Att ta tillvara på det fina i tillvaron

Det finns många nackdelar med att bo typ varannan natt hemma och varannan hos Peters föräldrar. Bland annat att jag blir sinnesjuk och sådant. Jag hatar att bo i en väska och av att inte ha mina egna prylar omkring mig.
Men jag vill nu koncentrera mig på positiva aspekterna. Det finns en stor fördel.
Möjligheten till god klädvård.

Jaja skratta ni, jag låter som en tant och allt. Men min svärmor har verkligen satsat på detta område och är man här så längtar man nästan efter att något skall bli smutsigt eller skrynkligt. För då sker det märkliga under.  Tvätten tar till exempel exakt så lång tid på sig som står på maskinen. Sista centrifugminuten är alltså inte 45 min (typ) som på vår utan en (1) minut. Som det SKA vara. Obegripligt. Jag bara stirrade första gången det hände. Ofattbart, mumlade jag.
 Efteråt kan man välja om man vill torktumla, torka i torkskåp eller lite luftigt utomhus. Tvättställ mitt i vardagsrummet där det tar 3 dygn för kläderna att torka finns däremot icke med på listan över valbara alternativ.
Vill man sedan kanske bära skjorta någon dag behöver man inte avstå för att det är meckigt.
Svärmor har självklart inget klumpigt strykjärn med fisvärme och dålig ånga som lämnar såväl skjorta som humör i risigt skick. Hennes strykstation (Ja det kallas så!!) är troligtvis framtagen av Nasa och stryker en flamencoklänning på 30 sekunder. Nasastationen står naturligvis alltid framme i ett trevligt strykrum vilket ju också underlättar spontanstrykande och ett städat yttre.

Så dettta glädjer jag mig åt mitt i vår vagabondtillvaro. Jag kan iaf alltid okynnesstryka.

Vardagslyx.
Bild: Google.se