Fredagstävling!

Jag har alltid varit extremt noggrann med hudvård. Har haft lätt för att få taskig hud och är därmed ganska nitisk. Produkterna har varierat under åren och jag har provat allt i från äppelcidervinäger till att använda aceton som ansiktsvatten. Det sista rekommenderar jag inte sådär jättevarmt om ni inte är särskilt sugna på att ha ett ansikte som krackelerar när du skrattar.

Jag trodde varken öron eller ögon när min vän,under studietiden brukade använda palmolive duschcreme som ansiktstvätt. Och hon såg ut som en nyponros i alla fall. Orättvist. Dock så har även hennes badrumskåp fyllts på allt efter åren har gått och kanske är det anledningen till att hon fortfarande är fräsch som en vårdag. Sent skall syndaren vakna. Men bättre sent än aldrig kanske.

Nåväl. Sedan en tid använder jag Dermalogica och är supernöjd. Särskilt nöjd är jag med deras Ultra calming Cleanser som är supermild och skonsam men ändå tvagar rent ordentligt. Jag brukar använda den på Spiggen också eftersom han inte gillar vanlig tvål som svider i ögonen.

Nu råkar jag ha en över. En 500 ml flaska med pumpkork. Räcker i evigheter.

Vill du haren?

Gör då så här:

Du har chans att få totalt två lotter.

För en lott. Gilla detta inlägget (obs! på Facebookknappen )och skriv en kommentar.

För två lotter. Gör som ovan men länka också till tävligen i din blogg.

Skriv dessutom i kommentaren om du tar en eller två lotter.

Tävlingen varar fram tills Tisdag kväll klockan 21:30. Då drar jag en lycklig vinnare som sedan slipper förlita sig på sin inre skönhet.

Är allt glasklart?

Bra då drar jag i gång hjulet.

Spiggen-not the prince of darkness direkt.

Shadow love , a photo by andrea ♥ on Flickr.

Spiggen är ju kanske inte den modigaste av bebisar. Det ska jag villigt erkänna. Han är rädd för att flyga i luften, sätta sig ner från stående och väldigt mycket för dammsugaren. Han är också rädd för badbaljan, elvispen och för alla män som inte är pappa. Idag upptäckte han en ny grej, så läskig att han satte gröten i halsen. Hans egen skugga. Lilla gubben.
Nej det blir kanske ingen Iron man av honom. Men jag gillar ändå mjukisar mest.

Stammisträsket

Jag handlar rätt mycket snabbmat. Det kanske förvånar föga men låt mig försvara mig innan ni tänker dömande tankar om dålig förebild och kolesterol.

JAG kan inte hjälpa att vi har 1 svinbra sushi (den rödmarkerades förresten i min dator som ville byta ut sushi mot "susanne". Ja inte mig emot.) 1 jättebra pastaställe, 1 toppenpizzeria, 1 av andra uppskattad glassbar, 1 av Göteborgs bästa Thaihak, 1 konditori (riktigt dåligt) och ett utomordentligt fajitaställe inom en radie mindre än 200 m.

Vissa av de här ställena bryr jag mig inte ett skit om. Jag skrev om det bara för att skryta. Men pizzerian och Miss Fajitas besöker jag regelbundet. Och med regelbundet så menar jag ofta. Iaf Miss Fajitas.

Men vad är det med restaurangägare som tror att man vill vara stammis? Ska det vara en komplimang att de gapar in för hela placet att "visst brukar du vilja ha extra guacamole och en burk ister vid sidan om"? Nejnejnej. Vill ni bli min vän och vill ni att jag kommer ofta? Det sistnämnda borde iaf ligga i ert intresse. Låtsas då som att du aldrig har sett mig fast jag endast har en stämpel kvar till en gratisfajita. Säg; "roligt att nya kunder hittar hit" och sånt. Då blir jag glad. Då kommer jag ofta och spenderar slantar.

En sak till som alla som känner mig har hört till leda men som för vissa kanske är nytt (och intressant?) är att Basements (En av Götets bästa restauranger. Har stjärna och sånt) köksmästare fick frågan vart hon (HON!) helst äter snabbmat. Miss Fajita svarade hon. Japp, ni ser. Kvalitetskrubb!

För Spiggen i tiden

Jag har fått ett väldigt teknikintresserat barn. Den genen kommer inte från mig.

När jag håller på att greja med datorn vill Spiggen naturligtvis vara och hjälpa till att styra upp arbetet. Särskilt deleteknappen har han en fin relation med, så den används ofta. "Man skall inte vara rädd utan våga prova sig fram" sa min datorlärare alltid. Det har Spiggen tagit fasta på. Han har lyckats göra inställningar på min dator som jag inte har en aning om hur de utförs. Han har lyckats radera min lista med favoriter och han har loggat in på internetbanken och köpt snask för alla pengar. (Nej, jag skojar. Det sista var jag själv.) Som tur är hans pappa it-tekniker och kan ställa till rätta det mesta och jag hör själv hur det låter när jag skvallrar för Peter om att Spiggen tallat på mina grejer; Peeeeeter!!! Spiggen har tagit bort alla mina vänner på Facebook!!!!Fååår han det?

Så efter moget övervägande bestämde Peter och jag att det var dags för Spiggen att få en egen dator. Ha är ändå snart 11-månader och vid den åldern har ju varje människa rätt till teknik och att få surfa. Självklart kommer vi att spärra alla olämpliga spel och porrsidor och vill han vara med på Lunarstorm så vill jag ha lösen till hans inlogg.

Så här är den. Spiggens dator. Ja, den kanske inte går så snabbt och sånt men Spiggen är nöjd över att äntligen kunna sköta sina aktieaffärer och sociala kontakter utan att vi är i vägen och stör. Och korrekt fingersättning har han också.

Spiggen är född IT-nörd.

Ny dag, nytt humör

Idag känner jag mig helt återfylld av energi och på vansinnigt gott humör igen. Träffade en riktigt trevlig person på promenad och fika och just den här människan ger alltid en rejäl injektion av kraft och gott humör. Hon har förgyllt så många vardagar för mig och vänt riktiga pisstisdagar till prima liv. Hon är ett säkert kort helt enkelt.

För att ytterligare värna om mitt väl och ve så bestämdejag mig för att inte gå i några uppförsbackar. I slottskogen är ju detta lite av en utmaning minst sagt, men vi tog oss runt hyfsat svettfria och med normal andning. Blev naturligtvis omkutade av diverse bugaboomammor med vad som såg ut som stenhårda rumpor, men vi lät oss inte stressas utan masade oss fram på ett riktigt slött sätt och med VM i dålig hållning. Sedan tog jag igen de kanske 5 kalorierna jag tappat på promenaden genom att festa till det på en finfin tårtbit. Livet lekte, kan man väl säga.

Väl hemma så försvann äntligen mattan ur mitt liv och luften känns friskare i vårt vardagsrum. Det är den säkert också eftersom just denna mattfan var en otrolig dammsamlare och säkert orsaken till hälften av hushållets i perioder frekventa användning av Loratadin.

