En gnutta gös.

Min man har börjat utveckla en trevlig sida som skulle kunna kallas matlagningsintresse. Tidigare har denna egenskap varit helt outvecklad hos såväl hona som hane i denna relation vilket har inneburit mackmiddag i nio fall av tio. Inte mig emot visserligen men jag har hört någonstans att tekakor inte är menat att ta upp 90 % av kostcirkeln och att en och annan vitamin inte direkt hade skadat mig.
Men men..hittills har detta ignorerats och det har varit frid och fröjd och frukostmat vid dygnets alla timmar. Men nu finns det någon som börjat knorra och tycka att det är "tråkigt". Att det är fel att Spiggen är den enda som äter riktig mat. (Om nu fiskbullar, blodpudding och annat bös han gillar kan räknas som mat). Så numera vankas det faktiskt mat ibland. Än så länge går det ganska långsamt men flera gånger i veckan blir det nu middag med temperatur över 35 grader.

Härom dagen lagade han gös. Självfiskad dessutom. Det är fett avancerat. Jag kan dock erkänna att jag var skeptisk. Åt gös på någon bättre restaurang i Borås för någon evighet sedan och kan inte påstå att jag varit superfrestad sedan dess. Dy är inte min favoritkrydda. Jag mumlade något om insjöfisk i kombination med graviditet men Peter var förberedd för det argumentet och kollat upp att det minsann var okej. Så det var bara att gilla läget.  Man dissar inte en gös. Det är den dyraste fisk man kan få tag på om man lägger med kostnaden för Peters alldeles utomordentligt kompletta fiskeutrustning.
Dessutom skulle han blivit ledsen, Peppe, och det ville jag såklart inte.

Så han lagade och stekte och donade och slängde sedan fram en tallrik med den smarrigaste firre jag smakat. Helt otroligt och jag var i chock. Gösen var perfekt stekt, helt utan ben och föll i sär som om det var Mannerström själv som hånglat upp den. Strösslad med bacon och serverad med en parmesan och charlottenlöksås så var den inte bara fantastisk utan rent av minnesvärd. På ett bra sätt.
Bättre än tekaka, nästan. Heja!

Färgglatt och fint dessutom. Trevnad.

Vikten av vinterkläder

Det är mycket som skall handlas nu. Spiggen är kittad för vintern med ny overallsing, fleecefodrat regnställ, mössor, fuskpolos, underställ, fleeceset, varma vinterkängor, ännu varmare vinterkängor o.s.v o.s.v i all oändlighet känns det som. Han är dyr i drift Spiggisen, den saken är klar. Men det är skönt att veta att han är rustad för både slask- och vargavinter. Han är ju det finaste jag har och allt det där..

Det gör därför ruskigt ont att läsa om alla barn som flyr undan krig och katastrofer helt utan nödvändiga kläder som behövs för att klara kyla. Barn som redan är så omänskligt utsatta och som dessutom riskerar att frysa ihjäl. Det är inte klokt. Jag ser bilderna på Unicefs hemsida på barn på flykt från konflikten i syrien. Små barn. Spiggar. Andras Spiggar. Allas Spiggar. Och jag kan inte förhindra lidandet.

 Men i Unicefs gåvåshop kan man köpa vinterkläder. Ett paket med pyjamas, overall, sockar, vantar, mössa, skor..ja ni fattar. Ett kit. Till en kall onge. Inte till ens egen, för det finns andra webshoppar som ni vet, men till någon annans. Tänk att vara förälder och inte kunna förhindra att ens barn riskerar att frysa ihjäl. Hur tacksam vore man inte för hjälp? Så ikväll värmer jag en unge och förmodligen också ett mamma/pappa-hjärta.

Kan inte ni också, snälla? Länk finner du här

Världens Spiggar, allas ansvar.

Äntligen med pysselrum

Det börjar arta sig i flyttkaoset och vi har bara en ynka flyttkartong kvar. Den är full av tavlor och lär få stå i vardagsrummet (Förlåt jag menar Loungen) tills våren 2016. Men annars: Uppackat. Det var väl inte så illa pinkat. Visst saknas det lite möbler här och där och vissa saker passar väl inte så bra där de står men på det stora hela så är det förvånansvärt beboeligt. Lite stökigt möjligtvis om man ska vara noga.
 Mest asnöjd är jag med arbetsrummet där vi skaffade var sitt skrivbord och där jag nu äntligen fått en arbets- och pysselhörna vilket glädjer mig enormt. Köpte mig en hurts också så jag kunde ha pryttlar, klistermärken,tejp, sygrejer och sånt där lättillgängligt. Vem vet när man vill slänga ihop en svårsydd kjol eller ett fint paket liksom.
Mitt pyssel om kvällarna dock varken slöjd eller paketinslagning utan tackkortsskrivning. Det har varit mitt dåliga samvete ett bra tag men nu har jag äntligen fått tummen ur. Dock orkar jag bara med en sisådär tre per kväll, för när jag skriver det finaste jag kan så får jag både puckelrygg och kraftig armkramp. Men ändå. Jag har startat jallafall.

