Idag startade Spiggen och jag dagen med en timmes promenad i det fina vädret. Skönt att komma ut tidigt på dagen eftersom jag har en tendens att bli försoffad allt eftersom dagen går.
Jag har tänkt lite mer på det här med bantning, dieter och dylikt. Detta kommer låta lite annorlunda än det jag skrev igår. Det är inte så att jag är schitzofren, jag har bara lite lätt att svepas med i konstiga tankemönster.
Sedan jag var 18 ungefär, så har jag alltid "bantat". Ja alltså, jag har ju fortfarande ätit väldigt onyttigt oftast, men jag har pratat om bantning, oroat mig för viktuppgång, gjort situps hemma på golvet, tränat i perioder, läst allt om olika dieter, utvecklat bulimi, slutat med sådan skit o.s.v o.s.v. Jag är nu ett vandrande uppslagsverk när det kommer till bantning. Vet allt typ. Under de flesta av de här åren har jag dock varit pinnsmal. Vägt under 60 kg till 175 cm. Det är ju numera historia dock men vad jag kan tänka på är hur mycket tid jag slösat bort. Hur mycket energi jag kunde lagt på annat. Vilken idioti det här är. Och framför allt: Det har ju inte hjälpt ett dugg. I längden så har fixering bara tagit mig längre från vad jag vill. Alltså, tillslut blev jag överviktig och det är inte konstigt. Där har ju mitt fokus legat i massor av år.
Det är intressant. För ju mer fixerad man är vid mat, när man har dåligt samvete för det man äter, när man följer dieter o.s.v så verkar det bara tendera till att man långsamt eller snabbt ökar i vikt eller bibehåller övervikt. Eller pendlar kraftigt.
Men de jag känner som aldrig funderar över vikt, de som ser mat som föda och som njutning, som äter för att de är hungriga och äter precis vad de är sugna på, tenderar att hålla en hälsosam vikt. Men det är aldrig de personerna som bangar en pizza eller en våffelkväll. Men de verkar vara självreglerande på något sätt. Har de ätit pizza en dag så blir de liksom sugna på något lättare dagen därpå. För det vore det naturliga eller hur?
Dessa personer är ofta måna om sig själva på andra sätt också har jag märkt.De verkar sova gott och de rör på sig främst för att det är skönt, roligt och för att transportera sig. Inte så mycket för att få mindre rumpa. Jag menar inte att de har modellkroppar eller att de själva tycker att de ser helt fantastiska ut, men de har en sund inställning till sig själva. De tycker att de duger oavsett om de väger några kg mer eller mindre. Och de håller en hälsosam vikt.
Dessa människor är sanna inspiratörer i mitt liv. Jag kan inte nog lyssna på hur de tänker runt mat och träning och deras inställning är målet för mig. Utan dem i tankarna hade jag nog tappat fotfästet ännu mer.
Så hur tänker jag då om bantningsutmaningen och allt det där jag skrev om i går.
Ja, jag har helt fastnat i en dålig ätarspiral och behövde verkligen en knuff i rätt riktning. Dessutom kändes det både roligt och peppande. Men så tänkte jag på HUR jag skulle äta och HUR jag skulle träna och om jag lyssnar på mig själv så finns egentligen bara ett svar och det är att jag skall göra allt så att det känns så bra som möjligt. Innan jag äter, medan jag äter och efter att jag ätit.
Kroppen vet vad den behöver och när jag lyssnar på mig själv så vet jag vad jag skall äta och inte.
Jag tänker inte bara äta keso och proteinpulver för det kommer få mig att må skit. Men mat med tillsatser, massa socker, sötningsmedel, fett och E-ämnen får mig också ur balans.
Så min enda tanke är att innan jag äter skall jag fråga mig detta:
-Kommer jag att må bra av det här? D.v.s. Kan jag äta det här utan att må dåligt före, under eller efter? Är svaret ja så är det bara att köra.
Likadant med träning. Jag skall bara göra saker som känns bra, är skönt och roligt.
Jag är 100 procent övertygad om att detta är det enda vettiga sättet att gå ner i vikt. Jag är också helt säker på att det funkar underbart bra och att man inte behöver räkna kalorier. Inte behöver man ta bort kolhydrater ur kosten eller mixtra på något annat sätt.
Dessutom mår man bra genom hela processen.
Det som är svårt i det hela är att hålla tankarna och fokuset på det hela. Det är konstigt men det är så lätt att tappa bort sig i tanken och åter gå åt fel håll. Att tappa självförtroendet, frestas och sedan få dåligt samvete. Tänka att allt är förstört och på det sättet återgå i dåliga vanor o.s.v.
Men nu skall jag ta en dag i taget och göra allt för att må så bra jag bara kan.
Tycker det låter som en sund plan du har. Men jag håller med om att det är svårt att inte trilla tillbaka i gamla hjulspår. Vanans makt är ofantligt stor, och är man inte på sin vakt så vips! är det som vanligt igen.
SvaraRaderaSjälv är jag överviktig, men har valt att inte bry mig om det just nu. Efter att slösat en massa massa år på att noja över mat och ha dåligt samvete för allt jag åt/gjorde och inte åt/inte gjorde bestämde jag mig helt enkelt för att antingen var det att stenhårt gå in för kost och motion och banta bort överskottet eller annars att leva och må bra ändå. Jag har valt att göra det sistnämnda.