Seden gjorde Peter hamburgare. På riktigt. Hur tur har man? Och så fanns det violcider i kylen.

Vilket lyckligt slut!

Men som ni ser har det oundvikliga skett. Spiggen växte tillslut fast och blev till en ny kroppsdel.

Men tänk vad praktiskt ändå med fyra armar.

Mindre Yoga Mera Vin

I dag är jag dränerad på kraft och inte så fräck direkt. Spiggen har varit otroligt needy hela dagen och klängt sig fast som en extra kroppsdel. Det har varir darr på läpp och skvalgråt så fort som han har befunnit sig mer än 4 mm från mig. Inte ens sitta i knät dög utan det var koalabebis för hela slanten. Har försökt få gjort lite ändå men halkade efter mer och mer så det var väl bara att gilla läget.

Sen är det något annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Jag har tappat sugen lite. Minst sagt. Men jag vet inte riktigt varför eller ens på vilket sätt.

Som tur var vet jag hur man kan lindra. Man ställer in tisdagkvällens obligatoriska yogapass och träffar en fin vän på stan. På detta slänger man in lite vin och lite mera choklad i olika tappningar.

Då känns det lite bättre.

Bild: Joanna Rubin Dranger

Skrothandlarn

Jag älskar mitt Tradera- och blocketextraknäck. Jag älskar känslan att något jag haft men nu är trött på och stuvat in i något skåp kan upptäckas på nytt av någon annan och få nytt liv.

Jag älskar mötena med människor som kommer för att hämta och som är glada för att de gjort ett fynd och inte kan fatta vilken tur de har. Jag sålde en av Peters jättefina vinterjackor för en hundring till en student som nästan gick av på mitten av glädje. Och mattan som jag nämnde i ett tidigare inlägg, han (ja det var en han) som sedan länge gjort sitt i vår lägenhet och som har fått bli van vid att hånas av mig så fort jag gått förbi den, blev rysligt uppvaktad på blocket och såld till en tjej som letat jättelänge efter en just sådan på blocket. Hon blev så glad och jag blev glad att mattan nu får komma till ett hem där han är uppskattad och älskad. Det är med saker som människor, de behöver vara på rätt plats och med rätt sällskap för att kunna blomma.

Den enes skrot den andres kanot.

Som jag alltid brukar säga.

Nytt fenomen

Alltså. Det här är ett heelt nytt inslag i mitt liv. Ser ni var det felar?

Jag tyckte att det skramlade olycksbådande men valde att förtränga det.

Flong nya skor

Ja vad tror ni? Kan dessa vara något snabba? Kan de få iväg mig till något stepuppass eller är de så snabba att de springer förbi SATS och in på godisaffären istället? Så snabba skor har jag redan och behöver inte ett par till.

Bekväma är de..men jag funderar på en sak. Färgen. Är de verkligen tillräckligt vita? Kan jag putsa upp dem på något sätt?

För jag tänkte dessutom extraknäcka som rekvisita i hip hop videos (igen)

Modern Family

Ett av mina största helgintressen är att efter att Spiggen lagt sig, sätta på ett tvseriemaraton.

Åh vi har gått igenom många genom åren och fastnat stenhårt för bland annat Dexter, True Blood och Carliforniacation. Love it.

Nu har vi en ny favorit. Åh ni bara måste se den. Den är så otroligt rolig att jag aldrig kan få nog!

Tyvärr kunde man inte lägga in inslaget men gå in och kolla för bövelen:

http://www.youtube.com/watch?v=O5uuMr1YEyE

Ja, jag sa ju det!

Måndag i både kropp, själ och lägenhet.

Så var det måndag igen och dagen känns väldigt måndaglig om man säger så. Jag vaknade upp till ett helt galet kaos i lägenhetens samtliga rum (vilket iofs bara är tre men om man räknar med kök, hall, badrum och alla garderober (både de väggfasta och de insatta) så kan man med rätt så mycket god vilja säga att vi bor i en 12-rummare. Säkert med ett Master bedroom.(Alltså vad är det med det uttrycket som vill få mig att krypa ur kroppen på samma sätt som när någon helt utan ironi kallar sitt vardagsrum för lounge?)

Nåväl. Idag skall jag träffa min chef för att diskutera det faktum att jag ju inte kan vara mammaledig hela livet. Jag trodde aldrig att ett år kunde gå så fort som det senaste har gjort. När jag gick från jobbet så kände jag att en evighet låg framför mig. Jag skulle vara ledig från november 2010 till nyår 2011. Och nu är det bara 3 månader kvar. Galet. På den tiden hinner man ju knappt bli smal!

När jag slutade jobba så kändes det som en väldigt stor del av min identitet rycktes undan. Jag har alltid älskat att jobba och min yrkesroll var en stor del av mig själv. Det var jobbigt och jag hade faktiskt svårt att identifiera mig som "bara" mamma. Men nu har jag problem att se att jag skulle gå till ett arbete. Jag vet knappt vad jag ska svara när någon frågar vad jag arbetar med för det känns så sjuuukt länge sedan jag faktiskt arbetade. (Om man undantar mitt traderaextraknäck ;-)) Men man vänjer ju sig vid allt och efter en vecka så är det ens nya verklighet.

Måndag innebär också att det är dags att återigen försöka återta goda mat och motionsvanor. På så sätt hatar jag måndagar för har man ätit massa godis och druckit vin hela helgen så vill man gärna stanna i sockerruset. Att då börja dagen med havregrynsgröt är som att kasta livsglädjen ut från balkongen.

Men vi skall nog klara detta också. Bara jag får städat lite...

Vad gör ni idag då?

Välkommen in i Loungen!

Men hallå! Och välkommen!

Jag ser på statistiken att många nya läsare har hittat hit idag! Kan det vara så att det är Någons frus förtjänst må tro?

I alla fall. Välkomna skall ni vara. Jag hoppas att ni skall trivas och vilja återkomma till mig.

Och vem är jag?

Jo, ser ni. Jag är en nyss fyllda 30 åring med postgravidkropp och bantnödiga tendenser.

Jag är sambo med Peter som förr eller senare säkert kommer vilja visa sig i bloggen och tillsammans har vi Spiggen som är en galen snart 11 månaders bebis som ser ut som solstickan och som har minst sagt skumma matvanor. Mina största intressen är att banta och äta godis men jag gillar också kakor och The Office.

Vad bloggen handlar om. Ja, inte vet jag. Jodå. Den handlar om allt möjligt. Lite bantning, lite godis, lite kakor. Inte så mycket The Office. Men en del även om annat. Saker att bli arg för, Saker att begrunda. Saker att vara glad för och saker att göra. Bland annat.

Jag kommer att bjuda på mig själv så mycket jag kan och så mycket som känns bra. Jag hoppas också att bloggen kommer få er att må bra. Kanske för att den är rolig, eller för att du känner igen dig eller för att du inte känner igen dig och är evigt tacksam för det. Vad vet jag?

Lämna gärna en kommentar för då blir jag så glad, så glad. Och så vet jag vad ni tycker är roligt eller blir provocerade av och då kan jag bli roligare och då blir ni glada! Eller hur?

