Vår och vin och vålnader.

Gudars vilken skön Valborg. Vår i luften och vin i blodet. Det är saker det.
När jag gick från jobbet, längs avenyn och upp förbi Chalmers så var det tokpositiv stämning när folk slagit sig ner på uteserveringar och gräsmattor, korkat upp och väntade på att Cortegen skulle dra igång. Kollar aldrig själv på den dock. Det är synd för i smyg tycker jag att den är rolig på ett lite sådär..ja..fiffigt sätt. Jag älskar egentligen studendikos humor och tycker det är trevligt att hela stan hamnar i karnevalstämning, med stånd för att köpa popcorn och färglada godisremmar i prasselplastpåse och annat trevligt. Men eftersom vi bor i direkt anslutning till själva byggverkstaden där de envisas med att spela samma sång om och om igen under en månads tid så byggs det upp ett inre motstånd mot allt i vit rock och för korta byxor. För ett par år sedan hade de Ding-dong med Lasse Berghagen som cortegebyggardänga och den dånade över området helt utan nåd i evigheters evighet. Jag trodde seriöst att jag skulle utveckla kronisk psykisk störning och fantiserade om mord all vaken tid. Antar att de fick lite klagomål för de har sänkt musiken på senare år. Folk hoppade väl från balkongerna antar jag.

Själva fick vi besök av Jenny som kom med en flarra rosé och med Spiggen under armen så trotsade vi pollenchocken och drog fram en filt i gräset på innergården, drack vin, matade Spiggen med puffat ris och pratade om inget.
Sedan gick vi in och mölade getostfajitas tills magarna stod i fyra hörn.

Ah, förresten. Jag fick min Glossybox idag också. Den var inte så jättekul direkt. Jag blev ganska beskviken. Förutom med EN grej som var helt galet bra. Precis vad jag behövde. Ett läppglans i en riktigt fin nyans som passar bra till mig som fyllt i att jag gillar naturlig make. Funkar till såväl jobb som fest.
Bra val av produkt där, Glossybox. Där tänkte ni till. Tack.

Eftersom mitt liv är en enda lång Halloweenfest!
Mörkgrönt är grejen för spöktjejen.

Pausa och parkera

En sak som stör mig med mig själv är, som ni vet, att jag är så vansinnigt dålig på att köra bil.  Jag är rädd för att köra om, kan inte parkera och troligtvis inte backa runt gathörn. Jag tycker dock att det är skittöntigt att vara en osäker bilförare. Brudigt på ett negativt sätt. Hos oss är det typ alltid Peter som kör. Det måste bli ändring på det, men det har jag sagt länge.

Jag tänkte ta en bloggpaus nu på ett par dagar. Det är för att skona er från de allt tråkigare oinspirerade inläggen som på sista tiden mest har handlat om hur trött jag är och hur mycket godis jag inte ätit men vill äta.
Jag har tappat gnistan helt enkelt. Den kommer tillbaka men jag måste vila från det några dagar för att samla idéer och återfinna motivationen.

Men jag tänkte visa er vad jag tänker göra under tiden jag är borta. Vad jag skall träna på.
Det här är typ med på 5 i topplistan på saker som jag skulle vilja lära mig.
Sjukt coolt.

Så nu. Ett bilfilmklipp. Förmodligen både det första och sista här i bloggen men kolla på detta ändå för det är så fint. Och såå användbart. Och håll i hatten för tuff musik.


.

Torsdagsrusk

Å burrebuse vilket väder. Riktigt Göteborgsrusk. Jag invigde mina ballerinor i morse eftersom jag tänkte att nu får det allt vara sommar. Det hjälpte inte så mycket vad jag tänkte, men sånt är livet och fötterna blev åtminstone rena.

Ikväll längtar jag till helg. Jag behöver helg. Jag behöver vindag, godisdag och dvdboxrace.
Och sovmorgon. o ja.

Men först har vi en fredag att ta tag i. Om jag bara får ligga lite i soffan under min rosa filt och slötitta på något som kräver noll hjärnaktivitet så skall jag nog hitta lite energi till det också. Jag har en Lindt-mintchokladkaka i kylen också. Mörk choklad=nyttig. Den märker nog inte om jag gnager lite lite på kanten.

Bild: google.se

Dags att byta karl?

Märkligt samtal i kiosken idag när jag var där för att fylla på mitt förråd av aspartam.

