Konservburksdesserten

är nu klar för allmän beskådan.....

Rätt gissat Tess. Det blev visst en banoffiepie av det!
Och jag tror att det kommer att bli gott jag.
Allt tyder på det.

Bilbarnstolsbekymmer

Spiggen har nu sent omsider bytt till en ny bilbarnstol. Eftersom han är liten som en mygga så har ju babyskyddet fungerat ypperligt fram tills nu. Spiggen har trivts i det och alla har varit glada, rena och nöjda.

Nu har vi fått ett par problem. Kanske har ni tips eller någon lösning. Vi har en Acta Graco duoflex xtp.
Kanske kan vara bra att veta i sammanhanget.

Problem nummer ett är det här:

Spiggen tappar huvudet när han sitter i stolen. Han får inget riktigt bra stöd. Tror att babyskyddet var mer lutat på något sätt. Visserligen låg han lite märkligt där också, men nu hänger han jättemycket med nacken och det ser inte så kul ut direkt. Därför har Peter en hand på hans panna när han sover= Lite opraktiskt.
Men eftersom huvudet faller framåt så ser jag inte riktigt hur det skulle vara annorlunda på andra stolar. Som ni ser så är det ju bra stöd vid sidorna...men han faller liksom framför skydden. Jag funderar på om man kan pallra upp på något sätt eller om man kanske kan fästa någon mjuk rem som pannan faller mot. Gotta fix iaf

Den andra frågan är också ett problem som uppkommit i samband med stolsbytet. Spiggen har börjat bli åksjuk. Den senaste tiden har han kräkts allt som oftast. Även på kortare turer. I dag blev det kaskadspyor när vi åkte hem från Trollhättan och det var inga trevliga scener som utspelade sig. Stackars, stackars Spiggen. Han var ju inte direkt en lärka efteråt om man säger så och det är lite påfrestande att köra 6 mil med en illvrålsbandit i bilen. Undrar om det beror på att stolen är mer öppen än babyskyddet och att han ser mer vad som händer runt omkring? Tips för detta? Får ettåringar äta någon form av åksjuketabletter?

Den tredje frågan är hur hög frisyr det egentligen är tillåtet att ha när man åker bil.

När stör man andra medtrafikanter?

Spiggkavalkad del 1

Nu när året nästan är slut så känner jag att det är dags för en riktig Spiggkavalkad. Eftersom jag bara har haft bloggen sedan i augusti så har ni ju missat hans första halvår. Det är synd för han var rätt så söt.

Jag födde visst en gammal gubbe. 

Här är Spiggen 1 dag. 

(Eller 97 år? Svårt att säga faktiskt)

Ja, sur var han iaf. Han tyckte det var onödigt att komma ut.

Det hade han inte valt själv.

Han hade ju en månad kvar och kände sig snuvad på slutspurten.

Jag tyckte det var gött jag.

Mormor och morfar tyckte att han var snygg förstås

Men Sedan blev det ju så tråkigt med hyn och sådant.

Men jag fixade lite clerasil och så gick det över till slut.

Det är en FAS Spiggen, sa jag. Dessutom är det 15 år tills nästa gång.

 Spiggen och Cehwin var tajta kompisar redan från start.

Spiggens första leende som fångades på bild. 

Tog ett par månader.

Han var en riktig dystergök i början. Jag var livrädd för att ungen fötts utan humor.

Men det ordnade upp sig. Tur det.

Hans intresse för fluffiga täcken visade sig dessutom tidigt.

Och Spiggen visade att han gillar gamla vitsar.

Här har han just dragit en om Bellman och något hysteriskt fruntimmer.

(Och ja det är ett gammalt landstingstäcke han har på sig. Stackars barn)

Sedan började vi med mat och det var ett kladdigt kapitel.

Det var ett inferno utan slut kändes det som.

Minst sagt. Jag blir trött bara jag ser denna bild.

Men även det passerade vi med hälsan i behåll.