Vi syns (ofta) hoppas jag!

Söndagscraziness

I morse bestämde Peter och jag att vi skulle tappa all vett och sans och gå på restaurang med Spiggen. Alltså ja vi har ju varit på Mackedonken och sådant men nu pratade vi om en riktig restaurang med skinnklädda menyer och bestick.
Restaurangerna har ju ofta olika söndagsmiddagserbjudanden och det tycker jag låter lite mysigt. Så vi bestämde oss för "Min bror och jag" eftersom det lät sjukt gott med trerätters, Toast skagen, Oxfilé med råstekt potatis och creme Brulee. Inte så exotiskt kanske, men väldigt smarrigt.

Well. Alltså de är så gulliga. Bröderna alltså. Fina rakt igenom och säkert utmärkta män och familjefäder. Men maten. Hm. Jag vet inte jag. Jag kanske inte skulle rekommendera att man skriver ut Toast Skagen med löjrom om Stenbits är det som bjuds.För visst vet de väl skillnaden? Som kockar? Även huvudrätten var medioker och en creme brulee med mjukt sockertäcke och kylskåpssmak är en ren styggelse. Men till deras försvar kan jag säga att Spiggen tyckte rubbet var dögott och ratade sin medhavda yoghurt omedelbart.

Min bror och jag har fått ganska bra rekommendationer i bland annat GPs Krubbkoll.
Det är möjligt att deras A la carte är mycket, mycket bättre. Vi hoppas det i alla fall.

Jaja det var kul att komma ut på lokal iallafall.Och Spiggen skötte sig exemplariskt som det lilla A-barn han är.

I wish I was living next door to Alice

En vacker dag skall Spiggen flytta ifrån mig. Det är vansinnigt att tänka på och förhoppningsvis så dröjer det en sisådär 25 till 30 år (Hey, vi bor i Göteborg. Bostadsbrist) (och dessutom är jag en fena på att baka kanelbullar). Men en dag skall han också träffa en tjej och det är bekymmersamt. Tjejer kan vara lite jobbiga. Kräva saker. Gnälla. Ställa till besvär.

Som mamma borde jag väl ha rätt att lägga mig i? Eller? Därför är jag väldigt glad att kunna förmedla att mamsen har sett till att Spiggen aldrig behöver springa runt på krogen kvart i tre för att leta blivande fru (Ja?)

I England har det nämligen i dagarna fötts en utmärkt liten människa som Spiggen är så gott som bortgift med. Nätt och näpen. Små fötter. God sömn och aptit. Prima vara.

Kanske den enda flicka som någonsin kommer att duga. Alice. Åh Alice.

Jag vet att hon blir strålande för hon har utmärkta gener. Blir hon det minsta som sin mor (och far) så kan det inte bli fel. Vi får bara hoppas att hon har en oktav mörkare röst än sin mamma, när hon blir arg eller glad. Annars blir det lite si och så med kristallglasen.

I alla fall. Vi längtar efter Alice. Vi har längtat efter henne jättejättelänge och nu är hon här men ändå så långt borta. 3 månader tills vi får träffa henne. Tills dess måste Spiggen träna hårt i babygymmet så han är till sin fördel.

Babyshoes, a photo by Georg F. Klein on Flickr.

Utgång

Utgång på lördag kväll betyder troligtvis inte samma sak för mig som för hon jag såg vid busshållplatsen. Hon såg ut att frysa om benen men förhoppningsvis blir det värt det.....

Utgång för mig betyder att vi har slut på BÅDE mjölk och smör och att jag behöver släpa i väg mitt osminkade nylle till Willys.

Men jag fick nog bara av den korta promenaden kan jag säga. Det var provokatörernas afton på Willys ikväll. Antagligen utsända endast för att få mig ur balans. Det kan tyckas vara lätt iofs men vad fan är det med folk som visslar? Ha? Jag hatar folk som visslar. (Nej jag hatar inte människan bara beteendet bla bla bla) Nej jag ångrar mig. Jag hatar verkligen folk som visslar. Människan. Inte bara själva handlingen. I kväll var de överallt. Vid godiset vilket förstörde den annars nästan meditativa upplevelsen av att plocka småsnarre. Vid brödet. Vid mjölken. Alltså det MÅSTE varit seriemördarfest någonstans i närheten. Endast seriemördare visslar offentligt. ALLA vet det.

Förresten: När jag kom tillbaka efter max en halvtimme hade Peter hunnit bli orolig och tassade runt i hallen som en värpsjuk höna. Det var ju mörkt och allt och klockan var nästan nio. Lång tid hade det tagit, tyckte han. Vi är sådana himla pensionärer

Vad tror ni? Kunde jag fått något hugg i kväll? Är platt pompadurfrisyr hett

på krogen nuförtiden?

Frisk luft främjar hälsan och humöret

Efter en riktigt orolig natt var det skönt att vakna upp till riktigt vackert väder. På göteborgska så betyder det i princip att det inte blåser mer än 8 m/sekund och att regnet håller upp i en timme eller två. Men i dag sken solen,tänka sig.

Så jag lurade ut Jenny,en annan stadsråtta ut i naturen. Väl här visade det sig att hon var välkittad med rejäla vandringskängor inköpta inför någon alptoppspromenad. De behövde

användas för att hon skulle känna att hon fått valuta för tråkigt spenderad kosing.

Ut i naturen betyder för oss i stan att vallas kring ett elljusspår tillsammans med övriga göteborgare som behöver frisk luft. Ibland så kan det kännas som man vallas på en fängelsegård. man går liksom runt, runt, runt. Vägarna är vältrampade och behovet av vandringskängor är knappast erforderligt men kan ju göra naturkänslan mer autentisk.

En superbra dag var det i alla fall. På Café Lyckan vid Delsjön stannade vi och beställde våfflor. Spiggen fick en egen eftersom jag tyckte det var ett bra sätt för mig att kunna äta 1 och 3/4 delars våffla utan att det blev allt för uppenbart, men tji fick jag när Spiggen var sugen värre och satte i sig så gott som hela. Jaja.

Med Jenny hemma lyckades jag dessutom med något som jag aldrig trott skulle gå. Vi lyckade övertyga Peter om att mattan under bordet i vardagsrummet gjorde sig bäst i någon annans lägenhet och att less i det här fallet is more. Kanske var det för att hon hade så tuffa ungdomsjeans som han gav med sig. Kände att hon hade koll. Det är möjligt men tänk vad lite grupptryck kan göra.

På det hela en bra dag alltså:

Jenny förbereder sig inför äventyrarHikingen genom att knyta kängorna stenhårt.

Vilket var tur för terrängen var svår.

Vid cafét fanns spännande getter

och snygga cyklar.

Men fikat lockade mer

Som ni kanske kan förstå

och Spiggen tog hetsätning till ny nivå.