Till och med presentpapprena fick en egen lya.
Jaja det är lite mörkt. men ni fattar. Bord, stol, presentpapper.

Cravings och smygätning

Det där med gravidcravings är en intressant sak, tycker jag. Innan jag blev gravid så vet jag inte om jag trodde på det där så mycket. Tänkte nog att det mest var en ursäkt att få äta sjukt mycket snask och sånt. Vem kan neka en gravid kvinna med cravings liksom. Och jag hade aldrig hört någon som på riktigt diggade murbruk och damm och allt vad man hört.

Och så har det nog varit mestadels för mig också. Jag äter sjukt mycket mackor t.ex. På det vitaste av alla vita bröd. Men det har jag ju alltid föredragit egentligen. Hade jag fritt fått välja kost med bibehållen hälsa så hade nog naanbröd och pizzadegsbröd stått för 85 % av det totala matintaget.
Samma som det gör nu alltså.

Men sedan hände det det där med mjölken som någonstans i mitten av Spiggraviditeten började bli något som på allvar påverkade vår hushållsbudget. Vi släpade hem säkert 15 liter i veckan varav jag drack 14 av dem. 2 liter om dagen. Guuuuuud så gött. Och jag minns den där känslan av att slita upp paketet och nästan inte palla ta fram ett glas för att jag var så katastrofalt sugen. Och sedan få klunka som någon som gått vilse i öknen. Visst, jag har alltid gillat mjölk men det där var inte riktigt normalt.

Jag har inte nått mjölksuget ännu. men jag väntar på det. Men nu har jag dille på en annan grej som inte heller känns som ett undantryckt begär utan som ett rent och skärt gravidbegär.

I need sushi.
Varje dag.

8 bitar nigiri. 4 lax och fyra avokado med så mycket sesam på som jag törs be om. Det har jag ätit till lunch varje dag i två veckor nu. Vet inte ens om jag tycker det är så gott. Efteråt mår jag nästan lite illa av det. Den sladdriga laxen och allt salt i sojan. Men det spelar ingen roll för klockan 12 var eviga dag så vet jag att jag måste ha´t. Kanske borde jag köpa Omega 3 eller nåt istället.

När det kommer till sushiätning är det ingen social aktivitet för mig utan något som jag måste äta på min kammare, då jag är helt fel och hopplöst pinsam. När folk får reda på att jag äter bitarna med kniv och gaffel så vill de inte dinera ute med mig. Dessutom doppar jag riset i sojan och petar kräset bort de äckliga noribanden som inte har någon annan funktion än att sväljas endast till hälften och fastna lodrätt i halsen så man får dra upp dem på ovärdigast tänkbara sätt. Så sushi får jag smygäta instängd på mitt kontor när ingen fräck ser på. That´s for sure.

Dagens omgång bjöd på snål sesamfrötilldelning.
Upprörd.

Höst i mitt hood

Mellan alla turer till Ikea och Jysk har Spiggen och jag även lagt några timmar på att bekanta oss i de nya miljöerna. Med 15 minuters vagnpromenad når vi både skogen och havet i det vackra naturreservatet. Alltså naturen ÄR bäst på hösten. I helgen har luften varit hög och klar och det har luktat mark och blad och hav. Ah.
Jag trivs redan så galet bra i mitt nya hood som är lugnt, vänligt och tyst. På natten hörs inte ett ljud och det känns som när vi är på landet.
Självklart skall ni få se bilder från huset också så småningom men innan vi kommit i ordning så känns det inte så uppvisningsbart så att säga...
Men det känns ändå som vi landat. Äntligen, efter ett helt galet år av projekt och planering av bröllop, lägenhetsförsäljning, husbygge, flyttar och barnalstrande.
Nu ska Peter bara byta jobb också och sedan är projekten slut för det här året och vi kan vila ut till slutet av mars innan det livslånga projektet småspigg går in i etapp två och blir allvar på riktigt.

