Sjuka barn och årsdag.

Haha nu har jag alla saker att skriva om så det är väl dags att ta en paus på ett halvår eller så för att få inspiration till två eller tre nya inlägg. Det är så konstigt med inspiration. Ju oftare man skriver desto lättare går det. Nu är det...hm..trögt.

Vi skulle haft en supermysig andra advent var det tänkt. Först skulle  Spiggen och jag på bio för att sedan kvista förbi Lisebergs julmarknad, fylla på fudgeförråden, äta tunnbrödklämma med socker och kanel och givetvis vinna en sådan där bulimistor kexchoklad. Men Spiggen är fortfarande inte kry utan varm som en vedugn och har ork endast till att ligga under filt och kolla på " Hitta Nemo".

Så det blev inget. Det blev ingenting alls. Jag städade kastrullskåpet, Peppe bakade en sockerkaka och Smacks käkade på sin strumpa. 

Men när barnen har somnat, ( just nu ligger Smacks och skjuter ut nappar genom spjälorna och gråter sedan förtvivlat och ringer Bris p.g.a akut napplöshet ska vi äta svinmycket undergräddad (=bra) sockerkaka för att fira advent och att det idag är 13 år sedan vi träffades första gången och jag charmade honom genom att slänga en halväten korv med bröd på hans kompis. 

Dagens charmknep.

Klart man blir kär liksom.

Ps. Är det lite redigbyx att fira årsdagar med sockerkaka? Lite muppigt liksom.

Vi kanske skulle druckit violshots eller nåt? 

Spiggen lär sig om livet. Del 1 av many more to come.

I helgen var vi i Trollis för att hjälpa min bror att flytta. Eller ja, jag hjälpte cirka ingenting utan låg kvar på soffan, åt godis och kollade på när min brorsdotter Elin passade Spiggen. Men jag lånade ut min man. En sjuk man visserligen, med både feber och hosta. Men armarna var det inget fel på så då kunde han gott arbeta resonerade jag. Så det gjorde han. Inte för att jag sa det utan för att han är världens bästa.

Min brorsdotter var också pretty much världens bästa. Stackaren var nog utbränd när hon fick gå ur tjänst och åka hem till Skåne på söndagen. Så länge hon var med så fick jag inte lyfta ett finger med Spiggen. "Elin kan hjälpa mig" var hans svar på allt. Och det var ju skönt förstås, för mig. Och den där Elin kan nog förvänta sig en present så småningom. 

När vi vinkat av Elin och hennes far var Spiggen fullständigt hjärtkrossad. Har aldrig sett på maken till sammanbrott. Han grät nästan hela kvällen. Stora tårar ner i middagen. Förtvivlade kvidanden framför barnprogrammen. Hulkade" Jag vill vara med Eliiiiiiin. Var är Elin?" oavbrutet. Denna känsliga lilla Romeo fick sin första lektion om saknad och längtan. Livet är hårt. 

Typiskt exempel på en bra helg.

Peppe och jag är på Spa minsann. Det tycker vi är micket, micket välförtjänt. Dels har vi lyckats hålla ihop i 11 år med psykisk hälsa i hyfsat behåll och passar på att fira det och dels så har vi sovit cirka noll hela nätter sista månaden. Inte för att vi tror att vi kommer sova så länge i morgon. Vi vaknar väl i sedvanlig Spiggvandrartid vid halv två men med lite tur kanske vi kan somna om sedan. Vi får se....som Spiggen säger när han inte vill lova för mycket. Peter och jag gjorde ju ett mycket misslyckat Spaförsök även i dec där vi blev vilseledda av en hemsida och åkte iväg för att i stort sett vända i dörren p.g.a sjuuuukt deprimerande ställe. Istället hamnade vi på hotell i Uddevalla då vi vägrade ge upp vår barnfria kväll och Peppe mådde dåligt efter sviterna av en matförgiftning och så fann vi ett dåligt julbord. Ja det var det ena med det tredje och dålig stämning. Så redan då bestämde vi att vi på vår årsdag skulle satsa på ett säkert kort och därför är vi nu på Vann utanför Lysekil. Ett superhärligt Spa med massor av krypinbassänger och med fin havsutsikt. Nu har vi badat oss trötta och slappar bara på sängen i väntan på middagen. Imorgon ska vi på massage och ansiktsbehandling och äta oss stinna av frukostbuffen. Det känns ganska bra nu!

