Smältning pågår

Nu är vi hemma igen. Vi har ägnat dagarna åt att packa upp fantastiska presenter, grina när vi slängt överblivna festhäften och placeringskort med namn på personer som vi redan saknar. Vi har rivit bland Pompoms och lämnat tillbaka hyrda grejer här och där i Smålands avkrokar. Sedan åt vi bröllopstårta tills den satt bakom tonsillerna och så körde vi hem med en så fullpackad bil att jag hade cirka 8 mm plats för min bak som i normala fall tarvar betydligt mera utrymme.
Vi pratar hela tiden om dagen och om vad han sa och vad hon gjorde och om vi kan förnya löftena om ett par veckor kanske redan och tvinga tillbaka folk.
Och så längtar jag efter bilderna så att jag går av. Men Emma har lite välbehövlig semester så vi får vänta lite till. Det gör inget. Det är bra för karaktären att vänta. Har det sagts.