Man är ju inte precis 30 längre

Nåväl. Det är väl inte så att jag inte märkt dem förut.

Ålderstecknen.

De har smugit sig på ett efter annat. Började med halsbränna, lättöl till maten och ischias. Sedan blev plötsligt "På Spåret" ett stående inslag på helgen. Om vi mot allt förstånd åker bort på fredagkväll, typ på parmiddagar eller familjeställning (sällan på lokal, aldrig på "klubb") så ser vi det on demand. På Söndagen till exempel. Extra festligt nästan.

Och att vara uppe hela natten betyder ju något helt annat nu än förr. Dock inte nödvändigtvis vaknatt med ledsna barn utan även en helt vanlig insomnia. Det är vanligt bland äldre. Man vankar runt. Vinklar på persienner, hummar för sig själv, gungar i morgontofflorna och dricker något varmt med honung.

Och när man var tjugo behövde man typ ett täckstift och lite vit kajal för att se fräsch ut om man lagt sig sent eller inte alls.

Ingen foundation i världen kan numera avhjälpa det faktum att man ser ut som att man blivit rammad av postbilen om man idkar sent sänggående. Särskilt i kombination med alkoholhaltig dryck naturligtvis. Niqab i kombi med clear eyes och ett par klädnypor är det enda som döljer det något sånär.

Well, well. Gnäll, gnäll.

Men detta är INGET mot min nya åkomma. Det här är serious shit, mina vänner.

Upptäckte det igår när jag hade ledig kväll och egentid och jag lyxade till det med en barnfri tur till både Plantagen och sopsorteringsstationen.

Var på Plantagen för att köpa nya växter p.g.a massdöd p.g.a brist på gröna fingrar. Lite murgröna, ngn vacker spökväxt, kanske en citronfikus eller en monstera. Sånt som den unga, moderna storstadsmänniskan väljer till sitt hem. 

Men där och då knäppte något till i huvudet på mig och jag blev 70 år.

Det enda jag ville ha var blommor som blommade. Helst hela huset fullt. Och jag pratar inte om Hortensia som ju är lite poppis och sånt. Icke. (Svårskött) Kunde däremot inte välja mellan alla Azaleor, San paulior, krysantemum, primulor och flitiga Lisor. 

Pelargoner hitåt tack.

Fick besinna mig. Köpte två Primulor och två krysantemum och vände hemåt i chock. Åkte iväg och köpte ännu en primula idag. Helt febrig.

Vill ha fler.

Kollade på en youtubefilm om hur man beskär pelargoner. Blev sugen på att försöka.

Så fint.

Så trevligt

Och så moget.

Nästa grej för mig är kärlkramp tror jag.

Nu i ett köksfönster nära mig

När gröna fingrar inte är så nödvändigt.

Nä men jag har väl aldrig haft vidare bra hand med växter. De dör typ i regel på vägen hem från Plantagen i brist på det mesta som en blomma behöver. Även när jag verkligen försöker vattna och dona och snickelidingsnacka med dem så verkar de i bästa fall ointresserade av mina omsorger och i vissa fall rent avvisande. Vi gillar inte varandra helt enkelt. Så är det ibland.

Men ha! Kolla in det här exemplaret orkidé. Den fick vi när vi flyttade in och jag ställde den över något element och den tappade alla blommor och knoppar på en sisådär tre dagar eller så. Så i somras var den två bruna pinnar i en plastkruka som jag kastade ut i trädgården i väntan på att den skulle hänga med trädgårsdavfallet till sista vilan. Där ute blev den liggande bra länge p.g.a lat. Den blev inte vackrare kan jag berätta. Bladen som var det enda som fortfarande levde blev gulprickiga och till hälften uppätna av vår halvtama harbebis som kamperade i vår trädgård och ingalunda var kräsen i kosten.

Så tillslut en dag när jag kände mig handlingskraftig plockade jag upp eländet för att slänga den och till min chock upptäckte jag då att den hade flera små knoppar. Den såg fortfarande ut som fan men verkade aldrig ha mått bättre. Så jag tog in den. För att ge den en chans. Sådana överlevare stöter man inte ofta på.

Och nu. 23 knoppar och utslagna blommor. Helt stört.

Så här får ni knepet för vackra orkidéer. Behandla dem som skit och de kommer att älska dig för alltid. Vet inte om man måste slänga ut dem och/eller misshandla dem fysiskt. ( i detta fall låta den bli tuggad på av en hare) Det är möjligt att psykisk misshandel kanske fungerar lika bra. Hade min växt varit en blomma så hade den varit en sån där tjej som skriver kärlekskranka brev till livsfarliga snubbar i fängelser.

Orkidéer alltså. Noll självrespekt.