Fina blommor hör årsdagar till.

Dorsia..Jag säger då det.

Idag samlade jag ihop ett par av de bästa jag vet och sportade en Afternoon Tea på Dorsia. Göteborgs i särklass piffgaste ställe, enligt mig. Här kan man på söndagseftermiddagar, till tonerna av Piaf prata bort några timmar samtidigt som man går på fat efter fat av godsaker. Servitriserna är vackra som pärlor i sina superflotta klänningar och plymer i håret och dessutom rara, supertrevliga och alerta som tusan. Det är Fancy Schmancy där inne, det kan man inte komma ifrån. Fast på ett helt igenom bra sätt. Avslappnat och välkomnande och det enda man tänker om det är att man i fortsättningen också skulle försöka var liiite mera piffig. Det här är placet för livsnjutare.
Och vi njöt.
Bästa söndagen på länge.

Ja det kan se lite mycket ut och så...men det gick bra. Väldigt bra.

Jag var ju också så nöjd med att äntligen få användning av min fina, lite excentriska hatt. Den passar sällan in liksom.
Men här var den perfekt.

Fredag med räkor, Spiggar och nya kuddar.

Jag vill ju egentligen visa mer av det nya huset men jag känner att det är lite svårt. Det är så himla fint och vi trivs så otroligt bra men än så länge är det just ett hus mer än ett hem. Alltså det där lät ju helt fel för det känns verkligen hemma men vad jag menar är att ett hem växer fram. Det tar så lång tid att få det som man vill ha det och innan man känner att det är VI liksom. Inget är klart och visserligen så skall det kanske inte bli klart någonsin utan vara ett levande projekt. Och inte ens med alla pengar i världen hade vi kunnat få klart det så snabbt som jag kanske skulle önska. Man måste känna sig fram, flytta runt saker och se alla rum i dygnets och årstidernas olika ljus. Var behövs belysning, var behövs färg och kanske ett piano?

Men varje dag gör jag något i alla fall. Om inte köper något, så byter plats på någon matta, sätter upp någon liten krok och känner mig genast mera nöjd. Idag fick jag äntligen tag på ett par kuddar till vår bänk i hallen. Det har tagit mycket mer tankekraft än vad som känns vettigt, att fundera på nyans och storlek och sånt. Krävt sin kvinna. Viktiga grejer.

Men nu är det fredagkväll och Spiggen är nattad för åtminstone första gången. Det känns som vi ägnar oss åt någon slags hela havet stormar på kvällarna där alla springer runt och letar efter en ledig säng att lägga sig i och där man gärna (eller ja...gärna och gärna) byter ett par gånger.

Men det finns räkor, flera avsnitt av Homeland och en stor godispåse att arbeta på så det känns som kvällen har potential, minst sagt. Trots sängbytarsnurren om några timmar.

Kuddarna är från Åhlens, möbeln från Bruka och tavlan är en stöld från Peters bror

Jojo..här har jag pyntat också. Spegeln är ett arvegods som jag faktiskt varit med i antikrundan med även om jag förnekade det dagen efter i skolan ,när jag var 14. Antikrundan var inte så fräckt då. Visades sällan på Z-TV

Tebjudning a la Spiggeriet

Åh vad det är skönt med helg alltså. Peter och jag tar ju alltid en sovmorgon var och idag låg jag till sängs till 11 typ. Tills jag hörde Spiggens röst i trappan "Sover mamma nu hela dan?"

Det är mysigt att bli väckt av Spiggen. Idag kom han med frukost på sängen. Det var med nya pippiservisen han fått i treårspresent och med en filt som tilltugg. Smaskens.
Spiggen hällde och hällde i kopparna, serverade mjölk och socker. Värmde te på "spisen" när han tyckte det var lite svalt, blåste på det och såg till att dryckesupplevelsen blev maxad liksom.

Speciellt när han kikade ner i tekannan och glatt ropade; "DET ÄR BAJS I DEN!!

