Buller och bang och en superellips.

Nu är vi hemma igen, Spiggeländet och jag. Peter var smart nog att låta oss komma hem till en nystädad lägenhet och det var en väldig tur för jag hade en ovanligt kort stubin t.o.m. för att vara jag. Att han dessutom släpat hem en Bruno Mathsson Superellips till vardagsrummet var ju överkurs i trevligt beteende och inget jag särskilt hade begärt, men heller inget jag hade något emot direkt. Blev på mycket gott humör plötsligt.

Men vi har haft en så fruktansvärt jobbig vecka att jag bara velat lägga mig under täcket och tjuta större delen av tiden. Och inte bara jag. Jag tror att mamma känt ungefär samma sak. Sömnen har ju varit en sak. Det har varit jobbigt men uthärdligt. Mamma har tagit stor del av nätterna och hjälpt mig så att jag har kunnat sova på morgonen. Men hans matvägran och eviga skrikande har tärt på mitt tålamod och tagit dåligt humör till nya nivåer. Trots rikligt intag av semlor. Totalt 6 stycken. Pappa har varit en lika pålitlig feeder som vanligt.

Väl hemma igen blev Spiggen överlycklig när han fick träffa pappa igen och åt falukorv som en skogsarbetare. Sedan pekade han på sin säng och nu sover han.Skööönt.

Jag har ägnat kvällen åt att försöka få hit en bullermätare som skall avgöra om Spiggen riskerar hörselskador av att vara i lägenheten under betongborrningen. Byggföretaget och föreningen har väl varit sådär hjälpsamma eftersom de tror att jag skall kräva samtliga parter på svinmycket pengar om det visar sig att bullernivån är skadlig. Tyvärr kan jag ju inte det eftersom det är en bostadsrätt men det känns inte heller kanske som om det är den viktigaste frågan. Tinnitus redan som ettåring känns både taskigt och onödigt tycker jag.
Har varit så svinigt förbannad för detta. Över alla dumma svar jag fått om att de inte bullrar för att vara elaka eller att det minsann finns hörselkåpor till barn. ( Jo, det funkar ju ofta i 8 timmar på en ettåring. Tjoho) Dock vet jag ju att det är livsfarligt att handla när man är arg. Det slutar i regel med att man får alla mot sig och ingen hjälp eller samarbete alls. Så jag har djupandats halva kvällen och gick sedan ner för att på ett trevligt vis fiska medkänsla hos vår ordförande. Det gick nog ganska bra. Han erbjöd sig till och med att låna ut sin lägenhet till oss att vara i på dagtid eftersom den ligger längre ner i huset. Det var rart och det hade iofs varit spännande att se vad Spiggen skulle kunna åstadkomma där på 8 timmar om han fick härja fritt, men jag tackade ändå nej. Såklart.

Så nu får vi väl spendera de närmaste dagarna med att lunka upp och ner för avenyn från sju till fyra.
Jag kommer att bli sjukt smal= jippie.

Superellips och en namnsdagsros från pappa.
Det är Maria i morgon nämligen.