(Den fysiska iaf)

Vi börjar så. Så kommer del två i morgon. 

I denna rafflade lilla bildberättelse.

Nyårsmiddagen påbörjad

Och det blir gott som ni ser. I år får våra gäster 2 konservburkar och en kökshandduk till dessert.
De kommer tappa brallorna av glädje. För just detta är det bästa de vet.

De kanske är lite konstiga, våra vänner. Men de har bra sidor också. En av dem vet till exempel allt om isolering. Det är mycket spännande. Samma person har jag sett äta 18 mackor. Sådana människor gillar man jättemycket. En annan av dem kan vid entusiastiska ögonblick försätta sin röst i sådan falsett att endast hundar kan höra vad hon säger. Fler exempel behövs knappast. Ni hör ju. Toppenmänniskor.
Tyvärr bor alla 4 som kommer utomlands i vanliga fall. Det är deras sämsta egenskaper. Egentligen avskyr jag folk som bor utomlands. Särskilt när man längtar massor efter dem.

Fluff

Å jag är fett nöjd med mitt nya täcke.
En ny känsla att kunna vara varm på hela kroppen samtidigt.
Bra saker.

Spiggen gillade också täcket och har kastat sig i noga arrangerade fluffhögar hela morgonen.

Slipover över pyjamasen är ett måste om man är en Spigg

En önskan om lite spring i benen

Det känns som vi är inne i ett riktigt bra flyt med Spiggens sömn. Rumpansson somnar sju varenda kväll och vid halv 8 snåret på morgonen så väcker vi honom. I nio fall av tio. Detta är ju osannolikt lyxigt.
Och eftersom man aldrig kan VETA säkert hur det skall bli så lägger vi oss dessutom aldrig senare än 23.
Det blir ju ganska mycket sömn på det hela taget. Så varför är vi så förjordiskt trötta? Vad är det frågan om? Vi går omkring som två zombies och jag fattar det inte.Visserligen så är Spiggen otroligt high maintenance och en dramaqueen av sällan skådat slag men ändå.


Kanske borde vi gå till ett ljusterapicafé, sitta i vita kaftaner och dricka örtte. Kan det vara något?

I väntan på en magsjuka; Lite om rea och sånt.

Jodå vi var allt på det idag. Rean alltså.
Fast jag kände mig förberedd och visste precis vad jag var ute efter så jag var övertygad om att klara av det utan några oväntade inköp. Och det gick så bra så.
(Ja, Laser-fettreduceringsbehandlingen som jag köpte kanske var liiite oväntat men det var en micket, micket fin deal så jag bestämde mig för att möjligtvis vara lite naiv och lättlurad. Vi får se. Ni har knappast hört det sista om den, det kan jag ju lova)
Annars. En lyckad tur på Polarn o. Pyret, en blommig slickepott, en korv och bröd i trä (Ja det kanske också var något av ett impulsköp, men skit i det nu) samt ett förhoppningsvis fantastiskt duntäcke som jag var i skriande behov av då mitt förra bokstavligen har lämnat mig. Vet inte hur det har gått till men allt dun har flyttat ner i fotregionen, trots att det är sytt i fyrkanter och allt. Det har varit fruktansvärt störande och ganska kallt och även lite äckligt då det har inneburit att jag har fått ha på mig min pälsängerpopulära pläd varenda natt. Nu är det slut med det.

Kvällen som skulle bli trevlig med vin i vardagen och allt avrundades med att jag råkade äta lite gammal fänkålsalami som smakade ond bråd död. Så nu går jag i kräksjukefantasier och bara väntar på att spendera natten i badrummet. Inga tecken än så länge förutom de rent psykosomatiska men den som lever får se.

Därför skall vi nu smälla i oss lite godis. Det kommer ju ändå inte spela någon roll när magsjukan slår till. Kanske kan jag till och med tröttna på och bli äcklad av snarre. Det känns väl lite väl optimistiskt kanske men hoppet är det sista o.s.v.