Han: -Vill du ha kvittot?
Jag: -Nej Tack
Han:- Vill du ha en påse?
Jag: -Nej Tack
Han: -Vill du ha mitt nummer?
Jag: -Öh...nej...tack?


Från det ena till det andra.
Peter har klippt Spiggen. Han har numera sommarfrilla. Han blev ett helt annat barn.

Spiggen igår med intakt frilla
En busig bäbis.

Idag: Mogen, välartad skolpojk.

Om att bruda sig.

Idag har jag fått nya Amelia på posten. Trevligt.
När ni nu vet att jag prenumererar på Amelia så vet ni också vad jag är för person.
Inte. så. fräck. nej.
Och det stämmer. Amelia passar mig .Inte allt, (Återkommer till det på ett mer aggro sätt lite längre ner) men "mode"reportagen och sådant. Där får man lite tips och hjälp som jag kan behöva.
Lättförståeliga moderåd av typen; Vårens 5 snygga svarta tröjor som döljer rondören och som du kan matcha till såväl jeans som svart kjol av förra årets modell. Och så ser man hur de matchat så trevligt och tänker att ja, det där kan jag väl kunna klara. Man kanske till och med har ett halsband hemma som man kan toka till det med.

Jag förstår mig inte på Elle och Vouge längre. Moderepotagen ger mig inget. Jag står ändå relativt sällan på åkrar i motvind och månljus med lager på lager, byxdress från Emanuel Ungaro och små sockar i högklackad sko som av allt att döma inte är Tamaris. Så jag kan varken identifiera mig eller inspireras. Jag skulle trampa snett på en grästuva och smutsa ner mig. Eller så skulle Spiggen vakna fast det var månsken och torka snornäsa mot låret på mig och så hade stunden av magi varit över.

Så Amelia är ok. Och Femina förstås. Lite lagom så.

Men det är två saker som alla tidningar för kvinnor envisas med att skriva som alltid får mig uttråkad på gränsen till upprörd. Astro och hemmaspa. Men åhhh alltså. Sånt larv. Så blir din sommar, ditt 2012 och din skidresa till Sälen.. Vem, VEM läser den här skiten? Astron som deras praktikanter på redaktionen satt ihop. "Amen det stämmer rätt så ofta". Nej det gör det inte. Skaffa ett liv.

Och hemmaspa. Kanske inte så upprörande men zzzzzzzzå tråkigt. Och så där tjejmyysigt. Jag är allergisk. Unna dig en riktig spakväll hemma. Det går LIKA bra som att checka in på Lundsbrunn minsann. Samla ihop några vänner och myspys och skvallra tillsammans. Tänd ett doftljus, drick färskpressad juice, blanda ansiktmask av ägg, blomblad och gammalt barnbajs och klipp tånaglarna (rakt) på varandra. Det blir en fin stund att minnas. Ett avbrott i vardagen. En oas.

Jag känner mig nästan intellektuellt antastad av sådana här reportage. Astro och Hemmaspa.
Behövs inte mer för att jag ska bli på dåligt humör.

Men detta numret har jag stora förväntningar på för Ensam mamma-Johanna skall tydligen berätta om sina snygga ben-knep. Det hade åtminstone jag liksom väntat på. Klart man sliter upp plasten då.

Så so long. För nu skall jag krypelikrypa upp i soffan med en härligt rykande kopp te och detta färska exemplar med bentips och allt.
Trevlig kväll.
Många kramisar bästaste ni.

Jamen ni fattar. Det här FUNKAR inte på mitt jobb.
Tröjlöst går bort.
Dessutom har hon för mycket rouge.

Bild: http://www.astfotograf.com

En kram passar alltid bra

Idag i ett nytt galet Lchf-infall så råkade jag äta lite för mycket fet yoghurt till frukost. Alltså det ÄR ju sällan en bra idé. Men ibland går det bra. Idag inte.

När jag sedan i godan ro pratade  i telefon med min syster fick jag allt svårare att koncentrera mig tills jag tillslut  mitt i en mening fick gasta att "DUJAGMÅSTEGÅNUHEJRÅ"
Min syster som själv har sina tarmar som ett garnnystan vet precis vad det innebär så just det var inga problem. Men sedan fick jag bo i badrummet halva förmiddagen för jag hade så ont i magen att ögonen gick i kors.

Mhööööö, brölade jag. Mhööööööööö.

