Fredag utan godis är som kärlek utan kyssar

Det är fredag kväll och jag har inget godis. Det är micket, micket synd om mig.
Inte så att jag svälter för jag har ett halvt kilo räkor i magen och 1 glas vin i systemet men inget godis.
Jag upptäckte att det bara var 4 månader till bröllopet nämligen. 100 dagar till jag ska prova klänningen nästa gång och då skall jag inte se fullt så mätt ut som jag gör idag. Var det tänkt. Då rök fredagsgodiset. Det bestämdes lätt och ledigt och liksom över huvudet på mig, även om det var jag och mig själv som kom överens om det. Trots det känner jag mig orättvist behandlad, men eventuellt kommer jag vara glad sedan.
Så ikväll blir det halvmysig fredagkväll med Homeland och en sådan där "nyttig" chokladboll på nötter och dadlar.
Men i morgon får jag sova. Åååhh.

Source: kenzas.se via Sofia on Pinterest

Varde Ljus

Idag ryktades det om att solen var framme och alla göteborgare plirade försiktigt fram bakom gardinen, helt oförstående inför fenomenet. "Vad ÄR det där som sticker så i ögonen" pep vi och fick vänta inomhus tills regnet kom vilket naturligtvis inte dröjde mer än ett par timmar. Ordningen återställd. Däremot kändes det konstigt på riktigt att det var helt ljust när jag hämtade Spiggisen från Dagis. Vi går mot bättre tider, det är säkert det. Imorgon börjar sista vintermånaden. Att det går fort är helt klart.

Tur att det är mästerkock ikväll

Vissa dagar är så urbota kassa att de bör glömmas bort, fortast möjligt och viftas bort ur minnet som en irriterande fluga. Då är det fint att komma hem till lagad mat, en glad Spigg som längtat efter sin mamma, ett litet samtal med mamma och en Glossybox med fint innehåll.
Sen kan man sätta sig på sin kammare och count sina blessings. Komma ihåg allt som är fint, bra och allt som funkar. Ibland är det svårt men man får göra sitt bästa.
Och först när man gett det ett allvarligt försök så får man ge upp och köpa godis som tröst istället.

Men idag kan jag nog ändå skippa godiset. Trots allt.

Source: democracyatwork.tumblr.com via Annika on Pinterest

Gym, avund och chokladbollar

Måndag kväll och jag har faktiskt varit på gymmet efter jobbet. Jag säger faktiskt för ingen är mer förvånad än jag över att det blev av. Det satt löst ett tag så som det alltid gör, men idag kom jag alltså iväg på något sätt, om än motvilligt.
På gymmet maskade jag nog en del, det ska erkännas. Är ju rätt så svag och rätt så lat.
Men jag är ändå nöjd med mig själv för ett halvdant pass är bättre än inget. Eller hur?
Och sakta blir jag starkare och till slut är jag Olga Rönnberg. Typ.

Väl hemma så har Spiggisen och jag bakat nyttiga chokladbollar vilket vi både tyckte var jättekul. Spiggen tror att det är obligatoriskt att man måste kramas när matberedaren är igång, för då är det lite läskigt och högljutt. Detta utnyttjar jag och lurar på så sätt till mig en flera minuters lång kram vilket är extra mysigt just på måndagar.

Sen har jag pratat med en av mina bästisar (Visst kan man säga bästis även om man är över 30?) och försökt hantera avundsjuka. I morgon åker hon på en tre veckors resa till  Puerto Rico varav en på en jäkla lyxbåt. Jag skulle kunna sälja mina ögonlock för det just nu. 29 grader i skuggan och lite sand, hav och en gammal sarong på det och jag hade varit i himlen.

Men att vara hemma är också okej. Särskilt när man äter frukost till middag och det står ett helt fat chokladbollar i kylen.
Ska man ha måndag så ska man ha det med stil.

Dagens middag. Jag är galen i denna.
Som en blandning av yoghurt och skolkrita.
Godare än vad det låter

Om du suktar efter en italienare

Sent, sent inlägg p.g.a Homeland. My god vad spännande den serien är.
Och jag som tänkt att skriva om vad för mumsigt jag gjort till middag och allt.

