kräkkalas och fantastiska människor

Det var till att gå upp i ottan idag. Vi skulle vara hos läkaren klockan 8 och om jag ska hinna göra mig i ordning och Spiggen i ordning och packa så innebär det typ att det knappt är någon idé att gå och lägga sig på kvällen.
Kvart över 6!!!! För mig är det så sjukt tidigt att jag väljer att inte tänka på att jag om en månad ska behöva gå upp varje dag vid crazy o clock. I allafall så kom vi i väg och samtliga familjemedlemmar hade både mössa och vantar på och mat i magen så det var ju en bedrift. Tyvärr blev Spiggen åksjuk på vägen dit och kaskadspydde ner sig själv och stolen och när vi väl kom in på sjukhuset hade både Spiggen och jag kräk från tårna upp till hårtopparna ungefär. Jag såg hur andra föräldrar ryggade tillbaka och kastade skunkögon på oss då de säkert trodde att jag tagit med mig ett kräksjukt barn till sjukhuset. Det vet ju alla att det är dödsstraff på sådant.
Vi lyckades snygga till oss hyfsat iaf innan farbror doktorn kom men eftersom Spiggen spytt ner sina ytterkläder så fick han sitta insvept i min kaschmirhalsduk i nedtryckt i åkpåsen på vägen hem. Jaja sämre kan man nog ha det. T.ex jag hade det lite sämre, eftersom jag blev den som nästan frös ihjäl utan halsduk.

Jag fruktade detta läkarbesöket lite eftersom vi förra gången fick vänta i flera timmar och Spiggen hann bli ledsen och det var allmänt tandgnissel och dåligt humör. Idag gick allt som smort och överläkaren som tog hand om oss var den underbaraste doktor jag träffat. (Inklusive förlossningsläkaren....om ni minns :-) )
Han var ett proffs på att ta barn och snabb som en gnu i alla små tester och prover. Varm, gullig och helhjärtat engagerad. Hade jag varit 150 år så hade jag satt i dagens ros eller något för jag kände att vi blev så otroligt väl omhändertagna. Älskar när man träffar personer som är rätt man på rätt plats.
I alla fall var det inga fel på Spiggen och skelningen hade avtagit. Mycket bra.

Nu är vi hemma igen och inväntar mamma/mormor.
Ska bli så skönt att få en dag ledigt idag.

Hoppas att ni har en bra dag, alla.

Äh jag gör det ändå.
Dagens ros till överläkare Per Karlsson på
Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus ögonmottagning.
Grymt bra

Måndagsrapport

Bild: fotoakuten.se

Otroligt skön dag! Vilket väder. Jag är helt ovan vid sol kände jag och klippte förvånat med ögonlocken och undrade vem som tänt en industrilampa på gatan. Spiggen var lika förvirrad han.
Nästan 3 timmars promenad minsann. Mycket trevligt promenadsällskap men samma känsla efteråt, att nu har jag babblat för mycket igen. Nu har jag säkert sagt samma saker som jag sa sist och hon tänker att jag är sjuuukt jobbig och tjatig. Jag kan inte låta bli att babbla när jag är med henne. Hon är så trevlig och jag gillar henne så mycket och jag vill säga smarta, roliga saker. Då blir det sådär. Det är hennes fel. Inte mitt.

Spiggen har varit på superhumör hela dagen (well, nästan...vi glömmer frukosten) och har skrattat åt sin mammas gamla vitsar, fulgång och överraskningspussar. Han är en fin vän, Spiggen. En god supporter.

Nu har jag också hunnit med en vända på gymmet och håller på att förbereda för ännu en dag hos doktorn med Spiggeriet i morgon. Denna gång för ögonen. På onsdag skall vi till en annan läkare. Då för allergiutredning. Men det är nog allt på ett tag hoppas jag.Tur att det är på olika ställen. Man vill inte gärna bli misstänkt för Münchhausen by proxy. Nej inte gärna.

I morgon kommer också min snälla mamma och passar Spiggen medan jag skall få lite ärenden uträttade på eftermiddagen. Bland annat en vild pumpsjakt. Så skall vi på Simon och Ekarna, mamma och jag. På sena bion. Får se om någon av oss håller oss vakna tiden ut. Det blir som ett expriment nästan.

God kväll på er gott folk.

Fler Söndagsproblem

Efter Spiggen föddes fick jag lite större fötter vilket så tråkigt inneburit att jag har fått ge bort varenda doja värd namnet. Men man kan ju alltid köpa nya i större storlek tänkte jag lite optimistiskt.

Nu är jag ute efter ett par snygga pumps. Skall ju börja jobba snart bland annat och dessutom är det visst ett flådigt bloggevent på gång har jag hört. Men det är heeeeelt omöjligt att hitta. Två olika typer av heels kan man välja på i butikerna nu. Den halvhöga tantpumpsen. Fotriktig, präktig och trist. Hjälper inte att den kommer i allsköns ungdomliga kulörer. Mig lurar den inte. Om man inte vill gå den vägen kan man också välja Strippdojan. Världens högsta klack som alltid är smal som en heroinchic fotomodell och gärna i lack.
Jag blir så trött.

Jag vill ha en sko. En vanlig hederlig sko om än inte lika hederlig som den i mitt första exempel. Svart i mocca eller skinn med ca 10 cm klack. Klacken ska inte vara heroinchic utan halvsmal eller kanske kloss om klossen är den rätta så att säga..

Köper helst inte skor online. Eftersom jag har hyfsat höga krav på komfort och är för lat för att skicka tillbaka.

Så var, Var, VAR kan jag hitta en sko som inte drar åt någon ytterlighet? Som man kan känna sig lite snygg i.

Nej

Nej

Men Nej.

Ja typ

Jaaaaa

Bild 1: http://www.dinsko.se

Bild 2:yokoyap.se

Bild 3:annaamanda.se

Bild 4:lotta.svenskdam.se

Bild 5: amandice.spotlife.se

Det är Såååå Synd att Saida är dö

Idag är det verkligen söndag på alla sätt. Segt i kroppen, segt i hjärnan. Långsamma aktiviteter och rödvin.
Söndagar är en perfekt dag för rödvin och filosofiska bryderier. Mitt största bryderi för tillfället kan kanske tyckas vara av världslig karaktär, men det lämnar mig ingen ro.