Jag fattar att ni saknat mina suddiga bilder. Suddiga bilder är det jag gör bäst.

Sovrum och sånt

Tänkte vänta med att visa sovrummet tills vi fått tummen ur och tapetserat. Men i vår familj är tanke och handling sannerligen inte ett och då får jag vänta tills maj 2017. Eller så.

Men det är ganska fint redan nu även om jag i huvudet har en del tankar på vad som behöver göras. 

Skit samma, här kommer det. Med IPhone läckert tagna bilder för mörkt och suddigt är det nya svarta.

Så lägger jag ut en bild på tapeten också, som kommer att sitta vid huvudänden av sängen så kan ni ju tänka själva liksom. Ni är ju smarta och sånt.

Nä..om man skulle gå och inventera köksskåpen och se om det kanske finns någon liten kaka.

Tapet: Söndagsmorgon från Josef Frank.
Snart i ett sovrum nära mig.

Fredag med räkor, Spiggar och nya kuddar.

Jag vill ju egentligen visa mer av det nya huset men jag känner att det är lite svårt. Det är så himla fint och vi trivs så otroligt bra men än så länge är det just ett hus mer än ett hem. Alltså det där lät ju helt fel för det känns verkligen hemma men vad jag menar är att ett hem växer fram. Det tar så lång tid att få det som man vill ha det och innan man känner att det är VI liksom. Inget är klart och visserligen så skall det kanske inte bli klart någonsin utan vara ett levande projekt. Och inte ens med alla pengar i världen hade vi kunnat få klart det så snabbt som jag kanske skulle önska. Man måste känna sig fram, flytta runt saker och se alla rum i dygnets och årstidernas olika ljus. Var behövs belysning, var behövs färg och kanske ett piano?

Men varje dag gör jag något i alla fall. Om inte köper något, så byter plats på någon matta, sätter upp någon liten krok och känner mig genast mera nöjd. Idag fick jag äntligen tag på ett par kuddar till vår bänk i hallen. Det har tagit mycket mer tankekraft än vad som känns vettigt, att fundera på nyans och storlek och sånt. Krävt sin kvinna. Viktiga grejer.

Men nu är det fredagkväll och Spiggen är nattad för åtminstone första gången. Det känns som vi ägnar oss åt någon slags hela havet stormar på kvällarna där alla springer runt och letar efter en ledig säng att lägga sig i och där man gärna (eller ja...gärna och gärna) byter ett par gånger.

Men det finns räkor, flera avsnitt av Homeland och en stor godispåse att arbeta på så det känns som kvällen har potential, minst sagt. Trots sängbytarsnurren om några timmar.

Kuddarna är från Åhlens, möbeln från Bruka och tavlan är en stöld från Peters bror

Jojo..här har jag pyntat också. Spegeln är ett arvegods som jag faktiskt varit med i antikrundan med även om jag förnekade det dagen efter i skolan ,när jag var 14. Antikrundan var inte så fräckt då. Visades sällan på Z-TV

Äntligen med pysselrum

Det börjar arta sig i flyttkaoset och vi har bara en ynka flyttkartong kvar. Den är full av tavlor och lär få stå i vardagsrummet (Förlåt jag menar Loungen) tills våren 2016. Men annars: Uppackat. Det var väl inte så illa pinkat. Visst saknas det lite möbler här och där och vissa saker passar väl inte så bra där de står men på det stora hela så är det förvånansvärt beboeligt. Lite stökigt möjligtvis om man ska vara noga.
 Mest asnöjd är jag med arbetsrummet där vi skaffade var sitt skrivbord och där jag nu äntligen fått en arbets- och pysselhörna vilket glädjer mig enormt. Köpte mig en hurts också så jag kunde ha pryttlar, klistermärken,tejp, sygrejer och sånt där lättillgängligt. Vem vet när man vill slänga ihop en svårsydd kjol eller ett fint paket liksom.
Mitt pyssel om kvällarna dock varken slöjd eller paketinslagning utan tackkortsskrivning. Det har varit mitt dåliga samvete ett bra tag men nu har jag äntligen fått tummen ur. Dock orkar jag bara med en sisådär tre per kväll, för när jag skriver det finaste jag kan så får jag både puckelrygg och kraftig armkramp. Men ändå. Jag har startat jallafall.

Till och med presentpapprena fick en egen lya.
Jaja det är lite mörkt. men ni fattar. Bord, stol, presentpapper.

Hemmablind

Vab-dags idag igen. Spiggen har feber och är snorig men är förövrigt pigg som en lärka så antagligen blir det en kort sjuksession den här gången.

