Kryckor och kakor

Jag har gått och blivit handikappad. Det är väldigt besvärligt. Sedan det där hände med benet som jag beskrev i förra inlägget så har min vardag varit som en pilsnerfilm. Det har ramlats en del om man säger så. Både inomhus och utomhus och med vittnen och utan. I trappan och på övergångsställen. Detta har resulterat i imponerande blåmärken och en skadad menisk. ( Eller snarare mer skadad eftersom det troligtvis är menisken som från början är orsaken till hela snubbelcirkusen då benet liksom gillar att vika sig åt håll som övriga kroppen helst säger nej till). Men nu är jag entledigad från mitt arbete då hela familjen behöver återhämta sig en smula efter senaste tidens dramatik och jag vilar upp i Trollhättan med ett lass Missisippi Mud Pie och en och annan semla. Nu börjar nedvarvning inför nedkomst och jag planerar en månads liggläge i soffan i hjälm och knäskydd för säkerhets skull. Jag ska se sjukt många dvdboxar, läsa all chiclit jag kan få tag på och baka kakor varje dag. Ah La Dolce Vita. 

Min mamma hävdar dock att jag ALLTID har ljugit för doktorn.

Här har det varit drama skall ni veta. Då jag haft ont i benet ett längre tag så bestämde min man att det antagligen var en superfarlig blodpropp som skulle kosta mig livet och tvingade mig därför att åka till vårdcentralen trots att jag ganska aggressivt vägrade. Kanske barnsligt iofs för proppar är ju läskiga saker såklart.
Nåväl, off we went och där skickades jag sedan vidare till Sahlgrenskas akut för att sitta av de obligatoriska timmarna i deras väntrum. Ett stimulerande sätt att spendera sin söndagskväll indeed. Dock har det visat sig att Preggon med onda ben tydligen har någon slags förtur i den svenska vården och jag fick kungligt omhändertagande och rätt så fort gick det också. Hann knappt äta upp allt gott jag införskaffat inför den förmodade vaknatten innan jag blev placerad på ett rum med brits och Icakuriren och allt möjligt skoj.

Här hände en lite märklig grej som jag eventuellt är ansvarig för och som fick Peter att bli så trött, så trött. När den gulliga läkaren tittade i min journal så konstaterade hon att det inte fanns så jättemycket på mig direkt förutom besöket på akuten 2009 då jag hade skadat rygg och ben.
"Ja det var ju då du hade gjort dig illa i den där boxningsmatchen" sa hon.
"Eh va?"
"Ja boxningsmatch står det här"
"Allvarligt...ser jag ut som en boxare?"

Ja men så stod det iallafall. Och det är lite märkligt då jag tydligt minns att orsaken till besöket var att jag med ischias i klacksko snubblade mycket ovärdigt på bussen. Visst fäktade jag och så, självklart...men någon boxningsmatch kanske man inte skulle kalla det.

Meeeen...det kan vara som så (och det var därför Peppe blev så trött) att jag kan ha en viss benägenhet att snacka en del och skämta lite i situationer som känns lite stressande eller jobbiga, så det kanske, kanske, eventuellt, möjligtvis kan ha varit som så att jag nämnde något om en boxningsmatch när den läkare jag träffade vid det tillfället frågade om vad som hänt. Men hallå...jag låg med rumpan i vädret i fultrosorna och ville väl lätta upp situationen lite. Jag var hyfsat lös i hullet redan då så jag tänkte väl inte att han skulle gå på det. Han var ju läkare= förmodat smart. Han om någon borde väl känna igen en boxare och kunnat se att jag inte riktigt höll måttet för det epitetet. Och jag tar för givet att jag sedan berättade om vad som verkligen hänt men kanske hade han slutat lyssnat då. Jag babblar ju en del som sagt.

Det skulle varit som om förlossningsläkaren verkligen trott på att Spiggens pappa egentligen var en apa från Borås djurpark vilket jag hög på lustgas sköjade lite om när de berömde Spiggens imponerande hårväxt som nyfödd. DET var det ju ingen som trodde på..även om ingen skrattade... (Och Peppe blev trött även då)

För sannolikhetsgraden är ju typ det samma menar jag.

Nåväl. Läkaren i söndags hade i alla fall lite humor och jag lyckades slingra mig ur det på något sätt.
Och någon blodpropp var det givetvis inte heller, vilket konstaterades efter 117 prover, undersökningar och ultraljud. Om ni undrar var era skattepengar har gått har ni här svaret. De har gått till mig.
Tack hörni.

Om tiden på akuten känns lång kan man alltid låna någon av deras spännande bladvändare att fördriva tiden med.

Typiskt exempel på en bra helg.

Peppe och jag är på Spa minsann. Det tycker vi är micket, micket välförtjänt. Dels har vi lyckats hålla ihop i 11 år med psykisk hälsa i hyfsat behåll och passar på att fira det och dels så har vi sovit cirka noll hela nätter sista månaden. Inte för att vi tror att vi kommer sova så länge i morgon. Vi vaknar väl i sedvanlig Spiggvandrartid vid halv två men med lite tur kanske vi kan somna om sedan. Vi får se....som Spiggen säger när han inte vill lova för mycket. Peter och jag gjorde ju ett mycket misslyckat Spaförsök även i dec där vi blev vilseledda av en hemsida och åkte iväg för att i stort sett vända i dörren p.g.a sjuuuukt deprimerande ställe. Istället hamnade vi på hotell i Uddevalla då vi vägrade ge upp vår barnfria kväll och Peppe mådde dåligt efter sviterna av en matförgiftning och så fann vi ett dåligt julbord. Ja det var det ena med det tredje och dålig stämning. Så redan då bestämde vi att vi på vår årsdag skulle satsa på ett säkert kort och därför är vi nu på Vann utanför Lysekil. Ett superhärligt Spa med massor av krypinbassänger och med fin havsutsikt. Nu har vi badat oss trötta och slappar bara på sängen i väntan på middagen. Imorgon ska vi på massage och ansiktsbehandling och äta oss stinna av frukostbuffen. Det känns ganska bra nu!