Atkinsfredag

Kolla här. Inte så illa pinkat ur Atkinssynpunkt. Grönsaker, lite ost och så kött. Visst, lite vin men ser ni några frittar någonstans? Färsk pasta? potatisgratäng med getost och krispig yta? Nä, tänkte väl det. Vi kommer bli så smala att till jul så kommer vi vara två vandrande skelett.

Därför så tänkte vi att detta kan ju inte skada.

Levainbröd från Coop avenyn. Det bästa och ändå typ bara luft och vatten.

Vilket är bra för då fanns det plötsligt plats för det här!

Trevlig fredag på er!

Dagens glada upptäckt

Japp! De går på. Jag behöver inte ens ha knappen uppknäppt och om jag står upp så kan jag andas obehindrat.

I sanningens namn ska väl sägas att detta är inte bara tjockisjeansen utan en nivå till men skit i det. De är på och idag är det fredag. Nu ska här inmundigas så mycket godsaker att de förmodligen kommer halvvägs upp på låren på måndag. Så firas en framgång!

Men gud, kolla fötterna. Värsta minsta.

Ja, är man petite så är man.

Extreme makeover

Har ni sett, AnhaltAnnika har fått sig en ny outfit och det var ju väl behövligt. Det var självaste Att vara någons fru-Emma som upptäckte eländet, lät hantverkare och olivträd vänta för att klämma ner sin höggravida kropp framför datorn och komma till undsättning. Och så fixade och trixade hon lite, ja jag vet inte.

Framför allt så visade hon prov på stort tålamod då det skulle klagas och ändras och ångras. Fick till och med ringa och bräka allt vad jag hade lust till. Snällt.

Skulle jag kunna så hade jag levererat en ohyggligt stor kladdkaka till hennes dörr. Med tjockt nougattäcke och en spann med vispad grädde bredvid. Och så hade jag slängt med en Snapple också. För det är hon ta mig tusan värd! Minsann.

Ta det onda med det goda

Alltså jag vet inte vad det är med Peter men han har utvecklat en tråkig tvångstanke.

Så fort han går in i badrummet så måste han på ett eller annat sätt alltid välta ner min sminkväska så att det far i klinkergolvet. Naturligtvis så undanröjer han spåren och tycker att det gick bra även denna gången. Ingen fara på taket.

Nästa gång som jag öppnar puderdosan, eller rouget, eller ögonskuggan så öser allt över mig likt Egyptens gräshoppor. Jag hatar trasigt smink och mest av allt hatar jag det på en vit badrumsmatta eller på mina endast semismutsiga byxor. Näst mest av allt hatar jag att det alltid är det dyra sminket som går paj. Aldrig något budgettjafs från HM som man både kan ha och mista. De verkar gjorda av granit de där cheapcharliedosorna. Peter själv tar detta med ro.

-Mäh, det var ju ändå hudfärgat. (Mitt 400kronorspuder, nästan nytt) Då spelar det ju ingen roll om du har det eller inte. Syns ju ändå inte.

Imorgon ska Spiggen få leka med fjärrkontrollerna hela dagen. I duschen.

.

Broken Blush, a photo by Leanna Lostoski on Flickr.

Gårdagens

Igår så hamnade vi på Tranquilo som verkligen är ett grymt ställe i Göteborg. I går var vi bara där för att äta och det var verkligen helt sjukt gott! Jag åt en hamburgare med mangoraja, getost och jordnötter(!) och det kanske kan låta lite suspekt men var som sagt kanon.

Nu var det ju väldigt länge sedan jag var ute på något allvarligare galej. I går var jag ju hemma i skötsam tid en bit efter 23. (Efter att ha tagit bussen från Brunnsparken, oroligt spanandes efter jättefarliga ungdomsgäng) Men som partyställe är dessutom Tranquilo riktigt, riktigt bra. Lite trångt och väldigt varmt men med en otrolig stämning. Det minns jag tydligt från förr om åren

;-)

Bilder: www.gastrogate.com

Varning på stan

Ibland smäller det till och mammor får också gå på lokal.

T.ex.så smäller det ikväll.

Om en slafsig kvinna i mysdress skall visa sig ute så krävs det rigorösa förberedelser.

Det kan få ta lång tid. Och med lång tid pratar vi säkert en kvart.

Detta är att göra listan.

* Rota längst in i garderoben för att hitta mina gladrags

* Upptäcka att de krympt i tvätten

* Leta bland skrynkelhögen på stolen bland det som inte är rent men heller inte jättesmutsigt.

* Hitta en top som går på och som faller snällt över magen+ döljer eventuell byxknappsuppknäppning senare under kvällen

* Ta på sig de enda par byxor som jag kan sitta i som inte har resår i midjan

* Upptäcka flertalet fläckar på dem

* Ta bort de värsta med en våtservett och skita i de övriga.

* Ta bort lite överblivet smink från igår

* Måla över resten.

* I sista sekund upptäcka att jag förmodligen inte kommer behöva varken blöjor eller ombyten i stl 74 och därmed byta väska till en utan kräk på.

* Byta en bajsblöja

* Komma ihåg att tvätta händerna efteråt.

* Överväga accessoar

* Äh orka.

* Iväg.

So long!

Det är kul att gå ut när man fortfarande har lite bränna kvar från semestern.

Barnarbete

Jag vet inte om någon undgått att jag är ett stort fan av Anna Wahlgren. Jag är såklart medveten om att många inte delar min uppfattning om att hon är en rockstar men jag är i alla fall helt övertygad om att om jag inte hade läst hennes böcker och följt hennes råd så hade mitt mammaliv varit en inte så liten gnutta sämre. Tack vare Anna (Ja, vi är Anna och Annika med varandra) så sover Spiggen oftast hela nätterna i eget rum, sover på bestämda tider på dagen och är hyfsat underhållsfri dagtid. I love Anna.

Enligt Anna Wahlgren så skall man ägna stora delar av dagen till "Social delaktighet" (Obs, hennes ord) istället för att leka med leksaker. Detta innebär att barnet skall deltaga i förälderns sysslor som att vara med när man hänger tvätt, diskar och dammsuger och hjälpa till efter egen förmåga.

T.ex. så sitter Spiggen på golvet och räcker mig strumpor när jag hänger tvätt. Väldigt snällt av honom.

Detta är ju dock en mammafälla. Eftersom Spiggen ska vara med på allt så måste jag också göra allt. Peter kommer sällan hem på lunchen för att Spiggen ska lära sig slänga salt i en kastrull. Det är galet orättvist. Dessutom tar allt naturligtvis sjukt mycket längre tid.

Men Spiggen älskar det och är faktiskt det enda sättet som åtminstone jag kan bota tillfällig klängighet.

Men det är möjligt han, så fort han får egen mobil, lägger in BRIS som snabbval.

Nej, men självklart så får han inte sitta på diskbänken själv utan tillsyn.

Slappna av vetja!

Gangstabusiness!

Som ni kanske kommer ihåg så driver ju jag en liten Tradera och Blocketverksamhet här hemma. Vårt vardagsrum har förvandlats till ett lager där jag förvarar allt som ska krängas och varje kväll så räknar jag hundralapparna (och tjugorna, de är fler) som ramlat in under dagen.

