Mellanmålstips

Dagen idag har varit stillsam, minst sagt. Jag har varit trött och motivationslös och mest legat i sängen och läst böcker och lyssnat på poddar. Tagit mig upp för en smörgås då och då. Och lite annat smått och gott.

Detta är mitt nya favomellanmål. Hur simpelt som helst, på gränsen till nyttigt och gott så det sjunger i munnen.

Jag kokar hallon, häller i dem i en trevlig skål, toppar rikligt med vaniljkesella och öser på med kung markattas lakritspulver. Smarr så det förslår och hej smal.

Ätes  med fördel men med viss försiktighet i sängen

Kryckor och kakor

Jag har gått och blivit handikappad. Det är väldigt besvärligt. Sedan det där hände med benet som jag beskrev i förra inlägget så har min vardag varit som en pilsnerfilm. Det har ramlats en del om man säger så. Både inomhus och utomhus och med vittnen och utan. I trappan och på övergångsställen. Detta har resulterat i imponerande blåmärken och en skadad menisk. ( Eller snarare mer skadad eftersom det troligtvis är menisken som från början är orsaken till hela snubbelcirkusen då benet liksom gillar att vika sig åt håll som övriga kroppen helst säger nej till). Men nu är jag entledigad från mitt arbete då hela familjen behöver återhämta sig en smula efter senaste tidens dramatik och jag vilar upp i Trollhättan med ett lass Missisippi Mud Pie och en och annan semla. Nu börjar nedvarvning inför nedkomst och jag planerar en månads liggläge i soffan i hjälm och knäskydd för säkerhets skull. Jag ska se sjukt många dvdboxar, läsa all chiclit jag kan få tag på och baka kakor varje dag. Ah La Dolce Vita. 

Släta bullar

När jag hämtar Spiggen på förskolan så är han alltid nästan på gränsen. På gränsen till för trött, hungrig och till att bryta ihop i allsköns galenskap. Det kan alltid gå lite precis hur som helst det där. Ibland kommer vi hem på 10 min. Ibland står vi kvar efter midnatt och kämpar med stövlar, overallen och 7000 teckningar. Känns det som.

För att undvika den värsta eftermiddagsmisären och för att skapa mysig hemgångskänlsa så har jag börjat ta med en slät bulle och en skvätt mjölk till honom som han kan kalasa på i vagnen.
Nästan varje dag får han detta och det kanske man kan ha åsikter om eftersom det är ju socker och en möjlig förstörd aptit och annat hemskt som man verkligen, JA VERKLIGEN kan uppröras över om man känner för det. Men så gör jag. Ibland glömmer jag och då är risken för dålig stämning stor.

Så igår kväll så slängde jag ihop en egen sats slätisar så att vi skall vara kittade för ett tag. Efter att jag huggt in på dem som kvällsmat så finns kanske inte kvar så många som man kanske hade kunnat tänka sig men ändå. Mången vagnpromenad är räddad.

yum

Spiggen 3 år. Eller: "Vad tusan hände?"

Spiggen fyller 3 år idag. 3 år!!! Vart tar tiden vägen o.s.v?
För första gången var detta något han kunde se fram emot och han har varit sjukt pepp i en vecka typ. Frågat varje dag om det är IDAG han fyller år och om han kommer få en buss och sådär.

Och idag var det. Vi var hemma hos mormor och morfar i Trollis och Spiggisen blev kungligt firad med fika på sängen, paket i för stora mängder naturligtvis samt en tårta som han överhuvudtaget inte smakade på. Han hade lite annat för sig liksom.

Vi gjorde vårt bästa för att dagen skulle bli så lyckad som möjligt men vet av erfarenhet dock att man inte skall knäcka ihjäl sig. Blir det för maxat kan det lika gärna sluta i tårar och förvirring. Tror att det blev lagom idag och efter ett bad med den nya, fräcka motorbåten och en drös varma pizzabröd (Det godaste han vet typ) till kvällsmat meddelade han att han ville gå och lägga sig. Gott så.

Vi är också sjukt trötta. Man blir det av att fira det bästa man vet. Spiggar.