Jag skall i kväll även ge mig i kast med denna boken:

Inga högre förhoppningar om en livsomskakande läsupplevelse och de 5 sidor jag redan läst var om möjligt värre än vad jag kunde ana. Men det gör faktiskt ingenting. Jag plöjer sådant här i alla fall och får ändå ut något av det. Älskar att läsa chic lit och det gör inget om det är lite ruttet. Är enkel på det viset.

Hoppas ni får en skön kväll.

Och så var det över.

Nu har vi kommit hem efter julfirandets andra del vilket var ett tvådagarsstopp hos Peters familj dit vi kom brummande på juldagen som ett kringresande cirkussällskap med bilen på knä av alla prylar. Det går ju inte att missa att vi kommer om man säger så. Kommer och kommer förresten. Vi invaderar.
Allt har varit superbra men både Peter och jag har känt oss svimfärdiga av trötthet efter helgen. Så nu planerar vi framstupa sidoläge hela kvällen.
Spiggen har ju fått sin del av intryck kanske man skulle kunna säga och tidvis agerat som på speed. Som tur är har han sovit på nätterna men eftersom både han och Peter har varit förkylda så har de båda varit mycket framgångsrika i det snarkVM som har gått av stapeln i helgen. Tyvärr fick jag en biljett till evenemanget. En bra plats på första parkett så att säga. Så jag har kanske inte sovit så mycket, men har varit arg desto mer. Alltid något.

En annan sak. När vi kom hem till lägenheten så luktade det jättestarkt av typ aceton. Inget läckande aceton har dock upptäckts. Kan det vara alla hyacinter? Känner ni igen det? Eller är det våra grannar som försökt skicka ett "dags att flytta"meddelande i form av giftattack? Vad tror ni?

 Ja det är väl ingen som skulle tveka på att Spiggen är min unge. Detta intresse för kalorier.

 Spiggen har fått tag på en körsbär i likör och är väldigt nöjd med sitt val.

Sprit i choklad är godis med klass tycker Spiggen.

Jag känner mig mer tveksam.

Fröken monsterboxer var hårt prövad av Spiggen men behöll såväl tålamod som gott humör.

Fast lite tillkämpat stundtals.

En sabla skitunge till att få all uppmärksamhet och köttbullar. 

Julafton. Klappar och andra saker.

Jodå. Visst kom tomten med lite kalabalik.

Både till mig och min sörra

Jag måste ha fler känner jag. Helst direkt.

 Jag valde "Lite konfekt" medan min syster sportade "Lite Rouge"

 

Lite konfekt

Förutom armbandet så fick jag en mysig one piece av Peter. Då jag ser precis ut som barbapappa i den så hoppar vi bilden. För nu i alla fall. Dessutom fick jag ett par superfina örhängen av min syster från Dyrberg/Kern:

 Spiggen granskade paketen och var väldigt nyfiken på den stora rosa pjäsen.

Det var förövrigt min perfekta sista minuten present som blev precis lika uppskattad som jag anade:

En  sliten antik kakburk till min syster som jag funnit i en antikaffär.

Vår farmor hade en sådan och jag visste att min syster trånat efter en likadan.

Bingo!

 Den här astjusiga pållen fick jag av mina brorsdöttrar.

Alltså hur fin är den inte!

Love it!

Dagen ägnades annars till stor del till detta:

Nu mår jag illa, precis som det ska vara.

Nu skall vi spela Bing!!

God julaftonsmorgon!

