fredag 22 februari 2013

Om att lida pin.

Idag var jag och skulle sätta om mina extensions. Det var en smärtsam historia.
Jag har kammat hårtesteländena lite dåligt på sista tiden p.g.a trött, och längst in mot huvudet så var det nu rena dreadlockshistorier. Det har inte synts (hoppas jag) men har varit ganska skabbigt faktiskt. Det är jag den första som erkänner.
Att reda ut dem gjorde så ont att jag var helt svettig. Jag lämnade stora handavtryck på stolen. När hårbotten var söndertrasad av allt kammande och dragande behövde frisören använda en halv flaska lösningsmedel för att få bort limmet. Att spraya lite här och där hjälpte inte så hon fick ta bort korken och hälla hela tjosanet över huvudet på mig. Det luktade aceton och kändes som...ja typ saltsyra...(kan jag tänka mig)
Tur att jag övat en del på profylaxandning för det kom väl till användning nu. Efteråt var jag helt utmattad av ansträngning och ville lägga mig i framstupa sidoläge under varm filt.

Dock kunde jag inte sätta i håret igen. Håret var fortfarande lite kladdigt och behövde vila lite
Ganska skönt även om det känns som jag har cirka två hårstrån kvar. Men att få tvätta det på normalt sätt och sova utan fläta skall bli galet fint. Fast nästa vecka åker de i igen. Det är lätt att bli lite beroende av att inte vara halvskallig. Det är som efter en förlossning. Man glömmer det smärtsamma om man får något fint.



Spiggen utan löshår men med  kockmössa och Kasabian-tisha.
Fredagsfin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar