Dock är det en annan av mina svagheter som kommer upp till ytan på jobbet. Något jag inte heller kan smita ifrån. Bilkörning. Jag är inte så bra på att köra bil. Verkligen inte. Tar alla ursäkter för att slippa. För i Göteborg har vi både spårvagnar och uppförsbackar att ta hänsyn till. Spårvagnarna fixar jag hjälpligt men uppförsbackarna är det riktiga kruxet. Jag är livrädd för start i backe. Speciellt sedan vi skaffade automat i vår privata bil. Därefter är det helt kört.
Så rödljus i uppförsbacke med bilar bakom får mig bokstavligt talat att freaka ur. Jag blir så sjukt stressad och får kaninpuls och ymniga svettningar på överläpp och rygg.
När jag ser att en sådan kritisk trafiksituation närmar sig så panikerar jag och tänker på alla motorstopp jag ska få. Det brukar leda till...ja självuppfyllande profetior kan man säga.
En gång blev jag rent av livsfarlig. Hade stannat för rött ljus i en fyrvägkorsning med oroväckande lutning. (Typ 20 grader. Very läskigt) När det blev grönt så fick jag tre motorstopp på raken och jag var så nervig att foten liksom hoppade på kopplingen. Så när jag väl rusat motorn och bränt alla lameller och tillslut fått skrället i rullning var jag så lättad att jag körde rakt ut och glömde notera att det blivit rött igen.
Inte helt bra. Men det gick bra. Absolut inte p.g.a. mig utan för att mina medtrafikanter var snäppet vassare än jag helt enkelt.
Min kompis Martina har nämligen lärt mig att en idiot i trafiken är oftast ingen fara. Oftast. Det är när två möts som problemen uppstår. Jag försöker tänka på det.
Men trots att jag haft körkort i 8 år så känner jag mig fortfarande lite fräck när jag kör. (Så länge underlaget är plant vill säga) Jag brummar igenom Korsvägen som är Göteborgs knepigaste rondell och kollar stöddigt ut över turisterna som knappt vågar gå över gatan där. Fegisar, tänker jag. Här skulle ni aldrig våga köra bil. HA!
Jag tänker att de ser mig sitta där i bilen och att de fylls av beundran för att jag är så fräck och har jag solbrillor på så blir effekten ännu bättre. Tänker jag mig.
Jag vill vara som hon, tänker de.
Så modig och tuff.
 |
| En bättre bil för mig |
Sv; Tack vännen, vad glad jag blir :) Kändes väldigt kul att få vara på deras sida sådär bara!
SvaraRaderaHahaha..oh my gaaad! Jag liksom ser det framför mig, hur du paniktrampar på kopplingen, flackar med blicken och börjar svettas kopiöst.
Personligen tycker jag du ska köpa nåt litet och sött, typ en röd Mazda Miata, ha såna där fräsiga "kattbrillor" och en schal över håret..sådär som på bilden i headern. DÅ, då skulle alla spana efter dig, när du burnade förbi. Vem är HON?!?, hade de med största sannolikhet frågat sig. ;)
Jag känner igen mig! Inte det där med uppförsbackarna för det är jag hyfsad på - men spårvagnarna! Jag hamnar allt som oftast mitt i vägen för dessa vagnar:-( Och allt folk!
SvaraRaderaJag känner mig oftast som om jag just börjat övningsköra när jag kör inne i stan (Gbg), då har jag ändå haft körkort i snart tolv år... Vilken söt prickig bil förresten:)
Hahahaa!!! Usch vad jobbigt det låter! Min akilleshäl är att jag inte ens har körkort! Jag har liksom aldrig behövt det... men vem vet... i framtiden kanske? Kram
SvaraRadera*skratt* Gbg är inte det bästa ställe i världen att köra bil på. Tycker inte jag heller, som ändå har haft körkort i 20 år och kör myyycket bil. Korsvägen - USCH!
SvaraRadera:)
Kramar
Jag skulle överhuvudtaget inte klara att köra bil med manuell växellåda. Särskilt inte inne i stan där det är så mycket trafik och det är stopp - kör - stopp - kör hela tiden. Automat är min räddning. Men just bilkörning är det som stressar mig mest av allt i livet. Vinter och våra smala landsortsvägar. Jag planerar varje raka varje kurva. Får man möte vill jag döden dö. Jag kan inte backa och inte fickparkera. Jag kan åka kvarter efter kvarter för att hitta en tillräckligt stor lucka som jag kan köra rakt fram in i. Hellre går jag skitlångt eller tar bussen sista biten än att försöka mig på parkeringskaoset.
SvaraRaderaSkönt att jag inte är ensam.
Kram
Starta i backe... Inget kul! Min körskolelärare fick nys på att jag inte gillade det. Gissa vad jag fick göra i en dubbellektion... Hade jag bara fixat teorin så hade jag kanske fortfarande behärskat starta i backe men nu har jag inte kört på tre år eller ngt sånt så nu får jag väl vara glad om jag minns hur man startar bilen. :(
SvaraRaderaFår nog skärpa mig och ta det där förbenade körkortet.
Kram fina du
Precis det du beskriver hände mig när jag kom på Högsboleden och skulle av upp mot Sahlgrenska. Inte bara start i backe utan en spårvagnsjävel också. Hann bli grönt och rött tre gånger innan jag kom iväg. Numera har vi automatväxlad bil – och bor i Malmö! Inga jävla backar här inte! Men spårvagnarna verkar vara på väg tillbaka. Tur att stan är så liten att man kan cykla överallt! ;-)
SvaraRadera