Mästerkock och ungdomsnostalgi

Onsdagkväll är TV-night för mig som vanligtvis inte kollar så mycket på TV. (Bara på serier och sånt) Mästerkock och Mia på Grötö står på agendan. Jag är helt fixerad vid Mästerkock. Det är inte sunt. Men jag undrar vem som ska bli årets gråterska, årets pretto, årets psyko,årets darling, årets kändis o.s.v. o.s.v. i all oändlighet.

Maten i sig vet jag inte om jag bryr mig så mycket om. Det är Morbergs bistra blick, Manerströms lättretade tårkanaler och folk som ändrar personlighet under stress som jag är intresserad av. 

Och så tänker jag på hur riktigt, riktigt illa jag själv skulle presterat i tävlingen. Inte ens mina goda pannkakor hade väl tagit sig igenom gommarna okritiserade antar jag. Så jag är impad av att folk vågar ställa upp. Rafflande ska det bli.

I morgon blir det festligt värre när Peter och jag ska till Puta Madre och på bio efter jobbet.

Mycket romantiskt. Senast vi var ute och åt tillsammans själva var nog våren 1893 så det känns som det är på tiden. 10 år. Det är saker att fira det. Vi var ju så små så små. (Bokstavligt talat) Jag har till och med gått med på att se Tarantinos nya film trots att jag förmodligen kommer bli ängslig av den.

Är inte det kärlek så vet jag inte vad det är.

Ung och smal.
Det var tider det.