Spiggen och jag är matchymatchy 

Det är tydligt att man blivit vuxen när man är uppe före sina föräldrar på julaftons morgon. Annars var det ju regel att man låg kvar i sängen och väntade på att morgonfikat uppdukades. Och så ringde mamma och pappa i bjällrorna så man visste när det var dags. I morse fick Spiggen ringa istället. För att väcka sin pappa. Som inte vaknade trots att det var ett herrans oväsen.
 Dagen fortlöper annars på vanligt vis fast vi skippar kyrkan. Istället ägnar vi dagen åt att spela Bing. Ett mycket roligt spel som mina vänner gjorde när de bodde i Skottland och inte hade någon TV. Det är bra på det viset att det håller på i en evighet. Alla utom jag hatar det här hemma, men spelet är sedan några år en ny jultradition och sådana måste hållas, hur jobbiga de än må vara. Så vi står ut.
Sedan ser jag också framemot min favoritfilm "Kan du vissla Johanna". Det har jag sett varenda jul. Det nya i år blir att jag även kan se slutet. Eftersom vi alltid gått till kyrkan förr så vet jag inte hur den slutar. Spännande.

Ett fall för byggfällan

Vilken pepparkakshuskatastrof!

Jag har i alla år gjort mig lustig över pappas ihopsatta byggsatser och trott att det där kan ju inte vara så knivigt som han påstått. Lite pepparkaka, lite socker. Hur svårt kan det vara?? HUUUR svårt smellst tydligen.
Ännu svårare var det när jag kvaddat delarna och sedan skulle pussla med betydligt fler delar än vad det var från början. Meck. Jag vill tillägga att detta alltså var en färdig sats pepparkakshus och det stod ingen åldersgräns eller "utföres i vuxet sällskap" på förpackningen. De har en övertro på människans förmåga. Helt klart.

Hade sedan tänkt att jag skulle pynta lite vackert men det blev mest till att dölja skadorna. T.ex så läckte det något förfärligt från taket. Även skorstenen skulle nog få underkänt vid besiktning av professionell sotare .

Så därför tänkte jag att två stora vackra änglar, en som står och en som ramlat, skulle pigga upp.
Men med det färdiga resultatet kan vi konstatera att det blev ett spökhus.
Ja varför inte egentligen?

Nästa år skippar vi pepparkakshuset sa mamma med ödesrösten.

Hårda bud.

Ja, det är ett hjärta där mellan spökena om ni undrar.

De är kära i varandra nämligen

Fira dan före dan.

Nu är nästan alla sysslor gjorda förutom packning men det förtränger vi nu och sparar tills i morgon bitti.
Nu skall vi ta det lugnt och se säsongens två sista Dexteravsnitt (Alltså fyyyyy sjutton vad läskig denna säsong varit. Drömmer alltid mardrömmar efter) och äta godis eftersom vi misstänker att det inte kommer bli så mycket av den varan de närmaste dagarna...

Vi har just avslutat en höjdarmiddag enligt mina mått mätt. Ett väl bränt Levainbröd, tre sorters salami och en flaska riktigt, riktigt gott vin. Behövs inte så mycket mer. Ja förutom godis då, men det är ju också ordnat som sagt.


Sjukt nöjd med mig själv dessutom efter att ha sprungit på en svinbra julklapp i sista minuten. Trodde jag var klar men så dök det upp något perfekt till någon som förtjänar något fint. Då fick man ta upp sladderplånkan igen. Det var det värt. Alla gånger.

Dagens vintips. Galet gott. Blanda inte ihop det med Amarone-Tommasin som är nästan 3 gr så dyrt.

En ljusning

Morninglight, a photo by *Lie on Flickr.

Nu har det vänt mina vänner.
Nu går vi mot ljusare tider igen.
DET är värt att fira.

Turgummor och paketinslagning

Idag har jag haft pysselverkstad hela dagen och knåpat ihop fina paket. Eller vad jag tycker är fina paket iaf. More is more. Spiggen var med och jagade saxen och fastade i klistret och var allmänt behjälplig med att riva sönder pappret, gapskrika och störtgråta och annat man kan behöva vid en lyckad paketinslagning.
Nu är det nästan klart iaf så nu ska jag ställa mig och röra ihop och steka köttbullarna till julbordet. Väldigt nervös för detta svåra moment då jag inte direkt är Marcus Samuelsson. Lagar ju nästan aldrig mat förutom till Spiggen, så även om det låter lätt för er så är det riklig svettmustasch för mig.

