Ingen ville. Det var sorgligt uppenbart.
"Vi kan alltid gå och ta en drink någonstans" försökte Peter lite lamt.
"ELLER"... frestade jag, "så kan vi gå hem och ta på oss mysbyxor och se om det är något bra på TV:n`"
"JAAAAAAAAA"
Så nu är vi hemma igen. Klockan är strax före nio.
"Får man ta på sig mysbyxor på en sån här firardag" undrade Peter ängsligt. Eh ja. Det är väl ett av de bästa privilegierna med att ha varit tillsammans i 10 år.
Bekväma kläder.
Men Puta Madre var bra. 20-talsbordell kan liksom aldrig bli fel. Åtminstone inte rent inredningsmässigt. Jag bestämde lite lätt och ledigt att här ska vi hämta inspiration när vi inreder vårt hus i höst. Peter var mer tveksam men gillade verkligen konceptet där på plats.
Jag glömde kameran. Ah, det är sant. Och bilderna jag tog med mobilen blev så dåliga att inte ens jag kan med att lägga upp dem. Vinröda sammetsgardiner, kristallkronor, levande musik och heltäckningsmattor gjorde sig inte så bra på bild vare sig med blixt eller utan. Sedan blev det strömavbrott. Då blev det ännu svårare. Men det var galet trevligt. Smarriga tequiladrinkar, god, god mat och lakrits och hallonmoussetårta. Svårtoppat.
Så nästa gång vi skall ut och äta vilket kanske blir någon gång runt 2016 eller så, så kan vi absolut tänka oss att gå tillbaka. Ser fram emot det. Det ska bli trevligt.
Vin och drinklistan innehöll god lektyr |
Mysbyxor är svårslaget!
SvaraRadera