Grymmaste soppan

Nu när jag är själv så orkar jag inte lägga ner så mycket tid på matlagning direkt. Ja alltså, det gör jag ju inte annars heller men tack vare Peter så brukar det i alla fall vankas någon form av mat vid någon tid på kvällen. Ibland t.o.m. hemlagad.
Men igår när jag kom hem så kände jag mig redigbyxig och slängde därmed ihop en tomat och morotsoppa för att ha till matlåda i veckan. Den blev typ svingod. Och ganska så kryddstark. Receptet har jag fått från min fina vän dietisten som är nyttig värre och smal som ett snöre. Så detta är mitt bästa recept när jag känner mig bantnödig. Vilket jag ju ofta gör.
Håll till godo.

Tomat och morotsoppa a la Dietisten 

Ingredienser:
2 burkar krossad tomat
1 stor morot
1 gul lök
2 klyftor vitlök, eller mer för den som vill ha gott om utrymme på bussen.
1 tärning köttbuljong. Eller grönsaksbuljong om man nu tror på sånt.
Timjan, Cayenne, torkad basilika, svartpeppar och salt.
1 tsk socker
2 dl mild naturell yoghurt.

Seså.
Skala och riv moroten

Hacka all lök.
Ett litet tips är att skölja knivbladet med vatten innan du hackar gul lök så slipper du grina bort din dyrt inköpta mascara.


Fräs löken och moroten i lite olja i en kastrull. Sniffa lite..det luktar dögott.

Vräk i tomaterna och buljongtärningen.

Hacka tärningen lite halvhjärtat så den typ löser sig.

I med kryddor. Hur mycket undrar du.. Jag har inte en aning. Ha i tills du skäms.
Men du kan ju alltid smaka av. Nu låter jag kanske lite nonchig men i originalreceptet står ingen mängd och jag blir alltid själv lite stressad över detta. Stöddigheten är alltså bara en yta.

Glöm inte sockret. Gör man grejer med tomat så skall man alltid ha lite socker i..Det lärde jag mig genom att kolla på Sveriges Mästerkock. Jorå.

Nu skall rubbet koka i 15 minuter. Puttra. Inte stormkoka. Ibland stormkokar jag dock lite och i ärlighetens namn så verkar det inte göra så mycket. Men det är synd om det bränner fast.

När det kokat klart så skall du köra lite med stavmixern i.
Jag rekommenderar lång oöm ärm för det skvätter en del ibland och bränns. Jag har väldigt låg smärttröskel så detta är ett jobbigt moment.

I med yoghurt och rör runt.

Ner i skål och så på med en klick yoghurt.

Känn så hur smalheten smyger sig på dig.

Gräsänka i Götet

Återigen har jag lämnat lantstället själv och lämnat Spiggen och Peter kvar. Det är så skönt att vara själv någon kväll och först tänker jag alltid att jag skall ringa upp någon kompis för att gå ut och äta, dricka rosé, gå på bio eller vad som helst men det slutar nästan alltid med att jag låter bli.
För att vara just själv är något jag älskar,uppskattar och alltid längtar efter. Självvalt själv naturligtvis. Annars är det asjobbigt och en helt annan sak.
Men hur skönt det än är så svider det till lite i hjärtat när jag ser Spiggens tomma säng och de prydligt uppställda nallarna på fönsterbrädet. Fast jag vet att han sover gott på landet och att dagarna där är roligare än här i Göteborg. Fler folk och fä att hänga med, större gräsmattor och fullt av smultron längs vägen. Han har det rätt så bra Spiggen.

Och jag sitter här med postlandetfeeling, hyfsat utvilad men med 50 nya myggbett att klia köttsår av. En ynka jobbvecka kvar till lite mer semester. Det skall vi nog klara tror jag.

Jag plockade lite gröttillbehör till Spiggeriet innan jag åkte hem.
Jag hoppas att det hamnar på pluskontot när Spiggen som vuxen, i framtiden analyserar sin barndom, för jag blev biten av cirka lika många djur som det fanns bär.

Morgonens paranoia...

..fann jag idag vid ett källarfönster vid Götaplatsen. Ord att tänka på, ord att ta till sig.