Då vill man vara ifred.
Där var jag och Spiggen inte helt överens. Han kände att det var en fin stund att dela.
-Maaamma? ropade han utanför dörren. maaaaaaaammaaaaaa, mammmaaaaa, mammmmmaaaaa!!!!

Så han fick komma in, sitta framför och bistå med att riva små små bitar av toapapper. Hur nöjd som helst.
Men jag hade verkligen ont. Så jag fick luta mig fram och hänga över benen så djupt att jag blev luggad av badrumsmattan.

Konstigt tyckte Spiggen. Men också trevligt. Och en väldigt lämplig kramposition. Så han blev superglad, klappade händerna och kastade sig runt halsen och hände kvar där som en kängruunge.
Kramades hårt och med inlevelse.
-Ahhhhhhhh myste han.

Jag anar att detta är stunder att ta vara på för jag gissar att detta intresse för samkväm i toalettmiljö går över med åldern?

En dag full av firande

Idag är det en viktig dag minsann. 21 april. Kolla i almanackan så får ni se.
Jag var uppe tidigt och gjorde i ordning för alla förmodade spontanbesökande gäster. Fixat fika och sådant. Lånat ihop vaser från grannarna för alla blomsterkvastar. Ni VET hur det är. Massa blommor, för få vaser. Det blir dålig stämning när man sätter 2000 kronors rosenbuketten i skurhinken.
Sedan valde jag kläder. "Ska det vara uppklätt" frågade Peter.
Eh ja.

Så har vi gått omkring här hemma. Peter har nervöst rättat till slipsen och jag har kollat ut genom fönstret var tjugonde minut. "De är nog bara lite sena" har jag mumlat, mest för mig själv.

Men sedan så började det hända grejer. Min syster skickade sms och min mamma ringde och talade in på telefonsvararen.

Så nog blev det livat.

Redo för namnsdagsfirande
(Har inte alla en nödutgångsskylt hemma? Det borde ni ha.
Det räddar liv)

Det var det där med hästarna ja.

Nu för tiden är det som bekant vanligt att bloggare skickar frågeutmaningar till varandra. Man ska svara på en sisådär 10 frågor om ditten och datten. Jag älskar ju sådant där och skulle gärna hoppa på vartenda tillfälle som ges. Och jag har också skrivit sådana inlägg. Tex här och här. Att svara på frågor är ju typ det roligaste jag vet. Jag är en sådan där som glatt ropar "Jajamen" när det ringer ängsliga marknadsundersökare som vill ställa några snabba frågor som max kommer ta 2,5 timme. "Kör igång bara" gastar jag peppande med en positiv attityd.
Men jag tänker att det kanske skulle bli lite enformigt i blogginläggen om jag hoppade på varenda utmaning. Tråkigt i längden för er. Jag tänker att det är för er skull för jag själv skulle som sagt inte ha något emot det.

Nu senast blev jag utmanad av Linda och jag missuppfattade frågorna på ett roligt sätt.
Eller, jag trodde att jag skulle svara på de frågorna som var ämnade för henne.

Okeeeeej tänkte jag när jag läste igenom dem, för jag är ju ingen hästbrud direkt. Så det var de svåraste frågor jag någonsin fått, inkluderat alla marknadsundersökningsspörsmål om fördelarna och nackdelarna med Ica Maxis fruktavdelning.

Men just därför så tänkte jag köra en liten runda till när jag svarar på dessa. Det är bara 5 stycken och jag tycker att de är viktiga. Väl värda för alla att fundera på.

Så Hey ho lets go.

1. Minns du första gången du red på en häst? Berätta!

Ja faktiskt. Knatteridning på Kolmården. Fick en fin grå häst och enligt mig en trevlig och kompetent ledsagare. Egentligen minns jag det inte men det finns på kort och så har min syster sagt att jag babblade så mycket att hon skämdes. 

2. Favoritinspiratör/er i hästvärlden?

Den här är supersvår. Peter tyckte jag skulle svara "hon den där i Sex and the city" men det tycker jag var taskigt.

3. Har du sparat gamla hästtidningar?

Kanske, kanske ligger det kvar några "Min häst" och "Penny" hemma hos Mamma och pappa. Jag var mycket förtjust i Wendy på Lindhöjden, om ni minns den fina serien.. 

4. Mur mycket är maxbeloppet du kan tänka dej att köpa en häst för?

Ja det finns ju inte riktigt med på vår inköpslista för tillfället. Men man vet aldrig. Alla kan råka göra ett oplanerat impulsköp vid kassan. Men då får det nog vara billigt tänker jag. Lite tänker jag också på hon i lyxfällan som kollade på blocket efter en frisörstol men råkade köpa en häst istället. Så det KAN hända.

