Och klunk så svalde jag min cyanidkapsel.

Idag mötte jag upp Spiggen och Peter på stan efter jobbet för att köpa sandaler åt den unge herren.
Åh så trevligt vi hade. Spiggen som tydligen varit på hyfsat humör tidigare, förvandlades till skrikmaskin och blodigel i samma sekund som jag förenade mig till sällskapet. Några sandaler blev det naturligtvis inte. Spiggen skrek så att vi endast kunde vara inne i samma butik i max 45 sekunder p.g.a pinsamt.
Så då gick vi för att fika istället. Spiggen slog på stort och beställde in räkmacka och friden var återställd.
För 10 min eller så innan han åter kom att tänka på i vilket embarmeligt sällskap han befann sig och att livet var svårt i största allmänhet. Samtliga gäster på fiket hatade oss innerligt.
Spiggen fastnade i ett sådant där ställ för använda brickor, körde vagnen fram och tillbaka och piskade möblerna med mitt halsband. Vi försökte få i oss maten och svalde typ gurkstavar hela för att snabba på det hela och förkorta lidandet för alla andra. Tillslut kastade vi oss iväg men Spiggen illvrålade längs hela avenyn så folk tittade oroligt på oss och surfade efter numret till soc på sina Iphones.
Sedan gjorde vi som man såklart inte skall göra. Köpte glass med jordgubbssylt till Spiggeländet och vände vagnen mot spårvagnarna så att han fick tramspotta lite. Vi belönade ett dåligt beteende helt enkelt.
Svinbra. Högsta poäng till oss.
Men under tiden hann jag handla men när jag var tillbaka var glassen slut och Spiggens humör tillbaka på nivå urdåligt.

Vet inte riktigt vad han ville eller vad problemet var men något tyngde honom. Något som hans ömma föräldrar uppenbarligen inte kunde avhjälpa eftersom vi är inkompetenta

Sverige ut ur EU?
Avveckla kärnkraften?
Sluta mobba Kicki Danielsson?

Ja vem vet.

Men nu sover han i alla fall.
Och vi med snart.

En annan dag, ett annat humör.