Gött. Då blir man extra sugen.

Höst i mitt hood

Mellan alla turer till Ikea och Jysk har Spiggen och jag även lagt några timmar på att bekanta oss i de nya miljöerna. Med 15 minuters vagnpromenad når vi både skogen och havet i det vackra naturreservatet. Alltså naturen ÄR bäst på hösten. I helgen har luften varit hög och klar och det har luktat mark och blad och hav. Ah.
Jag trivs redan så galet bra i mitt nya hood som är lugnt, vänligt och tyst. På natten hörs inte ett ljud och det känns som när vi är på landet.
Självklart skall ni få se bilder från huset också så småningom men innan vi kommit i ordning så känns det inte så uppvisningsbart så att säga...
Men det känns ändå som vi landat. Äntligen, efter ett helt galet år av projekt och planering av bröllop, lägenhetsförsäljning, husbygge, flyttar och barnalstrande.
Nu ska Peter bara byta jobb också och sedan är projekten slut för det här året och vi kan vila ut till slutet av mars innan det livslånga projektet småspigg går in i etapp två och blir allvar på riktigt.

Kvällens lite mindre ansträngande syssla bli att på snabbaste och effektivaste sätt käka en burk Ben & Jerrys jordnötssmörsglass. Samt kolla jättemånga Dexteravsnitt vilket är en sjukt osmart idé eftersom jag får sinnessjuka mardrömmar efteråt.

Söndag i karantän

Lite lätt meningslös dag. Duggregn, fesiga 17 grader och inte ens någon magsjuka att liva upp tillvaron med utan bara en sådan där dag efteråt...en karantändag. Men det är skönt att Spiggot mår bättre.
Det är något med magsjuka hos Spiggen som får mig att lätt tappa fattningen. Det är inte blöjorna eller det faktum att jag alltid råkar stå rakt i skottlinjen för kräks. Jag är inte så lättäcklad när det gäller min egen onge, men det är ovissheten. Att det som var ett rent och fräscht rum (eller bil, eller Gretaklänning) på en sekund kan förvandlas till en krigszon. Ett fullskaligt inferno. Utan förvarning. Särskilt som jag gärna får smarta infall som att Proviva blåbär är en lämplig dryck vid magsjuka. Så står man där som ett fån och undrar var sjutton man ska börja och om man kan smita ut bakvägen på något sätt.

Men strunt samma...Möjligtvis är ni inte lika intresserade av detaljerna som jag själv.
Spiggen har i alla fall hållits på gott humör under sin sjukdomstid genom att få fri tillgång till skruvdragaren. Eller "bojen" som han säger. Han har fixat och donat och bojat en hel massa saker. Bland annat havskräftor. Och ett glas med fanta.

Det var den helgen det. Alla helger kan inte vara som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.
Jag känner mig väldigt trött faktiskt...

Här är Spiggen som försöker se fräck ut med skruvdragaren. Hårding.

Magsjuka barn vill man alltid ha upp i maten. Vardagsspänning.

Har man inte spytt på Svenska hem så har man inte levt livet.

Nu är vi i Trollhättan på minisemester. Ja, alltså...vi bor i mammas och pappas hus när de är på riktig semester över helgen. Sånt man hör att andra åker på..ja typ utomlands och sånt. Men vi är inte så kräsna. Ett litet miljöombyte förnöjer alltid, tänkte vi och drog iväg. Festligt.
Så vi började äventyret med en pizza från det stället som Peter minns med värme och som också enligt diplomet på väggen bjöd på "Otroligt engagemang och extrem popularitet". Betyg platina hade de fått 2012. Hyfsat svårtoppat. Vad ska de skriva i år om de förbättrar sig ännu en aning? "Overkligt engagemang och gudomlig popularitet"?  Sedan går superlativen in i väggen och blir utbrända.  Jaja men det var bra. De kan pizza i Trollis. Det får man ge dem.