Shaun the Sheep-tårta. Eller Chåmpa sit, som Spiggen säger..

En gnutta gös.

Min man har börjat utveckla en trevlig sida som skulle kunna kallas matlagningsintresse. Tidigare har denna egenskap varit helt outvecklad hos såväl hona som hane i denna relation vilket har inneburit mackmiddag i nio fall av tio. Inte mig emot visserligen men jag har hört någonstans att tekakor inte är menat att ta upp 90 % av kostcirkeln och att en och annan vitamin inte direkt hade skadat mig.
Men men..hittills har detta ignorerats och det har varit frid och fröjd och frukostmat vid dygnets alla timmar. Men nu finns det någon som börjat knorra och tycka att det är "tråkigt". Att det är fel att Spiggen är den enda som äter riktig mat. (Om nu fiskbullar, blodpudding och annat bös han gillar kan räknas som mat). Så numera vankas det faktiskt mat ibland. Än så länge går det ganska långsamt men flera gånger i veckan blir det nu middag med temperatur över 35 grader.

Härom dagen lagade han gös. Självfiskad dessutom. Det är fett avancerat. Jag kan dock erkänna att jag var skeptisk. Åt gös på någon bättre restaurang i Borås för någon evighet sedan och kan inte påstå att jag varit superfrestad sedan dess. Dy är inte min favoritkrydda. Jag mumlade något om insjöfisk i kombination med graviditet men Peter var förberedd för det argumentet och kollat upp att det minsann var okej. Så det var bara att gilla läget.  Man dissar inte en gös. Det är den dyraste fisk man kan få tag på om man lägger med kostnaden för Peters alldeles utomordentligt kompletta fiskeutrustning.
Dessutom skulle han blivit ledsen, Peppe, och det ville jag såklart inte.

Så han lagade och stekte och donade och slängde sedan fram en tallrik med den smarrigaste firre jag smakat. Helt otroligt och jag var i chock. Gösen var perfekt stekt, helt utan ben och föll i sär som om det var Mannerström själv som hånglat upp den. Strösslad med bacon och serverad med en parmesan och charlottenlöksås så var den inte bara fantastisk utan rent av minnesvärd. På ett bra sätt.
Bättre än tekaka, nästan. Heja!

Färgglatt och fint dessutom. Trevnad.

Cravings och smygätning

Det där med gravidcravings är en intressant sak, tycker jag. Innan jag blev gravid så vet jag inte om jag trodde på det där så mycket. Tänkte nog att det mest var en ursäkt att få äta sjukt mycket snask och sånt. Vem kan neka en gravid kvinna med cravings liksom. Och jag hade aldrig hört någon som på riktigt diggade murbruk och damm och allt vad man hört.

Och så har det nog varit mestadels för mig också. Jag äter sjukt mycket mackor t.ex. På det vitaste av alla vita bröd. Men det har jag ju alltid föredragit egentligen. Hade jag fritt fått välja kost med bibehållen hälsa så hade nog naanbröd och pizzadegsbröd stått för 85 % av det totala matintaget.
Samma som det gör nu alltså.

Men sedan hände det det där med mjölken som någonstans i mitten av Spiggraviditeten började bli något som på allvar påverkade vår hushållsbudget. Vi släpade hem säkert 15 liter i veckan varav jag drack 14 av dem. 2 liter om dagen. Guuuuuud så gött. Och jag minns den där känslan av att slita upp paketet och nästan inte palla ta fram ett glas för att jag var så katastrofalt sugen. Och sedan få klunka som någon som gått vilse i öknen. Visst, jag har alltid gillat mjölk men det där var inte riktigt normalt.

Jag har inte nått mjölksuget ännu. men jag väntar på det. Men nu har jag dille på en annan grej som inte heller känns som ett undantryckt begär utan som ett rent och skärt gravidbegär.

I need sushi.
Varje dag.

8 bitar nigiri. 4 lax och fyra avokado med så mycket sesam på som jag törs be om. Det har jag ätit till lunch varje dag i två veckor nu. Vet inte ens om jag tycker det är så gott. Efteråt mår jag nästan lite illa av det. Den sladdriga laxen och allt salt i sojan. Men det spelar ingen roll för klockan 12 var eviga dag så vet jag att jag måste ha´t. Kanske borde jag köpa Omega 3 eller nåt istället.