Jag har tappat bort en limpa någonstans i lägenheten.

 Detta var för en vecka sedan och jag jag har ännu inte funnit den. Utgångsdatum var runt den 24 vilket oroar mig en aning för jag har vissa svårigheter med mögel. Inga allergiska sådana men väl psykiska och de är nog så besvärliga. I alla fall, jag tänker, VAR kan man möjligtvis lägga en påbörjad limpa om inte i skafferiet, kylen eller eventuellt frysen? Jag kan absolut medge att jag är förvirrad och lite borttappig sådär men detta tycker jag är oroväckande.
Jag får väl vänta och se tills den själv gör sig påmind och liksom vandrar ut för att ge sig till känna men det är just det....
En gång började det lukta något bedrövlarns i vårt skafferi. Eftersom Peter är en fegis så blev jag snabbt tillsatt på tjänsten som den som skulle identifiera det förmodade kadavret. Jag letade halvt ihjäl mig och hittade slutligen en påse som det såg ut att vara köttfärssås i. Och det är ju på lite olika sätt konstigt. Men sedan såg jag att det bara var en gammal påse morötter som antagligen legat där sedan Andy Hardy fick vårkänslor. Typ.
Stanken gjorde mig smalare i ansiktet än jag varit i hela mitt liv och denna upplevelsen satte djupa spår i mig och min näsa.(Och känsliga psyke) Det tog också ett halvår och flertalet storrengöringar av skafferiet innan hesa Fredrik slutade tjuta och folk i den närmaste omgivningen kunde öppna ventilerna och återgå till sin vardag.

Så därför känns det viktigt att jag hittar den sabla limpan.

Wanted
Hittelön

Den som ändå kunde partikelförflytta sig.

Idag gifte sig en av mina älsklingsvänner. Vattenharen. Och jag kunde inte vara med. För långt, långt borta, ja typ så långt man kan komma faktiskt (utan att komma närmare igen liksom)så blev hon fru Karehana och här hemma sitter jag och längtar efter henne.

Men ett tal fick jag med på bröllopet i alla fall och jag hoppas att hon tyckte om det. Jag hoppas också att hon kunde känna att jag tänkte på henne hela dagen och att hon upplevde en av de lyckligaste dagarna i livet.

Här hemma skålade vi i champagne för henne och hennes snygga man. I Orrefors Helena-glas naturligtvis. Vad kunde passa bättre? Nu ska vi fortsätta fira med dubbla chips, dubbla dip. Bara en sådan sak!!!!

Puss min älskade vattenhare. Jag ska krama dig så det knakar nästa gång vi ses. När det än blir.

Det som göms i pläd kommer (åtminstone) fram vid städ.

Idag när jag gick omkring och skötte mitt och Spiggen skötte sitt så blev det plötsligt alldeles tyst på Spiggfronten. Jag märkte det inte direkt men när det gått ett par minuter så anade jag oråd. Så jag gick in i vardagsrummet för att se efter vad som var på gång men jag såg ingen Spigg.
Däremot såg jag det här:

Filten hade plötsligt formaterat sig konstigt. Nästan i form av en Spigg minsann. Men formationen rörde sig inte överhuvudtaget utan var blickstilla superlänge, så jag hann hämta kameran och allt. Men jag kunde höra att den liksom andades lite exalterat, filten.

Så jag lyfte för säkerhets skull och där var visst en Spigg. En ganska glad, fast varm och med platt frisyr efter att ha väntat i evigheter på att bli upptäckt. Lite hjärtknipande faktiskt. 

Så sensmoralen av detta inlägg blir kanske då  att man bör ta reda på om någon kommer att leta, innan man gömmer sig. Det blir så tråkigt annars.

Ny vända kurragömma. Spiggen kör med ett säkert kort och
tänker att det gick ju bra sist. Lurigt var ordet.

Det här är gott minsann

Det här förstår ni, är en förstklassig efterrätt som min pappa brukade muta oss med ibland. Fast i mindre glas vill jag minnas. Det är helt enkelt äggvita som är vispad hårt och sedan tillsätter man gulan och socker.
Det här bälgar jag i mig när jag vill vara lite nyttig (Tja allt är ju  relativt men om man jämför med en dubbelnougat så) men ändå vill slippa sockerbristhuvudvärken. Peter tycker att det är lite onaskeligt att jag käkar äggen råa så, men jag tycker det är gött jag.

Skål pappa för en gammal klassiker!

En riktigt fin människa...

.....glömmer varken en av sina käraste vänners födelsedag eller sin och sambons årsdag. Det är samma dag dessutom. Igår, närmare bestämt. Det kom jag på nu.

Kanske inte en så stor grej kanske du tycker. Jo, för jag jobbar inte så. Jag tycker det är viktigt med sånt här.
Därför skäms jag ikväll.  Jag har inte ens en vettig förklaring att jag gjorde något särskilt och var väldigt  upptagen.

Nej jag var mest hemma, var sur och käkade smörgåsrån på löpande band.

Bild lånad från: aaronkaiser.com

Missa mästerkock=helgerån

Ikväll är det fritid för min del.
Jag ska på bio och efterfest efter det. Ja alltså typ fika.
Katinkas kalas skall vi se och jag har höga förväntningar. Någon av er som sett den? Nå?

Annars går jag ju inte gärna ut på onsdagar eftersom det är Mästerkock då och det innebär kvalitetstid hemma.
Det är nämligen det enda program som både Peter och jag tittar på. Så jag har bestämt att det är lite heligt.
Så ikväll är det synd om Peter som får sitta själv och våndas över felglaserade rovor och grisfötter som är råa i mitten. Som tröst har jag köpt ett mästerkockskit med snarre som Peppe gillar.
Det är mitt sätt att vara snäll.

Im a feeder

Living on the edge

Nä, ingen kan anklaga mig för att vara speciellt äventyrlig. Medan min syster forsränner på farliga ställen och brottas med bergsgorillor så är jag av en annan typ. Tvärtom liksom. Som liten gillade jag inte ens när Kalle Anka eller Bamse åkte ut på äventyr i tidningarna, utan jag föredrog när de var hemma, gick på date med Kajsa eller hjälpte farmor att steka pankisar.