Hann ta en liten sväng till en extra julöppetkväll på Lindex Avenyn också. Det var ett smart drag. Hade fått en inbjudan dit och blivit lockad med 25% på ett helt köp. Jag är ju lite svag för rabatter och traskade lydigt och gamigt dit och fyndade en blus (jag hatar ordet blus. Man kan inte säga blus och än mindre ha på sig en om man är under 55) och strumbyxor med rejält stöd för pösig buk. Och så fick man ett lott också och senare ringde de och berättade att jag vunnit ett presentkort på 500 penningar. Blev sjukt glad såklart. Här skall handlas.

Nä, om man skall gå och nalla av fudgen.

Häpp.

Julmys

Ikväll är det jul på riktigt.
Jag har planterat nya hyacinter och gjort nya apelsiner med nejlikor. De blir rätt onaskeliga på ett par veckor de där. Får ny färg och sådant. och skägg.
Nu dricker jag julmust, har tänt doftljus med juldoft och i köket står Peter och lägger in sill. Jag tänkte se en julrulle också. The Holiday är ju egentligen given men idag blir det någon gratisfilm jag fick med när jag köpte någon tidning.
"Anywhere but home" heter den och jag sätter en lussekatt på att den är kass, men det gör ingenting. Det är känslan jag är ute efter.

Peter fick förresten smaka på juleskumfudgen och han absolut älskade den. Han är ju ingen julgodiskille, Peter, så reaktionen var lika överraskande som välkommen.
Nu fick jag på mig att göra några satser till. Så det räcker till påsk.

Ha en skön kväll. 

Jo det blev en doftljusbild i bloggen tillslut.

Jag önskar mig lite kalabalik i julklapp

Jojomensan. Det vill jag ha.

Kolla in det här armandet från det svenska märket "Lite kalabalik"

Det ligger högst upp på min önskelista. "Lite konfekt" heter färgen. Så jag hoppas att tomten tycker att jag visat tillräckligt med hyfs och god uppfostran under året.

Men det var sjukt svårt att välja för de har sååå många fina färgkombinationer, med både större och mindre stenar. Kolla på deras hemsida: http://litekalabalik.se/. Egentligen vill jag ha allihop.

Det var dagens tips det.

Mer julgodismisär

Och så var det Tivolibollarna då. Döpta och designade av egen kitschig hjärna.

Men det är den vita chokladen som återigen spelar mig ett spratt. Varför blir den grynig? Varföööör? Tål den inte att bli färgad? Vad är problemet?

Istället för vackert glansig rosa yta fick jag nu smeta på gröten med smörkniv. Det blev fult. Minst sagt. Dessutom fick jag hålla dem i ett så krampaktigt grepp att de dessutom blev gravt missformade.

Tur att de antagligen...(eller jag vet ju naturligtvis..har ju smakat såklart) är tokigt goda.

Men jag blir så besviken. Arghhhh

Men den som vet hur man får vit choklad jämn, fin och glansig gör mina tivolibollar enkelt genom att lägga en bit nougat i grönfärgad marsipan och doppa dem i rosafärgad vit choklad och doppa dem i sådant där pralinpynt. Klart.

En vanlig kväll slutar alltid i cell.

Ja det är inte utan att man blir orolig. Det verkar alltså som om man när man minst anar det, kanske när man kollar lite julklappar och står och tvekar på ifall faster Hulda skall få en röd eller träfärgad ryggkliare, kan bli knackad på ryggen av lagens långa arm (med hand) och när man vänder sig om står Bröderna Grip där med bister uppsyn och förklarar att nu är det nog. Nu har man fått hållas länge nog. Nu bär det av till fyllecell.

Jahaja säger man då och följer lydigt med, blir inslängd på en brits och inlåst. Så får man sitta där och dingla med benen tills...ja när? Ja, kanske tills någon annan julfirare behöver cellen bättre. Kanske någon liten mormor som blev tagen på bar gärning när hon valde bland marsipanlimporna på Lisebergs julmarknad. Då får man lämna plats, maka på sig och gå hem. Sådan är juletiden i Göteborg.