Idag sålde jag till exempel en finfin babysitter med hjälp av vinnande försäljningsargument samt visning av finesser och funktioner. Kvinnan som köpte var som jag själv för ett år sedan. Höggravid, stressad över allt som skulle inhandlas och övertygad om att alla butiker kommer gå upp i rök efter barnet fötts, alternativt att man aldrig mer kommer att ha möjlighet att lämna lägenheten för att kunna köpa något i efterhand. Ett mycket bra offer alltså. Då passade jag också på att ägna mig lite åt merförsäljning. Kanske hade jag något mer i lägenheten som hon skulle ha användning av. Kanske en vacker vägglampa eller varför inte ett par finfina jeans. Helt nya. Nej? Inte?

Nej såklart inte, men väl en sovpåse. hehe. Det måste man ju ha. Det är därför de är oanvända.

Jaja, det kan ju verka som att jag är ondskan själv men hon var glad och tacksam för att hon kommit ett steg närmare att vara upp över öronen onödigt kittad inför födelsen.

Som ni hör så är jag taggad som tusan. Det är bara en tidsfråga innan jag gör spontanbesök och dörrknackning i området med alla mina varor på en vagn.

Så kommer jag samla så mycket sedlar att jag kan vara med i en gangsta

rapvideo och vifta.

Det ni!

Helgrapport

Lördagen spenderades i Trollhättan för att fira far med allt vad det innebär i form av bananstubbar och dylikt. Trevligt för mig men tråkigt för bantningen.

Spiggen fick möjlighet att umgås med sin favokompis mormor och Peter och jag fick chansen att själva åka till en mataffär (för att handla godis såklart) och jag fick sitta i framsätet både på vägen till affären och hem igen vilket såklart var något av ett treat.

Eftersom jag är skrockfull när det kommer till Spiggens sovande så var vi tvungna att åka hem igen på kvällen. Jag gör vad som helst för att han ska sova. Exakta tider, höger ben före vänster ner i pyamasen och inga currykryss i sovrummet (givetvis). När han är inne i en bra period vill jag inte bryta turen genom att sova borta och sover han dåligt så vill jag verkligen inte vara någon annanstans än hemma. Detta gör Peter och mig till flexibla människor som gärna ger oss ut på spontana äventyr som ni förstår.

Väl hemma väntade Lördagssnarre men av tveksam kvalitet. Det gjorde ju icke att jag åt mindre för det men det var åtminstone inte så gott. Alltid något.

Idag var vi på besök hos vänner som vi inte träffat på evigheters evighet men det var sjukt trevligt och ny date bestämdes raskt. Nu har jag massa bestämda träffar för veckan vilket känns ovanligt eftersom jag privat är ja...lite folkskygg. Ju äldre jag blir desto svårare har jag för meningslöst häng utan känner mig så pass trygg i mig själv att jag endast umgås med personer som jag verkligen tycker om eller vill lära känna. Det är väl en bra regel? Jag tycker att tiden ibland är knapp för att hinna med dem man verkligen värnar om och då är det bättre att satsa tid och kraft på dem.

Nåväl. Någon som jag verkligen gillar är vår pizzabagare som jobbar i huset. Under en intensiv hetsätarperiod när jag var gravid förra året så blev vi fina vänner. Så fina vänner att han t.ex. berättade för mig att hans fru var gravid redan när hon var i v. 6 så att jag fick möjlighet att följa "tillståndet" under lång tid. Men eftersom jag numera är en smal to be, sund och hälsosam tjej så träffas vi inte lika ofta men ikväll festade vi till det och därmed fick vi chans att ses. Han blev såå glad och jag blev glad och det var trevligt. Vi pratade om hans semester och fru och han tyckte Spiggen hade blivit stor och så bjöd han på en extra burk vitlökssås. Tyvärr råkade vår närmaste granne vara på pizzerian samtidigt och som den tankeläsare jag är så förstod jag ju snabbt att han plötsligt förstod varför jag är en sådan tjockis. "Aha", såg jag att han tänkte. "Nu förstår jag". Jag tar för givet att han fortsatte tänka på det resten av kvällen.

Helgen gick fort. I morgon är det måndag och dags att hitta tillbaka till sunda men tråkiga vanor.

Vi hörs snart med nya rafflande storys från mitt dagliga liv.

Fredagsbryderier

Jag läser väldigt många bloggar. ja, jag knarkar bloggar. Vackra livsstilsbloggar där blogginnehavarna har fantastiska hem, blanka frillor och välluktande badrumsrengöringsmedel.

De tänder doftljus, lagar svingod mat som de lägger upp som på restaurang på vackra fat och dricker Champange för att fira in helgen. De njuter av allt möjligt. Som att krypa upp i soffan med en stor kopp te till exempel.

De är så perfekta dessa tjejer. Deras barn verkar aldrig ställa till med något kaos, deras skjortor är lika krispigt vita på kvällen som på morgonen och deras läppstift tappar aldrig korken och kladdar inuti deras handväskor.

Och det är så förförande och jag köper samma rengöringsmedel, kladdar med glanskräm till frippan och tänder doftljus. Och i soffan kryper jag upp stup i kvarten. Med läsk till och med som borde vara lyxigare än te eftersom det är godare.

Och sedan väntar jag på att KÄNSLAN ska infinna sig. Den av vardagsglamour och koll på grejerna.

Men det vill sig inte riktigt. Trots riktiga attribut som Yankee candles, Stoooor tekopp från Bruka design (sjukt obekväm att dricka ur, helt tjock kant. men fin färg, jodå.)och fredagsblommor på den öppna spisen.

Men sedan så slarvar jag också. Tar brödet rakt ur påsen på lördagsmorgonen, utan att lägga upp det i korg. Samma med skinka. Inga tända ljus men väl en bebis som skriker däääää och vänder upp och ner på sin gröttallrik så det skvätter upp på mitt ben och sedan jag glömmer jag att torka bort det.

Men jag tror också att jag måhända är lite bortskämd. För om man kan njuta av att krypa upp i soffan med en kopp te så har man ju inte så höga anspråk direkt och DET är något vackert. Man kan njuta av det lilla och samtidigt sälja in det som om det vore höjden av vardagslyx. Jag struntar i om det inte är "hela bilden" för det är en underbar bild. Jag vill låta det stanna där.

För jag vill tro att detta är nåbart. Att jag en dag skall komma i kapp med städning och tvätt och strosa runt i lavendeldoftande rum. Att den dagen ska komma då jag kan nöja mig med en kopp te och ändå tycka att livet är en schlager. Då har jag i sanning blivit en stor människa.

Joråsåatt. Är det fredag så är det.

Den nye mannen

Idag har jag varit på lekparkssafari igen. Som en skugga rör jag mig omkring de andra eftersom jag i sådana sammanhang inte har den sociala mognaden att i onödan falla i samspråk med främlingar.

Hört på lekplatsen:

Två män av typen modern ung man träffas vid gungorna. Den ena har en (söt) dotter och den andra verkar komma dit för att vara sällis helt enkelt. Inga barn. Båda är smala med undantag för begynnande kalaskula i ett av fallen.

