Kräftfiskepremiär

Nu har jag latat mig bra länge från skrivandet. Det har varit lite mycket med det ena och det andra och varken lust eller ork har räckt till. Dock tog vi några dagar ledigt från kartongpackarlivet och drog till landet på kräftfiskepremiär. Vi är ju så extremt lyckligt lottade att ha en kräftfiskarsjö vid lantstället, med underbara signalkräftor och Peters familj har i alla år fiskat sina egna kräftor. Jag tyckte det var stort första gången jag var med, ett Bullerbymoment utan dess like och därför kändes det superroligt att Spiggen nu är tillräckligt stor för att få följa med i båten, både vid iläggning av burarna och när vi tog upp kräftorna dagen därpå. Kräftorna kokades naturligtvis enligt familjens recept från en kokbok lika gammal som Bibeln. Gött var det, även om jag inte är en storätare vad det gäller kräftor. Tycker att en 5-6 stycken räcker gott. Mest för att det är så sabla kladdigt att äta. Men det är festligt! Särskilt när de är Spiggfiskade.

Kräftburarna är agnade och färdiga att läggas i.

Farfar var full av målarfärg men verkade inte skrämma kräftorna ändå, vilket var tur.

Tre generationers modiga kräftfiskare

Badbonanza

På sommaren vill jag förutom ett Bohuslänskt kustbesök även få med ett badstopp i Halland. Med sidenmjuk sand, perfekt botten och åtminstone denna sommar perfekt temp på vattnet är Skrea strand min favorit. Aningen långgrunt visst, men när man väl vadat halvvägs till Danmark ( och fått dagens motion) så är det simvänligt även för oss lite mer högresta. Tror att jag aldrig badat så mycket som jag gjort denna sommar. Det är fantastiskt. Men som ni ser nedan så är jag ännu inte brun förstås. Det går lite långsamt det där.

Grand Hotel Mölle

Vi har bott på världens trevligaste hotell här i Mölle. Fantastisk inredning, otrolig utsikt och en sjuuuukt bra frukostbuffe. Ja men det är väl viktigt? Frukostbuffar kan både fria och fälla hotell. Speciellt bra är det när man får moffa i sig plättarna och surdegsbröder på en solig, mysig uteplats med vy ända till Danmark. Då blir man lite extra nöjd. Nu ska vi dock ta oss vidare till Skrea strand. So long.

Visit på skäret

Men Gud så trevligt det var hos Flickorna Lundgren på skäret. Så sjukt mysigt. Och goda kakor också. Jag trodde ju att det var buffé men det var fel. Men vi betedde oss som om det vore det och öste på kakor på fatet. Se själva. Till det serverades den godaste saften jag smakat. My oh my. Jag köpte med en flaska jordgubbssaft och den som har lite sommarlängt i vinter är välkommen hem till mig på ett glas. Då ordnar det sig.

På vift

Syrran och jag har åkt på minisemester. Slutdestinationen är Mölle men det går långsamt framåt. Dels för att jag är en hopplöst dålig kartläsare, men också för att vi båda har en nedärvd gen som gör att båda måste tvärnita med bilen så fort vi ser en skylt som aviserar kaffestuga. Det blir många stopp. Till vårt försvar måste sägas att vi självklart inte fikar på alla. Men vi måste ju stanna och kolla utbudet. Så fort vi är framme ska vi bege oss till Flickorna på skäret, där det finns en intressant kakbuffe Det är resans huvudnummer. Jag har velat åka dit i typ 10 år men eftersom Peter är måttligt förtjust i kakor så har det inte blivit av. Men nu så. På vägen ner stannade vi också på Laxbutiken som är superfräsch restaurang vid E6, typ vid Falkenberg som jag starkt kan rekommendera, om man är lite less på Donken. Där käkade vi laxbakelse och soppa och hamnade sedan i deras glasscafe. Där hade de buffé på strössel, topping och gräddbullar. Lätt att gå bananas. Jag har räknat med en viktuppgång på cirkus 7 kg på dessa dagar. Klart värt.

bullfest

Husaren i Haga är ett trevligt, anrikt gammalt ställe med unikt glastak och allt sånt där.
De har också stans (kanske landets?) största kanelbullar och det är ju en bra sak för oss som uppskattar kvantitet. Dem blir man micket, micket mätt av.
Man kan med fördel dela med sig av den till t.ex. sin familj eller till ett litet fattigt land men man kan också äta alldeles för mycket själv. Och sedan möjligtvis inte må fullt så väl som man gjorde innan.
Man väljer själv.