Fina blommor hör årsdagar till.

Ett stycke is

Jesanes vad jag har frusit idag. När jag nu äntligen hamnat i en varm säng så känns det som den ultimata lyxen. Och det är det ju också. Jag har varit i Jönköping hela dagen och hållit intervjuer åt en kund i ett iskallt kontor och även om Jönköping bara ligger ett par timmar bort i färdväg så är det en helt annan klimatzon. Typ som Sibirien. Och då kan det ändå inte mäta sig med Falköping där vi tyvärr stannade för tågbyte på väg hem och där det var så överjävligt kallt att min kollegas kropp låste sig i kramp och jag tappade livslusten lite. En timma senare, av i Götet och ljumma vindar mötte. Ja men typ. Behövde knappt vantar. Lycka är att komma hem. En späckad heldag med uppgång vid 5, köldfrossa, jobbpress OCH Falköping är mer än ett superpreggo mäktar med känner jag. Så godnatt good people. 

Dorsia..Jag säger då det.

Idag samlade jag ihop ett par av de bästa jag vet och sportade en Afternoon Tea på Dorsia. Göteborgs i särklass piffgaste ställe, enligt mig. Här kan man på söndagseftermiddagar, till tonerna av Piaf prata bort några timmar samtidigt som man går på fat efter fat av godsaker. Servitriserna är vackra som pärlor i sina superflotta klänningar och plymer i håret och dessutom rara, supertrevliga och alerta som tusan. Det är Fancy Schmancy där inne, det kan man inte komma ifrån. Fast på ett helt igenom bra sätt. Avslappnat och välkomnande och det enda man tänker om det är att man i fortsättningen också skulle försöka var liiite mera piffig. Det här är placet för livsnjutare.
Och vi njöt.
Bästa söndagen på länge.

Ja det kan se lite mycket ut och så...men det gick bra. Väldigt bra.

Jag var ju också så nöjd med att äntligen få användning av min fina, lite excentriska hatt. Den passar sällan in liksom.
Men här var den perfekt.

Dagens shopping

Kolla! Jag har köpt de första bebiskläderna. Alltså dem som hen ska packas in i som rykande färsk. Det ser ju ut som om jag är tvärsäker på könet men det är vi faktiskt inte. Trots att de försökte se på ultraljudet så gick det inte. Men både pojkar och flickor passar i rött och kaniner.

Spiggen blev inte heller utan förstås utan fick en ny matchande plyschdress i polkagris. Mycket bekväm troligtvis. Som någon påpekade är det svårt att skilja Spiggens pyjamasar från hans vanliga kläder, (Fast han själv har naturligtvis stenkoll) och det är precis så jag vill ha det. Så länge som det går. Jag vill att kläderna han bär ger full rörelsefrihet till vilka viga hopp och moves som helst. Inga hårda jeans eller knappar som kan skava. Inget som sitter för hårt åt i midjan eller med sömmar som ger ränder och avtryck i Spigghuden. Och inget för tufft helst heller. Jag avskyr tryck med Angry birds, Cars och annan skit. Men Bamse går bra av någon anledning. Och Alfons. Jag fattar ju att dagen kommer då jag inte kan stoppa vare sig trycken eller de hårda jeansen (eller att han prompt kanske vill vara utan mössa och vantar i minusgrader) men jag hoppas att det dröjer.

Fredag med räkor, Spiggar och nya kuddar.

Jag vill ju egentligen visa mer av det nya huset men jag känner att det är lite svårt. Det är så himla fint och vi trivs så otroligt bra men än så länge är det just ett hus mer än ett hem. Alltså det där lät ju helt fel för det känns verkligen hemma men vad jag menar är att ett hem växer fram. Det tar så lång tid att få det som man vill ha det och innan man känner att det är VI liksom. Inget är klart och visserligen så skall det kanske inte bli klart någonsin utan vara ett levande projekt. Och inte ens med alla pengar i världen hade vi kunnat få klart det så snabbt som jag kanske skulle önska. Man måste känna sig fram, flytta runt saker och se alla rum i dygnets och årstidernas olika ljus. Var behövs belysning, var behövs färg och kanske ett piano?

Men varje dag gör jag något i alla fall. Om inte köper något, så byter plats på någon matta, sätter upp någon liten krok och känner mig genast mera nöjd. Idag fick jag äntligen tag på ett par kuddar till vår bänk i hallen. Det har tagit mycket mer tankekraft än vad som känns vettigt, att fundera på nyans och storlek och sånt. Krävt sin kvinna. Viktiga grejer.

Men nu är det fredagkväll och Spiggen är nattad för åtminstone första gången. Det känns som vi ägnar oss åt någon slags hela havet stormar på kvällarna där alla springer runt och letar efter en ledig säng att lägga sig i och där man gärna (eller ja...gärna och gärna) byter ett par gånger.

Men det finns räkor, flera avsnitt av Homeland och en stor godispåse att arbeta på så det känns som kvällen har potential, minst sagt. Trots sängbytarsnurren om några timmar.

Kuddarna är från Åhlens, möbeln från Bruka och tavlan är en stöld från Peters bror

Jojo..här har jag pyntat också. Spegeln är ett arvegods som jag faktiskt varit med i antikrundan med även om jag förnekade det dagen efter i skolan ,när jag var 14. Antikrundan var inte så fräckt då. Visades sällan på Z-TV