"Tjena", ropar den ena (vi kallar honom för den uppenbart onde)till Begynnande kalaskulan. "Jag tyckte väl att jag såg en stenafärja" (!!!!! Inte okej. Därav hans alias. Min anm.)

"Öh tjena mannen" Begynnande kalaskulan verkar vara en känslig kille och blir uppenbart generad men finner sig och de börjar prata om tråkiga saker bla bla bla ointressantheter blablabla squash blablabla jobbet.

Den Uppenbart onde: Ikväll blir det räkor ser du.

Begynnande kalaskulan: oooh. Men inga havskräftor?

Den uppenbart onde: Näe...

Begynnande kalaskulan: Men du har väl inte köpt något bröd?

Den uppenbart onde: Nej men gud, självklart inte. Jag har bytt ut det med lite ägg och avocado. Avocado är gott. Om de är fint mogna.

Begynnande kalaskulan (världsvant): Och så är det ju bra att ha istället för smör. På en smörgås alltså. Det är ju mycket nyttigare.

Den uppenbart onde: Ja men det blir ändå lite fett liksom.

Hmm tror ni att denna dialogen skulle kunna ha utspelat sig för 20 år sedan?

Apropå amning

Jag oroar mig för att jag ammade för kort tid. Spiggen ammades i 7 månader men jag hade gärna ammat längre om det inte hade varit för hans Hollywoodgarnityr som han av fåfänga skäl lät sätta in redan vid 4 månaders ålder. Vid 6 månader hade han 6 gaddar och de var vassa som på en gädda.

Men nu finns det massa forskning som visar att barn som ammas i minst 9 månader är smartare än andra barn. Enligt undersökningen så verkar de vara väldigt smarta dessa barnen. Redan i förskolan så smartar de sig något alldeles väldeliga.

Jag glömmer aldrig ett inslag på Barnjournalen som imponerade stort på mig som liten. Det var en liten pojke i något land långt borta som var grymt klipsk. Han lärde sig prata vid 2 månader (just det minns jag tydligt.) Skrev dagbok som 2 åring och sedan så hade han gått ut universitetet som 6 åring eller något.

Jag kräver ingalunda att Spiggen skall upprepa detta. Inte alls.( Men vid 15 så borde han väl kunna ha fixat det om han inte ligger på latsidan?)

Men vad gör jag om han visar sig tycka bättre om sport än om historia och mer om att sola solarium än att spela Alfapet? Skall jag skuldbelägga mig själv då? Och om han deltar i en dokusåpa och gör en efterföljande barturné, skall jag då anmäla mig retroaktivt till soc?

Fil kand eller kung av Tylösand?

Berövad & bedövad

Tandläkaronsdag idag då.

Idag visste jag ju iallfall vad som väntade mig. Jag visste att det skulle göra ont och jag visste att det skulle bli dyrt.

Min tandläkare är en hyvens kille. Han må vara riktigt apdyr men i priset ingår i varje fall precis så mycket bedövning som man kan önska. Jag önskar en del, skulle man väl kunna uttrycka det.

Först fick jag bedövning inför bedövningen, sen fick jag den riktiga bedövningen, sen fick jag en omgång till eftersom det var gnäll och slutligen fick jag ytterligare något tjosan som bara riktigt jobbiga patienter får. Jag antar att det var tandläkarkårens svar på Epidural för det tog i alla fall.

-Vad gör du om det inte hjälper? pep jag. Ingenting, sa han pedagogiskt men föreslog ett basebollträ. Men det behövdes inte. Jag var så lugn och fin så.

Efter det var klart så lovade jag att skärpa mig och bedyrade att hålen i tänderna ingalunda var mitt fel utan att jag endast var ett offer för Vipeholmsexprimentet. Det tyckte han var roligt. (och jag också) Så de bjöd på en tandborste. Gratis!

Sedan fick jag betala 2600kr för kalaset och med tanke på att det tog ca 50 min så tror jag snart att tandläkaren har råd med det där huset på kusten som han säkert sparar till.

Jag undrade om de råkat lägga till en nolla (höhö) men allt var tydligen i sin ordning.

Aja, jag hade ändå inget annat att lägga pengar på så det gjorde inget.

På vägen hem i blåsten så upptäckte jag ytterligare en fördel som helt klart vägde upp priset.

Bedövningen gjorde att jag inte frös något om ansiktet trots hård vind.

Dessutom kan jag inte äta på hela kvällen=smal.

Vila sig i form

Tisdagar är min officiella yogadag. Ibland kan jag ju få till det på andra dagar också men yogatisdagen är spikad och vi anpassar kvällen efter det.

Passet är urbra och yogafröken är så smal att jag var jätteorolig för hur det skulle gå för henne att komma hem ikväll när det blåste så kraftigt. Men hon är ju stark förstås och dessutom själsligt fri som en fågel så det är möjligt att hon flyger hem. Vad vet jag?

Jag älskar att gå på hennes pass eftersom överöser oss med tänkvärdheter och kloka saker på sanskrit. Kan låta lite pretto men hon kommer undan med det av någon märklig anledning.

Okej...det enda som jag kanske, kanske har lite att invända mot är att hon överanvänder ordet "härligt" som förövrigt är ett av mina hatord. Idag skulle vi till exempel vrida ryggen som den där härliga disktrasan som vi har hemma. Jag vet ju iofs inget om hennes disktrasa men min kan man kalla det mesta UTAN just härlig kanske. Men skit i det. Det kan ju inte hon veta.

Ett problem bara. När man väl tar sig till ett pass så resonerar nog de flesta att nu så kan man lika gärna ge järnet. Göra fina plankor på tårna och stå så länge som man ska i diverse krigare 2 och 3 och allt vad det är. Andas in i smärtan gapar yogaälvan. Våga utmana, våga gå djupare men våga backa om det känns rätt. Oh yes tänker jag och tar fasta på det sista. Bäst att backa så man inte blir överansträngd. Jag är trött och därmed vilar jag i varenda övning. Utom "barnet" kanske, eller "död man". Så det blir aldrig så jobbigt....men jag blir hellre

aldrig något vidare stark. Eller smal.

Typ så här. Fast med kläder.

Dagens tips del två

Drabbades av en sötsugsdepression idag efter min sällsynt trista lunch, trots att jag hade piggat upp den med några spenatblad som egentligen inte alls hörde dit. Festligt.

Efter att ha lyssnat på en evighetslång diskussion i huvudet, där samtliga medlemmar av min personlighet (detet, egot och överegot alltså) deltog och där de tillslut lyckades kompromissa om hur sötsaksintaget skulle skötas denna tisdag, slet jag alltså upp min Rawfoodbok igen för att se vad jag kunde hitta som inte skulle förstöra allt för mycket.

Naturligtvis bjuder jag på både receptet, omdöme och slutligen en trevlig, pimpad bild.

Chokladmousse a la inte lika god som orginalet.

1 portion

En halv avocado

2 dadlar

1/4 dl vatten

2 msk kakao

1 msk honung

hackade nötter

Gör så här:

Lägg dadlarna i blöt.