När det kommer till sushiätning är det ingen social aktivitet för mig utan något som jag måste äta på min kammare, då jag är helt fel och hopplöst pinsam. När folk får reda på att jag äter bitarna med kniv och gaffel så vill de inte dinera ute med mig. Dessutom doppar jag riset i sojan och petar kräset bort de äckliga noribanden som inte har någon annan funktion än att sväljas endast till hälften och fastna lodrätt i halsen så man får dra upp dem på ovärdigast tänkbara sätt. Så sushi får jag smygäta instängd på mitt kontor när ingen fräck ser på. That´s for sure.

Dagens omgång bjöd på snål sesamfrötilldelning.
Upprörd.

Fredagens spännande pizzaäventyr

Det är fredag. Det glädjer mig mycket och jag ber en bön att Spiggens skall vara mycket trött i morgon bitti. En sovmorgon hade inte alls dödat.

Idag firade vi fredagen genom att äta pizzabuffe på Pizzahutt, som jag så käckt kallar det.
Jag var så pepp och supersugen att jag redan vid elva fick ringa till lunchsällskapet och flytta lunchen till en halvtimma tidigare. Och sedan så åt vi otroliga mängder. På tillbakavägen fick jag gå lutad mot Mersa för att jag mådde så illa. Inte bara sådär illa man kan må när man ätit säg..för mycket pizza, utan riktigt brutalt infernaliskt illamående sådär som man gör två minuter innan man låser in sig på toa. När man kallsvettas till och med om benen.
Men sedan fick jag skärpa mig för när vi kommit upp till kontoret så fick vi besök och besöket hade med sig cupcakes. Det var gött.

Detta var i alla fall förklaringen till varför jag kände för melon i stället för den glass som övriga familjemedlemmar inmundigade efter middagen.
Kände mig sjukt nyttig. Är inte så mycket för onyttig mat, Färsk frukt är fräschare.

Kräftfiskepremiär

Nu har jag latat mig bra länge från skrivandet. Det har varit lite mycket med det ena och det andra och varken lust eller ork har räckt till. Dock tog vi några dagar ledigt från kartongpackarlivet och drog till landet på kräftfiskepremiär. Vi är ju så extremt lyckligt lottade att ha en kräftfiskarsjö vid lantstället, med underbara signalkräftor och Peters familj har i alla år fiskat sina egna kräftor. Jag tyckte det var stort första gången jag var med, ett Bullerbymoment utan dess like och därför kändes det superroligt att Spiggen nu är tillräckligt stor för att få följa med i båten, både vid iläggning av burarna och när vi tog upp kräftorna dagen därpå. Kräftorna kokades naturligtvis enligt familjens recept från en kokbok lika gammal som Bibeln. Gött var det, även om jag inte är en storätare vad det gäller kräftor. Tycker att en 5-6 stycken räcker gott. Mest för att det är så sabla kladdigt att äta. Men det är festligt! Särskilt när de är Spiggfiskade.

Kräftburarna är agnade och färdiga att läggas i.

Farfar var full av målarfärg men verkade inte skrämma kräftorna ändå, vilket var tur.

Tre generationers modiga kräftfiskare

Visit på skäret

Men Gud så trevligt det var hos Flickorna Lundgren på skäret. Så sjukt mysigt. Och goda kakor också. Jag trodde ju att det var buffé men det var fel. Men vi betedde oss som om det vore det och öste på kakor på fatet. Se själva. Till det serverades den godaste saften jag smakat. My oh my. Jag köpte med en flaska jordgubbssaft och den som har lite sommarlängt i vinter är välkommen hem till mig på ett glas. Då ordnar det sig.

