Romantik

Peppe och jag firar bröllopsdag idag. Det är ju mysigt. Då dricker man vin och tar sig kanske en avokadohalva med någon skagenröra till. Festar till det. Ibland får man rosor också. Det fick jag idag. Massor av rosor. Stora och långa. Micket romantiskt.

Fast dagen har varit beyond strulig.
Smacks har gapat som en tok och Spiggen med eftersom han tycker att han blir lite bortglömd när Smacks skriker. Om man själv skriker då, man kan välja vilken orsak som helst, så kan man lösa det där på ett smidigt sätt tycker Spiggen. Idag var gråtorsaker bland annat att jeansen var för kalla, att han inte fick upp bilarna han badat i en vas med blommor och att tandkrämen var för stark.
Jobbiga saker. 

Så när Peter kom hem från jobbet var jag trött. Såklart blev jag svinglad för rosorna men jag blev ännu gladare när jag en stund senare, vid ett blöjbyte behövde ropa:

-Hjälp, kom! Jag har fått en stor bajskorv på mig och du måste hjälpa mig att hindra att den ramlar ner på golvet.

Och han kom, hindrade bajskorven och blev inte sur för att man råkade ha på sig hans favorittröja som blev en gnutta bajsfläckig. 

Det där med att ha en kompanjon. 

Inget kan vara mer romantiskt.

Av olika skäl väljer jag ändå att visa rosorna istället för bajskorven.

När man tappar förståndet.

Det är härligt att vara tvåbarnsmamma. Det är verkligen det. När rutinerna har satt sig och man vet hur man roddar AB hemmaliv så känner man sig som något av en superkvinna. När båda barnen sover klockan sju, nybadade i rena pyamasar, mätta efter dagens intag av kostcirkelriktig mat och är lästa för av högkvalitativ barnlitteratur så är man så fett nöjd. Om man då traskar ner för trappan tillsammans och huset är rent och tvättkorgen tom så är känslan av duglighet på topp. I got it in me liksom.

Och vill man inte gå hemma och skräpa hela föräldraledigheten så blir man modig efter ett tag. Tar med båda barnen till IKEA eller Ullared en lönelördag. Käkar middag i deras matsal. Kör långt i bil utan planerad paus, åker på tältsemester. (Nej det gör vi verkligen inte....Men mina föräldrar gjorde det. 4 barn mellan 10 och 1 år, litet tält, inga faciliteter...ett par veckor eller så, utan att bråka...Det var SÅ trevligt minns mamma. Galna kvinna.)

Men ni vet. Såna grejer.

Så säg mig, säg mig, hur en vanlig handling på Ica kan sätta hela mig ur spel och få mig att vilja rymma med en cirkus. (Som en cirkus skulle vara ens 1% intresserad av att ha med mig. Snacka barlast)

I alla fall.
Jag hade min kanske topp tre jobbigaste handling idag.
Min svettmustasch efteråt var tjock nog att platsa i en porrfilm från 1975.
Här kommer ett referat:

Hämtning av Spigg på dagis. Han har sprungit ett lopp de har på dagis varje år. Ett långt och krävande. Säkert ca 150 meter, utfört på snitslad bana, med vätskekontroller och allt. Han har gett allt, är trött men också nöjd då alla har fått medalj. Vill stå på ståbrädan redan innan vi lämnat dagisets utegård. Inget gott tecken.
Lösning: Jag lovar att han skall få glass när vi varit i affären.

Jag frågar Spiggen innan om han är kissnödig och får nekande svar. Inte ett dugg.
Han får ja på frågan om barnkundvagn och kör ole dole doff mellan vagnarna i vad som känns som 4 timmar men som egentligen säkert max pågår i 8 minuter. Smacks är redan less och har sparkat av sig en sko och är på väg med den andra. Att hon är missnöjd undgår ingen. Utom Spiggen då som med imponerande fokuseringsförmåga icke låter sig störas.

Väl inne i affären. First stop frukt och grönt.
Spiggen kör på tre personer med kundvagnen och kör rally vid grönsakerna vilket ger arga blickar både på mig och honom. Jag känner ilska både mot Spiggen men också helt orättvist mot de som (med all rätt) glor surt. Känner att de dömer mig. Känner också att jag hatar dem.
Smacks river ner 8 tomater och ett knippe sparris. Skriker en hel del.
Lösning: Jag ropar i falsett att om Spiggen inte skärper sig så går vi hem och det blir ingen glass.
Resultat: Han skärper sig inte men jag fullföljer inte mitt hot som då naturligtvis blir helt verkningslöst.