På tisdag senast väntar jag samtal från Victoria Secret

Idag har jag varit iväg på spännande grejer må ni tro. I en tjockångestattack i julas så köpte jag mig en groupondeal. En svinbra fettreduceringstjosan med laser som går ut på att man ligger på en brits en timme och läser om prinsessan Madeleine, medan man har en platta på magen som spränger bort allt fett och en timme senare stiger man ur lokalen som Miranda Kerrs okända svenska dubbelgångare. Vem kan inte tycka att det låter som en bra grej? 3 gånger för 1000 pengar vilket inte är något alls ju om man tappar en sisådär halvmeter runt naveln.
Mellan en halv och 4 centimeter tappar man oftast tydligen och salongsrekordet var 6 cm vid samma tillfälle. Då antar jag att man får sitta på deras wall of fame med bar magge och ett förnöjt leende.
Första tillfället missade jag i måndags och dagens tid höll jag också på att missa men kastade mig iväg och kom 10 min för sent. Jag har alltså missat minst 6 cm bara på detta. Inte bra.

Nåväl efter en timme på britsen hade jag både ny kunskap om David Beckhams glasssmygätande och enligt måttbandet var jag 2 cm smalare. Enligt ögat var jag ca 0,0 cm smalare men skit samma. På måndag skall jag dit igen och då skall jag ta salongsbästa med 8 cm. Lätt. Allt handlar om inställning tänker jag.

Jaja alla är vi postgravida på olika sätt.
Inget är BÄTTRE än något annat och förresten spelar det ingen roll för efter måndag så är vi lika samma.

Bild: google.se

Lyllo lyllo mig

Nu är det klart minsann. Peppe och jag firade Spiggens namnsdag med att signa ett hus. Eller ja, ett blivande hus. Vi har köpt en tomt som Skanska skall förse med ett prima hus. Med tomt och allt klart. Jag kände inte att jag pallade med ett nybyggsprojekt egentligen men detta var en bra grej. Ingen trädgård att anlägga efteråt och inget att göra inne i huset direkt. Bara att flytta in. Fast först nästa höst.

Huset ligger helt underbart, nära havet och fantastisk natur.
Vi är så glada över detta att det inte är klokt.
Och det känns så sjukt skönt att inte behöva tänka på lägenhetsförsäljning förrän till våren. Det känns lite lagom. Jag var så trött på skiten i våras att jag ville vomera. Men det var då det.
I kväll är jag allt annat än spyfärdig.
glad Glad GLAD

är jag.

5 min från huset.
I think we will survive

Bild: google.se

Hemliga affärer och trumslagare

Jaja jag vet att det är lite risigt på inläggsfronten.
Vi har big business på gång och innan vi fått klart med vissa grejer så kan jag inte koncentrera mig på något annat. Egentligen är det inget hemligt alls men jag kan bli lite vidskeplig i sådant här och vill helst inte säga något alls därför. Men snart, snart skall det vara klart och då skall jag nog dricka champagne. Och sova lite.
Men den tjocka damen har inte sjungit än så det känns fortfarande som om det kan gå hur som helst.

Här är det annars lugnt ikväll. Vi dricker rosé och funderar på om vi kanske skall bekosta någon lektion till hobbytrummisen i huset bredvid. Vi tror inte att han är en naturlig begåvning nämligen och det är lite plågsamt stundtals.

Men att hålla takt är inte det viktigaste här i livet. Det skall man ha i minnet.

Nybadad Spigg med trevlig attityd

Regngnäll=Ett överskattat sommarnöje?

Efter en lång solig helg i Småland kan man ju tänka sig att det kan kännas lite trist med Göteborgsväder igen. När jag kom tillbaka ikväll så både blåste det och regnade men har man valt att bosätta sig här så får man liksom skylla sig själv. Kan man undvika att haka upp sig på väder så gör man sig själv en stor tjänst anser jag. För vad som är tristare än kass väder är folk som aldrig kan låta bli att gnälla i det oändliga över det. "Åh nu regnar det igen, just typiskt" " Jahaja ja det blir ju tydligen ingen sommar i år, det skall vi nog inte tro"

Snark.

Min åsikt är att vacker väder absolut bidrar till mycket trevligt. Man fryser inte och vissa blir bruna.

Mat kan inmundigas utomhus. Sådana saker.