Idag bjöd dagen på fler äventyr. Peter skulle prompt till en fiskeaffär i Vänersborg och som lydiga och stöttande familjemedlemmar följde vi med. Det låg ett Svenska hem där och eftersom vi är i flyttagen så ville jag kolla lite. Spiggen hängde på. Lite oroväckande lugn men jag tolkade det som om han var lite trött.
"Hur mår du Spiggisen" Frågade jag
" Ja må bla mamma" Ljög Spiggen

Eller så ändrades läget snabbt för efter en runda bland soffor och lampor ändrade Spiggen plötsligt ansiktsfärg och lät meddela han inte längre mådde så bla.
Jag såg till min lättnad en toalett men såg också att man var tvungen att tillkalla personal för att använda den. Tillbaka igen för att hitta sådan utan resultat. Och sedan...ja..hann vi inte längre innan Spiggisen kaskadspydde äggmacka över heltäckningsmattan. Om och om och om igen.

Möjligtvis var jag inte så lugn som man hade kunnat hoppats. Det flaxades en del kan jag säga.
Stackars Spiggen men jag visste verkligen inte vad jag skulle ta mig till. Skulle jag vända honom för att fortsätta spy på golvet bakom som inte var heltäckningsmatta, men då ställa till med ett vidare inferno?Eller skulle vi fortsätta besudla området där vi redan jobbat så att säga.
Jag gjorde som var handlingskraftig kvinna.
Jag ringde min man.
"Koooom" ylade jag "Kooom"

Och sen gapade jag på personal som kom med hink, ett glas vatten till den lille stackaren och ett oerhört hjälpsamt sinne. Detta gjorde iiiingenting. Och heltäckningsmattan var ändå gammal tydligen. Bättre begagnad då. Sämre begagnad nu.

När vi tillslut lämnade slagfältet frågade även den hjälpsamme om vi kommit för att titta på några möbler och om vi behövde hjälp med något i det ärendet. "Eh nej" sa jag. "Inte längre".
Men han stack till mig en katalog i alla fall. Ett äkta säljarhjärta.

Och folk som hjälper en hysterisk moder och en treåring i kris köper man gärna möbler av.
Tacksamhet får mig att vilja spendera.

Ikväll har magsjukan fortsatt och jag ser fram emot en natt som kanske inte kommer bli den käckaste.
Men det kommer väl andra nätter I guess.

Lite om prestation och sånt

I fredags tog vi en tur till Liseberg. I år var det ett helt annat äventyr för Spiggen som till skillnad från i fjol plötsligt vågade det ena och det andra. Han körde farfars bilar (med farfar), satt blygt men lyckligt i diverse kaninknän och ville prompt åka knatteradiobil. Det fick han och han leddes försiktigt ut till bilen av åkattraktionsfuktionären ( det måste vara ett riktigt ord?) efter att nästan fegat ur när det väl drog ihop sig. Väl i bilen fick Spiggen på sig bältet och fick noga instruktioner om hur man svängde på ratten och trampade ner den röda knappen för att få vrålåket att köra iväg.
Sedan så startade det. Tyvärr kunde jag inte lägga upp den supergulliga lilla filmen men å andra sidan så hände inte så mycket mer än på stillbilden. Inte med Spiggisen.

Alltså, det sved ju i mammahjärtat då jag lade in mina egna hämmade (hämmande?) värderingar i det hela. De som sa att om inte bilen rör sig framåt så är han nog besviken. Kanske känner han sig värdelös och oduglig för att han inte fattar hur man ska göra. Nejnejnejnejnej.
Alla andra verkar kunna.
Och Spiggen tittade mest ner i ratten, fick iväg bilen en halvmeter och så still igen. Djupt koncentrerad var han. Jag inbillade mig att han såg ledsen ut och ville helst rusa in och styra upp det hela men stod kvar och försökte hojta uppbyggande och uppmuntrande Hejarop. Men bilen förblev still bland alla åkande knattar. Då vände sig Spiggen mot mig och log sitt allra största leende. Och innan "färden" var slut hann jag äntligen fatta att detta var enormt för honom. Han vågade själv. Han satt där, med en ratt och bilbälte, helt själv och han var fullkomligt nöjd med det. Efteråt studsade han ut, ville åka mer och var väldigt stolt över sin biltur. Peter som stått en bit bort rusade fram och sa att det var den fräckaste bil och bilförare han sett och Spiggen mös och höll med.