Hemskt är vad det är.

Juleskumfudge del 3

Här kan du läsa del 1 och del 2 om detta rafflade äventyr.

Nå jag hade ju en påse juleskum över och gjorde ett nytt försök igen. Denna gång med polkatomtar.

Nu följde jag receptet.

Och från det jag smarrat ur kastrullen kan jag ana att detta kan bli bra. Det kan i själva verket bli så bra att det blir årets julgodis. Hör gött som helst var vad det var.

Eftersom polkatomtarna inte är i samma vackra kulör som orginaltomtarna så färgade jag lite bara. Ett par droppar karamellfärg och så blev det rosa.

Allt borde vara rosa!

Fjärde advent

Idag tog vi en tur till ett iskallt Trollis för att hälsa på pappa och lämna lite barnvagn och dylikt som min vän skall låna över jul då hon äntligen, äntligen, äntligen kommer till Sverige med sin familj. Pappa var mörbultad men vid gott mod och vi hade köpt med lite blommor, marsipan och gräddbullar och sådant gör alltid susen för papphumöret.

Vi hade också kopplat in den nya bilbarnstolen och premiäråkte längre tur. Dock blev Spiggen galen efter ungefär en timme både på ditvägen och på hemresan och vi misslyckades totalt med felsökningen om varför det blev skrikgråt. Jag blir lite orolig för detta. Hoppas att han inte får ont i ryggen eller så men hur sjutton vet man det? I babyskyddet så var skrik nästan aldrig ett problem. Nåväl, vi får väl se tiden an om han vänjer sig men det är galna scener som utspelar sig i bilen när vi försöker distrahera med ömsom majskrok ömsom skönsång och annan teater samtidigt som Peter försöker styra bilen med vänstern och torka gråtsnor med högern.

Han blev dock trött efter strapatserna och somnade duktigt i sin säng trots att Cehwin, hans kanin, glömdes kvar hos mormor och morfar.

Nu väntar ny vecka med de sista förberedelserna inför julafton. Jag har lite klappar kvar och skall meditera fram lite inre styrka för att brottas i proppfulla köpcenter i morgon.

God fjärde adventskväll på er

Ändrade planer

Dagen idag blev inte alls som vi tänkt oss.

Vi hade planerat Trollhättefärd till mamma och pappa för att äta middag med dem och Peters föräldrar. Men pappa stod på huvudet i går kväll och slog sig så förbannat illa att det fick ställas in. Stackars, stackars pappa.

Så vi åkte hem till Peters föräldar iställetoch blev utfodrade. Spiggen gapade på hunden och överdoserade clementiner tills magen stod i fyra hörn.

Nu skall vi ha ett Dexterrace och äta snask minsann.

Och så skall jag tycka lite mer synd om pappsen. Hjärtat går sönder lite när sådant händer.

Grundlurad

Mina vänner....

Jag har blivit lurad.

Välmenade (Ja, kan man ens lita på DET?) kommentarer i inlägget om juleskumsfudge rekommenderade att jag skulle ta bort sockret. Bantnödig som jag är så lydde jag.

Det var dumt.

För i soptunnan ligger nu det största grisskära tuggummi världen kanske har skådat.

I min förtvivlan glömde jag ta kort på eländet. Men ni kan föreställa er min känsla just nu.

12 små döda juleskumstomtar till ingen nytta.

För att trösta mig själv och se till att min kaloriekvot blir uppfylld fick jag snabbt röra ihop dessa istället:

MEN som sagt. Ta Inte Bort Sockret ur fudgereceptet.

I och för sig så har jag inte testat MED socker än. Men eftersom jag har en påse juleskum kvar så lär det hända i en närstående framtid. Tills dess kan jag bjuda på receptet på ovan visat smarr.