Blanda rubbet med stavmixer.

Lägg upp prydligt i trevligt glas.

Häll på lite hackade nötter

Pynta på valfritt sätt. Go gärna wild och var kreativ!

Ätet!

Smaken då? Ja, helt klart godkänt för man får inte ha så höga förväntningar på substitutsnarre. I receptboken tror jag att hon använde uttrycket "underbar". Det tycker jag är att kraftigt överdriva MEN den gjorde jobbet och jag slickade till och med bunken efteråt. Smakar lite som gammal hederlig chokladpudding. Faktiskt. Hur gott det nu är.

Jaja, lycka till nu om ni vågar er på det.

Titta så tjusigt. Romantisk middag för en.

Dagens tips

Bara köp den. Köp två när du ändå är i farten.

Nackdelen med att bli vuxen

När jag var liten så trodde jag per automatik att alla vuxna var smarta och visste mest.

När pappa ifrågasatte något som min fröken sagt (Det var för övrigt att det inte fanns en dinosauriesort som hette "Dinosaurie" utan att det mer liksom var ett samlingsnamn) så förklarade jag noggrant för honom att hon ju var en fröken= visste vad hon talade om. Han argumenterade naturligtvis emot och det enda som gjorde att jag tillslut trodde honom var att han förutom att vara vuxen också var min pappa, vilket ju small högre förstås.

När jag sedan någon gång i tonåren reflekterade över att vuxna ibland inte var så väldans smarta alla gånger utan att de ibland resonerar som nötter och tycker och tror konstiga saker, så tyckte att jag det var otroligt omvälvande och förvirrande.

Kulmen var när jag råkade hamna på samma kurs som en av mina barndomsidoler. När jag var 6 år så var hon den snällaste, klokaste, vackraste och smartaste människan ever. Dessutom var hon (typ)en fröken. Det visade sig dock 15 år senare att hennes intelligens låg i nivå med ett korvbröd. För mig var detta ofattbart. Hon var fortfarande snäll och vacker dock. Ville bara säga det.

Iallafall. Jag såg framemot att bli äldre och ha svar på alla frågor. Veta vad som var rätt och riktigt och kunna ha vettiga åsikter.

Dock har det visat sig att just det blir svårare och svårare för var dag. Jag saknar tiden kanske runt 20 när allt var glasklart och just så som man föreställde sig när man var liten. Jag var emot en massa saker och för en massa saker. Vissa (Många) människor var idioter och några var prima virke.

Sedan gick det utför och jag upplever att jag blir mer och mer ambivalent för var dag. T.ex: Jag är verkligen för fri abort och kvinnans möjlighet att bestämma över sin kropp men samtidigt väldigt mycket mot abortlagen som säger att i v 22 kan man abortera och i v 23 gör man allt för att rädda barnet. Jag är för demokrati men är samtidigt emot att människor som inte har någon koll överhuvudtaget skall få rösta och tycker att det skall krävas någon form av allmänbildningstest. Jag är av princip mot dödsstraff men ibland är jag väldigt mycket för det.

Och med människor är det numera svårt att bestämma sig. Chefer tar kanske inte obehagliga beslut enkom för att jävlas. Det kan finnas en orsak till att någon beter sig konstigt och man kan vara otroligt trevlig och smart men ändå rösta rött.Eller blått. Eller kanske t.o.m. på SD även om det känns rätt så osannolikt.

Vad jag däremot vet att jag får eksem av är människor som alltid ser allt i svart eller vitt. Som alltid vet hur det ÄR och hur det BORDE vara. Som alltid vet vems felet är och vad man borde göra med kärnkraften, regeringen och Noshörningen Nelson. Samtidigt verkar det skönt, som om man kunde köpa ett färdigt och installerat åsiktspaket på Claes Ohlsson. Sedan kan man hålla fast vid det resten av livet. Very praktiskt.

Lördag kväll

Oh my, vad jag mår illa.

Enough said

.

4-Gott

Går man in så går vettet ut.

Lördag morgon och lysande utsikter

Äntligen lördag!

Dagen började svinbra med sovmorgon. Spiggen sov hela natten och Peppe tog upp den lilla kåbojsarn när han väl vaknade och lekte i ett annat rum. Själv drömde jag att min syrra hade bakat radiokaka. Inte fel alls.

Ska försöka komma ut på åtminstone en långpromenad men det blir nog inte så mycket mer aktivitet då varken Spiggen eller jag känner oss hundra idag. Spiggen har fortfarande sin kakmonsterpyamas på sig fast klockan är halv elva och leker stillsamt med sin lilla påse från Efva Attling som på sista tiden har fungerat som hans handväska och som följer med överallt. Vi får väl se vad det blir av den pojken :-)

Men gott folk. Det är ju godisdag idag! Jag har längtat i hjäl mig. Igår var det substitutgodisdag och då fick jag bara en pyttepytteliten påse chokladdoppade gojibär från Renée Voltaire. Konstigt nog är de goda.

Men idag är det the real stuff som gäller.

Något annat som är bra är att J och jag äntligen har bokat vår flådiga spahelg som väntar senare i höst. Min riktigt trevliga 30års present. Vi ska gå all in och har bokat massor av behandlingar och det ingår trerättersmiddagar och annat trevligt. Dessutom är det en hyfsat bra morot för att snabba på bantningen lite. Vill ju helst inte skrämma någon på stället eller kanske bli uppställd på något podie som avskräckande exempel. Helst inte.

Kan man ju leva med. Riktigt rymliga sopkärl verkar också finnas. Mkt praktiskt. För alla äppelskruttar alltså.

Korv kräva detta sällskap

Igår fick vi finbesök från Tyskland. Det är ett par av våra bästa vänner som i normala fall är kloka och förståndiga men som har fått en psykknäpp och flyttat dit. Att de är tyskar (eller minst halvtyskar iaf) hör inte hit. Inte heller att det varit bestämt i fem år. Det är inte okej. Egentligen borde vi inte ens släppt in dem när de kom för att hälsa på nu, så arga är vi för detta.

I alla fall. För att allt skulle kännas som vanligt när vi träffades så åt vi korv hela kvällen. Det brukar vi göra nämligen. Vi köper korvar och så köper vi bröd och sedan äter vi upp det. Så umgås vi, men alla är ju olika.

Nu har de åkt igen och jag är ledsen. Dessutom saknar jag deras goa bebis S med kyckliglåren som jag ska röva bort en vacker dag. Medan alla letar efter honom så skall han sitta här i vår soffa och titta på TV ("På spåret") med mig och äta goda kakor med russin i. Och sedan ska han kolla på mig och fråga om han får lite glass också. Då skall jag säga jajamen och genast gå för att hämta.

Spiggen älskar att leka med S och har varit helt till sig. Dock har han (som tur är) missat att entusiasmen har varit lite obesvarad. S tyckte inte att Spiggen var så där jättespännande direkt. Mest högljudd. Helst ville nog S sitta med oss vuxna i soffan och kanske lösa ett sudoko. Och eventuellt dricka kaffe på bit. Jag säger ju att han är fantastisk!

