tisdag 19 februari 2013

Kanske är det stesolid som är lösningen

Jag har alldeles för enkelt att snöa in på saker som jag inte kan sluta tänka på och som jag ger alldeles för mycket tid och energi. Ja ni vet ju...ena veckan är det inbjudningskort den andra veckan en perfekt foundation eller vad som helst egentligen.

Den senaste veckan har handlat om hårsmycke och skor till bröllopet. Har lagt pinsamt mycket tid på att googla och oroa mig över att jag inte hittar vad jag vill ha.

Och ni skulle varit med när jag skulle välja barnvagn och babyskydd. Eller inte.

Just nu är det Spiggskor som är mitt största huvudbry här i världen. Jag har en fullständig låsning och det upptar all min lediga tid. Det började igår efter att jag köpte kavatskorna i två olika storlekar för att ta hem och mäta. Redan då började jag lura på om de skor jag valde kommer att vara för små när han skall börja ha dem. Hur vet man det liksom? Fanns ingen större storlek. Hur göra, hur göra? Sedan fick jag feeling och började jag mäta alla hans andra skor och upptäckte att han på typ en kvart helt vuxit ur sina vinterkängor och behöver nya pronto. Inte en dag till kan han ha de tåknäckarpjucken. Fick oproportionerlig panik. Så då kastade jag mig till Åhlens en kvart innan stängning och stod och valde mellan att köpa fodrad känga han kan ha i kanske en månad till eller en ofodrad han kan ha i flera månader men som kanske är för kall nu...hm hm sula i och raggsocka? Köpa båda? Vilken storlek? Hur mycket växer en supergullig Spiggfot fram till maj? Ska man ha en cm rum i tån el två? Om jag lägger i sula, hur blir det då?

När jag var "klar" med mitt tankearbete hade jag jobbat mig upp till att inse att barnskoinköp är en omöjlig ekvation att lösa. För svårt för mig helt enkelt. Så jag ringde mamma förstås, som löste det hela på ett effektivt och metodiskt sätt.

Då känns det konstigt när en vän säger att hon mest tar en storlek som ser bra ut och verkar den vara rymlig och sitta bra samt inte medför något gnäll från barnet så kör hon på det.
Jaha okej? Kan det vara så enkelt? Vad är det för fel på mig egentligen?

Valet föll på dessa. Ofodrade men med tillagd sula och raggis.
Måtte han inte frysa= dålig mamma, dålig mamma, dålig mamma



4 kommentarer:

  1. Svåra beslut, svåra beslut. Men du har iallafall koll på att han växer ur skorna. Det hade inte jag. Äldste sonen och jag gick till dagis. På vägen tycker jag att han går lite konstigt...frågar om skorna klämmer. Sonen svarar käckt att nej, inte nu när jag har vikt in tårna (!!!) Skorna var nästan 2 cm för små.... Och så har han ju 46 nu också :)

    Du har sett att du har mail va? Om lördag!

    Kramar Kicki

    SvaraRadera
  2. Skor är svårt! Och mammor har man väl fått för att dom ska hjälpa en med livets klurigheter :-)

    SvaraRadera
  3. Barns fötter växer så här fort varje år ungefär...
    1-2 års ålder – drygt 20 mm/år
    2-3 års ålder – ca 15 mm/år
    3-11 års ålder - ca 10 mm/år

    Mät fötter och skor regelbundet!
    Då barnet går rör sig foten ca 5mm framåt i varje steg – gångmån bör finnas i både nya och gamla skor. När det är mindre än 5 mm kvar i de gamla skorna är det dags att köpa nya. Foten växer ryckvis och inte jämnt fördelat över året. Foten kan växa upp till 15 mm på ett halvår, så nya barnskor skall köpas något för långa.

    Jag har hört Ecco-butiksbiträden säga till småsmåbarnsföräldrar att skorna ska vara 1 cm längre än barnets fot vilket enligt skobranschens egna råd är när det är dags att byta till större skor så jag litar inte ett skit på skobutiksbiträdena eller skomärkens hemsidor. Har en två-åring och jag köper minst 2 cm för stora skor och det har funkat jättebra. Har införskaffat en egen skomätsticka (sån man kan låna i skobutikerna) då jag ibland köper begagnade skor och mäter sonens fötter (ställ honom på ritpapper och markera längden) då och då. Inga problem alls med barnskor då! ;)

    SvaraRadera
  4. Jag har tom svårt med storleken när jag ska köpa skor till mig själv. / J

    SvaraRadera