Baka med Ingegerd

Ikväll varvar jag omsorgerna av en febrig Spigg med att baka trevliga jullimpor inför Julens alla limpkrävande små bjudningar. Eller limpa och limpa.. Vad kännetecknar en limpa? Är allt avlångt bröd, med undantag baguette, limpor? Det tycker jag.

Receptet har jag fått av Peppes faster som fått det av någon som fått det av någon. Det är sådär käckt och gammaldags med en liten historia högst upp om hur det från början hamnade i allmänhetens åpna händer. Kolla här:

"Vill ni ha ett helt underbart fullkornsbröd? Sa en röst i Ring & Skriv-telefonen för lite sedan

Det var Ingegerd Westling som berättade om brödet hon fått av en äldre dam i Boden.

(Alltså. Det är först nu jag fattar att de antagligen menar " i mobilen". Har alltid tänkt mig att Ingegerd ringt in till något puttrigt förmiddagssänt radioprogram vid namn Ring & Skriv-telefonen...ja men typ "Ring så spelar vi" ( om ni minns) fast med recept och små gulliga berättelser om barnbarn och dagens ros och sånt där. Hemmets journal fast radio. Inte fan vet jag.

Åt detta bröd någon jul för ett tag sedan och tyckte det var very smaskigt men varje gång jag tänkt att baka det har jag avskräckts av den gedigna inköpslistan av olika mjölsorter som man både behöver skriva ner och sedan dessvärre också följa. Dvs köpa, bära hem och även förvara. ( och försvara för en äkta make som inte förstår sig på mjöl utan vill ha rymd i skåp och låda)

Men härom dagen proppade jag barnvagnen full med Icas alla tillgängliga mjölsorter och här är jag nu då. I förkläde och allt.

Så här kommer resten av receptet. Det är åtminstone väldigt lätt. 

Tag först fram två trevliga avlånga formar som rymmer 1,5 liter och smörj dem med smör och sätt ugnen på 175 grader. Så är du förberedd och kan känna dig välorganiserad och husmoderlig, så som jag gärna föreställer mig att Ingegerd är.

Blanda:

2 dl grahamsmjöl

2dl grovt rågmjöl

2 dl vetegroddar

2,5 dl havrekross. ( köp inte det. Sjukt onödigt. Ett havregryn är inte direkt okrossbart så gör det själv. Ha! Anarki)

2 dl vetekli ( glömde jag köpa trots noggrann läsning av ingrediensförteckning. Ringde mamma med falsettröst och frågade vad jag skulle ta mig till. " ta något annat" sa mamma som är den svårstressade typen. Jag tog lite mer av de andra mjölsorterna istället. Ingen dog.

5 dl vetemjöl

3 dl rågsikt

2 tsk salt

5 tsk bikarbonat.

Blanda nu detta ordentligt.

Ös sedan i en liter fil och 1,5 dl sirap och blanda igen

Häll i formarna

Grädda på nedersta falsen i 75 min

Sedan hälsar också Ingegerd att brödet håller sig saftigt i flera dagar om det förvaras i plastpåse i rumstemperatur. Det går också att frysa. ( till skillnad från andra bröd undrar jag då med onödigt tråkig attityd)

"Lycka till med julbrödet!" Står det längst ner i receptet.

All denna trevlighet.

Helt varm blir man.

När gröna fingrar inte är så nödvändigt.

Nä men jag har väl aldrig haft vidare bra hand med växter. De dör typ i regel på vägen hem från Plantagen i brist på det mesta som en blomma behöver. Även när jag verkligen försöker vattna och dona och snickelidingsnacka med dem så verkar de i bästa fall ointresserade av mina omsorger och i vissa fall rent avvisande. Vi gillar inte varandra helt enkelt. Så är det ibland.

Men ha! Kolla in det här exemplaret orkidé. Den fick vi när vi flyttade in och jag ställde den över något element och den tappade alla blommor och knoppar på en sisådär tre dagar eller så. Så i somras var den två bruna pinnar i en plastkruka som jag kastade ut i trädgården i väntan på att den skulle hänga med trädgårsdavfallet till sista vilan. Där ute blev den liggande bra länge p.g.a lat. Den blev inte vackrare kan jag berätta. Bladen som var det enda som fortfarande levde blev gulprickiga och till hälften uppätna av vår halvtama harbebis som kamperade i vår trädgård och ingalunda var kräsen i kosten.

Så tillslut en dag när jag kände mig handlingskraftig plockade jag upp eländet för att slänga den och till min chock upptäckte jag då att den hade flera små knoppar. Den såg fortfarande ut som fan men verkade aldrig ha mått bättre. Så jag tog in den. För att ge den en chans. Sådana överlevare stöter man inte ofta på.

Och nu. 23 knoppar och utslagna blommor. Helt stört.

Så här får ni knepet för vackra orkidéer. Behandla dem som skit och de kommer att älska dig för alltid. Vet inte om man måste slänga ut dem och/eller misshandla dem fysiskt. ( i detta fall låta den bli tuggad på av en hare) Det är möjligt att psykisk misshandel kanske fungerar lika bra. Hade min växt varit en blomma så hade den varit en sån där tjej som skriver kärlekskranka brev till livsfarliga snubbar i fängelser.

Orkidéer alltså. Noll självrespekt.

Jag fattar att ni saknat mina suddiga bilder. Suddiga bilder är det jag gör bäst.

Föräldraledigt.