Men det är aldrig regnet i sig som förstör. Nix nej. Bara gnället, besvikelsen och känslan av att man är olyckligt drabbad är i världen.

 Kom igen. Stop it.

Spiggen och Peter är kvar i Småland. Jag saknar dem redan men var tvungen att åka hem och jobba. Trist men samtidigt så njuter jag av den lilla flisan frihet som det innebär att vara själv i lägenheten.  Jag har ett otroligt stort behov att få vara själv så sådana här kvällar är en lyx.

Egentligen borde jag köpt godis. Och läskeblask. Men det blev fil. Absolut inte ok när man tänker närmare påt.

Värsta maffiga regnbågarna fotade från bilfönster i hög, tuff hastighet.
Resultat: Mindre maffiga på bild men där är två.
Ser ni?

God och glad smultronpromenad

Vädret förvånade oss idag. Regn var utlovat men här på landet i de småländska skogarna sprack det plötsligt upp och vi har fått en dag av solsken, mot alla odds. Spiggen och jag var på smultronjakt och utdelningen blev hyfsad. Om Spiggisen själv fått välja hade exakt noll bär hamnat i bunken och 102 rakt i näbben. Men sedan blev han angripen av en närgången groda som konkurrerade om smultronen. Spiggen blev våldsamt rädd och grodan gick vinnande ur striden om smultronstället. Så då gick vi hem. Peter lagade Mannerströms räksoppa och vi har mölat vitlöksbröd och jordgubbar. Bra dag på det hela taget.

Jordubbar+ Lakrits= Hit

Snacks behöver man varje dag. Oavsett om man håller slanka linjen eller inte.
Jag är mitt lakritspulver trogen och spetsar både det ena och andra i jakt på godissmak i blek vardag.
Just nu är detta mitt godaste. Kanske inte ser så mycket ut för världen men det är väldigt smaskigt och väl värt att apa efter.

Ja men man äter med truten och inte med ögat.

Vad än man hurtigt brukar säga

Naglar, chokladtårta och rosé

Semestern fortsätter på hemmaplan med städning och allmänt fix. Jag kan inte få ro om jag inte börjar semester med nystädat och nyfixade naglar och sådant. Men nu är här nästan beboeligt och jag ser inte längre ut som en uteliggare.

Men jag skall bara ha semester tre dagar denna veckan och sedan jobba två veckor till innan jag får två veckor till av ledighet. Vi fick pussla som tusan denna sommaren för att få ihop tiden innan Spiggens dagisstart.

Imorgon åker vi till Trollis och jag har bakat något som jag hoppas är fantastiskt. Min brorsdotter är glutenallergisk och jag fick ett asbra recept från min svärmor på världens godaste chokladkaka utan mjöl.
Vet inte än om jag lyckades lika bra som hon men den står i kylen och bidar sin tid. 2-3 dygn skall den egentligen vila, den latmasken, men vi får fuskäta redan i morgon. Det känns fel och läskigt att bryta mot receptregeln på det sättet men ibland måste man våga här i livet.

Idag kretsar annars tankarna runt ett väldigt roligt och spännande besked vi fick i förmiddags.
Jag blir så stressad när jag tänker på det att jag ännu inte vill säga något men jag ska berätta så fort det känns verkligt. Vi firade med rosé så nej...det är ingen bebis.

Bara en av många anledningar till att Tysklandssemestra.
Essie zum halbe Preis
Här i nyans cascade cool.
Kaskadcool har jag inte varit sedan vinerkräksjukan 2002.
Så det känns fräsigt.

Ja, är man fakir så är man.