Spiggen lärde mig en läxa då. Det viktigaste är inte vad man presterar utan att man har roligt och att jämföra sig med andra är bara trist. Kanske fick de igång sina bilar, kanske inte. Vem bryr sig? Det var inget som Spiggen tänkte mäta sig mot. Han var nöjd med att ha gjort sitt bästa.
Älskade unge.
Låt ingen någonsin ta dig i från denna känsla.
Tänk om mamma var lika klok som du.

Sjukt jobbig lördag

Men ahh sicken lugn och skön dag det blev. Precis som jag hoppades. Fast tvärtom lite.

Först var jag världens sämsta mamma som peppade upp Spiggen något enormt för att gå och se Alfons på bio, eftersom vädret inte var på topp. Vi drog dit med buss och sjukt taggade beställde vi biljetterna. Det var bara det att den slarviga morsan kollat fel och det var på Bergakungen filmen gick vid den tiden och dit hann vi inte ta oss. Vi fick åka hem igen. Jag hade sjuuuukt dåligt samvete, trots att Spiggen fick ballong på biopalatset och var hyfsat nöjd med det.

Dock var det micket, micket bra att vi åkte hem då morgonens regnande hade ställt till med en ordentlig översvämning i källaren och vårt förråd stod i ett par dm vatten. Med ett proppfullt förråd fullt av kartonger med böcker, kläder och annat panikerade jag en smula eftersom jag var ensam hemma och hade Spiggen klängandes runt benen gråtandes då han tyckte det var lite läskigt.

Min mamma och syster fick ringas hit på stört och Peter fick helt enkelt packa ihop och komma hem en dag tidigare, så tillsammans har vi ordnat upp det hela även om det var en hel del som blev förstört. Men en hel del skräp också som vi har flyttat runt från lägenhet till lägenhet under några år fick också föras till sista vilan. Bye bye Peters gamla studentmössa och sånt där tjafs.

Spiggen blev överlycklig över Mormor och Ulles spontana besök och gjorde resan värd besväret för dem genom att bjuda generöst på sina bästa skämt och goaste pussar. Så han bidrog också till den gemensamma insatsen. En stämningshöjare är vad han är.

Men att vara entertainer kräver mycket energi, även av en luttrad artist.

Midsommar 2013...eller vilket år som helst faktiskt.

Efter att ha kollat Facebooks uppdateringar och pratat med lite löst folk, så har jag förstått att vi har väldigt tur med vädret den här midsommaren. Dagen har bjudit på 25 grader och sol största delen av tiden. Det har naturligtvis regnat när vi har ätit men det är väl standard antar jag och inte något att hänga läpp för sådär. Vi har det bra. Jag har fått årets första bad avklarat och Spiggen såg en fisk i sjön och var mycket uppspelt över denna upplevelse.
Annars det vanliga ni vet. Sill och nubbe, blommor och jordgubbstårta. Midsommar bjuder sällan på några överraskningar och det är väl lite det som är poängen antar jag. Inte mig emot. Jag gillar traditioner. De ger stabilitet i tillvaron, haha. Men några kransar har jag inte gjort trots att det var min ambition. Slarvig och slö mamma. Så kan det gå.

Jordgubbstårta med Lemoncurd är smaskens

Midsommarkurering

Åh lite ledigt. Vi är på landet och det är vansinnigt varmt. Som tur är har Jakob fått en flong ny vattenpistol så han svalkar oss allihop. Sig själv mest. Själv hoppas på att sill, nubbe och jordgubbar skall kurera mig för detta börjar kännas segt. Men att  pösa i en solstol i värmen gör mig gott känner jag. Hoppas att ni får en fantastisk långhelg. Själv ska jag försöka ta vara på varenda minut

Aktivitetslördag

Världens längsta dag idag och vi har hunnit med ett omhändertagande av chockad och skadad man på cykelväg, ett besök till djuren på Kättilsröds 4Hgård, en vända förbi husbygget och sett att det kommit plattor runt huset, intag av min nya favoritsmothie Lemonflufighter på Naked juicebar och Spiggshopping på Frölunda torg. Och storhandling.

