Måndag morgon.

Och så var det måndag igen. Och ny månad. Vad veckorna går fort!!

Tänkte ta upp en måndagsutmaning igen som kort och gott skall gå ut på att göra det bästa av dagen. Aktivt. Hur kan din måndag bli lite, en aning bättre? Vad kan du göra för att förgylla din (Och kanske andras, om du känner dig sådan) dag? Hur kan du välja en tanke som känns lite bättre? Du kanske har en supersopig dag, vad vet jag? Och då är kanske positiva tankar och tacksamhetsdagböcker bara bortkastat nonsens.
Men kanske kan du tänka en bättre tanke åtminstone. Det behöver inte vara en superpositiv tanke eller ens en positiv alls, utan bara en som känns lite, lite bättre och sedan ännu en. Och ännu en.

Jag har jättelätt att fastna i negativa tankespiraler, katastroftänkande och stress. Har skrivit om det  flera gånger. För mig är det därför jätteviktigt att stanna upp och vara närvarande i steget och i den minut som råder. Var är axlarna? Alltid för högt upp. Var är tanken? Ofta på något världsproblem jag inte kan lösa. Hur känner jag mig i kroppen? Hjärtklappning och för trånga kläder.

Men av den lilla stunden kan man alltid göra något bättre. Tänka på något annat som känns bättre, snurra nacken några varv och sparka av sig skorna. Ta hand om sig själv på de sätt som finns tillgängliga just då, för något mer kan man inte göra. Men det kommer nya stunder, med nya möjligheter och jag försöker tävla med mig själv för att finna så många som möjligt.

Jag tror på själviskhet och att först och främst fokusera på att själv må bra. Det låter kallt och cyniskt men jag märkt att ofta är de mest "osjälviska" personerna de största egoisterna och martyrerna. Tar man hand om sig själv så får man kraft över till andra och man behöver inte heller andras omsorger på samma sätt när man ger dem till sig själv. Då tror jag man blir mindre krävande, mindre bekräftelsetörstande och trevligare på det hela taget.

När jag funderar på detta så kommer tanken alltid att Spiggen är väl ändå mitt allra viktigaste. Det är väl viktigast att han mår bra. Honom kan man väl inte sätta sig före? Och så känns det ju. Och  det är ju självklart till en viss del eftersom han är liten och inte kan ta hand om sig själv. Men samtidigt så är en självuppoffrande mamma inte så himla kul. Om man inte mår bra och tar dåligt hand om sig själv så har man inte så mycket ork och kraft att vara en bra mamma. Dessutom vill jag inte ge Spiggen budskapet att han skall uppoffra sig för någon. Jag vill ju inte att han går med på saker som känns fel eller gör saker som han inte mår bra av. Och förresten VILL jag ju ge Spiggen allt jag kan. Det i sig är ingen uppoffring. Men det är viktigt för mig att oftast få sova på nätterna, att få egen tid och att inte behöva gå på massa barnaktiviteter jag inte känner för eller orkar med. Då blir jag en snällare mamma. Jag hoppas att han blir en lycklig unge även om han aldrig fick gå på babysim (= min värsta mardrömsaktivitet.)

Men visst är det väl också så att man inte gärna vill att folk ska göra saker för en bara för att vara snälla? Jag vill att folk ger till mig när de vill ge, träffar mig endast när de vill träffas och säger snälla saker när de känns rätt för dem. När man märker att någon gör något fast de inte vill så känns det kass för alla inblandade så varför skall man själv bete sig så? Det är ju knappast så att man blir snålare och taskigare mot folk för att man bara gör sådant man vill. Tvärtom tror jag. När pressen och kraven är borta är åtminstone jag villigare än någonsin att ge. Och jag hoppas att de runt omkring mig ska känna att när jag gör snälla saker så är det för att jag verkligen vill det.

Så, det var det. Fokusera på dig själv idag. För allas skull.
Kram och trevlig oktobermåndag.

Bild lånad från: http://www.wearekingstreet.com