Spiggen är ju inte heller en modig typ direkt. Åtminstone inte än. Dammsugaren ger fortfarande skrämselhicka och så även mixerstaven.

Men helt fega är vi inte som ni ser. Vi bangar inte för riktigt mycket metall i brödrosten till exempel. Det är sådant som gör vår vardag lite mer spännande.

Mörkrost ska det vara anser Spiggen

Spiggen. En reko kille.

Spiggen är snart 15 månader och han har liksom mycket kvar att lära kan jag känna.
Han går inte gärna och talet är lite begränsat så. Han läser väl inte så bra än och hans franska är heeelt hopplös. (Till skillnad från min då....qui est parfait, bien sûr)
Men idag visade han ändå att han  hade fattat det viktigaste.
För när denna låten gick på så rockade han som om det inte fanns någon morgondag. Det här är SVINbra tycker Spiggen.

Och jag känner mig lugn. Även om jag inte är ett hängivet fan av Kapten Röd så känner jag ändå att om han bara skriver under på den här texten, så kan jag ta det lugnt i min uppfostran sedan. Då kommer det att gå bra ändå typ.



Eller flirtar han bara och gör sig till för Någons fru?  Man skulle kunna tro det.

Tillbaka till Götet

Nu har vi kommit hem från vår minitrip till Vann Spa. Hade jag varit en vettig bloggare så hade jag nu frestat er med läckra bilder på supergod mat, den underbara skogspoolen eller på flaskan med bubbel som väntade på rummet. Men bilderna på maten blev oaptitliga och i Spaavdelningen ville jag inte ha med kameran eftersom jag kan vara lite ostadig på hand ibland. Men det var otroligt fint, sju pooler, jättebra mat o.s.v o.s.v.

Dock så förtogs glädjen av att vi på ditvägen hade så fruktansvärt dåligt bilåkarväder att vi fick krypköra fram i snön. När vi sedan såg att nu var det 1 km kvar så skojade vi om att ja, men det skall vi väl klara iaf.
Tja. I sista backen ned till anläggningen tappade Peter kontrollen över bilen och vi åkte in i vägräcket och kanade sedan över i motsatt körfält. Eftersom bilarna som skulle ta sig upp för backen var tvungna att komma i ganska bra fart för att överhuvudtaget kunna ta sig upp i halkan så hade vi en våldsam tur som inte fick möte just då, för då hade det gått lite värre. Men snön gjorde att vi hade lite svårt att se vilka skador det blev på bilen så Peter var lite bekymrad och jag blev ganska rädd när det hände och behövde svalka mina nerver lite.
Som tur var så hade vi gott om både bubbel och choklad, så det ordnade sig.

Spiggen hade skött sig exemplariskt hos farmor och farfar och varit på strålande humör. Sovit gott och ätit bra och allt sådant där. Inte saknat sin ömma moder det minsta utan tvärtom tyckt att det varit ganska skönt antar jag. 100 % uppmärksamhet från 3 personer och 1 hund kan man ju leva med.
Jag var inte heller hysterisk för att lämna bort honom. Det kändes skönt med lite ledigt faktiskt.

Bild lånad från hoistgroup.com

Bild lånad från  bautiblubb.blogspot.com

Bild lånad från press.impera.se

Spiggens hårda bebisliv del 1027

Det verkar vara något med Spiggen och fredagar.
Han somnar lugnt som vanligt men lagom till Skavlan bryter rena rama vilda västern ut. Det finns inte en chans att det går att ramsa honom då. Sjövild är han och helt hysterisk. Vi får ta upp, lugna och visa lite Bear Grylls för att det ska gå över, köra nattritualen igen inklusive dans till "Sjösala vals" som alltid ingår i Spiggens nattrutin och låtsas att klockan är sju på en onsdag typ.

Spiggen kanske känner på sig att det är helg och uppesittarkväll (utan loket dock)och vill också uppesitta sent, kolla på MTV och käka chips. Inte vara en bebis som bara måste sova och sova hela tiden.

Klart man blir arg då.

Som dagens Spigg väljer vi dock en gladare variant,
även om russintrynet också är gulligt förstås.

Dags för spa

Vi har bokat Spa.

Bara Peppe och jag så vi ska ha barnvakt och allt. Över natten. Jag är väldigt förväntansfull men också orolig som tusan.
Hur i sjutton ska detta gå? För mig?

Spiggen klarar sig nog.

Farmor och farfar satte snabbt upp en liten regel för att detta överhuvudtaget skulle vara genomförbart.
Vi är inte tillåtna att ringa dem. Endast de får ringa oss. De kan ju inte sitta i telefon hela kvällen om de ska ta hand om Spiggeriet.
Det är nog klokt för jag vill börja ringa nu typ. Och fortsätta ringa en gång i timmen dygnet runt tills det är dags. Och sedan utöka till en gång i halvtimmen när vi väl är borta.

Jag tror att jag ska skärpa mig lite faktiskt.

Här ska badas.

Dagens fynd

Dessa örhängen köpte jag på superdupermegarea idag. Ser ni? En blomma är det.
Ganska fina tycker jag och definitivt värda 15 penningar.

Spiggen goes Beach 2012?

Vi har seriösa matproblem här hemma.
Spiggen har ju alltid haft lite skumma matvanor och inte direkt gett sig hän åt några frosserier av något slag, men han har petat i sig lite av varje. Lite räkor, lite gåslever, lite grönpepparpaté och gubbröra. Sådana saker. Avocado och äggvitebitar är också säkra kort. Men det är inga mängder och han är en riktig liten sparris. Så smal att Kate Moss skulle bli grön av avund. Någon välling inmundigas överhuvudtaget inte men gröt har hittills gått bra. Men nu är det tyvärr slut med det.
Det bara spottas ut och detta gör mig lite orolig. Vi har i alla fall kunnat vara trygga i att han käkat ordentligt morgon och kväll.
Så varenda mål är en nu enda röra. Vi serverar lite vad som kanske kan funka för stunden. Det varierar lite från dag till dag. Idag åt han rispuffar, en halv avokado, ett kokt ägg och ett smörgåsrån till kvällsmat. Och lite mjölk.
Så ser det typ ut vid varenda måltid. Ibland klämmer han en hel tomat, en annan gång en banan. Dagen efter ratas det och han vill bara ha sill och limpmacka

Jag förstår mig inte på min onge och snart kan jag sticka mig på revbenen.

