var en snorvalp när jag träffade honom och jag med antar jag. Inget har hänt och allt har hänt under den här tiden.
När jag tänkte på att jag inte minns en enda dag hittills under 2013 så kom jag på att jag kanske inte tar hand om mina dagar på bästa sätt. Jag tycker ju, som jag skrivit om förut, att det är okej att ha vardag och inte göra något och spänna av i mjukisar. Men om det hålle rpå för länge så skapar det ju inte direkt ett liv att skrocka åt i gungstolen på ålderdomshemmet. Kanske borde några fler dagar vara tjo och tjim och Hawaii?
Borde man känna stress över detta undrar jag?
Du är tillbaka ;-)! Det gillar jag!
SvaraRaderaLite Hawaii är aldrig fel.
SvaraRaderaDu kan ha rätt....är nog lite för mycket vardag och för lite Hawaii här också är jag rädd....
SvaraRaderaSkönt att du har piggnat till iallafall :)
Kramar