Världens längsta söndag.

Idag bestämde jag mig för att nu får det vara slutsjukt så jag steg upp ur sängen och låtsades vara frisk. Känner mig bättre även om halsen jobbar dåligt med kall kolsyrad läsk.
För att boosta Spiggen med lite D-vitamin tog vi en tur till Delsjön där planen var att leka bland löven, äta våfflor och kolla in djuren. Dock visade det sig att våfflorna var slut, löven var läskiga och djuren ointressanta. Vi fikade på lite annat, bar runt en sväng på en illtjutande Spigg så att han åtminstone skulle få lite frisk luft och ropade lite halvhjärtat på en get.
Detta stadsbarn. Ovan vid kuperad, färgglad mark.

Nu ikväll kom mamma för att passa Spiggen i morgon då dagiset är stängt imorgon. Dock har jag svårigheter att socialisera då jag just fått en fråga så spännande att hjärtat nästan hoppar ur bröstet. Jag skall såklart berätta vad det är men först måste jag ordna med lite praktiska ting och dessutom få det att kännas mer verkligt. I don´t now how dock.

Jag kan inte fatta att klockan bara är kvart över nio. Visst har detta varit världens längsta dag?
Klockomställning förbryllar mig. En timme känns som fem. Minst.

Nä nu måste jag väcka mamma som somnat i soffan av mitt osociala beteende.
God kväll mina vänner.

Spiggen ängslades för löven

men gladde sig åt glassen på det lilla fiket.

Är inte detta en sjukt rolig bild om man kollar snabbt?

Spiggen hade ont om varor i butiken.
Utplockat var det.