Klart man blir exalterad

A men Åh. Erkänn att ni tog för givet att jag smarrade upp den själv?
Självklart delade jag med mig både till äkta man och son.
De fick säkert flera kvadratcentimeter.

Det allra finaste

Det har varit en sådan där förbannat bra dag.

Idag var våra vänner tyskarna hos oss med sin son Gullegoj som ju är Spiggens allra första vän. Som låg på babyfilten tillsammans när de var under månaden gamla och som trots avstånd och långa perioder utan att träffas, genast vet att att de är nära vänner. Att de alltid har varit det. De har minnena i kroppen på något sätt.
Man blir tårögd av att se dem.
Spiggen som ju är tillgiven som en Golden Retriever mot de flesta, vill ju gärna kramas, pussas och hålla hand och Gullegoj låter, trots sin stora integritet, honom omedelbart komma nära och framför oss utspelar sig de mest fantastiska uppvisningar av vänskap, kärlek och omtanke. Uppvisningar som får oss att titta på våra barn, på varandra och på oss själva och viska att "så nedrans illa har vi inte gjort bort oss som föräldrar om detta är vad som kommer ur dem"
Ja, vi tar åt oss äran alltså. Men ger också ära till alla andra som dagligen ger våra ungar ömhet, vägvisning och en dos av hyfs och sunt förnuft.
Och ändå är det större.
Som om de trots sin ringa ålder (eller kanske på grund av den) förstår mer än det vi lärt dem och även mer än vad vi själva kan om kärlek.

Gullegoj pratar mest tyska just nu. Det är inget problem. Det var som Theodor Kallifatides visserligen kanske inte ordagrant sa i sitt sommarprat men på ett ungefär: "När man ser med själens ögon så förstår man mer än vad man vet"

Vad spelar språk för roll för dem...

Och medan dessa lockhåriga gossar leker får vi chans att prata en hel dag med våra vänner som är några av våra absoluta favoritmänniskor här i världen. Människor som man kan bolla sina mer eller mindre orealistiska drömmar med, berätta om sina (många) svagheter för och även dela det som är lyckat, bra och roligt.

Vänner är en välsignelse och det är som med smycken, mattor och papegojor. Väljer man god kvalitet och rätt sort så håller de hela livet.

Räkor bad och tålamodsprövning i Smögen

Idag åkte vi som traditionen bjuder, till Smögen. Det gör vi alltid en dag på semestern, Vi är sådana inrutade stackare Peppe och jag. Eftersom hela familjen är micket intresserade av räkor så såg vi fram emot vistelsen. Förra året fick vi typ stoppa Spiggens framfart på räkmackan.
Idag vägrade han äta helt och hållet. Vi provade lite olika;  Räkor, macka, korv, pommes.... Han var väldigt mätt ansåg han. Synd att hans blodsocker inte tyckte det. Det var gnälligt kan jag säga. Trots att favoritmoster var med. Det gnälldes för att han inte fick köra på folk med vagnen, för att glassen inte var tillräckligt blå och liknande katastrofer.

Så det blev inte mycket shoppat direkt. Jag siktade istället på att överleva med förnuftet i behåll och utan att flippa. Och eftersom jag fokuserade så gick det hyfsat.

Sedan åkte vi och badade och då gick det bättre och umgänget blev uthärdligt. Dessutom blir jag alldeles lycklig av havsluft, havsbad och den där lite klibbiga känslan på huden efteråt. Jag tror man blir hel, ren och sund av den. Det känns så.

När man kan andas lite lättare

Så bröt det stora åskvädret ut och på ett par minuter blev himlen blyertsgrå och lyses endast upp av de oavbrutna blixtarna som blinkar i vardagsrummet som om det vore ett disco. Typ. I detta sitter Spiggen och jag fascinerade vid fönstret och jag försöker dölja att jag blir lika skärrad varje gång när åsksmällarna dundrar och låter som något väldigt stort går sönder. Men det passar mig bra detta. Ingen badlängtan ger sig tillkänna. Och svalkan känns välkommen. Det blir en lugn dag idag.

Stadssommar

Spiggen och jag har betongsemester några dagar när Peter är och drar upp stora gösar på landet.
Då han har bilen (och jag ändå inte gärna kör bil) så har vi begränsade möjligheter att ta oss till något vatten. Jag blir sjukt frustrerad av detta men pallar bara inte att kånka iväg på onge och 108 kg packning i 40 min på en dödsångestvarmbuss eller spårvagn för att komma till stranden när Spiggen ändå inte gärna badar. Men i morgon måste vi nog. Jag måste få känna vatten om det så bara är lilltån som doppas. Have to. Jag kvävs.