Spiggen får en smoothie att dricka inne i affären, vilket är bra. Mindre bra är att Smacks också gapar till sig en trots att hon nätt och jämt kan dricka ur sugrör. Det går fett långsamt och resten av handlingen utförs liggandes över vagnens handtag och jag håller förpackningen samtidigt som jag kör.
Resultat: Obekvämt för rygg och humör.

Vi plockar på oss lite känsliga frysvaror

Spiggen blir plöstligt superduperextranödig av det större slaget och vi får gå en tur och lägga tillbaka frysvarorna innan vi lämnar kundvagn och skyndsamt lämnar butiken. Krånglar in barnvagn, Smacks och Spigg genom en supertung dörr som ingen hjälper mig att hålla upp och Spiggen hamnar på toa.
Där blir han stressad så klart och det går långsamt. Smacks skriker oavbrutet och kastar skor, mössa och nappar på golvet. Toan luktar sjukt illa och jag tappar en stor del av min livslust.
Spiggen vill att jag ska sjunga något fint så han kan slappna av. Jag sjunger krokodilen i bilen.
Spiggen vill istället höra "Min älskling du är som en ros"
Jag sjunger den trots att jag hör folk supertydligt utanför och de såklart hör mig och undrar vad jag är för en, inte helt och hållet, i huvudet frisk människa.

Resultat: Smacks slutar skrika och Spiggen slappnar av och blir klar.
Micket bra.

Toapappret är slut
Lösning: Jag improviserar med ett papper från ett antekningsblock och lite vatten och känner mig som Macgyver.


Väl i affären igen efter återupphämtning av frysvaror fortsätter Spiggen att ömsom köra i snigelfart åt rätt håll eller racer åt fel håll och jag varvar tjat, vädjanden, mutor och hot av typen indraget lördagsgodis och att jag ska ringa till tomten och skvallra. Smacks fortsätter att varva gap med att bli matad med smoothie samt att slänga saker på golvet. Spiggen kör över någons väska som samma någon ställt på golvet i naiv tro att den inte skall bli påkörd då föräldrar brukar ha koll på sina barn.
"Förlåt" säger vi
"Det är okej" ljuger hen.

När vi efter 20 år tillslut hamnat i kön försöker en tant smita förbi mig. Helt ljudlöst slinker hon in framför med sin korg. Min uppbyggda aggressivitet ser dock till att hon hittar tillbaka till sin plats och eventuellt också aktar sig för att i framtiden prova på någon dylik manöver.

När jag lastar upp varorna på bandet märker jag att flaskan med rengöringsspray är sönder och läcker ut över hela bandet, mina händer och kläder. Gråten är så nära så nära nu. Hela kön kan känna doften av saltvatten.

Det är nu jag träffar en ängel. En liten tant som med 100% säkerhet haft några ungar själv och vet vad jag går igenom. "Spring och byt" viskar hon. "Jag kollar barnen".
När jag kommer tillbaka har hon lagt upp alla mina varor på bandet och när hon ler och blinkar med ena ögat så vill jag lämna allt och följa med henne hem och dricka kaffe och klappa hennes katt resten av dagen.

Packandet av varor ackompanjeras av Smacks skrik och Spiggens oavbrutna frågor om jag kan öppna hans glass, hålla hans jacka, leta upp hans mössa, byta hans glass, hämta servetter.
Ser.du.inte.att.mamma.är.lite.lite.lite.lite upptagen.älskling väser jag med öppen mun men stängda tänder på ett vis som tydligt indikerar på en inre galenskap som hotar läcka och bidra till världens undergång.

Sen gick vi hem.
"Du ska se att du hittar ditt humör snart mamma" säger Spiggen. "Det ligger nog hemma"

Det gjorde det också.
I mitten av en jättestor kaka.

Dags att prestera

Idag har vi ettårskontroll för Smacks. Spännande.
Det är nu man ska visa vilket smart barn man har och hur mycket hen kan och sånt där.
Gå och klättra, säga "mamma", "lampa" och "nollvision" och vara allmänt tidig och perfekt.
Det visar att man är duglig och aktiv som förälder och inte en slappis som varken pratar med sitt barn eller uppmuntrar fysisk aktivitet.