4H-gården var nog det bästa tyckte Spiggen som med sina nykläckta kycklingar, hästar, kossor och frigående hönor med råge slog t.ex. den skadade stackars mannen, trots sirener och erbjudande om att provsitta ambulansen. Sjukt läskigt tyckte Spiggen som blandade ihop det hela och trodde att det var mamma som  åkt rullskidor, var skadad och skulle åka lansalans. Mycket förvirrande. Särskilt det med rullskidorna kan jag tänka.

Med oss som sällskap och underhållare under dagen hade vi Jenny och tillsammans hade vi en supermysig dag. Det är inte mycket som slår medhavd utomhusfika i solen bland massa djur. Själv sneglade jag dock bort mot grannbordet där den mästerpicknickande superfamiljen hade med medhavd duk i den fina picknickkorgen. Det skall jag också ha. Det och en liten vas med blommor som vi kan ha på bordet. Vips så får man 800 000 mysmammapoäng. Jag kan behöva några för medan Jenny visade Spiggen marsvinen så tog Peppe och jag en tupplur på träbänken, som två trötta uteliggare.

Nu vankas lördagsmiddag och förhoppningsvis ett knäckebrödsbak om jag orkar med det. Jag är fortfarande lite krasslig och vill helst gå och lägga mig. Men det kan man ju inte göra när det är helg och allt. Man ska ta vara på livet och sånt.

Vindruvor i gammal yoghurtburk= Inga glamourmammapoäng.
Men ändå redigt med frukt tyckte jag.

Prinsesstårta

Idag fyller min svärmor år och hade önskat sig en prinsesstårta. Det passade ju också extra bra med tanke på Madeleines bröllop som vi naturligtvis satt bänkade framför och åhhade och ojade över brudklänning, Estelle och Chris tårar.

Tårtan var bakad i stort sett från grunden med egna bottnar, hemkokad hallonsylt och vaniljkräm. Jag spacklade den med smörkräm i stället för grädde och den var i mitt tycke den godaste prinsess jag ätit.
Får man säga så? Jadå. Det går bra. Speciellt om jag sedan säger att recept på tårtbottnar och vaniljkräm fann jag hos "Söta saker". Hallonsylten höftade jag ihop av frysta hallon, syltsocker och vaniljstång och smörkrämen fann jag här. Marsipanlock och ros fuskade jag med och köpte klara och de små blommorna på är syrenblommor som ju också är helt ätbara. Så var det mät. Dessutom kan man absolut klaga på marsipankanterna. Om man vill göra sig lite mindre, sådär klädsamt.

Spiggen var naturligtvis mycket behjälplig och provåt grädde, smör och vaniljkräm och var stilig värre i sitt huckle. Förklädet kommer från Åhlens.

En annan som var stilig var svärmor, i en superläcker uppsydd klänning i Josef Franktyg. Är det födelsedag så är det liksom.

Även Spiggens farfar var tjusig efter att han offrat sig för att hålla Spiggen på gott humör vid för sen kvällstimma. Spiggen försåg honom med diverse tungt och vasst pynt samt sina fräcka solglasögon och utsåg honom till kvällens tålmodigaste julgran.
"Ta kort fooort" kved farfar som kände smärrrta men lyckades ändå se ut som han tyckte att duktyngder var det nya svarta.

Inte så glad som han såg ut.

Nationaldag på Vinga

Idag firade jag nationaldagen med en båttur i skärgården med min vän Jenny och hennes pojkvän. Eftersom jag älskar, älskar, älskar Evert Taube (jaja jag är 100 år o.s.v. o.s.v) och tycker att hans visor är bland det svenskaste som finns så passade det väl superfint att åka ut till Vinga och hänga där lite.
Det var vackert på Vinga. Mycket. Och solen sken och vi strosade runt på ön och kollade på krabbor och fläderblommor. Men att bo där....Alltså jag vet inte. Det är inte superkul på ön, inte så mycket att göra liksom. Och det lär väl inte varit roligare när Evert själv var liten. Då fanns nog varken glasskiosken eller Taubemuseet antar jag. Inte konstigt att han började skriva sånger alltså. Eller gick till sjöss för den delen.
Men vi hade det såklart bra. Vissa badade, andra inte utan nöjde sig med att doppa fötterna och käka kanelsnäckor.
När jag varit vid havet så känns det som jag är renad på insidan. Kanske är det saltet som blästrar. Jag vet inte. Men det känns bra.
Nu försöker jag samla all min kraft för att ta mig ut i köket och koka hallonsylt.
Hallonsylt måste man ha om man ska göra supergod prinsesstårta på lördag. Och det ska man ju.

