Min pappa, balettdansören.

Åh vad det är skönt att det är helg. På samma sätt som Pippi tyckte det bästa med skolan var att få jullov så tycker jag att det är roligt att jobba så att det blir skillnad mellan vardag och helg. Idag hade jag dessutom min sovmorgonsdag (Vi har varsin dag på helgen) så det var lite extra bra. Annars går vi mest omkring och grunnar på huset för tillfället. Vi kontaktade vår egen mäklare i veckan också som skall komma förbi i veckan så vi har också passat på att städa bort grötfläckar från väggarna och i panik satt upp en trevlig tavla i hallen och sådant.

Eller ja, det är väl ingen tavla egentligen utan en inramad poster. Det är på den nivån vår tavelbudget ligger.
Men just den här är lite rolig. Jag köpte den på Fotografiska när Annie Leibovitz hade sin fantastiska utställning där.
Det är två manliga dansare på en strand och den ena lyfter den andre så fint.
När jag såg den så hajade både jag och min syrra till för han som blir lyft ser precis ut som vår pappa som ung. En kopia. Han har aldrig någonsin berättat om sin balettkarriär, vilket är synd för uppenbarligen var den framgångsrik* . Jag undrar när han blev så stel? Han är stelast i kommun ju. Inte alls balettypen liksom. Snarare schack typ. Märkligt. Men spännande.

Pappa alltså. Vilken kille! Spänstig som få.
Bild lånad från http://www.corcoran.org/leibovitz/

* Pappa hävdar bestämt att han aldrig varit en rysk balettstjärna. Han bodde i Degerfors och jobbade på Bofors när han var i den här åldern, påstår han. Och förutom en buggkurs på 80-talet så var dans aldrig riktigt hans påse chips. Jag tror han ljuger dock. En bild säger mer än 1000 ord.