Jordnötssnarre

1 burk jordnötssmör

2 dl ljus sirap

1 dl socker.

(sockret ska vara kvar. Du ska inte ta bort sockret ur receptet)

1 liter cornflakes. Jag tog special K

lite vaniljsocker

Choklad ca 400 g. Både ljus och mörk

Låt jordnötssmör, sirap och socker smälta ihop.

Blanda i vaniljsocker och cornflakes

Tryck ut i långpanna

Bred smält choklad på

Dekorera lite snyggt med något.

Låt svalna

skär i bitar och lägg i trevlig burk

Julen är därmed räddad.

Men det var på håret gott folk.

Och jag som trodde att det var TV-spelen som förstörde ungdomen

Jag fick en tillsägelse/skäll idag. Helt oväntat och för något mycket märkligt.

Jag var med Spiggen på Willys. Han satt i Kronanvagnen. Han betedde sig som ett välartat barn.

Helt plötsligt, aggro gubbe får luft: "Jo det var just en snygg stämpel du sätter på ditt barn"

Jag: eh va haha (nervöst)

Aggro gubbe (pekar på Kronanvagnens obligatoriska lilla skylt fram): AK-4 77!!! Vet du vad det är? Vet du vad det står för?

Jag: Ja typ, ja jo fast ändå inte riktigt va? (Det är väl en sjua för mycket om inte annat. Eller?)

Aggro gubbe: Lite väl militäriskt va? Fast du är väl van vid att folk säger det till dig. Det måste du hört många många gånger förut?

Jag (trotsigt): Näpp. Stick och brinn gubbe. (Sa jag inte)

Aggro gubbe: OM du har kvar vagnen ända tills han lär sig prata så kommer han bli MYCKET färgad av detta. Bara så du vet.

Jag: Ojdå.

Neeeeeej. Spiggen kommer bli en våldsam vapengalning som kommer skjuta rakt upp i luften från lastbilsflak.

Inte stolt moder på det.

I morgon kommer soc. Jag känner det på mig.

Om att laga mat från grunden.

Åh vilken skön kväll. Barnet är kramat, tandborstat och lagt och snusar så gott i sin säng.

Själv lagar jag mat och har en gryta som puttrar på spisen. Så fint.

Finns det något mysigare än att lyssna till en puttrande gryta? Som en redig och gammeldags husmor känner man sig. Med bondmorearmar. (Det säger min pappa att jag har. Det är visst en komplimang)

Speciellt om det är juleskum i grytan!

Hemtrevligt är vad det är.

jojo. Mätta ska vi nog bli idag också.

På tal om skumtomtar (för när talar man inte om dem)

Hittade ett spännande julgodisrecept på den här bloggen som jag är grymt sugen på att testa.

Kolla bara:

Skumtomtefudge

Ingredienser:

Ca 12 skumtomtar

(Undrar om inte polkaversionen blir ÄNNU bättre)

50g smör

1dl vipsgrädde

(som pappa säger)

2 dl socker

150 gram vit choklad

Blanda allt utom den vita chokladen i en kastrull och smält ihop.

Vänd sedan ner den vita chokladen och rör tills smeten är jämn och blank.

(Obs! Vad tror ni? Skall den vita chokladen vara smält innan el skall den smälta i den andra blandningen. Mycket orolig för detta moment, så ni med fudgevana kan väl skriva och förklara)

Häll smeten i smord form eller form med bakplåtspapper och låt svalna på kallt ställe

När det stelnat kan du skära upp den.

Kan inte bli annat än smarro, eller hur?

Här snor jag en bild påt också:

Bild från http://suratanten.blogs.se

Expedition julklappar

Igår trotsade jag sunt förnuft och tog med Spiggen ut på stan för att försöka inhandla så många klappar som möjligt på kortast möjliga tid. Spiggen hade sovit dåligt på förmiddagen och var redan innan vi hunnit ut genom dörren, på riktigt dåligt humör och skällde och surade om vartannat. Förutsättningarna för en lyckad shopping var med andra ord sådär.