Minns ni hur det gick med Spiggen?
Antagligen inte.
Ni finner det här
En pinsam historia.

Risken finns att det inte går bättre idag direkt. Hon vet inte heller var näsan är och inte kan hon gå eller räkna algebra eller sånt som är bra att kunna. Hon skrattar dessutom åt skittråkiga skämt och är allmänt lätt att lura.

Som tur är tog hon sig upp till sittande förra veckan. Det har varit micket svårt.
Speciellt om man ätit något gott innan. Då kan det bli tungt.

Som tur är har jag Spiggen med som stöd. Då kan han visa att man kan bli enastående smart och perfekt även om saker och ting tar lite tid.

Trädgårdsångest

Ni vet en där känslan folk alltid pratar om att det känns som man egentligen är en bluff och bara väntar på att någon ska komma och upptäcka en.
Känslan av att man inte har en aning om vad man pysslar med.
Sedan vi blev med trädgård lever jag i den dagligen. Det är inte känsla ens utan mer en absolut vetskap.

När vi köpte/byggde hus så ingick trädgård. Perfekt för oss som inte har en susning om klimatzoner, jordtyper och vad som trivs i olika vädersträck.
Så vi fick en trädgård med gräs och häck och en vacker liten magnolia och 17 olika buskar odlade i en slänt. Sedan fick vi en förteckning på 7200 olika växtsorter odlade i området utan en ledtråd om vilka av dem som finns på just vår tomt. Jag vet fortfarande inte. Något kan vara fläder och några taggiga saker borde ju vara rosor men där finns också några höga, rangliga rankor som är helt oidentifierbara.Havtorn? Sälg? Vass? Drivved?
Snillen spekulerar för fullt här hemma där en blind leder en blind.
För trots ovissheten ska det ju skötas förstås.
Häcken är tydligen en liguster fick jag vet av någon granne. Mycket svårt att se om man jämför med bilder. Och hur klipper man en sådan då? Ja, på andra året alltså. Det kan ju skilja sig. Det vet ju varenda barnunge. Jaha då försöker vi väl ...
Sedan beskär vi rosenbuskarna...Peter kan du kolla om björken där borta har musöron?
Lägg nu för fan snittet 45 grader så att vattnet kan rinna ut. Mmhm..japp. Klipp, klipp.
Men fan Annika, ropar Peter och viftar. Du skulle beskära! Inte stycka dem. Det är ju bara stumpar kvar. Vi får rosor år 2023.
Om det ens var rosor älskling. Kanske var det en kaktus.

Och jag kollar Youtube och olika bloggar och får hela tiden känslan av att det ser för lätt ut. Som att de döljer något för mig. Det är bara att klippa säger den härligt väderbitne trädgårdsmästaren i jeansskjorta och skomakartumme och kör händerna i jorden.
Men sedan kryper det naturligtvis fram att det ska klippas ovanför tredje utåtriktade knoppen i skymning en fullmånenatt. Om man är i klimatzon 2 alltså. Annars en molnfri onsdagsförmiddag mellan klockan 10-11:30. Typ så. Men sånt känner man ju. Vet man liksom bara.

Jag vet...alltså VET, som i att jag har papper på, att jag är normalbegåvad, men jag känner att det är en smula övermäktigt. Men jag gör ändå och hoppas på att något överlever. Och att det vi får ihop något så när passar ihop med varandra och pollinerar varandra på något lämpligt sätt.
Skam den som ger sig

Smacks framför påstådd ligusterhäck.
Nyklippt.
Den ska bli tät tydligen
Får se.

Pollenchock och poddradio

Hallå i vårsolen.

Vet ni, Det har varit 22 grader vid vår solvägg idag. Typ sommar alltså.
Det är på gång, det är på gång.
Det är även pollensäsongen har ni säkert märkt. Den här tiden på året tillbringar jag med två gluggar som ögon och helt utan doftsinne. Det gör inget. För jag hör fågelsång, känner hetta i ansiktet efter att ha varit ute en hel dag och börjar längta efter bryggor, sand mellan tårna, smultron och väluppfostrade ungar dragna i skrinda utan gnäll. Idyll.

Men det är ju en bit dit förstås (särskilt det där med det gnällfria). Först ska det snoras.