Borde vi göra en allergiutredning eller skall jag bara luta mig tillbaka och djupandas i en riktigt rejäl brun påse och mantra för mig själv att detgåröverdetgåröverdetgåröverdetgåröver

Några tips?

Om Spiggen själv får välja

Önskas hyra: en sexårig pojke.

Idag var jag och fikade med en kompis och hennes bebbe som är nästan jämngammal med Spiggeriet. Dagen till ära hade hon även en sexårig pojke med sig. Alltså ingen random unge utan hennes systerson som är en darling över alla darlings. Han gjorde det fullständigt klart för mig vad som saknas i mitt liv. Och i Spiggens liv, inte minst. För han underhöll dessa små liven på ett sätt som jag med bästa vilja aldrig någonsin skulle klara av. Lekte och tog hand om och var på alla sätt helt fantastisk. Spiggen hade så roligt så det inte var sant och behövde inte mig för en sekund. Han fick en ny idol helt enkelt. En stor, fräck kille som ville leka med HONOM. Det har aldrig hänt förut. Spiggen kastar alltid längtansfulla blickar efter de lite större barnen när vi är någonstans men som lekkamrat för en 6-7 åring står en ettåring inte alltid sådär svinhögt i kurs direkt.

Så nu dagdrömmer jag om att en sexåring flyttar in hit dagtid mellan ja, säg nio och fem. Leker med Spiggen och lär honom äta med sked. Berättar att mat skall vara på tallriken och inte i en vid båge genom luften. Att dammsugaren är en fräck grej och att den är superlätt att använda.
Under tiden sitter jag i soffan med en god bok och fötterna på bordet. Kanske trollar grabbarna fram en drink också till mamma. Man vet aldrig. Och så en liten skål jordnötter till det.

I min dagdröm leker livet.

Alltid tråkigt när det växer HTHflaskor från axeln.

Blog-awards.

Jag har på senaste tiden fått några Blogawards av olika sorter från snälla bloggläsare .
Fina utmärkelser på deras bloggar där de berättar att de gillar vad jag skriver. Tusen, tusen tack.

Sedan så är det ofta meningen att man skall skicka vidare utmärkelserna för att låta andra ta del av ens favobloggar. Men trots att jag blivit väldigt glad för varenda award så har jag ändå valt att inte skicka utmärkelserna vidare.

Det är naturligtvis inte för att jag inte har några att skicka utmärkelserna vidare till 
Tvärtom.

Det är bara det att jag läser och uppskattar så många bloggar. Så jag kan inte välja. Och då blir jag lite stressad och nervös och tänker att jag gör det i morgon och så blir det inte av.

Med vissa awards kommer också en önskan om att man ska svara på lite frågor.
Det har jag aldrig gjort förut så här kommer en lista med frågor och svar.
Jag har blandat lite från olika listor.....

Hur gammal är du? 
30 år. och ett halvt.
Hur lång är du?
175 ståtliga centimeter
Vad arbetar du med?
Mammaledig rekryterare. Börjar jobba första mars igen.
Vad har du arbetat med hittills i ditt liv?
I prylaffär, på Hemtex, 6 år i Hemtjänsten. På gruppboende, på en strokerehabavdelning, på Pret a Manger i London, som telefonförsäljare av dummsugningsdemonstrationer, som personalsamordnare på ett gruppboende, som bemanningsansvarig och som rekryteringskonsult. Det var alles.
Vad gjorde du för 10 år sedan
Jag hade precis flyttat till Karlstad för att läsa psykologi. Jag hade också precis mött min sambo.
Vad gjorde du för 1 år sedan?
Var väldigt mycket mammaledig. Osäker på handen, tjock och ganska ledsen.
Varför började du blogga?
För att jag anade att jag skulle vara bra på det.
Vad har bloggandet givit dig?
Massor. Framför allt massor av nya spännande kontakter.
Vad ser du framemot just nu?
Emmas blogevent 11 februari. Tänker väldigt mycket på det faktiskt. Jag ska ju vara barnfri också. Bo på hotell och sådant. ÄLSKAR att bo själv på hotell.
5 saker du helst okynnesäter
Ja, det mesta med kolhydrater. T.ex: Bröd, kakor, godis, bullar, naturgodis.
Något som jag ALDRIG okynnesäter är dock glass och chips. Trots att jag gillart.
5 sånger du kan hela texten till:
Massor av sånger. Jag har väldigt bra textminne. Förutom i stort sett alla barnsånger så kan jag även:
Fattig bonddräng
Titanic (Michael Wiehe)
Trygga räkan
Den stränge fadern (Stefan Demert)
Halmias kampsång
Med flera med flera.
5 dåliga vanor/egenskaper du har
Jag blir väldigt lätt arg
Långsint
Rädd för att försöka mig på nya saker
Bekväm
Dålig karaktär
Vilken superkraft skulle du helst vilja ha
Jag skulle vilja kunna partikelförflytta mig. Sjukt smidigt.
Vem ringde du senast?
Maaaammmaa
Hur löd det senast sms som du skrev:
Underbart är kort. Tusen tack. (Det var ett msm till mina svärföräldrar på den uppätna marsipanlimpan. Ja på pappret alltså)
Vad får dig att skratta
Min syster, Spiggen,  Några kolossalt roliga vänner och folk i allmänhet med självdistans. Och Jimmy Carr.
Vad var du rädd för som barn?
Allt i stort sett
Vad spenderar du helst pengar på
Lyxig mat, smink, kläder och småpryttlar
Har du någon gång åkt ambulans
Ja, på ett ovärdigt sätt i framsätet eftersom jag blev mystiskt bra igen när de kom. Jag hade ischias OCH hade ramlat på bussen och kunde inte röra mig alls. Så när min kollega kom till jobbet så låg jag på golvet under mitt skrivbord. Men när vi ringt ambulans och skrattat en stund åt det så gick det över igen. Fick låtsas lite för ambulanspersonalen och haltade lite extra. Men på någon bår behövde jag inte ligga. Nej.
Vad ska du göra nu?
Steka blodpudding och puréa en morot. Spännande saker.