Efter många om och men så är vi slutligen hemma i lägenheten. Vi var överlyckliga att hissen funkar igen eftersom packningen vi bar upp troligen vägde som en mindre sommarstuga. Vi köpte ju lite öl och vin i Tyskland såklart. Vi är ena riktiga svennar nämligen. Som passar på. Dock köpte vi ingen spejsig likör eller spännade ny smak på Absolut vodka. Om ni nu trodde det. Där gick änna gränsen.
Efter att ha vilat ut hos min bror så kände vi i morse lite ny energi och livet hade återvänt på ett ytterst behagligt sätt. Vi var inte längre så hysteriskt trötta på livet, varandra och Spiggen som vi var kvällen innan efter tinnitusresan genom norra Europa.
Men det kändes ovant liksom. Denna ork och pigghet. Hur skall vi förstöra det? tänkte vi och kom upp med en lysande idé. Vi åker till Ullared på vägen hem. Dels blir det en omväg och då får vi chans att lyssna på Spiggens gap lite längre och dels så är ju själva Ullared i semestertid en riktig humörsänkare i sig. Om vi dessutom åker så att vi halvvägs hinner bli hungriga och få riktigt lågt blodsocker så skall det nog även denna dagen bli en pärs.
Sagt och gjort så packade vi ihop oss och drog till Ullared. men vi var liksom härdade och klarade därför detta relationstest med bravur. Spiggen var naturligtvis fullständigt out of control och växlade mellan raseriutbrott och överslätande långtradarpussar men vi kom både dit och hem med förståndet i behåll. Kanske håller vi på att uppdatera oss till övermänniskor. Det verkar ju så.

Ja man får ju hålla sig i skinnet när man ser så här mycket göttigheter.
Tänk vilka drinkar man skulle kunna blanda. Och vilken prydnad i skåpet också.
Småstadsglamour

Tillbaka till fosterlandet

Nu har vi landat i Skåne igen efter en väldigt lång skrikfestsbilresa genom Tyskland och Danmark. Vi är möra som två bättre skivor oxfilé men trots denna psykiska prövning så är vi väldigt nöjda med vår lilla resa. Jag är övertygad om att Spiggen har haft sitt livs bästa dagar och han har stundtals varit alldeles salig och rusig av skratt, bus och glass. Och Peter och jag känner oss också väldigt lyckliga över att ha fått spendera så mycket tid med några av våra favoritmänniskor här i världen. För mig är det fortfarande ett trauma att de flyttade från Sverige och fort det kommer på tal ( typ igår t.ex.) så måste jag ta till lipen. Det skiljer bara ett par veckor mellan våra pojkar och vi delade allt i graviditeten och tiden efter med allt vad det innebar.Det är helt fantastiskt att se hur nära Spiggen och Gullegoj är. De kramas och klappar varandras hår. Håller handen och ropar på varandra. Det var hjärtknip 100 gr om dagen. Jag är redan sjuk av saknad efter dem men som tur är så kommer de till Sverige om bara ett par veckor. Vi får stå ut.

Jodå. Vi lever och sånt.

Vi är ju i Tyskland bara och jag har begränsad möjlighet ( och lust) till uppdateringar. Men vi har det himla bra och fokus ligger på barnen. Detta är Spiggens semester. Så vi besöker bondgårdar, spejsiga lekplatser och små bäckar att plaska i. Spiggen sover som en kung och har superroligt även om han också blir ovän med Gullegoj ungefär 20 gr per dag. Många tårar blir det eftersom Spiggen och Gullegoj delar den fina fysiska förmågan att skvalgråta så hysteriskt att vi behöver moppa efter dem. Men de härdas mot varandra och Spiggen har behövt tuffa till sig lite för att inte bli överkörd. Det är mycket bra för snart börjar dagis och då behöver han nog lite skinn på näsan och krut i nävarna. Idag vågade han gunga igen också. Bara en sådan sak. Vi hade ju ett trauma för ett halvår sedan då jag råkade gunga honom lite högt och sedan dess har han inte velat komma i närheten av sådana actionmaskiner. Men nu har det gått över och mamma är förlåten. Så fint.

Packning pågår

Alltså jag hatar att packa. Djupt och innerligt. Och sedan vi blev en till så blev det ju knappast smidigare. Vi drar fram som en nomadfamilj med 18 väskor, 17 plastpåsar, vagnar, barnsäng och gud vet allt. Ja jag fattar ju att det inte är direkt unikt men trots att vi alltid tänker att vi bara skall ta med det lilla nödvändigaste så får vi ändå alltid överväga att hyra släp bara vi skall bort över helgen.
Det är också helt nya saker som packas. Det är ju självklart men vissa saker är svårare att komma ihåg. Fiskbullarna t.ex. De glöms gärna bort, liksom nässugen och den lilla livsviktiga mutpåsen med rispuffar. Men nu har vi fått med oss det mesta tror jag, även om jag alltid är nervös som om vi skulle åka till ödeland utan affär på en 10 mils radie. Så glömmer man bomullsrondellerna så är det kört. Klippt helt och hållet. Känns det som.
Det enda vi nu har kvar att fixa är en bunt Lindtchokladkakor med havssalt för det finns inte i Tyskland och det har de abstinens efter. Och det är ju inte så konstigt.