Jag har tagit föräldraledigt från bloggen som ni kanske märker. Det var inget medvetet val, men nu blev det så. Vi fick en knixig tid efter Smacks föddes då hon var konstant täppt i näsan och sedan också inlagd för RS. Nu mår hon bra dock men innan rutinerna har satt sig så har jag helt enkelt fullt upp så jag glömmer bort att både läsa bloggar och skriva själv. Det ordnar sig nog. Men vet ni. Jag har skaffar instagram. Jojo. Tant hänger med i svängen och detta har hon hört är sista skriket. Och det går snabbare liksom än att blogga. Jag heter annikabodin81. Hejåhå. Kramar så länge.

Dagens "Det är väl inte så jävla noga"

Den här tishan har jag sportat idag. Visst, jag tog den från golvet och inte från garderoben men den kändes hyfsad tyckte jag. Luktade inte svett och var lös och ledig över byst och buk. Bekväm. Och ren. Eller? Jo så länge man inte speglar sig utan bara kollar rakt ner. Med igenmurad pollenblick. Spotless mina vänner. Så bra. Då kan man gå ut och konversera nya grannar och bli känd som hon den där fräscha på hörnet. Vad tror ni? Funkar den i morgon med?

Tack Smacks! För pyntet.

Bara en hälsning

Acklimatisering pågår. Läget böljar mellan full kontroll till totalt kaos. Vi slåss mot de vanliga tvåbarnsproblemen.( Eller jag antar att de är vanliga....vad vet jag?) Svartsjuka, trots, väl intensiv och hårdhänt syskonkärlek, två som skriker samtidigt, en stor som inte vill sova på kvällen och en liten som har sin bästa umgängestid mellan tre och fem på möra. ( som vi säger i Trollhättan) o.s.v, o.s.v. 

Men det är mysigt också.

Se bara;

Bebislyckan

Jag är här. Jag är hemskt mycket här. Den senaste veckan har bara varit för omtumlande för att få fingrarna på tangenterna. Förra onsdagen, den andra april, sju minuter före midnatt så föddes vår småspigg. Världens vackraste flicka. Jag som oroat mig för hur jag ska kunna älska en till på samma sätt som jag älskar Spiggen, behövde inte fundera mer över det. I samma sekund som detta lilla blå troll hamnade på bröstet fick jag nyckeln till nya rum i hjärtats kammare. Åh detta barn. Kanske för att förlossningen var lättare, eller för att jag verkligt utvilad innan, eller för att jag så snabbt återhämtade mig efteråt, så har jag kunnat ta in henne och hela den nya situationen på ett sätt som var omöjligt sist då jag var svag och sjuk. Då, med Spiggen, var kärleken enorm men kroppen svek mig och ångest, oro och och odefinierbar ledsenhet red mig i säkert ett halvår. Allt var så svårt.
Med Småspigg känner jag mig trygg, lugn och helt igenom lycklig. Hon äter bra och sover bra och har ett skin av siden. Spiggen är världens ömmaste storebror som stryker henne över ryggen och viskar att han gillar sin bebis.

Men något som gäckar mig är hur jag ska klara mig när Peters dagar är slut och jag ska klara två barn själv. Seriöst, hur gör man? När båda skriker, när båda behöver mat o.s.v.
Jag ska träna på att vara själv ikväll. Peter är bjuden på galej och det skall han då rakt inte behöva missa, även om han är sjukt stressad över att han ska åka iväg. Det är jag med haha. Men det ska väl gå tänker jag. De som har 10 ungar klarar ju det på något sätt.

Så, där är jag nu. Hos fjunig bebis, bland mjölkkladd och pyttesmå sockar.
Jag återkommer med förlossningsrapport även om den inte är lika dramatisk som den förra som ni kan läsa här om ni vill.

Halloj!

Håller tummarna så hårt att jag får mjölkstockning

Har ni sett tävlingen inne på Emmas blogg. Gå inte in och kolla. Det är verkligen inget speciellt.
Var framför allt inte med att tävla...det är nog ändå inget ni behöver.

För hon verkar ha någon superfånig bloggtävling med Sleepo. Inget att bry sig om.
Man kan tydligen vinna en säng eller ett set med asfina kuddar och bäddset från Chhatwal & Johnson. Vilket Trams. Vem har inte en säng liksom? Och påslakan har väl de flesta?

Well...VI skulle ju faktiskt behöva en säng. Lite grann. När man tänker efter. Ni vet ju hur vi har haft det nattetid i den Bodinska villan.
Bökigt, högljutt och trångt.
Om ni missat misären kan ni ju läsa bakåt i inläggen. Här till exempel. Det har varit gnälligt på sista tiden. 160 cm säng funkar helt enkelt inte med tre personer, varav en Spigg som nattetid gärna vill ligga och snarka löften om tinnitus i sin ömma moders öra medan han sparkar försäkran om förlamning sin ömma (!) faders rygg.

Åh..just det ja. Har jag nämnt att vi är fyra nu? Finemang. Släng in en sidenmjuk men vrålande och sprattlande bebis in i detta tetris och ni fattar ju själva. 20 cm till på bredden skulle inte direkt göra skada. Det och öronproppar. Och kanske en ishockeyutrustning.

Så i detta nu så hoppas jag ihjäl mig. Ny säng, ny säng, ny säng.
"Men köp dig en säng då människa" tänker ni nu och sluta tigg inne hos Sleepo.

Förvisso. Men ni som just har flyttat till hus och skaffat en bebis vet att det typ är dyrt. En säng till oss står för tillfället på plats 134 på saker vi absolut måste ha. Efter staket och trimmer och annat festligt.
För vi ju har en säng. Typ i allafall. Det ser onekligen ut som en säng. Det är ju mer funktionen som den inte riktigt pallar att leverera. Förutom den uppenbara litenheten är den numera också ganska hängmattig efter min senaste preggoviktrusning. Så kan det gå.

Så Sleepo. I´m begging. Tänk på karma och sånt.
Mö i nöd.