Smarriga bullar och ärvda kläder

Vi har varit i Trollis hela helgen och stökat ner. Det är det vi gör bäst. På ett dygn kan vi ställa till med större röra än vad som kan tyckas vara möjligt. Tur att mamma har en ovanligt hög toleransnivå och tålamod. Bland annat så slog Spiggen sönder en sådan där liten glasboll som man kan skaka och så sprider sig glitter, ni vet. Han blev blöt och full med glitter och hade panik över detta. Kanske tyckte han att det var brudigt eller nåt.

Trots att det var molnigt idag så var det faktiskt ganska varmt och vi kunde sitta ute och fika. Fortfarande med provisoriskt trädgårdsbord i form av världens minsta och världens äldsta lilla klappbord som alltid riskerar välta om man andas ut för kraftigt. Där åt vi supersmarriga bullar och Spiggen upptäckte myror och vi upptäckte att Spiggen visste vad en myra vad och också kunde ordet. Sen försvann myran ner under plankorna och Spiggen försökte kalla tillbaka den genom att gå runt och gapa "Allåååå Myra" i 318 decibel. Stackars myran fick tinnitus och gick hem och lade sig antar jag.

Sedan svängde vi förbi våra vänner och hämtade upp två kassar prima vårkläder som Spiggen fick ärva. Stövlar och regnkläder, vårjackor och sådant. Skitbra tycker jag som nu kan lägga alla penningar på att köpa snask och smink istället.

En mycket bra helg på det hela taget. Och jag hoppas på en riktigt bra kommande vecka för oss alla.
En vårvecka.

HR-torsdag

Och så var det torsdag kväll och jag har åkt båt hela dagen. HR-båt.
En HR-båt är en båt som går till Danmark och där utställare bjuder på svinmycket godis och där det bjuds på 90-talsaktiga laxrosor och glassbuffé och där man fritt kan fylla på sitt glas med cola light. Man kan också lyssna på föredrag om kris och konflikthantering och IT-stress samt tävla om Spa-vistelser. Vi har också fått hemmalagad smarrig marmelad i trevlig burk, testat vår handstyrka (Jag var förövrigt jättejättestark, alltså OMG stark, vilket förvånade alla) samt knutit många nya trevliga och intressanta kontakter.
Det var trevligt och det är ju ett sjukt smart koncept att ha en mässa på en båt där man liksom inte kan sticka. Men nu är jag glad att det är kväll och att jag fått komma hem till fast mark under fötterna, för stundtals gungade det rätt bra och det är svårt att ge ett seriöst intryck när man samtidigt raglar.

Men vad passar väl bättre efter detta än lite HR-humor. This is my life.

Mästerkocksfinal och lägenhetsförsäljning

Jag är så gryyyymt pepp på finalen i Mästerkock ikväll. Skall ni kolla? Jag är ju löjligt såld på det programmet, jag som inte ens lagar mat. Men det är spännande även om det var trist när Julien åkte ut.
Drama.

Den här veckan har varit späckad och det i kombination med lite sjuk har gjort att bloggandet har fått stryka lite på foten. Idag har vi haft besök av mäklaren också för att äntligen få sålt vår lägenhet. Det är den sista surdegen att oroa sig över innan bröllopet och det skall bli skönt när det är fixat.
Skall bli sorgligt att sälja. Lite i alla fall, även om jag är så galet glad för det nya, fina huset vid havet.
Men den är så fin vår lägenhet. Har så mycket själ. Vi har trivts så bra här och i området och hade omständigheterna varit annorlunda hade jag kunnat bo här hela livet. Men det är meckigt i lägenhet med en vild 2-åring med spring i benen och skulle det komma fler minimänniskor till familjen så är det hopplöst....

..Men nu rinner tiden iväg...Mästerkock kallar.
Vem hejar ni på?

Minimänniska

Getostburgare

Jag har tidigare vid ett par tillfällen skrivit om restaurang Tranquilos asgoda hamburgare med getost. Igår var receptet i GP så när jag kom hem från Alingsås så hade Peter stått i köket i timtals och blandat  röror och knåpat ihop finburgare av högrev. Tror nästan att jag dog av glädje.
Ett gott vin till det och så var lördagkvällen räddad. Nedan ser ni vårt favoritvin för tillfället. Vi snöar ofta in på en sort och kör den som husvin ett tag tills vi tröttnar och letar upp något nytt.

Och så var det söndag igen och jag har en busy vecka framför mig. Försöker motivera mig själv till att måla naglar och lägga inpackning och andra typiska söndagssysslor men än har jag inte orkat masa mig en cm. Men nu skall jag skärpa mig.

Trevlig söndagkväll vänner.

Provuppsättning och val av bröllopssko

Idag tog Jenny och jag en dagstur till Alingsås för att göra provuppsättning hos Per på Salong Intim.
Jag satt bredvid Per på ett bröllop förra året och eftersom han är både frisör och sångpedagog så tänkte jag att det vore fiffigt att boka honom för lite allmänna göromål på bröllopsdagen. Om hans skicklighet på hår och sång visste jag föga men eftersom hans fru var fasligt piffig så tänkte jag att han nog är duktig.
Sedan gick vi och lyssnade på honom när han sjöng i Annedalskyrkan så då blev jag trygg även med sångbiten. Tur för mig. Pino att avboka.