Jag VISSTE att det var en dum idé att flytta dit. Nu är det bevisat.

Sverige- Tyskland
1-0

Semester, bilresor och väntade germaner

Semestern hägrar må jag säga. 25 grader varmt i en turiststad som levt upp. Jag ska ha superkonstig semester i år och dutta med ledigheten lite här och var för att få ihop det med barnomsorg och sådant. Spiggen ska skolas in på dagis först i slutet av augusti nämligen.
Men skit samma. Själva har vi lånat ut lägenheten till glada släktingar och drar till Tyskland i helgen. Våra fina Germaner väntar på oss med en kyld flaska Champagne och utlovad brödkoma.
Lilla S skall lära Spiggen fräcka grejer och själva skall vi fira att fru halvgerman har fått ett riktigt tyskt jobb och nu kan integreras i samhället och sådant. Vi ser fram emot denna resa som tusan även om jag får inre panik när jag tänker på bilresan dit. Men Peter har förberett sig minutiöst och köpt flong ny bil och GPS. Han är grundlig den. Tyvärr så hjälper ju knappast det mot Spiggraseriutbrott och eventuella kaskadspyor på Autobahn. Detta kan gå hur som helst. Men fram lär vi ju komma. Med eller utan Tinnitus är frågan.
Men först skall fredagen avverkas och ett möte som jag gruvat över ett tag och som kräver full koncentration och förberedelse. Och eventuellt en viss förmåga att ducka.
Men sedan...semester!!

Autobahn. Ett eldprov.

Dagens finaste lilla gest....

Detta låg och väntade på mitt skrivbord efter lunchen. Klart man blir glad. Det är en ynnest att få arbeta varje dag med personer man verkligen, verkligen gillar. På jobbet råder 100% snällhet och många blir förvånade över det eftersom det är en grupp med bara tjejer. Jag vet inte om jag är direkt förvånad. Men väldigt glad och tacksam.

Känslan av att missa allt det viktiga.

Det värsta jag vet är när jag går så tidigt till jobbet att Spiggen inte är vaken och  kommer hem först när han lagt sig. Naturligtvis är det ibland helt oundvikligt men vissa dagar blir jag helt sjuk av längt och får både klump i halsen och hjärtknip.
Idag blev jag kraftigt försenad och hade svårt att tänka på något annat på sista mötet. Jag visste inte vad klockan hunnit bli men jag visste att jag var sen, sen, sen. Men även om det är lockande så går det ju inte att plötsligt resa sig upp, borsta av sig lite lätt och säga att nu får det vara bra med allt det här för nu har jag sådan Spiggabstinens att det är giltigt skäl för reträtt....Häppåre.

Istället kastade jag mig iväg så fort jag kunde men problem i trafiken gjorde att jag inte hade en chans. Det hjälpte inte att jag sprang mitt fortaste sista biten.
När jag var framme hade han redan slocknat. Och jag blev så ledsen att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.

Jag antar att jag vänjer mig men ikväll känns det svårt.

Inget man vill missa

Occo goes Loco.

A men vilken lördag. Det blev så löjligt lyckat.

Jga började med en 5 km runda med min bror och hans hurtiga familj. Det var så jobbigt och jag skulle velat spela in på band hur mina tankar gick under rundan när jag försökte peppa mig själv till att inte falla för den omedelbara frestelsen att falla död ner. Men jag överlevde och efteråt levde jag mer än innan på något sätt.

I och med detta så missade jag Skånetösernas shoppingrunda och slöt upp till lunch på någon älgrestaurang på Lilla torg. Vi drack vin och öl, bubbel och drinkar. Emschen dök upp och var lika rolig som alltid och gav svinbra deklarationstips att minnas till nästa gång. Hon är skattmas den. En sådan borde alla ha i sin närmaste omgivning. Nu har jag det också och det känns fint.
Annars var det Tindys historier som fick mig att sitta med öppen mun som en gammal gädda halva middagen. Tindy har varit med om mycket här i livet och de flesta saker verkar att ha gjort ont.
I går verkade hon dock klara sig med armar och ben i behåll men vi skall ha ett snack om hennes karma. Den saken är klar. Kanske var Tindy buskisskådis eller parkeringsvakt i ett tidigare liv. Då kan man ju bli sådär lite otursförföljd.

