Smarro kyckliggryta

Spiggen har haft en toppenhelg. Han har blivit passad av Bobo (a.k.a. mormor) och de har haft det mycket bra. Sovit gott, ätit gott, ritat hundra vargar, fiskar och bussar. Sånt.
Dessutom har Bobo sovit på Spiggens rum och det var fint tyckte Spiggisen.

Nu har vi sagt hejdå till Bobo och Spiggen var förvirrad när han skulle lägga sig. Ingen övernattningsgäst i kväll tydligen. Så vi får väl se hur natten blir.

Vi har haft en lugn söndag. Peter och jag har sovit fantastiskt hela helgen men ändå känner vi oss helt lama av trötthet av anledning okänd.

Men vi slängde iaf ihop en söndagskycklinggryta och provade bröllopsvinet som vi fick med oss från Stockmakaren.

Receptet på grytan fick jag av en person jag hade på intervju för typ sex år sedan. Minns inte hur vi kom in på mat men det är mycket väl använt efter det. Den är smaskig den här grytan.

Och så här är receptet för 4 personer:

4-5 kycklingfiléer i normalsize. 
(Tycker alltid att de vi köper är så förbannat stora nu för tiden. Jag hade två apstorafiléer istället.
Obs! Jag köper svenskt)

3 Vitlöksklyftor
Gröna och svarta oliver utan kärnor. Ca 1dl av varje stort.
(Jag hade bara svarta hemma men se det gick så bra ändå så)
1½ dl strimlade soltorkade tomater
1 knippe persilja
5-6 msk Röd pesto
5 dl Grädde 
(Vi tog matlagningsgrädde eftersom jag är bantnödig)
1 dl mjölk
3 dl vit vin
Mycket Parmesanost
(Vi tog väldigt mkt eftersom vi snålade in på fetthalten i grädden och tog på så sätt igen på karusellerna det vi missade på gungorna.)
Svartpeppar och salt

Strimla kycklingen och stek i olivolja med vitlök, salt och peppar.
Häll sedan i delade oliver, persilja och de strimlade tomaterna

Häll i grädden och mjölken och blanda sedan i tomatpeston.
I med vinet och riv i så mycket parmesan du har råd med. (Typ)

Vi hade färsk pasta till och valde grön sådan för färgeffekten. Men har ni inget emot att vara bleka och tråkiga så kör på vanlig gul.

Bröd att doppa i såsen kan vara gött till. Vi hade inget. Man kan också ha sallad till men vi hade ingen sådan heller. Men det blev bra ändå.

Ikväll skall jag förbarma mig över ett par gamla knallbruna bananer och baka en banankaka på dem. Så den här söndagen blev smaskig värre visade det sig.

Vad trist det blev att man ser det där krysset på oliverna. Så industriellt liksom.
Nu grusas alla förhoppningar om att ni skall tro att jag plockat oliverna själv i en egen liten olivlund.
Som en riktigt härlig människa.