Sund i kropp och knopp

Åhå här pågår aktiv morgon!
Inte en dag utan att jag snör på mig gympaskorna och ägnar mig åt hälsofrämjande aktivitetet. Det ingår i min livsstil liksom. Precis som jag bara kollar på allmänbildade TV. Skräpprogram är inget för mig.
Bara riksdagsdebatter och samhällsgranskande dokumentärer.
Sådan är jag.
En. Lite. Bättre. Människa. Helt enkelt.

Spiggen-Deep as the ocean

Vi har en early morgon här idag. Vi väckte Spiggen redan vid 06:40 eftersom vi skulle till ögondoktorn. När vi var klara för att åka ringde de dock och avbokade det hela eftersom läkaren blivit skjuk. Så här sitter vi nu, klädda, mätta och sminkade (Nåväl jag i alla fall)) och kollar på nyhetsmorgon.

Vi har just haft ett märkligt musikmoment, Spiggen och jag.
Jag har ju märkt att han är förtjust i musik, Spiggen, men vi har ju mest spelat Lennart Hellsing, Smurfhits och sådant. Det verkar dock som Spiggen har heeelt annan smak. Lite förfinad så.

Låten nedan spelades nyss på nyhetsmorgon. Spiggen som innan var livad, frös i rörelsen och satt blickstilla under hela sången. Förutom att han sakta, sakta gungade huvudet fram och tillbaka. Njöööt.
När den var klar så skrattade han till och fortsatte leka.
Vad tycker ni? Är detta så mycket att hurra för?



Är han kanske på väg att bli en Emo? Borde jag vara orolig? Skall jag redan nu köpa honom en skinnkappa  (i stl. 80) och en kajalpenna, för att vara en stödjande moder?

Underbart är kort

Idag har vi varit hemma hos Spiggens farmor och farfar och blivit gödda.
Inte nog med att svärmor trollade fram både löjrom och chokladkaka. Och vin. Från ingenstans trollades det dessutom fram en gigantisk marsipanlimpa. Just for me, eftersom jag är den enda i familjen (ja DEN familjen...min familj med föräldrar och syskon är en helt annan story) som äter marsipan. Mina svärisar uppmuntrar detta marsipanätande kan man säga. Och jag uppmuntrar denna uppmuntran kan man väl också säga. Men nu mår jag lite illa...

Ja, men det är väl klart att det vore snyggare att fota marsipanlimpan när den inte var halväten.
Men sorry, jag hann inte.

En veckoutmaning...

...står på agendan.

Jag antar att ni liksom jag har en samling surdegar hemma. Små eller stora projekt som helt enkelt inte blir av. För de känns jobbiga, tråkiga och omotiverande.
Min erfarenhet är dock att när man väl tar tag i dem så är de sällan så mördande som man föreställt sig och det känns såååå skönt när det äntligen är gjort.

Vad säger ni? Skall vi ta tag i dessa i veckan. Avverka en eller flera surdegar och sedan ta helg med ett lite lättare samvete?

Självklart väntar ett litet pris till den som jag anser har tagit tag i de tråkigaste, värsta eller flesta eftersläpande projekten. På fredag den 20 januari utser jag vem som vinner.

Detta är mitt lilla bidrag. Min balkong som jag fortfarande inte rensat bort sommarblommorna från. Har tänkt "nästa helg" sedan i september.
 Här har jag också slängt ut lite andra krukväxter och en hemtrevlig vattenfylld Ikeapåse. Jag får ångest bara jag ser denna bilden. Fixar jag detta i veckan så tänker jag vara sjukt nöjd.

Turgumma

Vissa vinner på Lotto, andra på Triss. Vissa drar hem storvinster i bloggtävlingar av typen "Vinn Mateusporslin för 5 laxar och bli en lyckligare människa". Inte jag. Nej. Men tro för den delen inte att jag går lottlös.
Nix. Jag vinner också ibland. Stora tävlingar med fina priser.

Idag till exempel hade de en lottdragning på Zumbapasset på gymet. Med sin träningpassbiljett var man med i en rafflande tävling med superfina priser. Och jag vann. JAG vann!!!

Detta fina armband vann jag. I tjockt slitstarkt gummi och pigga färger. "Lite Kalabalik" kan slänga sig i väggen.
Detta är det nya svarta.

Det bästa är att jag nu slipper grunna på vad jag ska ha på mig på bloggeventet.
Med rätt accessoarer kommer man långt.

Tänk utanför boxen

En nuförtiden helt vanlig konversation hemma hos oss

-Peeeeeter, vet du var fotfilen är??? Den är ju alltid i duschen
-Ja, jag tror att jag såg i den i cylindervasen i skafferiet. Har du kollat där?
-Eh nej.

So what? Hälsar Spiggen

Fredagskväll

Och så var det fredag igen. har gått och klämt på ett inlägg hela dagen men jag har verkligen inte kommit på ett skvatt att skriva. Jag är tom på idéer, slut på humor. Kan inte komma på en endaste litet skämt. Kanske skulle jag kunna lägga ut någon video på när någon snubblar eller något. Det är typ på den nivån.

Kanske beror det på att veckan gått i städningens tecken precis som jag sa att den skulle göra. Jag har städat och städat. Rensat i pärmar och tvättat mattor, dammat på höga bortglömda hyllor och hälsat på i skafferiet som gud alltid glömmer. Jag har varit som Askungen, fast utan balen och som Mrs Doubtfire fast utan engelsk accent.

Det bästa från veckan var typ att Mästerkock började sändas igen. Älskar Mästerkock.
Och att jag lyckades springa 7,2 km på löpbandet igår-Tack VARE Mästerkock, eftersom jag kunde kolla på det samtidigt och glömma bort tiden lite. Jag är så grymt stolt över detta att jag var tvungen att trycka in det  någonstans i ett blogginlägg och få det att verka lite naturligt så.  Trots att det inte är det minsta naturligt. Inte för mig. För mig är det ytterst onaturligt eftersom jag aldrig kunnat springa längre än två och en halv innan jag blivit halt, less eller trött.

Och nu skall vi vara ungdomsrevoltiga och alternativa och kolla på "på spåret" och skavlan.
Det måste vi vara rätt ensamma om denna fredag.