När vi var klara med lunchen strosade vi en stund för att sedan göra oss redo för middag på den nyöppnade restaurangen Occo som tydligen ligger vid Drottningtorget. (Jag var ju knappast den som navigerade liksom) Occo serverar vad som antagligen är världens bästa Meze och hade enligt rykten dromedarer på invigningen. Det är ju rätt fräckt. Vi fick en servitris som gav utslag på humor-radaren direkt och det utnyttjades till max. Arian, denna lilla ängel var rapp i truten och öppen som få och berättade massa saker om hur ungdomar beter sig nu för tiden. Vi lite äldre damer fick många fina tips och kanske slutar det med att vi gemensamt går ihop och adopterar flickan. Vi får se. Till sin hjälp på stället hade hon den bland annat glada chefen, Laxen som tydligen har en förmåga att sätta tanthjärtan i brand och den aningen stiffa  Dj:n Mats Persson som hellre sa upp sig än spelade Tarkan. Hallå. Vi kände att Meze borde vara= Tarkan medan han kände att Meze= Loungemusik och inget annat. Vi var oense men det är okej.

Vilken kväll! och vilka bruttor alltså. Piffiga, glada och öppna som få. Fru Sederblad, Tindy, Emma och Katarina. Otroligt olika personligheter men lika i det som är viktigt. Alla var t.ex. duktiga på att dricka sprit, snällhetspeppa varandra och banga för inget. Vad mer kan man begära?

Vi måste ses snart igen.Det är ett absolut måste. Vare sig ni vill det eller inte.

Ja, jag tog lite bilder också men bättre exemplar kan ni se på de andra tjejernas bloggar.

Min Iphone kan knappast mäta sig med deras paparazzikameror. 

Men hos dem kan ni se mer av maten och laxen och sånt.

Katarina och Emma

Tindy ser fara komma från sidan.
Då blir hon rädd, för hon är inte så bra på att parera, Tindy.

Grymmaste restaurangen

Minimalistisk stil på toaletterna.

Tindy och Katarina

Emma var mycket tjusig i tygrik klänning

Bilden på mig och Sederbladskan har jag snott från Emmas blogg
www.attvaranagonsfru.se
Den är fin. Trots min akuta hakbrist. 

Finna sin stil

Min necessär blev igår besudlad av innehållet från Maria Nilahårpudret som jag liksom glömt stänga locket på. Den ser nu ut som den varit delaktig i en kokainfest värd ett eget kapitel i Jens Lapidus "Snabba Cash". Som tur var hittade jag en ny som jag först tänkte bara skulle agera tillfällig ersättare, men ju mer jag tittar på den desto mer känner jag att den inte alls är så tokig. Rymlig och i trevliga färger.Och lite sådär härligt anspråkslös.

Morgonstund med tidig vakenhet i mund.

Alltså, vad är det med mig? Vad har Spigglivet gjort mot mig. Det är INTE ok att efter en hel dags festande med tufft, sent sänggående vakna kl 07:00. Inte för att jag är så himmelens pigg direkt men någon mer sömn lär jag inte bli bjuden på. WTF, jag bor själv på hotell, jag kan och borde sova ut, men nä. Istället får jag hänga på låset till frukostmatsalen som en annan pensionär. Igår då? Jo det var fantastiskt såklart. Jag kommer ge en utförlig historia senare när jag är tillbaka hos min dator. Men jag är sjukt nöjd med dagen och kvällen och mina fötter har flera snygga blåsor undertill som ett slags bevis för dekadensen. Men jag är inte vidare bakis idag,vilket är såååå skönt och beror helt säkert på de enorma mängder fantastisk mat som lassades in. Det känns både praktiskt och välkommet inför min glamourösa skumpbussresa hem om några timmar. Nu; undersökning av våffelstatus i frukostmatsalen.