Barnvaktsdags och Zumbaplåga.

Onsdagkväll och när jag kom hem från Zumban hade min mamma åter flyttat in för att vårda sitt lilla barnbarn. Det är tredje gången på två veckor som hon tagit tåget hit så att vi skall kunna jobba.
Jag sa att om hon skulle bo här så mycket så får hon snart börja betala hyra. Tur att hon har humor, mamma. För vi är väldigt, väldigt tacksamma.
Spiggen kryar på sig sakta men säkert men det blir ju inget dagis denna veckan. Han hostar och snorar och aptiten är fortfarande begränsad men nu accepterar han pågens kanelgifflar. Alltid något.

Zumban ja. Åh alltså. jag var ju sjukt pepp förra veckan då det var så roligt och jag kunde stegen och fick mersmak. Idag var Zumbasnubben sjuk och ersättarens pass var inte min kopp te. Svåra, tråkiga steg och långa pauser mellan låtarna. Men hon verkade absolut vara en fin människa. Snäll och trevlig på alla sätt och vis. Tyvärr hjälpte det inte. Jag kunde inte motivera mig till ett enda helhjärtat steg utan drog därifrån efter en halvtimme. Inte som ett statement vill jag påpeka. Det är pinsamt att gå tidigare. Man vill ju inte att hon skulle fatta att det var trist. Så jag låtsades ha huvudvärk och hade någon slags enmansteater där jag tog mig för huvudet och sådant. Ingen såg det men för mig kändes det bra. Jag är en snäll människa faktiskt. Men varför vara kvar om det inte är kul?
Bättre att gå hem och äta kaka.

En varierad kost enligt Spiggen
Bild: pagen.se