Nåväl Jag kan göra det ändå även om ni ju knappast kan ha någon nytta av det ikväll.
Men ni måste prova en annan dag för detta är seriöst gott. Inte så snyggt. Men gott.

Ikväll gjorde jag min svärmors italienska auberginegratäng och den är så dojorna flyger av. Och lätt. Att göra alltså. Knappast kalorimässigt.

Så här gör du.

Skala en Aubergine och skär den i hyfsat tunna skivor.
Strö salt på skivorna så att det drar ut lite fukt och torka sedan av dem.
Placera dem lite snyggt i en form och varva med skivad tomat, mozzarella och Röd pesto.
Tryck i lite vitlök när du ändå har ångan uppe, peppra och salta
På med parmesan på toppen.
In i ugnen på hög värme, typ 225 och vänta tills auberginen är mjuk.
Mellan 30 och 40 minuter skall den stå inne. Det är länge det, speciellt när det luktar ljuv fågel i köket men stå ut.
Servera till typ vad som helst eller ät den som den är.
Bli en lite lyckligare människa.

Smarro.

Pysselaggro

As vad ont jag har i ryggen och högerhanden håller på att helt falla av.
Jag sitter och skriver inbjudningskorten till bröllopet och jag är frustrerad att det räcker till kan jag säga. En gång i tiden skrev jag väldigt fint, höll på en del med kalligrafi och sådant. De kunskaperna hade jag tänkt damma av nu och skriva vackra adresser. Mmmmhm.
Vissa bokstäver blir väl bra men namnens placering på korten hamnar lite hur som helst beroende på hur jag uppskattat hur mycket plats bådas fullständiga namn tar att skriva. Det blir också ganska skevt kan jag meddela och tja..fult. Jag hatar saker som är halvdana. Det är som scrapbooking. Jag vägrade scrappa korten själv för jag tycker det känns så tetigt när man liksom har försökt, köpt snitsiga papper och snören för en miljard och så blir det lite snett och inte perfekt och känns amatörigt.
Nu har jag samma känsla. Jag skriver hyfsat fint men det är inte perfekt. Vissa bokstäver blir för smala, för tjocka, för tätt ihop eller kluddiga. Jag sliter mitt hår för amatörigt är just vad det är. Pino.
A men det är väl charmigt, säger ni då snällt. I don´t do charmigt. Inte när det kommer till sådant här. Det som är menat att vara snyggt ska inte vara charmigt.

Kan hända att jag tar detta lite för allvarligt. Det är kanske till och med sannolikt, men jag är sur ändå.
Sjukt sur på ett ocharmigt vis.

Nedan ser ni min inspiration. Resultatet får ni inte se p.g.a skäms.

Source: boards.weddingbee.com via Annika on Pinterest

Kärlek till staden.

Något som jag älskar är när man bott i en stad tillräckligt länge för att den ska kännas som hemma.
Gatorna är bekanta, du fattar hur stadsdelarna hänger ihop och du vet var olika bussnummer tar dig. Även de som du vanligtvis inte åker. Du har en egen frisör, en egen tandläkare och ett café där de känner igen dig, kallar dig för "gumman" och där du vet att  bullarna alltid är färska.
Jag har genom åren tidigare känt mig hemma i Trollhättan, London och Karlstad och de städerna ligger mig därför alltid nära hjärtat. Men Göteborg ligger närmast. Min hemstad där jag för några år sedan kände mig helt förvirrad men som nu helt känns som  min. Trots att vädret oftast är en katastrof och såväl trängselskatten som skämten är ett skämt och att vi stundtals är flinka på att dra pistol, så är det här jag trivs. Här hittar jag och vet var jag ska leta. Här har jag nyckeln till ett centralt kontor dit jag kan gå om jag blir kissnödig när jag lördagsshoppar och inte vill gå till Åhlens betaltoaletter. Här är Spiggisen född och av staden tas han om hand när vi är på jobbet och när han är sjuk. Här har vi köpt hus där land möter hav och där staden kanske är som allra vackrast. Och eftersom jag inte är den flängiga typen så har jag nog tänkt att bo kvar där. Gärna hela livet.
Det blir fint det.