Jag tror att det är viktigt när man har barn att tänka på vad man överför för bild till dem. Jag har själv växt upp med en ständigt bantande mamma, och är ganska säker på att det är av henne jag lärt mig att vara så missnöjd med min kropp. Nu är jag tjock (på riktigt till skillnad från förr när jag bara trodde att jag var det)efter att ha fött 3 barn, men jag väljer att se det som att jag har mina fina barn, och just nu finns inte energin till att göra en sund viktminskning, därför äter jag och mår bra istället. (Jag försöker överhuvudtaget att vara snällare och mer förlåtande mot mig själv nu för tiden, och tänker att var sak har sin tid och man måste ta saker och ting när man orkar, inte för att man borde just nu på en gång.)
Med allt det här sagt kan jag ju tillägga att den gången jag gjorde ett seriöst försök att gå ner i vikt och framför allt jobba upp lite kondis var Viktklubb och Wii Fit mina bästa vänner. Jag gick ner nästan 10 kg under kanske 3 månader och kände mig mätt, glad och snyggare än på länge. Och ja... då blev jag en liten gnutta med barn så sen var det kört igen. Så kan det gå :D
Å herregud vad långt det blev! Ursäkta och tack för ordet får jag väl tillägga :)
SvaraRaderaPå Landet, Mot skogen:
SvaraRaderaTusen tack för din berättelse. jag tycker att du gör helt rätt. man måste låta huvudet vara med först på något sätt innan man kan ta tag i själva handlingen. Kram
Bra inlägg! Just det där med att må bra av det man gör eller äter är hela nyckeln. Man kan äta allt om det får en att må bra och det inte ger en ångest. Man kan även varva nyttigt med onyttigt. Det är viktigt att kunna njuta också! :)
SvaraRaderaJag har förövrigt hoppat på din sundhetsvecka. Idag har jag ätit grönsaksoppa till lunch och även varit ute på skogspromenad! Kram
Ja, nu har du satt huvudet på spiken igen Annika! Det är precis så det är för så många tror jag, inklusive mig. Har nu uppnått en ålder (för jag tror att det är åldern som är viktigaste faktorn här) när vikten och utseendet inte längre är det viktigaste. Där hälsan och att få vara frisk är viktigare. Men har jag då uppnått någon slags toppenkropp som bonus? Nej, för jag fortsätter att falla i den gamla gropen. Periodsund och periodsunk. Det är min melodi fortfarande. Men snart, snart är jag på rätt spår...på måndag kanske.... :) Kramar och tack för ett fint inlägg! Kicki
SvaraRaderaTror verkligen du är något på spåret här. Att ha en bra relation till mat och sin kropp är i grunden väldigt enkel - lyssna på dig själv. Men den kommunikation brister på grund av yttre störningar.
SvaraRaderaJag har alltid varit lite 'rund' och när jag började skolan blev jag kallad tjockis. Inser nu i efterhand att jag var helt normalviktig. Det var först på högstadiet som att de åren av tjockisinpräntning och hormoner och tillgång till kafeteria i skolan gjorde att jag faktiskt blev tjock. Sen blev jag deprimerad och det höll i sig i fem år. Ungefär tre av de fem åren tränade jag ofantligt mycket, åtta gånger i veckan. Jag gick inte ner ett gram.
Sen blev jag frisk. Och koncentrerade mig helt på det och andra för mig viktiga saker som att hitta vänner, flytta hemifrån, ta en dag i taget. Tränade inte en sekund, struntade fullkomligt i sånt. Och jag tappade 25 kilo på ett år. FÖR ATT JAG MÅDDE BRA!
Av det har jag dragit slutsatsen att det börjar inifrån, sen följer kroppen efter. Och då blir det automatiskt sunt och harmoniskt.
Åh. Det är så bra att du skriver om det här!
Vilket klokt inlägg och vilka kloka kommentarer. Jag har också brottats med dieter och bantning hela mitt liv. Har varit riktigt illa ute. 43 kg till 175 cm. Det var i början av 90-talet. Även om jag relativt snabbt hamnade på en mer normal vikt har det där tänkandet alltid funnits där. Efter den osunda viktnedgången gick det istället överstyr åt andra hållet när andra barnet fötts och vi flyttade från stan till landet och jag blev deppad på riktigt. När jag förlorade Julia 2006 rasade vikten och efter det har det varit lätt att behålla en sund vikt. Nu är inte jag så vikthysterisk. Jag bryr mig inte om kilon hit och dit. Det viktigaste är hur kroppen känns, ser ut och reagerar på rörelse. När det gäller mat säger jag gärna ja tack. Till godis, bullar, kakor och annat smarrigt. JAAA TACK. Men det är som att kroppen säger när det är tillräckligt. Jag har blivit bättre på att lyssna på kroppen och ge den det den behöver. Jag tror inte på förbud. /Sahra
SvaraRaderaLåter bra Annika! Själv önskar jag att jag hann/orkade/hade viljan att träna mer men en liten promenad på dagen får räcka just nu. Kännas som att det är så fullt upp med barnen att jag inte kan fokusera på kroppen just nu. Men jag håller på och förhandlar med mig själv gällande att äta lite mindre portioner. Det kan ju vara ett annat sätt när det faktiskt känns oöverstigligt att lägga om kosten. Så mitt mål är att äta lite mindre men ändå tillåta mig att äta det jag är sugen på. Får se hur det går. Du sätter verkligen ord på den otäcka mat- och tjockisnojan.
SvaraRaderaLycka till!
Alla: Vilka fina inlägg ni har skrivit. Så roligt att få höra era tankar runt detta. Ni är väldigt inspirerande!!
SvaraRaderaTa hand om er!
Kramar
Vilket bra inlägg och vilka smarta läsare du har! Hejja dig.
SvaraRaderaHello friends, how is the whole thing, and what you would like to say regarding this piece of writing, in my view its
SvaraRaderatruly remarkable for me.
Feel free to surf to my website - best reviews