Vet ni vad som mer är på gång?
Det första av Emmas och mina poddavsnitt för Philips Avent ligger uppe och är sökbara på Itunes.
Känns så otroligt roligt.
Var sjukt nervös innan jag hörde det.
Efter vi var klara med inspelningen så hade jag inte ett minne av vad vi pratat om en gång.
Det var som dagen efter ett bättre kalas helt enkelt. Med den lilla skillnaden att någon spelat in rubbet och vem som helst, inklusive min mamma, skulle ha möjlighet att höra det. Det var lite darr på det, faktiskt.

Här kan ni lyssna påt också. Hoppas att ni gillar det!

Frågor frågor

Alltså detta löp.

Jag läser det om och om igen.

Det fyller mig med häpnad

Har så många frågor att de slinter på tungan och gör mig stum.

En del av mina frågor:

Är konflikterna i Syrien och Ukraina över?

Är det inte val i Israel?

Ooooch när jag lämnat de PK-frågorna undrar jag också:

Hänger de två rubrikerna ihop? 

Är det en slump att de berör samma tema?

Vem är FrölundaMatilda? 

Är det ett artistnamn?

Är hon typ känd från Mellon eller Let's dance?

Reste hon med stomipåsen som enda sällskap? 

Har den något namn? ( konstig fråga kanske men en gång åkte jag buss bredvid en dam som presenterade mig för sin stomipåse som hette Algot. Och jaaa när jag googlade på detta så fann jag att även FrölundaMatildas stomi var av manligt kön och döpt till Gunnar. Vägra dö nyfiken)

Är detta löp genialiskt eller fullständigt barockt? 

Man är ju inte precis 30 längre

Nåväl. Det är väl inte så att jag inte märkt dem förut.

Ålderstecknen.

De har smugit sig på ett efter annat. Började med halsbränna, lättöl till maten och ischias. Sedan blev plötsligt "På Spåret" ett stående inslag på helgen. Om vi mot allt förstånd åker bort på fredagkväll, typ på parmiddagar eller familjeställning (sällan på lokal, aldrig på "klubb") så ser vi det on demand. På Söndagen till exempel. Extra festligt nästan.

Och att vara uppe hela natten betyder ju något helt annat nu än förr. Dock inte nödvändigtvis vaknatt med ledsna barn utan även en helt vanlig insomnia. Det är vanligt bland äldre. Man vankar runt. Vinklar på persienner, hummar för sig själv, gungar i morgontofflorna och dricker något varmt med honung.

Och när man var tjugo behövde man typ ett täckstift och lite vit kajal för att se fräsch ut om man lagt sig sent eller inte alls.

Ingen foundation i världen kan numera avhjälpa det faktum att man ser ut som att man blivit rammad av postbilen om man idkar sent sänggående. Särskilt i kombination med alkoholhaltig dryck naturligtvis. Niqab i kombi med clear eyes och ett par klädnypor är det enda som döljer det något sånär.

Well, well. Gnäll, gnäll.

Men detta är INGET mot min nya åkomma. Det här är serious shit, mina vänner.

Upptäckte det igår när jag hade ledig kväll och egentid och jag lyxade till det med en barnfri tur till både Plantagen och sopsorteringsstationen.

Var på Plantagen för att köpa nya växter p.g.a massdöd p.g.a brist på gröna fingrar. Lite murgröna, ngn vacker spökväxt, kanske en citronfikus eller en monstera. Sånt som den unga, moderna storstadsmänniskan väljer till sitt hem. 

Men där och då knäppte något till i huvudet på mig och jag blev 70 år.

Det enda jag ville ha var blommor som blommade. Helst hela huset fullt. Och jag pratar inte om Hortensia som ju är lite poppis och sånt. Icke. (Svårskött) Kunde däremot inte välja mellan alla Azaleor, San paulior, krysantemum, primulor och flitiga Lisor. 

Pelargoner hitåt tack.

Fick besinna mig. Köpte två Primulor och två krysantemum och vände hemåt i chock. Åkte iväg och köpte ännu en primula idag. Helt febrig.

Vill ha fler.

Kollade på en youtubefilm om hur man beskär pelargoner. Blev sugen på att försöka.

Så fint.

Så trevligt

Och så moget.

Nästa grej för mig är kärlkramp tror jag.

Nu i ett köksfönster nära mig