På vift

Syrran och jag har åkt på minisemester. Slutdestinationen är Mölle men det går långsamt framåt. Dels för att jag är en hopplöst dålig kartläsare, men också för att vi båda har en nedärvd gen som gör att båda måste tvärnita med bilen så fort vi ser en skylt som aviserar kaffestuga. Det blir många stopp. Till vårt försvar måste sägas att vi självklart inte fikar på alla. Men vi måste ju stanna och kolla utbudet. Så fort vi är framme ska vi bege oss till Flickorna på skäret, där det finns en intressant kakbuffe Det är resans huvudnummer. Jag har velat åka dit i typ 10 år men eftersom Peter är måttligt förtjust i kakor så har det inte blivit av. Men nu så. På vägen ner stannade vi också på Laxbutiken som är superfräsch restaurang vid E6, typ vid Falkenberg som jag starkt kan rekommendera, om man är lite less på Donken. Där käkade vi laxbakelse och soppa och hamnade sedan i deras glasscafe. Där hade de buffé på strössel, topping och gräddbullar. Lätt att gå bananas. Jag har räknat med en viktuppgång på cirkus 7 kg på dessa dagar. Klart värt.

Godmorgon

Jag har lite svårt att få i mig alla grönsaker och frukt som det är rekommenderat att man ska peta i sig varje dag. Därför kör jag denna quickfix på morgonen för att min kropp inte ska halka efter allt för mycket. Receptet är enkelt och kommer här:
1/2 paket frysta mangobitar, ett halvt paket björnbär, någon dl hallon, en banan, en grabbnäve spenatblad, linfrön, en msk kesella, en klutt kokosolja och en skvätt havremjölk. Mixas. Klart.
Grymt gott.

Välkommet inslag i min kostcirkel.

Jag är ingen matmänniska egentligen. Riktig mat, alltså lagad mat, är jag i stort sett ointresserad av. Visst jag kan käka och tycka att det smakar gott men jag blir sällan exalterad. Hade jag fått välja hade jag ätit frukost vid alla mål förutom vid fikat.
Så vid lunch lider jag kval varenda dag när jag ska komma på vad jag ska äta och bara kommer på typ Napoleonbakelse eller Pizzahut. Som en 7åring.
Men skippa mat kan man ju inte göra för då blir jag helt galet sur och sötsugen så jag brukar peta i mig någon gammal frysrätt, utan någon entusiasm överhuvudtaget.

Därför blev jag så himmelens glad när jag såg att "Juicekällan" öppnat på kyrkogatan.
Där beställer man nyttiga smoothies och Juicer och om man slänger i lite proteinpulver så är det ju en lunch. Visst?
Det är det för mig iaf. Typ som en kall soppa tänker jag och känner mig svinduktig som får i mig såväl spenat och massa frukt.
Dricka lunch. Det är det nya nu.

Smoothie med exotisk bakgrund

Smoothie med gatubakgrund.
Det får räcka så...Jag valde bort bilderna "Smoothie i motljus på parkbänk" och Smoothie uppdrycken i papperskorg"

För allas rätt till sylt

Jag visste inte att det var så galet lätt att koka sylt. Har tänkt på sylt och saftmänniskor som liiite bättre människor. Husliga sådär vet ni. Rekorderliga.
Nu vet jag att det i själva verket är löjligt lätt. Typ som att koka ägg. Kanske visste ni det redan och har säkert hela era skafferier fulla av trevliga syltar (sylter? sylts?...vad sjutton säger man?)
Jallafall. Om ni liksom jag också blivit vilseledda på detta område så kommer här ett recept på hallonsylt. Antagligen kan man göra samma med andra bär. Inte vet jag.

Släng ner hallon i en kastrull. Kanske 500 gram eller så. Jag petade också i urskrapet från en vaniljstång men det gjorde varken till eller från om man ska vara ärlig. Men det kändes piffigt.
Koka upp medan du rör i grytan
Sen kan du röra ner ca 250 gram syltsocker och låta koka i typ 5 min. Smaka av så att det är lagom sött.
Annars tar du i MER.
Sen får sylten svalna och sedan hälls den i en burk.
Jisses så svårt. Man baxnar. Eller inte.

En positiv effekt av syltskapandet är att man känner sig så sjuuuukt redig när man plockar fram den och öser på pannkisarna. Festligt är vad det är.

