Kärlek till staden.

Något som jag älskar är när man bott i en stad tillräckligt länge för att den ska kännas som hemma.
Gatorna är bekanta, du fattar hur stadsdelarna hänger ihop och du vet var olika bussnummer tar dig. Även de som du vanligtvis inte åker. Du har en egen frisör, en egen tandläkare och ett café där de känner igen dig, kallar dig för "gumman" och där du vet att  bullarna alltid är färska.
Jag har genom åren tidigare känt mig hemma i Trollhättan, London och Karlstad och de städerna ligger mig därför alltid nära hjärtat. Men Göteborg ligger närmast. Min hemstad där jag för några år sedan kände mig helt förvirrad men som nu helt känns som  min. Trots att vädret oftast är en katastrof och såväl trängselskatten som skämten är ett skämt och att vi stundtals är flinka på att dra pistol, så är det här jag trivs. Här hittar jag och vet var jag ska leta. Här har jag nyckeln till ett centralt kontor dit jag kan gå om jag blir kissnödig när jag lördagsshoppar och inte vill gå till Åhlens betaltoaletter. Här är Spiggisen född och av staden tas han om hand när vi är på jobbet och när han är sjuk. Här har vi köpt hus där land möter hav och där staden kanske är som allra vackrast. Och eftersom jag inte är den flängiga typen så har jag nog tänkt att bo kvar där. Gärna hela livet.
Det blir fint det.