Och inte en själ jag känner är i stan så Spiggen och jag fördriver tiden för oss själva.
Vi har det fasligt mysigt dock. Man har ju det med honom.Vi går promenader,käkar glass på Johannebergs glasscafé, vilar, läser böcker på sängen och pottränar mellan varven.

Vi har också haft storbyk och bull-och knäckebrödsbak. Jag känner på något sätt att jag måste använda tiden.

Men vad otroligt trött jag blir när jag varit själv med Spiggot en hel dag och själv stått för all aktivitet, uppfostran och svar på alla "ä de?"frågor.
Man glömmer lätt bort det när man är två men all cred till ensamstående föräldrar alltså.

Men nu är han nattad dock, mätt på bullar och antagligen drömmandes om hajar för det säger han varje kväll att det är det han skall drömma om.

Älskade unge.

Glassigt

Avslutad målning firades med skumpa, bad och hemmagjord sundae.

Som sig bör.

Underbara sommar.

A men hur smarro alltså

Sommar, sol och arbetsläger

Vi målar på landet. Det är en omfattande uppgift som kräver så mycket arbete att man får ättiksmak i munnen av att bara tänka på det. Dagarna ser ut på samma sätt ungefär, så när vi funderar på vilken dag vi gjorde vad så har vi ingen aning. T.ex. är fredagen helt ur minnet på oss allihop. Vi åt korv. Det minns vi tydligt men annars är det svart. Inom ett par dagar skönjer vi dock slutet och det blir jäklar så fint, huset. Den största utmaningen är dock värmen. Det är sjukt jobbigt att måla i stekande sol. Men det är inte mycket att be för, för det är samtidigt fantastiskt med detta himla väder. Så även om jag inte uppnått veckans kulörmål ( nu pratar jag hud, inte hus) trots idog utevistelse, så kan man ju inte annat än att vara supernöjd. Och ett kvällsdopp med ett glas kallt rosevin efter avlutat dagsverke känns som en rimlig belöning. Spiggen dissar dock sjön för poolen, som han tycker är bekvämare. Space är inget Spiggen kräver eller behöver för en simtur.

Solbränna och boktips

Jag uppdaterar bloggen dåligt nu. Det är solens fel. För första gången i mitt liv så har lyckats anlägga en kroppslig kulör i nyansen mörkare än absolut kritvit. Jag är äggskal nu och satsar på Ivory redan innan helgen om vädret håller i sig. Då krävs hårt arbete. Hinner väl inte tänka på sociala medier då. När jag försökte komma i kapp idag tog det mig typ en halvtimme att kolla alla uppdateringar på Facebook. Och trippelt så lång tid att läsa i kapp alla bloggar. Jobbigt, jobbigt.

Vi har ägnat veckan åt att fara runt mellan Jönköping och Trollhättan och mellanlandat i Göteborg högst sporadiskt för att typ vattna orkidéerna, (Min mamma skickar sms varje torsdag med en påminnelse om att de behöver vattnas..hon är trött på att begrava döda växter när hon kommer hem till oss).
Och vädret har varit så fantastiskt att man nästan blir misstänksam. Och eftersom jag har haft tre barnflickor i form av Spiggens hängivna kusiner under dagarna i Trollhättan så har jag kunnat slappa i en solstol och läsa böckerså gott som på heltid.

Detta är dagens boktips:

Man måste älska Jonathan Tropper

Vilken strålande start

Idag har vi haft en sån där löjligt perfekt dag. Som inleddes med att Spiggen sov till kl. 10. Fortsatte med en smultronplockarpromenad med riklig utdelning, flera timmars solbadande och jordgubbsätning nere vid sjön och avslutades med en middag på altanen med världens godaste citronkladdkaka till efterrätt.Semestern kunde inte börja bättre. Vi sätter ribban högt minst sagt. Som vanligt försöker jag fånga stunden på det där sätter stunder sällan låter sig göras. Men jag vill kunna spara sådana här dagar som värme i mig att ta fram på kalla dagar i februari. Och jag vill att de ska bli positiva minnen för Spiggen som kommer göra att även han som vuxen kommer tro att alla hans barndoms somrar ALLTID var varma och fyllda av smultron, glass och ständigt nakenfiseri.