Dags att prestera

Idag har vi ettårskontroll för Smacks. Spännande.
Det är nu man ska visa vilket smart barn man har och hur mycket hen kan och sånt där.
Gå och klättra, säga "mamma", "lampa" och "nollvision" och vara allmänt tidig och perfekt.
Det visar att man är duglig och aktiv som förälder och inte en slappis som varken pratar med sitt barn eller uppmuntrar fysisk aktivitet.

Minns ni hur det gick med Spiggen?
Antagligen inte.
Ni finner det här
En pinsam historia.

Risken finns att det inte går bättre idag direkt. Hon vet inte heller var näsan är och inte kan hon gå eller räkna algebra eller sånt som är bra att kunna. Hon skrattar dessutom åt skittråkiga skämt och är allmänt lätt att lura.

Som tur är tog hon sig upp till sittande förra veckan. Det har varit micket svårt.
Speciellt om man ätit något gott innan. Då kan det bli tungt.

Som tur är har jag Spiggen med som stöd. Då kan han visa att man kan bli enastående smart och perfekt även om saker och ting tar lite tid.

Trädgårdsångest

Ni vet en där känslan folk alltid pratar om att det känns som man egentligen är en bluff och bara väntar på att någon ska komma och upptäcka en.
Känslan av att man inte har en aning om vad man pysslar med.
Sedan vi blev med trädgård lever jag i den dagligen. Det är inte känsla ens utan mer en absolut vetskap.

När vi köpte/byggde hus så ingick trädgård. Perfekt för oss som inte har en susning om klimatzoner, jordtyper och vad som trivs i olika vädersträck.
Så vi fick en trädgård med gräs och häck och en vacker liten magnolia och 17 olika buskar odlade i en slänt. Sedan fick vi en förteckning på 7200 olika växtsorter odlade i området utan en ledtråd om vilka av dem som finns på just vår tomt. Jag vet fortfarande inte. Något kan vara fläder och några taggiga saker borde ju vara rosor men där finns också några höga, rangliga rankor som är helt oidentifierbara.Havtorn? Sälg? Vass? Drivved?
Snillen spekulerar för fullt här hemma där en blind leder en blind.
För trots ovissheten ska det ju skötas förstås.
Häcken är tydligen en liguster fick jag vet av någon granne. Mycket svårt att se om man jämför med bilder. Och hur klipper man en sådan då? Ja, på andra året alltså. Det kan ju skilja sig. Det vet ju varenda barnunge. Jaha då försöker vi väl ...
Sedan beskär vi rosenbuskarna...Peter kan du kolla om björken där borta har musöron?
Lägg nu för fan snittet 45 grader så att vattnet kan rinna ut. Mmhm..japp. Klipp, klipp.
Men fan Annika, ropar Peter och viftar. Du skulle beskära! Inte stycka dem. Det är ju bara stumpar kvar. Vi får rosor år 2023.
Om det ens var rosor älskling. Kanske var det en kaktus.

Och jag kollar Youtube och olika bloggar och får hela tiden känslan av att det ser för lätt ut. Som att de döljer något för mig. Det är bara att klippa säger den härligt väderbitne trädgårdsmästaren i jeansskjorta och skomakartumme och kör händerna i jorden.
Men sedan kryper det naturligtvis fram att det ska klippas ovanför tredje utåtriktade knoppen i skymning en fullmånenatt. Om man är i klimatzon 2 alltså. Annars en molnfri onsdagsförmiddag mellan klockan 10-11:30. Typ så. Men sånt känner man ju. Vet man liksom bara.

Jag vet...alltså VET, som i att jag har papper på, att jag är normalbegåvad, men jag känner att det är en smula övermäktigt. Men jag gör ändå och hoppas på att något överlever. Och att det vi får ihop något så när passar ihop med varandra och pollinerar varandra på något lämpligt sätt.
Skam den som ger sig

Smacks framför påstådd ligusterhäck.
Nyklippt.
Den ska bli tät tydligen
Får se.

Pollenchock och poddradio

Hallå i vårsolen.

Vet ni, Det har varit 22 grader vid vår solvägg idag. Typ sommar alltså.
Det är på gång, det är på gång.
Det är även pollensäsongen har ni säkert märkt. Den här tiden på året tillbringar jag med två gluggar som ögon och helt utan doftsinne. Det gör inget. För jag hör fågelsång, känner hetta i ansiktet efter att ha varit ute en hel dag och börjar längta efter bryggor, sand mellan tårna, smultron och väluppfostrade ungar dragna i skrinda utan gnäll. Idyll.

Men det är ju en bit dit förstås (särskilt det där med det gnällfria). Först ska det snoras.

Vet ni vad som mer är på gång?
Det första av Emmas och mina poddavsnitt för Philips Avent ligger uppe och är sökbara på Itunes.
Känns så otroligt roligt.
Var sjukt nervös innan jag hörde det.
Efter vi var klara med inspelningen så hade jag inte ett minne av vad vi pratat om en gång.
Det var som dagen efter ett bättre kalas helt enkelt. Med den lilla skillnaden att någon spelat in rubbet och vem som helst, inklusive min mamma, skulle ha möjlighet att höra det. Det var lite darr på det, faktiskt.

Här kan ni lyssna påt också. Hoppas att ni gillar det!