Mer glädjefnatt åt folket.

I morse innan jag gick till jobbet var Spiggen på sitt allra bästa humör. Så fantastiskt, översvallande superlycklig. För...ja, jag har ingen aning faktiskt. För samma sak som retade honom till bristningsgränsen igår. Att man måste byta blöjan, käka frukost och vinka av mamma.
Men idag. Spontana glädjetjut vid böljbytena. Varma händer som små stjöstjärnor på mina kinder när han delade ut puss efter puss efter puss. Samtliga mycket blöta. Nytt jubel och sedan spontandans.

Det gjorde min dag kan jag säga. Jag blir själv så där urbota lycklig av att se honom sådan här. Jag klappar mitt inre jag på axeln och ger äran åt Peter och mig för att vi lyckats skapa eller åtminstone bibehålla en lycklig unge. Fast...om man ska ta äran åt sig för det så ska man kanske ta skulden för vredesutbrotten också. Och gråtattackerna. Asch jag vet inte...Det mesta kommer kanske inifrån helt enkelt. Bara är.

Men en sak intresserar mig. När slutar man med det där? Glädjetjuten för inget annat än att det är härligt att leva. Den totala upprymdheten utan någon särskild anledning. Spontandansen och det intensiva intresset för en hund på gården. När lägger man av? När blir man blasé? Varför?

Barn kan lära oss mycket om hur man lever. Om hur man är i nuet, hur man är bekväm i sin kropp och hur man uppskattar de små sakerna i livet. Hur man är lycklig för inget särskilt och hur man känner och får ur sig negativa känslor; Snabbt och intensivt. Vuxna stänger skiten inom oss istället. Går och bygger agg och dålig feelis tills det sipprar ur öronen. Vi kanske också borde slänga oss på golvet och gasta för att sedan lättare kunna gå vidare, lite lättare till sinnet.

Jag är ödmjuk inför att samtidigt som jag tragglar ord med Spiggen för att han skall lära sig prata,  tränar på borsskick och hur man ska försöka igen när något inte funkar, så lär han mig samtidigt precis lika mycket. Om kärlek, tacksamhet, de obetydliga tingens skönhet samt allt jag vet om tålamod.

Och jag hoppas att den nya kunskap han dagligen får till sig inte petar ut allt det där han redan naturligt bara vet. Att det logiska och rationella tänkandet inte tar bort förmågan att tänka med hjärtat och på intuition.
Att lusten att spontandansa inte trycks bort av alla krav och måsten som både han själv och samhället kommer att lägga på honom. Att vad andra tycker inte skall hindra honom från att gå sin egen väg.

Älskade onge.



Kung är vad han är.
Med en självklart kunglig attityd.