Stormar,frillor och käcka skämt

Men vojne vilket dåligt väder det var i Götet igår. Galet. Stod halva förmiddagen i fönstret och såg på hur folk jagade sina avflugna mössor och liksom gick på stället när det friskade i.

På kvällen var jag med jobbet på en show på Svenska mässan, Blues Mothers.

De sjöng ju jättebra verkligen och det var glitter och Las Vegas hela vägen, men innan morsorna kom på scen så var det lite random underhållning med standup/trolleri. Alltså jag har SÅ svårt för den där enkla formen av standup som skall gå hem hos den stora massan och liksom passa det flesta. Lagom busig men ändå snäll. Med skämt så övertydliga att även de med total humorbrist ska fatta dem. Finurligheter subtila som käftsmällar. Det resulterar alltid i buskis och under bältetblaj om polisbatonger, jobbiga karlar, hysteriska fruntimmer och någon feminin manlig flygvärdinna. Skämten är så gamla att de förmodligen kändes mossiga redan på Branting tid och jag vill krypa ur skinnet och emigrera till ett land där jag inte förstår språket. Men folk skrattade så de skrek och det var ju väldigt roligt för dem. Så konceptet funkar uppenbarligen.

Men trevligt hade vi verkligen och det var som vanligt roligt att träffa kollegorna. Och så var det väldigt god mat. Toppen.

Och jag hade trotsat sjukdom och det medföljande faktum att jag såg ut som en överkörd grävling och gjort liten ansträngning i form av uppsatt frilla:

Synd att jag inte kunde få tag på en taxi utan snällt fick ta buss. Då var jag ändå glad att jag hade min superduperpraktiska regnjacka från Lundhags som jag alltid skäms lite i för att den får mig att se ut som en fågelskådare, i all sin redighet. Färgen skänker mig dessutom en hudnyans som ger intryck av en längre pågående magsjuka, men Peter säger att om man hittar en sådan bra och praktisk jacka på halva priset så köper man den. Basta. Och igår var jag frestad att ge honom rätt. Den är bättre än allt jag haft. Såklart.

Det finns inga dåliga väder

förutom i kustnära städer

som jag alltid brukar säga