Åhoj seglarvän

Lugnet har lagt sig

Vi är tillbaka i Småland, Peter, Spiggen och jag.
Vi har en stilla helg på lantstället där vi bara ägnat tiden till att sola,baka bullar och rabarberpaj och åt att klippa gräs. Peter har fiskat och dragit upp några gäddor. Spiggen har kunnat springa naken på gräsmattan och har haft det hur gött som helst.
 Efter att vi grillat tog jag ett skumbad med en Marianne Fredrikssonbok som jag konstigt nog varken läst eller hört talas om. Vi pratar inte överdrivet mycket, behöver båda vila. Men vi hummar över gott kött och skrattar åt Spiggen när han för tjugonde gången kommer inspringande i köket,efter att ha varit ute en sväng, och gapar "Jag är HEMMA".
En kram i förbifarten och några snälla ord får vi också in, men mest är vi i egna tankar.
Vi har det galet bra.

Städhelg

Jag har städat non stop i helgen. I säkert 15 timmar åtminstone.
Och då bor vi på 80 kvadrat så ni kan ju tänka er renheten i detta hem. (Och med hem menar jag museum eftersom ingenting av det som finns i lägenheten får användas. Typ handdukarna, frukten eller soffkuddarna)
Jag har städat skafferiet och garderoberna, borstat bort fågelskit från fönsterblecket, putsat fönster, tvättat mattorna och tagit bort alla små, små fläckar som ju finns överallt om man tar på sig de glasögonen. Moppat, bytt sängkläder och rensat i alla badrumsskåp. Burit ner vinterkläder till källaren och tagit upp sommardito o.s.v o.sv.
Nu är jag trött. Nu behöver jag minst ett glas vin. Men det är äntligen klart folk kan komma på visning bäst de vill.

"Det är bara en förhands" sa mäklaren innan"Så du behöver inte städa"

"Neeejdå" sa jag. Jag plockar bara bort det värsta. Jojo, för så här har vi det jämt. Vi är liiite fräschare än genomsnittssvensken.

Men man vill ju gärna göra sitt bästa känner jag.
En gång när vi var på visning så låg det folk och sov på madrasser när vi kom in i lägenheten.
Mäklaren blev svårt besvärad och jag försökte lätta upp stämningen genom att viskande fråga om de ingick i priset, men ingen skrattade. Sedan köpte vi en annan lägenhet konstigt nog.

Så jag HOPPAS verkligen att vi kommer i håg att gå hemifrån i morgon och inte ligger där och drönar i någon soffa när spekulanterna kommer med förhoppningsvis tunga plånböcker.
Vore synd nu när jag fejat så.

Sedan kom Spiggen hem och avlastade mig lite med städningen.
Han var mycket  hjälpsam och effektiv och byggde torn högt, rakt och mycket prydligt.

Fredag med räkor och ryggfläsk

Åh nu börjar helgen och jag är på ett strålande humör. Var förbi brudklänningsaffären idag och provade klänningen som faktiskt gick ihop vilket den inte alls gjorde i januari. Fast ett par kg till hade inte direkt dödat mig. "Det är det HÄR" ropade den finkänsliga butiksägarinnan och slet mig i ryggfläsket. "Det HÄÄR måste bort. Ryggövningar får du göra och så upp tidigt i spåret" Och det kanske man skulle kunna ta illa vid sig av men varför egentligen när det var dagens sanning.