Om att blomma under vissna förhållanden.

Alltså jag har de ogrönaste av fingrar. Knallröda är vad de är, i det avseendet. Jag kan döda vad som helst på rekordtid. Till och med min plastväxt ser lite vissen ut.
Men i våras någon gång så köpte jag en orkide som är förunderligt tålig. Efter mkt om och men så tappade den tillslut alla blommor och jag var beredd att slänga då det inte händer i min värld att jag skulle kunna få en orkide att blomma om. Jag ser dem som long lasting snittblommor helt enkelt.

Men så såg jag att den hade en liten knopp så jag avvaktade förflyttning till sophink. Och så plötsligt exploderade den i blommor. Och har fortsatt att blomma sedan dess. Den ger sig ta mig tusan inte. Tvärtom, den har dubbelt så många blommor som den hade när jag köpte den. Den får ALDRIG något vatten och när den väl får det så vattnar jag rakt i och tänker att jag tömmer ut det sedan och så glömmer jag bort det.

Det är en asfaltsblomma jag fått tag på, helt klart. Men lite orolig blir jag, som vårdare och allt. Den verkar lite masochistisk lagd, minst sagt. Tar skit, trivs i destruktiva relationer och sådant där. Det kan väl aldrig vara bra.

Lambada och andra moves

Idag var jag på mitt första gruppträningspass på två år. Ja alltså ett pass med fart. Några Yogapass har jag ju masat mig till sporadiskt. Men innan jag blev gravid så hade jag så himla mycket problem med ischias och efter, ja, då har jag bara varit lat. Tjock och lat. Så nu var det spännande värre faktiskt.
Men jag lurade lite på hur kidsen klär sig nu för tiden när de tränar. Nå, jag stack inte ut direkt. svarta tights och cerise tshirt eller linne verkade nästan vara standarduniform,haha. Och mina nya skor var ursnabba.

Jag har velat prova Zumba sedan jag såg någon reklam på Tv-shop för någon träningsvideo, ett bra tag innan det slog igenom på gymmen. Och det är GRYMT kul.

Jag trodde jag skulle vara skitdålig men det var inte så farligt. A men, jag var kanske inte Shakira direkt men jag tyckte det gick riktigt bra att skaka loss, i alla fall så länge man undvek att kolla de faktiska skak-konsekvenserna i spegeln. Det känns som jag kan slappna av och släppa loss på ett helt annat sätt nu för tiden. Jag undrar om det är foglossningen som luckrat upp lite här och var och tillåter vidare rörelser än förut. Eller är det bara för att man på något sätt har varit med om den ultimata självutlämnade upplevelsen i och med förlossningen och att det inte kan bli värre liksom. Så varför bry sig om det är lite fult? Fast det komiska är ju att det i regel blir lite mindre fult när man slappnar av och inte är så självmedveten.

Det gav mersmak i alla fall.
Det bor en liten latina i oss alla.

Den här fina gula Zumbaoutfiten skall jag köra på nästa gång.
För känslans skull.

Bild lånad från: lorissalovebomb.se

Saker som gör ont

På Avenyn, strax utanför Coop och Seven Eleven, går jag nästan varje dag förbi en tiggarflicka som gör mig så ofantligt upprörd. Det är alltid jobbigt med tiggarna och de har verkligen blivit otroligt många i Göteborg de senaste åren. Jag tycker synd om dem och irriteras om vartannat. Men den här flickan går helt in under huden på mig. Jag har aldrig sett hennes ansikte för hon ligger alltid framåtlutad, men jag gissar att hon kanske är runt 12,13 år. Hon har smala fingrar som ser stelfrusna ut och hon ligger alldeles, alldeles stilla. Hon måste frysa något oerhört. Det är uppenbart att hon framkallar känslor även hos andra för hon har alltid små gåvor runt omkring sig. En banan, en kanelbulle i påse, en läsk. Hon rör dem aldrig så vitt jag kan se, men kanske tar hon med sig det när hon går därifrån på kvällen. Förhoppningsvis får hon behålla det. Jag tycker ändå mitt i pågående elände att det är fint att folk har tagit sig tid att visa en smula omtanke. Jag funderar så på vad som bäst skulle hjälpa henne. Ska man ge pengar eller inte ge pengar? Hur brukar ni göra?

Jag undrar vad hon känner och hur hon upplever sitt liv. Det är så lätt att komma med egna värderingar och fördömanden. Det jag ser är en spilld ungdom. Är det det för henne?

Jag tycker att hon borde sitta hemma i en varm bostad, fläta en kompis hår och inte ha allvarligare saker att tänka på än typ... Twilight kanske. Om hon är team Edward eller team Jacob. Jag tycker att hon borde ha tillräckligt varma kläder på sig när hon är ute. Jag tycker att hon borde ha någon som ser till att hon inte råkar illa ut där hon ligger. Jag tycker Någon Borde Göra Något. Men vem är någon?

Och vad vet jag om det hela. Egentligen.

Bild: svenskakyrkan.se

Nytt på modehimlen?

Aldrig känner man väl sig så snygg och glamourös som när man gått en lång stund och undrat vad det är som slår mot ens ben när man går, ni vet som om man har ett skärp eller tamp som dinglar från koftan eller något.
Och sedan (efter en ganska lång stund eftersom man inte orkat bry sig) upptäcker man att det är en kissblöja som fastnat med ena klisterlappen i koftan och nu dinglar som om den vore en självklar accessoar för just den här outfiten.

Då känner man att man är med i matchen.

Mvh
Miss "Living for fashion"

Det nyaste nya enligt svenska moderådet.
Kanske snart på en kofta nära dig

Städsabotage och pirayabebisar

Jag har städat heela dagen idag. Oavbrutet. Slängt sopsäckar som vägt mer än vad jag själv gör. Rensat och skrubbat små lister jag aldrig noterat att de funnits ens.
Spiggen har varit med på alla moment vilket kanske inte direkt har förenklat processen men det var ganska mysigt. Åtminstone ibland. Vid ett tillfälle lyckades jag dock lura honom att fokusera på något annat. Det började snöa så jag vände barnstolen mot fönstret och satte en riskaka i handen på honom och då var han som hypnotiserad i säker 5 minuter. Sedan ville han kolla lite på grejerna jag slängt och kontrollera alla papper så att jag inte slängt något viktigt eller något som var hans. Det mesta var hans eller viktigt visade det sig, så det togs upp igen och istället packade han ner en sko, en vattenflaska och en tårtspade som han tydligen hade tröttnat på. Och sedan blev han lite arg när jag sa att det var mina saker som jag fortfarande använder ibland.