Det är mysigt i Alingsås, det slår mig alltid när jag är där. Mycket pittoreskt. Jenny och jag passade på att fika på Nygrens först och satt med utsräckta ben, intrasslade i varandra under bordet och funderade på varför vi inte träffas och åker till Alingsås varenda helg, för det här var ju rasande trevligt.

Kanelbulle American style= extra allt

Väl hos Per gick det bra. Min största farhåga var att jag skulle se skallig ut eftersom jag inte kan ha i mitt löshår vid tillfället p.g.a tejpfästen som är krångliga att göra uppsättningar i. Men efter han intensivtuperat mina 4 hårstrån så blev det riktigt fluffigt minsann och inget extra hår behövdes. Trolleri. Själv störde jag skapandet och babblade  naturligtvis på oavbrutet  då jag ville veta jättemånga viktiga saker om de fulaste uppsättningar han blivit ombedd att göra och om han kunde tänka sig att matcha bröllopstemat i en spetskostym med monogram. Tillslut fick han be mig vara tyst så att han skulle kunna koncentrera sig och när han väl fick göra det så blev det väldigt bra.
Det blir nog piffigt värre det här. Vi bestämde också lite ungefär hur tärnorna skall ha frisyrerna och Jenny fick klippförbud fram till bröllopet då  slitna hårtoppar tydligen är toppen vid håruppsättningar.

Väl hemma i Göteborg igen köpte jag två par bröllopspjucks som jag inte kan välja mellan. Har tänkt att jag ska ha ballerina så då köpte jag ett par sådana efter att ha haft spaning i flera veckor.  Raskt därpå bestämde jag mig för att överväga klack i alla fall och fick med mig ytterligare ett par hem. Men jag blir ett par cm längre än Peter i dem och det stör mig en smula. Fast de är ganska vackra tycker jag.

Vad tycker ni? Platt eller klack? Vilka blir finast? Överväg också flaggstångsaspekten i ert val...

Lots of trots

Jag är virrig för tillfället. Glömmer saker och rör till det. Men det är mycket nu. Mycket med bröllop och lägenhetsförsäljning och dagisbyte och en del jobb också inklämt mellan det andra.
Sen har vi det där med 2 årstrotsen som är en aning utmattande. Spiggen utforskar de yttersta gränserna för mitt faktiskt rätt så goda tålamod, dagligdags. Visserligen är han den roligaste personen jag vet. Att vara med honom är ett party, men jag blir så tröööött.
Att hämta från dagis är ett äventyr och inget för vitklädda. Att komma in från trapphuset är om möjligt ännu svårare. Att byta blöja är en svettig historia.
Det handlar hela tiden om ett hundra procent fokus har jag märkt. Jag måste ha mål och syfte klart för mig i varje moment och arbeta strukturerat och strategiskt för att kunna ta mig dit jag vill. (oftast hem) Så fort jag blir okoncentrerad eller slapp så går det åt skogen. Då är Spiggen borta på en sekund eller har råkat måtta en spark mot hals eller tinning med smärrrta som följd.
Därför är jag är så otroligt tacksam för att vi alltid hållit rutiner för Spiggen. Hur ansträngande dagarna än är, roliga men ansträngande, så vet vi med säkerhet att klockan sju får vi vila. Då lägger han sig utan ett knyst och sover sedan som en stock i 9 fall av 10.
Och lagom tills han vaknar igen är jag på nyttfödd med en ny dos tålamod.
Med det i åtanke kan jag fokusera på att göra det bästa av dagen och undvika irritation och tjafs. Speciellt som det ändå inte hjälper.
Att tjafsa med en tvåochetthalvtåring är dömt att misslyckas. Han bryr sig inte nämnvärt och det gör han kanske rätt i. Vem orkar tjafsa liksom. När man kan bygga svinhöga torn och prata om bajs.
Och annat skoj.

Jag kan ju inte äta mat. jag ligger ju hääär.

Det är skillnad på folk och folk

Jag veet att jag skrivit om Zumba massor av gånger. För många gånger. Tjatigt är vad det är.
Men nu har jag inte varit på något pass på evigheter och då kan man återigen se saker med nya ögon.
En sak som jag kommit på till exempel är att jag alltid tänkt att det är ett ungdomspass. Fräck dans, tuffa rytmer. Men det är ju helt fel. Vi är ju ett gäng damer bara. Ett gäng damer som vill känna oss lite busiga sådär på Tisdagskvällen. Än är det röj i tanten liksom.

Ikväll hade vi ortens värsta puma som Zumbafröken. Jag har träffat henne förut för en herrans massa år sedan då hon var salsalärare när jag (med dåligt resultat) försökte mig på den sporten.
Alltså. Hur fräck måste man vara om man kan släntra in på ett pass i massor av glittriga armband och en hatt(!) och liksom komma undan med det. Det är ofattbart. Hur får man sådant självförtroende?
I hatt...."Jag har hatt idag" sa hon och så var det inget mer med det.
Självklart var hon så sinnessjukt grym på att dansa att jag eventuellt blev lite kär i henne.
I mitt nästa liv så skall jag också vara en dansant latina med moves och hatt och allt det där.
Själv såg jag ut som en karl när jag försökte mig på de fräcka dansstegen.
Rent tekniskt var vissa av dem (hyfsat) rätt utförda. Rent stilmässigt så var det något liiitet som saknades.
Inte rätta filisen. Nej.
Men det viktigaste är att ha roligt som någon lögnaktigt påstått någon gång.

This is me i nästa liv. Minus märkliga slingor. Plus hatt. Nemas problemas.

Source: weheartit.com via Heather on Pinterest