lördag 29 december 2012

Dagens pino.

Jag har klarat mig från att ramla i vinter trots ishalka och hala skodon. Jag har gått så försiktigt, så försiktigt som en 94årig liten tant. Men det har ju funkat uppenbarligen.

Därför var jag inte direkt beredd på dagens praktvurpa inne på systembolaget. Snubbel och pang in i sidan på en bänk. Mycket värdigt och vackert graciöst. Lite som en svan.

Alltså finns det något ovärdigare ställe att stå på öronen än på systemet?
Erkänn svårslaget.
Med tanke på hur stökig jag dessutom såg ut denna dag så var jag åtminstone i ögonblicket fullständigt övertygad om att folk förfasades över denna mamma som uppenbarligen tagit sig några alkoläsk till fikat på lördagsförmiddagen för att sedan gå ut och ramla med/på sitt barn. Oansvarigt och ring soc ögonaböj.

För den inte så roliga delen av historien var att jag bar på Spiggen. I själva verket var det troligen därför det blev fullt fall och inte bara ett litet snav då jag inte hade några lediga armar att ta emot mig med. Spiggen slog sig nog inte så farligt eftersom jag skyddade honom bäst jag kunde och hade min arm mellan honom och bänken men det är klart att det inte kan ha varit skönt direkt. Det är ju inte direkt en kolibri han har till mamma, Spiggen. Dessutom blev han vettskrämd. Dock inte lika vettskrämd som jag som förutom att jag panikerade över Spiggens väl och ve och eventuella inre blödningar orsakade av kombinationen tjock moder och hård bänk, dessutom var säker på att jag skulle få amputera armen (minst) p.g.a jävla ont.

Folk runt omkring såg ut som fågelholkar. Förfärade fågelholkar. Glosoppa på menyn hela julen troligtvis. Dock inte tillräckligt förfärade att någon kände sig manad att komma fram och ge en hjälpande hand eller så...nej då..men ändå... att någon (troligtvis full och dan ) ramlar på sitt barn är ju ändå ett oväntat och möjligen spännande inslag i nyårsskumpashoppingen.

Men när jag satt mig igen kom det ändå fram ett par snälla damer som menade att det där är "lätt gjort" och kan gå "så snabbt". Och hur mycket de än hade sniffat i smyg efter någon lukt av Koskinkorva så hade de bara känt jättegod julklappsparfym. Faktiskt.

Nu skall Papphammar badda sina tyvärr nästan osynliga blåmärken och trösta sig med godis.
Det är ju ändå lördagskväll.




3 kommentarer:

  1. Kära nån!!! Tur att jag inte var där. Hade kanske blivit tvungen att langa fram mitt tjänstleg... ;)

    Nej, tur att ni inte gjorde er mer illa! Plåstra nu om dig och fira in det nya året med pompa och ståt. Och ta på broddarna inför fyverkerierna....

    Kramar i mängder!

    SvaraRadera
  2. Hoppsan....! Tur att ni inte skadade er på riktigt, men pinsamhetsnivån kan jag faktiskt förstå :) Gott nytt år! Anna :)

    SvaraRadera
  3. Det här var riktigt jävla roligt.

    SvaraRadera