Knyt rosett runt för extra glamour

Prinsesstårta

Idag fyller min svärmor år och hade önskat sig en prinsesstårta. Det passade ju också extra bra med tanke på Madeleines bröllop som vi naturligtvis satt bänkade framför och åhhade och ojade över brudklänning, Estelle och Chris tårar.

Tårtan var bakad i stort sett från grunden med egna bottnar, hemkokad hallonsylt och vaniljkräm. Jag spacklade den med smörkräm i stället för grädde och den var i mitt tycke den godaste prinsess jag ätit.
Får man säga så? Jadå. Det går bra. Speciellt om jag sedan säger att recept på tårtbottnar och vaniljkräm fann jag hos "Söta saker". Hallonsylten höftade jag ihop av frysta hallon, syltsocker och vaniljstång och smörkrämen fann jag här. Marsipanlock och ros fuskade jag med och köpte klara och de små blommorna på är syrenblommor som ju också är helt ätbara. Så var det mät. Dessutom kan man absolut klaga på marsipankanterna. Om man vill göra sig lite mindre, sådär klädsamt.

Spiggen var naturligtvis mycket behjälplig och provåt grädde, smör och vaniljkräm och var stilig värre i sitt huckle. Förklädet kommer från Åhlens.

En annan som var stilig var svärmor, i en superläcker uppsydd klänning i Josef Franktyg. Är det födelsedag så är det liksom.

Även Spiggens farfar var tjusig efter att han offrat sig för att hålla Spiggen på gott humör vid för sen kvällstimma. Spiggen försåg honom med diverse tungt och vasst pynt samt sina fräcka solglasögon och utsåg honom till kvällens tålmodigaste julgran.
"Ta kort fooort" kved farfar som kände smärrrta men lyckades ändå se ut som han tyckte att duktyngder var det nya svarta.

Inte så glad som han såg ut.

Knäckebrödsbak

Igår åkte Peter med Spiggen till landet och jag blev kvar hemma i ett par dagar. Även om det såklart är lite jobbigt att vara i från dem, speciellt som jag var i Stockholm tis till ons så kan jag inte låta bli att njuta av frihetskänslan av att vara ensam hemma. Att kunna göra precis som man vill och ingen väntar, ska ha mat eller behöver byta blöjan.
Jag ägnade kvällen till att baka fröknäckisar enligt mammas recept. De är sjukt goda och man känner sig mycket sund när man knaprar på de där lin och sesamfröna och välkomnar sina välfungerande tarmar.

För er som vill ha det superenkla receptet så kommer det här:

Mammas smalknäckis för glada tarmar

2 dl majsmjöl
½ dl sesamfrön
½ dl solrosfrön
1/4 dl pumpafrön
½ dl olivolja
2½ dl kokande vatten
Flingsalt

Gör så här:
Blanda allt det torra utan saltet.
Jag gjorde fel och bytte mängd på solrosfröna och pumpafröna. Först fick jag ångest men sen så sket jag i det

Häll i Olja och kokande vatten. Bränn dig inte.

Rör ihop allt och klutta ut på bakplåtspapper

För att få ut det tunt så kan du lägga på ytterligare ett pappersark ovanpå och liksom trycka ut det. Eller kavla för sjutton. Varför tänkte jag inte på det? Nästa gång ska jag absolut kavla

När det är tunt och fint så drar du av bakplåtspappret strör över flingsalt och slungar in eländet i ugnen som du satt på 150 grader för en stund sedan.

Grädda i 45 min eller en timme eller nåt där emellan.

Ta ut och bryt  isär.

Ät och känn dig smal.

Blodsockerfall

En sak jag absolut inte klarar att hantera på ett vuxet vis är kraftiga blodsockerfall. Det går bra till en viss nivå men träder jag över en gräns så är det absolut kört. Då blir jag arg, ledsen och livet känns meningslöst. Tyvärr är det inte lätt avhjälpt då jag också tyvärr helt förlorar förmågan att skaffa föda. Jag blir lika obstinat som Spiggen. Inget skall jag äta. Nähäjdå det går bra ändå. Ofta blir vi lite ovänner här hemma då och det är ganska förståeligt. Jag är en bebis.