Dagens idioti

Här är ett citat jag fann på en sida.

Ett litet redigbyxtips på något att tugga på mellan måltiderna:

"Frysta ärtor i en liten skål! Smakar sött och gott och är nästan som glass eftersom de är kalla"

MMhm. Glass alltså.

Hon borde få en psykutredning mellan måltiderna. Det är vad HON borde få.

Snart som glass nära dig.

Uppdatering

5 km sprang denna stora kropp ikväll! 5 km!!!!! Kanske för en del inte låter sådär skitlångt men för mig är det ett smärre mirakel.

Im on fire!

Dålig karma

Jag har haft otur på sista tiden. Inga stora saker men hela tiden minimotgångar. Eftersom jag är en person som inte så mycket har fötterna på jorden så tänker jag såklart att det handlar om dålig karma. Allt fult jag tänkt och sagt och visst trängde jag mig lite i den där kön.

Det har jag idag jobbat aktivt för att motverka och idag satsade jag all min goda energi på något så viktigt och karmagynnande som sopsortering. Idag sopsorterade jag allt (Ja, förutom två glasburkar med möglig mat i. Det måste man ha viss förståelse för, tänker jag)Till och med den pyttepyttelilla plastkorken till inotyoltuben skulle sorteras. "Jahaja" sa jag. "Den ska i plast". Och så slängde jag den där samtidigt som jag tittade mig nöjt omkring och hoppades att åtminstone någon såg att jag inte inte är den som slarvar med detaljerna. Kanske kunde jag föregå med gott exempel. Jag hoppades på det.

Sedan tog Spiggen och jag en hurtig promenad vid mossen eftersom Peter sa att det var viktigt att jag kom ut. ja, jag är så trött idag att jag inte riktigt kunde tänka ut det själv.

Jag kom sedan att tänka på något som Dolph Lundgren sagt i flera tidningar. Han har ju uttalat sig mycket nu på sistone då han är aktuell med en ny träningsbok. Jag tycker Dolph är intressant eftersom han blivit så folklig efter sitt sommarpratarprogram där han slog hål på myten om att han skulle vara korkad. Programmet fick sjukt mycket cred utan att egentligen vara så där otroligt bra om ni frågar mig. Men vi var ju i landschock. Snubben hade akademisk examen. Det var ju oväntat. Han kan visst allt han. (Utom möjligen att agera skådespelare). Han blev liksom superpoppis bara genom att inte vara en idiot.

Nåväl, tillbaka till hans hälsoklokheter.

Han säger att hälsa vilar på tre ben. Sömn, träning och bra mat. Försök få åtminstone två av det varje dag. Inga revolutionära nyheter iofs men väckte en tanke hos mig i allafall att jag kanske borde vara mer noga med mat och träning om jag inte sover så bra. Så nu skall jag masa mig iväg till gymmet och springa lite trots att det är svinsent och jag hellre vill kolla TV. DET kan vi tacka Dolph för.

Igår var det sommar i Göteborg. Men idag är det verkligen höst.

Nätter då man vill dö lite

Trots att jag lovat mig själv att vara flitig tog jag en bloggpaus i helgen. Helgen har varit hård mot mig tycker jag, trots att jag fick äta godis på lördagen. Det var i grevens tid kan jag säga för redan på torsdagkvällen satt jag i soffan med håglös blick och berättade för Peter att livet kändes som en möglig fralla. Ojdå ojdå sa Peter förstås och låtsades vara orolig även om han förstås visste fortsättningen om att inget är roligt om jag inte får käka vare sig snarre eller kakor osv osv osv. Sedan tyckte han att jag skulle gaska upp mig för snart är jag smal och snart är det dessutom lördag. KäckeBenny.

Som grädde på moset så har Spiggen fått någon bacillusk och är rätt så förkyld och har haft feber och skit. Han är ju ett ganska så friskt barn, vi har haft tur på det sättet. Han är iofs pigg nu också men han sover så förbannat dåligt. Alltså, jag är bortskämd och sånt men när han i natt, tredje natten på raken vare sig ville sova eller vara vaken, inte bli sugen med nässugen (överraskning) inte dricka mjölk (som är så gott) så ville jag skära mig. Bara lite grann och inte så djupt men ändå skära mig.

Ibland sjunger jag psalmer för Spiggen på nätterna...det kanske kan verka lite otippat eftersom jag inte är sådär våldsamt religiös men söndagsskolan sitter djupt i mig och vid halv tresnåret så är det de enda sånger som jag minns och kan sjunga i komatillstånd. Och så är det mysigt.

I natt sjöng jag "Blott en dag ett ögonblick i sänder" för Spiggen, högt och med själslig inlevelse.

Vid textraden "Som din dag så skall din kraft och vara" så kan det hända att jag snyftade lite och tyckte våldsamt synd om både Spiggen och mig själv. (inte minst). Inte alls omöjligt.

Fast ändå lät det lovande förstås. Alltså den textraden. Och ser man på, vi överlevde och hade tillochmed fortfarande ork att göra storkok barnmat. Det var ju det som stod på programmet. Så han hade rätt. Gud.

På dagen är lillprosten gnällig men man kan få honom på gott humör. Idag har vi t.ex. dansat tryckare och kollat videon till den här gamla goda dängan:

Dagen då jag startade en liten verksamhet.

Jag är fast i blocket och traderaträsket. Jag vet att ni är många med mig! Men jag har gått och grott på detta att sälja prylar, käder och sådant ganska länge men fått för
mig att det är lite meckigt.

Men så började jag räkna på vad Spiggens höstutrustning kommer kosta i vinter och fick lite svettmustasch. Alltså det är ju massa grejer och skaljacka mig hit och merinoullunderställa mig dit.Så jag kollade lite och nu är jag fast. Är med i varenda auktion. Budar hejvilt och med galen blick.

Så fick jag lite feeling och började även att själv lägga ut ett par saker och det kändes bra och gav nästan ett rus. Så nu har jag inventerat både lägenhet och vind för prylar att kränga och kommer kanske att bli lite rik. Eller åtminstone kunna finansiera min tandläkarräkning och det är ju inte kattskit det heller. Kanske kan man bli traderahaj på heltid.

Annars har vi gjort en vända på BVC idag för läkarundersökning samt visning av framfötter eller bristen på framfötter. Jag hade förberett mig hela vägen på saker att säga om de skulle påstå att jag svälter Spiggen eftersom han inte går upp sådär väldans mycket. Mot slutet hade jag jobbat upp mig till tankeoförskämdheter av den mogna typen som öööh..din morsa..Förövrigt ett bra svar som man alltid kan ta till när man inte vet vad man ska säga men ändå vill verka lite verbal.

Men vi slapp skäll idag då Spiggen hade gått upp som en redig gosse och jag tänkte snälla, vackra tankar på vägen därifrån. Därför bjuder jag på dagens badpojke som gjort sig ren och fin för doktorn. Man vill ju inte lukta prutt resonerar Spiggen.