tisdag 18 december 2012

Manligt och kvinnligt eller är det bara jag som är konstig?

Oftast när jag ringer mina vänner som vi som par också umgås med, är Peppe alltid fylld av frågor när jag har lagt på, efter en si sådär 1,5 timme.

Och då börjar kvällens korsförhör.

"Hur vad det med dem då?" börjar han försiktigt.
"Jo bra tror jag" svarar jag, nöjd med att jag åtminstone kan svara på DET.
"Var John hemma?" kan han fortsätta och om jag vet att han inte var det så undrar han var han var.
Ingen aning.
Sen fortsätter han fråga om vad de har för helgplaner, (vet inte) om de varit iväg på något roligt, (vet inte) hur de firade Johns födelsedag,(ingen aning) om de kommer till Sverige snart (glömde fråga), om hur det är med våra vänners vänner (vet ej), vad det är för väder där de bor (vem bryr sig?) o.sv. o.s.v.
Inte en fråga kan jag svaret på vilket förbryllar Peter mycket eftersom detta utgör ett helt samtal för honom.

Så han frågar vad vi pratat om så länge och jag rablar upp massa spännande saker.
Vi har pratat om Åmål, barnfattigdom, en reklamfilm från 97, skumtomtar, skvaller om någon gammal Trollhätteprofil, spöken, bajsblöjor och om den engelska versionen av "Hela Sverige bakar"

"Jaha" säger Peppe, helt nollställd. "Kom ni fram till något?"
"Nej? "

Jag har aldrig fattat det där med uppdatering har jag märkt. Det är alltid så mycket att ta igen när man inte hörts på ett par veckor eller en månad, när man inte ens bor i samma land och det mesta spelar ingen roll ändå känner jag.
Det blir så uppenbart att man är från varandra när man pratar om sådant. Avståndet blir större.

Så jag skippar uppdateringarna och pratar pratar dravel och smörja som vi setts igår, vilket behövs när man saknar varandra, men också om andra, mer existentiella frågor. Vi pratar om hur allt känns och vad som tynger oss, vad vi är glada över och vad vi vill med framtiden. Det tycker iaf jag är mer intressant än helgplaner.
Men det är märkligt hur man kan vara så olika. Vi förstår inte alls varandra på det här punkten.
Hur är ni?

Alltid för långt borta för en puss.

7 kommentarer:

  1. Jag är nog mer som din Peppe, vill liksom höra läget och allt som hänt sedan sist. Så denna gången är jag nog lite manlig :)

    SvaraRadera
  2. Haha, jag förstår precis vad du menar! Det låter likadant här hemma! :-)

    SvaraRadera
  3. Ja så hittade jag också till din blogg! Roligt att få tips om trevliga bloggar. Ja, det är ju någon som länkar till dig idag...
    Tack för en trevlig stund hos dig.
    Melodys matte

    SvaraRadera
  4. Halloj!

    Hittade hit via Kicki Creando. Mysig blogg du har, hit återkommer jag gärna! :)

    Jag är nog mittemellan. Men har märkt att jag "uppdaterar" mig er om jag pratar med en människa som inte är så lättpratad, då blir det mycket "vad händer till helgen då?" "Hur mår familjen" osv. Snackar jag däremot med en nära tjejkompis blir det nog mest skvaller, fniss och diverse nödiga och onödiga ämnen :)

    Kram
    Linda

    SvaraRadera
  5. Hej Annika! Fick mig ett riktigt gott skratt-det är ju precis så det är! Jag brukar fråga ut min man:inga "napp" överhuvudtaget!
    God Jul från Lena

    SvaraRadera
  6. Hmm. Jag är nog både och. Först vill jag diska av grundläggande uppdateringar, och sen vill jag prata med strunt. Också.

    Visst är det fantastiskt med vänner som man inte träffat eller pratat med på evigheter, och så tar man bara vid där man senast slutade, som om det var i går.

    SvaraRadera
  7. Ha ha! Va roligt! Precis så där brukar de vara när jag pratar med mina vänner eller min syster eller mamma. Me. Vi glömmer alltid bort anledningen till att vi faktiskt ringde.... Kram

    SvaraRadera