Det tråkiga med dagen är att trots att jag säkert lagt 6 timmar på städning så ser det värre ut än innan, nästan. Sjuk otacksamt. Visst, vi har en ren fläkt i badrummet, prydligt badrumsskåp och välrensade pärmar. Men vi har också Dammelefanter i hörnen. Hålslagarkonfetti över hela hallgolvet och gamla gardiner över min säng.

Men i morgon är det en ny dag och då får vi hoppas att jag kan frambringa lika mycket energi som idag.
Det lär behövas för Spiggis skall till tandläkaren. Vi får hoppas att tandläkaren vet vad hon ger sig in på innan hon stoppar fingrarna i truten på den pojken. Det är ju inte direkt en gadd han har att bitas med. Tandsprickningen har på en veckas tid resulterat i tre nya tänder och en fjärde på väg och med de 8 han hade innan så räcker det nog för att kapa både långfinget och ringfingret på en gång om hon har otur.
Idag bet han Peter i pannan (!) och mig i hälen och lilltån. Så han är on fire, minst sagt. Legat i träning.

Hej söta tandsköterskan. Jag är här nu.

There is nothing like a nice cuppa tea

Idag dricker jag detta:

Mycket gott och bra för känsliga nerver. Och för godissug. Speciellt om man kombinerar det med resterna från gårdagens lördagsgodis. Då hjälper det super.

Dessutom är det ekologiskt eftersom jag är en sådan fin människa.

Pirågen anropar ELIN!

Kanske ska man inte använda sin blogg för efterlysning eller kontaktannons.
Men nu gör jag det. Det är min blogg så jag bestämmer.

Elin! Elinskan! Jag har kontaktat dig på facebook.Verkar inte som du är inne där så ofta. Men jag vet att du läser här. Vet inget annat sätt att få tag på dig.Kontakta mig snälla. Jag freakar ur om du inte kontaktar mig inom typ ett dygn. Du vet om vad tror jag. På riktigt så håller jag på att utveckla en stressattack som snart kommer tvinga ner mig i framstupa sidoläge.

För er andra: Elin är inte borta eller så. Jag freakar heller inte ur på det sättet att jag ringer polisen eller hemvärnet eller så. Det är bara det att hon är det enda som kan hjälpa mig med en väldigt VÄLDIGT viktig grej som det är liiite bråttom med.

Obs! Missa inte!

Dokumentären "Paradiset" om Hans och Kerstins långa äktenskap går på tvåan ikväll kockan åtta.
Detta är något av det bästa som gjorts och ni får inte missa det.

Lova det! Lova det, sa jag!
Ni som inte bor i Sverige får kolla på Svt play.

Ut med det gamla

Jag har en sådan otrolig  lust att rensa. Min dröm är att någon ska komma och barnvakta Spiggen så jag får rensa,rensa, rensa. Tills hela mitt liv är uppstyrt. I garderoben, bland papper, i skåpen, i skafferiet. Jag vill slänga massa saker, tvätta allt vi har och ställa allt i alfabetisk ordning. Jag har börjat med julsakerna nu. Ut ska de. Och bebisleksakerna och för små bebiskläder. Väck, väck, väck. Min plan är att ägna hela veckan åt att putsa, rensa och slänga. Sedan på fredag skall jag köpa nya snittblommor, ny tvål till badrummet och sedan skall jag bara njuta av allt som är organiserat och rent.

Jag skippar bild idag! Så cleant vill jag har det.

Se bara vitt vitt vitt.Snyggt och prydligt!!!

Precis vad jag behövde

D-vitamindroppar, ett måste vid alla bättre middagar.

Åh, det var den perfekta middagen efter en sådan här dag. Så grymt gott. All grädde lade sig som bomull i (och på troligtvis) magen. Vi är ju inga matlagningsproffs direkt (eftersom vi aldrig lagar mat) men det här lyckades Peter superbra med.

Jag ville nästan hålla ett litet tal, så gott var det. 

Och så vin på det. Vin är bra.

Lika som bär del 2

Ser ni någon skillnad över huvudtaget?
Själv har jag ingen aning om vem som är vem faktiskt.

Vem är Annika och vem är katten i Alice i underlandet?

Vågar ni gissa?

Okej. Alla har en gräns.

Idag fortsatte Spiggen sitt tandsprickningsrace och vi var inbjudna till en cirkus av sällan skådat slag.
Skrik vid frukosten, inte äta vid lunchen. Vi tog en tur upp till Delsjön för att gå promenad och gick kanske i 5 min innan vi  fick vända eftersom Spiggen var hysterisk i vagnen. Leka på gräsmattan istället. Tyvärr i uppförsbacke så Spiggen ramlade och rullade runt. Inte långt och ingen skada men ny hysteri. Sedan fick han se gungorna, som tyvärr var upptagna= nya vrål.
Väl inne på cafét beställdes våfflor och gott humör. Nåväl. Spiggen välter bordet så våfflorna for i golvet. Sylt och grädde överallt. Ny gapattack. Ville inte äta om han inte fick äta av bordsgrannes våffla. Där gick gränsen kände jag. Så vi gick. Snabbhandling på Focus och hem så Spiggen skulle få sova. Inte sova. Nej.
Kvällsmat med fullständig tokbrytskalabalik. Tog gröt ur munnen och kastade på mig, på väggen, på golvet. Kastade russin, kastade mjölkflaskan. Han lugnade dock ner sig när han fått en bit gurka att bita på och kyla ner munnen med. Den följde även med in i duschningen som blev nödvändig för både Spiggen och mig efter grötinfernot. När Peter skulle hämta Spiggen från duschen upptäckte han att jag blödde näsblod för fullt. Jag gör det ibland när jag blir riktigt, riktigt stressad. Så nu djupandas jag lite i soffan medan Peter lagar Mannerströms räksoppa. Det ryktas om vitlöksbröd och vitt vin också. Jag kanske spetsart. Vi får se.

