Jag har haft en superbra dag i Stockholm även om det var med nöd och näppe vi klarade livhanken i taxin från Arlanda. Fick världens galnaste nypermitterade psyko till chaufför som inte bara satt och gjorde reklam för alla andra taxibolag som var bättre och billigare än det han representerade, han visade också på alla andra sätt att han hatade sitt jobb såväl som sitt liv. Och våra liv. Han gjorde livsfarliga filbyten, galna inbromsningar med en tumnagels marginal till bilen framför, körde om på insidan, gjorde otillåtna vänstersvängar samt körde mot rött. Mer spänning än vad jag bett om helt enkelt.Eftersom jag dessutom är lite åksjuk av mig så hade jag spyan i halsen när vi kom fram. Men vi levde och det kändes rätt så fantastiskt.
Sedan bjöds det på jättebra utbildning. Tror jag. Det dukades upp fat med dammsugare, choklad och gott och blandat på bordet ca 1 cm från mig och då får jag lätt lite fel fokus. Då måste jag lägga jättemycket tid på att fundera på hur mycket jag kan äta utan att det blir 1) pinsamt 2) konstigt 3) tjockisvarning. Jag kan inte vara i närheten av kakor och marakeller utan att käka.
Så är det bara. Jag är ett barn på det viset.
 |
| Ok. Världens näst galnaste då. |
Okej, jag känner igen syndromet...syndromen. Såväl taxichaufförer (har förmånen att få åka med en hel del av dem som kör runt i vår stad, och jag är inte säker på att alla har körkort...) och godiset. Man FÅR inte ställa godis framför mig. Jag funderar inte ens på vad folk ska tycka. Jag môler bara in vad jag kommer åt. Sån är jag. Ofin.
SvaraRaderaKramar Kicki
Åh kicki. kan vi inte träffas och moffa.
SvaraRaderaJag äter ALLTID mest av alla. JÄMT!
Det där med mat (läses godis, kakor och annat onyttigt) framför mig - inte så bra! Tar jag en endaste liten bit kan jag inte sluta förrän det är borta. Seriöst alltså. Jag är bäst när mat inte finns i synfältet. Syns mat, sitter jag bara och tänker på om jag ska ta eller inte... slutar alltid med att jag tar, och att det tar slut.
SvaraRaderaAlltså! det jag ser mest framemot när det gäller utbildningar är allt godis och fika man får! Ny kunskap är en ren bonus liksom. Jag tänker precis som du på hur mycket jag kan äta utan att det blir pinsamt, konstigt och tjockisvarning. Jag hade lätt kunnat äta typ 10 ggr mer än vad jag gör... Jag säger bara "bakom stängda dörrar"... ;)
SvaraRaderaJag har aldrig åkt med en idiot till taxichaffis, däremot hände en skum grej i Stockholm en gång. Där finns det en asskön taxichaffis. En äldre man med rastahår och jamaicansk brytning. Han har pimpat sin taxi och lyssnar på reggae hög i bilen. Jag har åkt med honom 2 ggr. Båda gångerna har jag liksom vinkat in honom. Första gången plockade han upp mig vid Slussen och körde mig hem till Vasastan. Några år senare vinkade jag in honom (ovetandes... reggaetaxin märks först inne i bilen) mitt i stan, jag hoppade in och möttes av ett "Tjoooo... Jag minns dig! Karlbergsvägen va?". Vilket ju var helt rätt adress. Han körde hem mig utan att jag behövde uppge min adress. Asmärkligt!
Tilläggas skall att han inte på något vis är sliskig eller så. Bara rolig och lite udda. jag har inte sett honom sen dess, vilket ju inte är så konstigt då jag inte bor i Stockholm längre... ;) Men visst var det märkligt?
Kram
Härlig blogg du har:) sköna pics överallt.
SvaraRaderaHar du twitter eller FB??för att följa dig.
Vill du ha inrednings inspiration, då kan du kolla in min blogg:)
ha en kanonvecka.
LOVE Maria på inredningsvis
Jajamen. Jag finns på Facebook. Välkommen hit! Kram Annika
Radera