Och så hamnar man i Nordstan. Ja, jag gör alltid det. Jag hatar ju Nordstan men samtidigt så hittar jag där som i min egen ficka så det känns som att det går snabbare. Hur snabbt det nu kan gå i Nordstan en eftermiddag strax före jul. Spiggen blev hysterisk när vi kom in men för en gångs skull knäckte jag koden till vad han ville. Han ville vara barfota. Så fort strumporna åkt av så var han den fredligaste lilla apan och satt och lekte med sina tår och petade upp dem i näsan och sådant. Han är vig, Spiggen. En cirkusapa.

På väg ner till stan så hade jag jobbat med min mindfulness, med strategi, planering och proaktiv problemlösning. Så det hela gick ändå över förväntan. Jag jobbade från vänster till höger och använde genvägar för att undvika abonnemangsförsäljare från Telenor och dylikt. Det är ju annars en källa till riktigt tråkigt humör.

Nästan samtliga klappar inhandlades och trots att jag var trött och svettig som en gnu när jag kom hem så kändes det bra.

Jag ger mig själv 4 knäck av 5 möjliga för den lyckade strapatsen.

Däremot så orkade jag inte kolla på Nordstandokumentärserien på kvällen. Det kändes som jag fått mitt.

Nu är det bara Peter kvar. Men det är också 10 000 kronors frågan. Killar har så svåra och konstiga intressen. Inget heter heller något utan namnen på saker han köper är ju bara en lång serie med random utplacerade siffror och bokstavskombinationer. Han säger att jag är lika svår. Det är lögn. Han skulle kunna springa genom Åhlens eller NK med slutna ögon, sträcka ut handen vid slumpmössigt tillfälle och grabba något i farten.

Typ så lätt är jag.

Plats nr 18 på listan över saker jag inte förstår:

Ny och fräck teknik.

Beviset för att man har ett litet, litet liv

-Annika,Annika ropade Peter glatt. Du har fått reklam från Ica. Den älskar ju du!!!!

Ja. Hm.

Hellre än krogen

Ledsen fotomodell

Ja, men det blev lite gnälljocke. Hos fotografen alltså.

Men jag förstår Spiggen. Jag gillade inte heller fotografen. Brukar inte känna antipati för människor sådär utan vidare och han var dessutom snygg men det var något. Inte bara det att han inte skrattade ett dugg åt mina skämt....kanske var det hans sätt att med fånig röst försöka få Spiggen på gott humör. Han var falsk liksom. Det lät falskt. Kan sätta en miljon på att han egentligen inte gillar barn för det kändes som han blev irriterad på både Spiggen och mig när den lilla sjömannen blev ledsen och inte ville samarbeta. "Sätt tillbaka honom" sa han irriterat när Spiggen kröp iväg. Det låter inte så farligt och det var lite andra grejer också och jag tror ni hade förstått om ni varit med. Dessutom så blev jag sjukt irriterad över att trots att han under hela fotograferingen ropat Spiggens namn så hade han 5 minuter efteråt glömt bort vilket kön det var på barnet. Han kallade Spiggen för hon hela tiden efteråt. Sedan vände han sig om och frågade förvirrat "För det var väl en hon? Eller var det en kille?"

Javisst. Här är min dotter Jakob. Vi är väldigt genusmedvetna.

Kanske fånigt av mig att bli sur för det här.

Eller vad tycker ni?

Gladare Spigg från i somras.

Morgonens mysspigg

Spiggen sov 12,5 timmar i natt!!!!

Och på morgonen har vi lussemyst lite.

Spiggen undrar om ni kan hitta bebisen.

Han har gömt sig så gott han kan.

Idag skall vi till fotografen och se skötsamma ut i sjömanskläder.

Det kan vara värt att hålla tummarna för Spiggens humör.

Man vill ju gärna inte bli förevigad som en gnälljocke.