Idag när detta hände bestämde jag mig dock för att det enda som gick att äta var våfflor och spatserade ut i köket för att grädda mig några.Kände mig mycket handlingskraftig. Detta precis efter jag nekat Peter att servera mig pizza, mackor, pannkakor och filmjölk då det innehöll för mycket kolhydrater vilket skulle ge mig ett plufsigt utseende på bröllopet. Fast jag VET att Peter tyckte att jag var en idiot så kunde han ändå hålla sig från att tappa det på mig, utan frågade bara försiktigt om jag inte trodde att våfflor skulle skapa någon besvärande plufsighet. Det trodde jag inte.

Och efter ett par våfflor blev jag som ny igen. Humöret återvände på 3 minuter och jag kunde åter bete mig som en vuxen människa bör. Balanserat.
Sen förstår jag ju naturligtvis att man visst blir superplufsig av våfflor. Plufsig och fluffig. Jajamen.
Men också glad.

Mat för en dam

Getostburgare

Jag har tidigare vid ett par tillfällen skrivit om restaurang Tranquilos asgoda hamburgare med getost. Igår var receptet i GP så när jag kom hem från Alingsås så hade Peter stått i köket i timtals och blandat  röror och knåpat ihop finburgare av högrev. Tror nästan att jag dog av glädje.
Ett gott vin till det och så var lördagkvällen räddad. Nedan ser ni vårt favoritvin för tillfället. Vi snöar ofta in på en sort och kör den som husvin ett tag tills vi tröttnar och letar upp något nytt.

Och så var det söndag igen och jag har en busy vecka framför mig. Försöker motivera mig själv till att måla naglar och lägga inpackning och andra typiska söndagssysslor men än har jag inte orkat masa mig en cm. Men nu skall jag skärpa mig.

Trevlig söndagkväll vänner.

Huvudstadsbesök

Med hälsning från ett snöigt Stockholm. Jag är här för att hålla ett för hälsan osunt antal intervjuer och tyvärr inte för att bröllopsshoppa eller dyl som jag eg. har svår lust till. Men då min bästa syster ( lite kuriosa: en gång när jag var liten satte jag en teckning på hennes dörr. Här bor bästen Ulle ville jag skriva och menade bästen= den bästa. Jag stavade dock lite fel och gjorde en superfin skylt där det stod: Här bor besten Ulle. Oklart om hon såg det som en komplimang.) fyllde 40 så åkte jag upp igår kväll och firade henne lite med presenter och kalorier som sig bör. Vi var på en supermysig restaurang i Sjöstaden som kanske hette " Hemma hos mig" eller något sådant. Finfin mat , gott vin och stora belgiska våfflor. Kan man begära något mer av livet i allmänhet och av en restaurang i synnerhet? En toppenkväll! Men vad kallt det är här! Och så mycket snö! Skärpning.

Namnsdagsfest

Liksom halva Sveriges befolkning firar jag namnsdag idag. Mariadagen har alltid varit viktigare än Annikadagen som aldrig har firats alls. Men Maria är släktnamnet och skall därför naturligtvis uppmärksammas med pompa och ståt.
Så mycket pompa och ståt blev det kanske inte men vi har åtminstone ätit våfflor. Med både lemoncurd och hallonsylt. Och så grädde. Smarr.

Spiggen tyckte det var mycket festligt och kan tänka sig att fira namnsdag lite oftare.

Mamma, visst heter du väl Elvira också om jag inte minns fel?

Dagens lunch

När man väljer mat så är det viktigt att den är färggrann har jag hört. Helst skall den spraka av kulör tydligen. Grönt, rött, gärna gult och jakaranda också om man lyckas få till det. Då blir man frisk och sund och troligtvis en bättre människa. Idag jobbade jag lite tvärtom kände jag. Inte så mycket olika färger, ingen optisk sensation. Men mycket vilsamt för ögat istället. Funderade på att slänga dit en oliv för att täcka dagens vitaminbehov men tyckte att den störde tallrikens harmoni. Mmmm gulbeige. En sådan vacker nyans.



Laxen sprakar kanske ändå lite...ja det gör den allt.