Störd sak:
Tittade in hos Tess och blev imponerad av hennes lyckade hemmabygge av en kopia av ett Walther & Co-hjärta som jag gillar jättemycket och har tänkt att införskaffa snarast.

Igår upptäckte jag den här i vår hall. Upphängd och allt. Av mig, för någon vecka sedan. Jag har alltså redan en som jag fick i present förra året och som jag till och med har hängt upp och inte tänkt mer på. Snacka om hemmablind. Vid sådana tillfällen skäms jag lite över mig själv.

Ryggont, hus och starka män

Zumba inställt p.g.a pyttelite ont i ryggen och ångest över det. Kan tyckas fånigt men i stort sett hela 2009 och halva 2010 var jag fullständigt handikappad av ischias som antagligen kommer från ett dubbelt diskbråck längst ner i ryggen. Som är vilande för tillfället och så har varit under två år men som jag alltid är svinrädd för att få besök av igen. Det började smygande med en smärta som den jag har nu typ och sedan jobbade den sig sakta och metodiskt fram för att ta över hela benet, även framsidan eftersom jag fick muskelinflammationer överallt p.g.a felbelastningen. Den tog också över mitt humör, mitt förstånd och min plånbok.
Men det var sååå tröttsamt att alltid behöva röra sig i superslowmo och galet deprimerande att alltid ha ont. Efter att ha varit hos massörer, kiropraktorer och provat något annat sköjeri, kraniosakral terapi tror jag det kallas, träffade jag slutligen på en rolig snubbe i Majorna som bland annat höll på med sådant där starkemanpyssel. Böja stekpannor tillsammans med Marcus Samuelsson och annat viktigt. Han var så otroligt musklig att kroppen nästan var som en murkla.
Men han var grym. Han sa att nästan alla ryggproblem eg härstammar från dålig hållning och så visade han med en penna hur ryggen får jobba när man är en slapp gammal hösäck. Sedan klämde han och vred, uttalade trollformler, böjde en stekpanna och vips så blev jag bra. Slapp till och med droppfoten som min kiropraktor förberett mig för med ödesröst.

Så ikväll har jag intagit soffposition med en produktkatalog över alla tillval vi har möjlighet att göra i huset. Och förfasar mig över vilka extrema överpriser de tar för vissa saker. Som att sätta in kamin t.ex. Jag undrar om de kanske tror eller åtminstone hoppas på att vi är lite dumma i huvudet. Ett kamintillval kostar 82 000. Hahaha. Hahaha.
Jag tänker att de tänker att där kan de lägga på stålers för det kommer ingen orkar göra i efterhand. Mycket bökigt ju. Bökigt javisst. Men minst 40 pickadoller billigare. För det tar jag lite bök. Vi kan bo på hotell under tiden. Det har vi råd med då. Inklusive champagne på rummet.
Jesanes.

MEN!
 Tar man ändå kamineländet så får man varsin Tshirt på köpet. I klassisk färg och passande tryck. Det är ju iofs generöst.
Bild från: http://jrgrana.com

Helgens träningpass och vackert till hemmet.

Igår utnyttjade jag det fina vädret till att hjälpa min kömpis Jenny att flytta. Aktiviteten hade benämningen flytthjälp/socialt samkväm och gick ut på att vi halvhjärtat flyttade lite kartonger och varvade jobbigheterna med att gå en långpromenad i Majorna, inventera Jennys märkliga godislåda och käka bullar. Jag blev också introducerad för en trevlig människa som heter Åsa och som jag aldrig träffat förut.Tillsammans spånade vi på hur perfekt livet ska bli när hon börjat sin praktik, Jenny flyttat in i sin fantastiska lägenhet och när jag flyttat in i huset. Då ska vi bli fantastiska människor som aldrig mer skall snusa (Jenny). Vi skall också bli otroligt intresserade av matlagning alternativt gifta oss med en kock (Åsa) och baka miljoner cupcakes i opraktiska förkläden vars enda funktion bara är att se härliga ut. (Jag)

Under vår promenad så gick vi förbi en liten antikaffär där de till min glädje sålde gamla skolplanscher. Jag älskar ju gamla skolplanscher och vill ju ha fler. Har bara en endaste en nämligen vilket är fattigt. Men här. Massor av motiv. Stora valmöjligheter. Priser jag hade råd med.
Ändå gick jag tomhänt därifrån. Kanske synd. För de var väldigt fina. Passar nästan överallt.
Tarmsystem kan liksom aldrig bli fel.

Kanske något för Spiggens rum. Han tycker om kaniner.

Och den här till köket. Jag gillar ju ägg jättemycket.
Och sockerkaka.

Den här är mer svårplacerad men inte mindre smakfull för det. Jag vet inte...Kanske i en flådig walk in closet. Om vi haft någon.