Den som vill vara fin behöver mängder av morfin

Alltså, jag ser ut som ett härke i håret. Och med härkhår kan man inte åka på event och festligheter.
Jag har haft lite svårt att få till det med klipptider och sådant sedan jag blev mammaledig eftersom jag inte direkt är typen som bokar en klipptid på en lördagförmiddag om en månad. När jag inser att jag skrämmer små barn med min frilla så är det liksom dags och då är det bråttom och i sista sekund finns det ju aldrig några kvälls eller helgtider kvar såklart.
Men nu har jag lyckats få en klipptid i morgon. På ett nytt ställe visserligen och det är sjukt nervös. Visserligen är det få som misslyckas med en toppklippning, men man vet aldrig.
Dessutom ryckte min fina kompis Jenny ut ikväll för att hjälpa mig att göra slingor. Det har vi inte gjort på varandra på 15 år tror jag. På den tiden kladdade man på lite färg med gott humör och hoppades på det bästa. Inte så himla noga direkt. Idag var det nervigare och jag vet inte om det var ett smart drag att dricka vin innan. Jaja, hon kändes säker på handen.
Jag hatar att göra slingor. Dels är jag sjukt allergisk mot hårfärg och dels så är jag vansinnigt håröm. Slinghätta är ett riktigt läskigt tortyrredskap och eftersom jag har slut på ryggmärgsbedövning så har jag fått lida pin minsann.
Hon var försiktig till en början Jenny, men sen fick hon feeling och körde på utan nåd och drog och drog som en galen människa. Sedan skyndade hon sig att åka hem innan det var ursköljt och nu har hon förmodligen stängt av telefonen. Och här sitter jag i världens största bebismössa och kan inte annat.

Spiggen och jag gillar samma klädstil

Det ser ut som det är en lampa i bakgrunden som kastar strimmor i ansiktet men egentligen

är det jag som gråter så att det sprutar. Jag lovar.

Alla klär i hätta. Världens bästa plagg.