Det finns en del uppenbara nackdelar med att bo i en 40-talslägenhet. Bland annat så blåser det en del. På vintern är vår lägenhet kall som Sibirien. Här finns också en hel del husdjur i form av pälsängrar och dylikt. I de inbyggda gareroberna verkar de trivas fint och finsmakare är de, för det finns inget som de gillar så mycket som tröjor och sjalar i kashmir. Snobbar är vad de är.
Men det mesta är bra med denna lyan. Fungerande öppen spis är ju inte så dumt och inte precis standardutrustning i nybyggda lägenheter.
Men det allra bästa är vårt skafferi. Det är ett sådant där stort skafferi med ventileringslucka som gör att det kan bli kallt. På vintern kan man ha det som kylskåp. Helt otroligt bra eftersom vi inte har så mycket plats i köket direkt och speciellt inte i kylskåpet.
Idag håller jag på att städa där för det är enligt min mamma välbehövligt. Det är en spännande upplevelse och jag är alltid lika rädd när jag gör det. Jag har nämligen en tendens att stuva in grejer för att sedan glömma bort dem tills de själva gör sig besväret att tala om att de finns. Mhm.
Så var det t.ex. med morotspåsen som jag långt senare misstog för en påse köttfärssås, med en doft som uppstigen ur Tutankamons grav. Härligt.
Men det fina är att jag också hittar massa saker som jag glömt och som ibland fortfarande går att äta. Hade jag rensat där i går istället så hade jag inte behövt gnälla för Peter att vi inte hade något gott hemma. För vi hade både popcorn, choklad, chips och marsipantomtar visade det sig. Grattis till mig.
Än så länge har jag bara gjort klart översta hyllan. Det var lite jobbigt så jag tog en paus.
Som ni ser så blir det inte lättare längre ner. Jag är en sådan sunkmaja. Min mamma kommer skämmas över detta inlägget. Skärp dig, kommer hon säga.
Och ändå är inte nedersta hyllan med på bilden.
