Äta, städa, våndas.

Åh så dåligt bloggat de senaste dagarna. Är inte så förtjust i att blogga från mobilen och min dator har ju legat i väskan som ju stod kvar hemma, som bekant.

Men nu är jag tillbaka från Trollhättan. Utan Spigg och Peter men med min syster istället. Spiggen har dragit till farmor och farfars lantställe för att få fylla de små stadslivslungorna med fräsch luft och eftersom Peter målade om lägenheten förra helgen har det nu varit mitt jobb att ställa den till rätta inför morgondagens visning. Därför är de där och jag här. Att greja med Spiggen i lägenheten är ett sisyfosarbete av sällan skådat slag. Ett steg fram och fem tillbaka. Har aldrig träffat någon som kan skapa ett inferno så fort som han. Han är kvick den.

Men eftersom vi gjorde ett så grundligt arbete inför de förra visningarna så har det inte ens varit hälften så jobbigt denna gången. Så vi har hunnit med massa annat också. Äta till exempel. Det är ju lite av vår bästa gren.

Så i morse tog vi finfrukost på "Le petit café" i Haga. Min Stockholmstationerade syster var yster över de billiga priserna. En brunchtallrik för 70 pengar är ofattbart billigt anser hon.

Och det var väldans gött minsann och som två tunnor kunde vi sedan rulla vidare. Till 4-gott för att toppa med lite snarre. Och sedan blev vi lite sugna på pizza visst. Ja, så kan det gå.
Men nu kommer jag vara så nervös inför visningarna och budgivningen att jag ändå inte kommer kunna äta något= sjukt smal.
 Måtte de ha spenderarbyxorna på sig, de som kommer. Inga snålisar. Bara inga snålisar.
Trist bara att de inte har fått ordning på hissen här i huset. Den skulle varit klar förra veckan men hej, nu snackar vi hantverkare. Det innebär att de som vill komma på visningen skall gå 6 trappor upp.
Svinbra ju. Väl tajmat. Då kollar man ju spekulanternas kondition och sådant. För vi vill ju inte gärna sälja till någon tjockis.
Där går ändå gränsen.

Smarr i rasande trevlig miljö