Kvällens lite mindre ansträngande syssla bli att på snabbaste och effektivaste sätt käka en burk Ben & Jerrys jordnötssmörsglass. Samt kolla jättemånga Dexteravsnitt vilket är en sjukt osmart idé eftersom jag får sinnessjuka mardrömmar efteråt.

Anhalt Annika goes välgörenhet

Jag tycker att det är viktigt att ge bidrag. Jag dänger slantar i varenda bössa och stödjer Unicef, Childhood och Majblomman och sporadiskt även andra hjälporganisationer. Tycker att det känns bra eftersom jag är en feg, blödig människa som inte skulle klara 2 minuter med att på riktigt fejsa problemen, som de som jobbar aktivt i organisationerna gör. Jag skulle grina och snörvla och inte få ett jota gjort. Så det är bra att det finns andra,mer handlingskraftiga själar. Jag beundrar alla som är där det händer och vårdar, matar, skyddar och hjälper. Men jag antar att skänka pengar åtminstone är bättre än inget så får jag lägga min övriga kraft att vara en så trevlig person jag mäktar med i mitt eget lilla liv.

Men man kan ju inte engagera sig i allt, hur mycket man än vill och väljer man en gott ändamål så väljer man samtidigt bort andra.

Därför tycker jag om att köpa produkter som samtidigt ger en slant till något behjärtansvärt. Tycker det är praktiskt liksom. Och nu i Oktober finns ju sjukt mycket fina rosa prylar att köpa som stödjer bröstcancerfonden. Det är bra. En fin rosa kniv har jag sett. Och ett armband.

Upptäckte de rosa dammsugarna på Hemköp häromdagen och slog ju till direkt. 5 spänn mot cancer och jag får samtidigt sjukt snygga favoritkakor. That´s a deal. Välgörenhet i kombi käka kakor. Win win. Ju mer jag moffar desto godare människa är jag. Tar kartongen slut måste jag ju köpa en ny liksom.

I´m a saint for god´s sake.

Ta två- De är små.

Nytt i badrumsskåpet

Jag är en riktig hudvårdsjunkie och ganska kräsen på det området. Jag kan gå och strosa på Åhlens och NK i evigheter och nypa i tuber, lukta i burkar och upptäcka nya märken. Jag är naturligtvis också en fantastiskt offer för de stiligt vitrockade nyponrosorna som står bakom diskarna och luktar dyrt. Om de bara garanterar att de förstår min hudtyp och exakt vet hur jag skall få porslinshy på en vecka så bär jag hem det de förser mig med. Detta är mina senaste vänner i badrumsskåpet. Kiehl´s suktade jag efter när man typ bara kunde hitta det utomlands och de känns både som ett fotriktigt apoteksmärke och ändå lite fluffigt sådär. Så det kändes som ett klockrent val när jag fick slut på både natt och dagcremé.
Nattoljan läggs på med pipett. Det räcker nästan för att man ska kasta sig efter den.

Har provat några dagar nu och det känns riktigt bra. Trodde i början att jag var allergisk då det liksom pirrade och stack i huden de första dagarna, men de var nog bara aktiva i största allmänhet för nu har det gått över och jag är mjuk som en hästmule. Det kanske är för tidigt att säga om de kommer rock my world på lång sikt men så här inledningsvis så ger jag dem bra betyg.

Uppstånden

Ja hej hej.
Här finns jag som just kravlat mig ur grottan och åter, nästan plirande, upptäckt att världen finns kvar och är sig lik. Det är bara jag som varit borta. Ja alltså, jag har ju varit på jobbet och sånt men annars har veckorna sedan sist bestått av att gravidkräkas, magsjukekräkas och där emellan flytta lite grann och sånt. Firat pappas 75års dag också och förhört Michael Jacksons kock-som dök upp i mammas och pappas kök lagom till födelsedagsmiddagen-om spännande anekdoter.

Men huvudet.... I en låda i skogen.

Och kvällen liknar de flesta andra minus kräk som tur och trevligt är. Jag packar sporadiskt upp någon flyttkartong, äter såna där chokladsjöfrukter ni vet (Yum) och funderar på om jag skall inviga badkaret utan att kunna bestämma mig. Stora beslut.
Men det håller på att vända. Jag känner det. Snart är jag på banan igen, spirutuell som aldrig förr.

Tills dess kan ni få hälsa på den som gömmer sig bland valkar och inre organ.
Fett söt och troligtvis väldigt smart och liksom tidig med allt. Såklart.

Ni ser ju. Värsta A-barnet.