Sedan dividerade vi fram och tillbaka om jag för gammal för slöja och jag menade att jag var en dam och därmed inte kan ha slöja, medan hon ansåg att jag fortfarande i stort sett var en fjortis. Sedan enades vi om något mellanting som var lite mer ladychic. Jag kan ju inte stå där blossande under slöja som någon annan jungfru när jag har karl sedan tio år, huslån och en onge på tvåochetthalvt. Jag lurar ingen.

Helgen tror jag blir sjukt bra. Jag har skickat iväg Peter och Spiggen till Trollis medan jag skall tokstäda lägenheten inför måndagens förhandsvisning. Känns det lite orättvist och ofeministiskt? Jag håller med, men det var min idé då jag tycker om denna typen av syssla bara jag får vara ifred. Jag ser fram emot det. Att få feja och att få vara ensam. Jag har ett oerhört stort behov av ensamhet som jag inte får tillräckligt utlopp för så en sådan här chans kastar jag inte bort.
DESSUTOM så fattar kanske inte Peppe det här och tror att jag bara föreslagit ojämlikheten för att vara snäll och/eller martyr så då kanske han får dåligt samvete och köper många och dyra presenter till mig.
Man vet aldrig, man vet aldrig.

Nu ligger vinet på kylning och räkorna på is så fredagskvällen är definitivt startad. Spiggen och jag har myst hela eftermiddagen helt utan gap och skrik så jag är helt och hållet pigg och redo att ta tag i kvällen.
Ha en underbar fredag alla ni.

Spiggen  och Goggo vilar lite under bordet. På fredagar får man ta det lugnt.

Lägenhetsfix och brudbukettsbeställning

Idag har vi på allvar börjat jobbet med att förvandla vår lägenhet till något man ska bli sugen på att köpa. Inte för att den är risig på något sätt, tvärtom. Men den är stökig och opiffad och fylld av pottor och sånt..
Och det är ju liksom inte bara att städa lite har man ju lärt sig. Jag lade så sjuuukt många timmar på att styla vår lägenhet sist. Ända in i kylskåpet piffade jag. Skafferi och städskåp skall också städas. Och  de svarta hålen som våra garderober och badrumsskåp utgör.
Men nu har vi hämtat lite schyssta grejer hemifrån Peppes föräldrar och i morgon skall jag köpa lite filtar och fancy handtvål och sådant där. Vår Natusan top to toe barntvål i megapump duger nog inte.
Nix. Här skall se ut som om vi alltid tvättar barnrumpa med Molton Brown. Gör inte ni det?
Men guuuu. Fattiglappar.

Igår var vi förövrigt och pratade med floristen ang. brudbukett.
Vi har valt att låta Backamo handelsträdgård i Bankeryd göra buketterna bland annat p.g.a. extremt prisvärt. Därför var jag också ganska nervös. Kan de sina grejer? Hänger de med i tiden? Kommer de föreslå röda rosor med brudslöja eller kommer de propsa på att de skall göra någon oasishistoria i form av ett hjärta. Eller tuffa spretiga strån...kommer de smyga ner sådana?

Jag behövde dock inte vara det minsta orolig. (Tror jag åtminstone haha) Handelsträdgården var supermysig och floristen verkar sjukt duktig och förstod vad jag menade när jag visade 50 pinterestbilder som inte alls likande varandra och sa att hon skulle tänka sig typ en blandning av allt. Jag vet ju ingenting om blommor eller ens hur jag vill att buketten skall se ut. Jag är ute efter en känsla men det verkade hon förstå. Eller så låtsades hon medan hon på insidan suckade över att jag var så dum i huvudet. Hur som helst så kändes det bra.
Men alltså priset. På en blomsteraffär i Jönköping/Huskvarna fick jag ett ungefärlig prisförslag på 2500 spänn bara för brudbuketten. På Backamo får jag betala cirkus samma pris för brudbukett, två tärnbuketter, blommor till fjorton buketter till borden, två större buketter till honnörsbordet och tre corsager. Micket, micket bra.

Typ så här. Fast en blandning då. Och lite annorlunda.

Ni fattar?

Source: weddingsbylilly.com via Annika on Pinterest

Source: sterlingstyle.net via Annika on Pinterest

Source: somethingblue4u.tumblr.com via Annika on Pinterest

Source: brollopstorget.se via Annika on Pinterest