Rakethandling för att undvika nya skrik.

Frukostfika a la Spiggen

Idag är Peter ledig och vi kunde äta långfrukost med levainbröd, juice och sådana där grejer som åtminstone inte jag kör med till vardags. Till kaffet efteråt (eller ja, jag dricker ju chai) så beställde Spiggen lätt och ledigt in en babyccino från baristan i hörnet. Någon nymodighet från England som hans nya kompis Alice berättade om när våra vänner från Bournemouth var här över nyår. Skummad varm mjölk i behändig kopp och storlek. Och så lite kanel på toppen. Gott med Froth tyckte Spiggen och somnade gott. Alldeles varm i maggen.

Babyccino. Minns var ni läste det först.

God och glad mot alla odds

Mitt humör har varit omotiverat gott idag. Det mesta har gått mig emot och Spiggen har varit helt out of control.
Men han har en fruktansvärd tandsprickning stackarn. En kindtand i överkäken och 2 i underkäken. Inte konstigt att man är less.
Men det var ändå en bra dag på något vis. En riktigt bra dag. Och jag kom iväg till träningen också. Där hade jag tur och råkade komma 20 min innan stängning eftersom jag glömt bort att det är trettondagsafton idag. Så jag slapp ta ut mig och det blev ett kort pass som kändes ganska lagom . Och jag kände mig sjukt uppåt när jag gick hemåt. Visste att Peter lagade mat och tog hand om Spiggens raseriutbrott. Jag kunde med andra ord ta det lugnt och komma hem till dukat bord och kvällsmatad Spigg. Visste inte riktigt vad jag skulle göra av all positiv energi men så dök denna skylt upp mitt framför ögonen på mig. Jag har aldrig sett den förut.

Så jag stannade och inombordsdansade lite.

Nobels fredspris går till.......

mig faktiskt.

Spiggen har varit så behjälplig sedan i går kväll.

Först vaknade han ett par gånger under kvällen så att vi skulle hålla oss på tårna.
Sedan vaknade han vid midnatt och såg till att familjen fick en timmes kvalitetstid.
Sedan var han vaken mellan 2 och 3 och såg på så sätt till att jag inte missade "Stjärnorna på slottet"
Sedan så sov han inte sin middagslur och såg på så sätt till att jag inte sov bort mitt liv.
Sedan skrek han oavbrutet i 40 minuter så att jag blev tacksam för den fina tid jag haft med min trumhinna när den fortfarande fanns.
Sedan åt han inte sin lunch vilket fick mig att minnas barnen i Afrika.
Sedan ville han ha choklad vilket fick mig att känna att jag måste bli en bättre mamma.
Sedan badade han mina sminkborstar i toaletten, samtliga, och såg till att jag inte fäster mig för mycket vid materiella ting.
Sedan kastade han in ett rouge i duschen så att jag fick ytterligare en påminnelse om ovanstående.
Sedan ställde han till en krigszon i vardagsrummet. (Nej Loungen menar jag) genom att kasta alla sina leksaker genom luften, vilket fick mig att tänka på dem som lever i krig på riktigt.

Jag är fortfarande inte irriterad.
Det är i det bedriften ligger

Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig.

Japp, jag pallrade mig upp ur soffhörnet, trotsade motvinden och knatade mig till gymmet.
Där sprang jag 5,5 km. FEMKOMMAFEM KILOMETER. Det är sviiiinlångt.

Sjukt trött blev jag. Och färgglad.

Eftersom mina träningskläder krympt en aning sedan jag tränade regelbundet så känner jag mig alltid lite obekväm när jag sniglar mig ut från omklädningsrummet och drar lite osäkert i toppen i ett naivt försök att få den att mirakulöst både bli längre och gärna även lite pösigare.

Bredvid mig, på bandet intill, stod naturligtvis en ärta. Med lätta steg sprang hon obehindrat med bibehållen ansiktskulör och ohörbar andning. Efter någon mil i rask takt såg hon ut precis som innan. Snygg.
Hatten av.

Men vid sådana tillfällen blir jag tyvärr ett telepatiskt proffs. Jag trodde mig kunna höra varenda tanke ärtan tänkte. Så här gick hennes tankegångar:

- Gud vad sakta den där sälen springer. Själv är jag sjukt snabb. Nu ökar vi lite. Hej och hå
- Finns inte hennes T-shirt i Large? Det skulle vara klädsamt. Själv har jag ju XS men det är ju olika det där.
- Tror hon inte att alla fattar att det är hon som smårapar lax med pesto?
- Undrar om hon är död? Det skulle förklara både hennes bleka hudfärg och obefintliga  tempo. Så är det säkert. Jag borde säga till någon i personalen.
- Nej det stämmer inte för hon är knallröd i trynet. Shit vad röd. Det kan aldrig vara hälsosamt
-Åh vad jag är sugen på minimjölk med rågflingor. Det skall jag unna mig när jag kommer hem. Treat my self.

Nåväl strunt i det. Jag är i alla fall sjukt nöjd med min insats. Jag ger mig själv betyget ;

Icke utan beröm godkänt

I valet och kvalet

Gå och träna, springa en stump och må lite bra sen.
ELLER
Äta något moffigt, dassa i soffan och må lite kass sen.

Svårt val. Väldigt svårt val.

Bild: Skyltat.se

Reashoppingens fina fynd

Alltså det är fyndläge på stan kan jag säga.

Jag brukar hålla mig framme som en hyena när butikerna rear ut sina julklappsboxar med krämer och smink och i år gjorde jag fantastiska fynd.

ALLT Elisabeth Arden Eight Hour Cream-jox ovan för 248 penningar. Det är en bra bit under vad orginalkrämen kostar i vanliga fall. Fanns på Kicks i femman om någon undrar.

Även Clarins Beauty Flash Balm var kraftigt nedsatt. 280 spänn, inklusive liten mascara och läppglans. (som inte är med på bilden) Samma shop minsann.

På Balders hage sålde de ut Yankee candle French Lavender till nästan halva priset och nagellacket rotades fram ur en fyndlåda på Åhlens och kostade nästan gratis.

Shit vad mycket pengar jag tjänat.