Ser ni att jag står med plånkan i handen? Redo att köpa mig en häst minsann
Jag tar den med samma frilla som jag, sa jag.

Skönhet kan vara så mycket. Humor t.ex.

Att lägga ut nakenbilder på bloggen är egentligen inte min melodi.
Fel forum och sånt.

Men idag gör jag ett undantag för detta är så fruktansvärt roligt.
Jag har sett bilden förut men glömt bort den men så dök den upp igen och räddade min kväll.
Den här fantastiska bruden är självdistansen personifierad. Skulle man vilja svänga sig med uttryck från 2002 så skulle man kunna säga att hon rockar!!!

Vi får se detta som en hyllning till kvinnokroppen när den är som allra, allra bäst.

 Det är inte tjejen som skrivit brevet som är med på bilden.

Ingen rast ingen ro, bara glitter och glamou (r)

Kanske är jag tråkigast i världen. Mycket tyder på det ikväll.
Ah, hon är ute med håven tänker ni och så vill ni vara snälla.

Neeej då, du som är så rolig svarar ni. Käck och go på alla sätt. TÄNK inte så.

Tack, men...

.... ni vet ju inte hur svintrista inlägg jag börjat skriva idag. Hur jag börjat mala om än det ena än det andra på ett nära oförlåtligt vis. Här kommer lite exempel på spännande meningar som jag hoppats skulle kunna vara av intresse och möjligen även inspirera er till att leva livet fullt ut.

 "Oj oj, idag är jag minsann så trött att jag nästan nickade till framför datorn, men så tog jag ett glas vatten och då gick det över"
" Å sen glömde jag nästan väskan på bussen men kom på det i sista stund så inget hände, men tänk om"
"Min morgongrape smakade gammalt och trist så jag slängde den andra halvan"

Rafflande händelser från min spännande torsdag.
Inget disco, inga kändisar och knappt något godis alls.

Nu kan ni sluta läsa och sätta på sjövädersrapporten istället.

gokväll.

Bild: google.se

Att kunna hjälpa lite grann

Jag har lovat mig själv att inte kolla på eller läsa hemska saker. Speciellt inte om barn som lider och elefantungar som kommer ifrån sin mamma och sådant. Det kan tyckas vara att stoppa huvudet i sanden och det är det också, men jag blir så vansinnigt olycklig av sådana nyheter och jag gör ju ändå ingen vidare nytta när jag sitter hemma och ojar mig.
Men det verkar vara argumentet för att ta in all världens elände. Om man inte VET så kan man heller inte göra något åt det. Jag köper det argumentet rakt av. Men jag undrar ändå hur många av oss som efter en hemsk tidningsartikel går ut och bidrar till en bättre värld efteråt. Jag har en liten tanke om att många som jag nog läser, mår dåligt, tänker på det under dagen men glömmer tillslut bort det när nyheten dagen efter ersätts av något ännu värre. Man blir paralyserad av att man inget kan göra och inget gör man. Men det är som att man tänker att om man beklagar det tillräckligt mycket så gör det nog ändå lite skillnad.

Jag beundrar människor som verkligen gör skillnad. Som klarar av att arbeta i BRIS hjälptelefon utan att gå hem och knapra piller efteråt. Eller Sjuksköterskor på barnsjukhus, läkare utan gränser och alla andra som klarar av liknade, hopplöst svåra jobb.
Visst är det fint att vara väldigt omtänksam och sådant men jag tror inte att detta är några blödiga typer direkt. För den som känner för mycket är inte till mycket hjälp när det hettar till, eftersom hon eller han får nog upp med sina egna känslostormar.  Det jag tror att dessa fantastiska människor har gemensamt är att de fokuserar på det som är möjligt, det man KAN göra och låter sig inte överväldigas av  svårigheterna i situationen. Som fokuserar på lösning snarare än problem.
Tänk om jag en dag kan bli sådan. Jag som inte ens klarar av när Spiggen slår sig utan springer runt i cirklar och grinar.

Men i alla fall. Idag har jag snubblat över Majblommans hemsida och fick återigen sådan hjärtkramp efter att ha råkat läsa utdrag från  "En vanlig dag" som är en pocketbok med majblommans bidragsansökningar. Och tja... Jag har inte en chans att ge alla de barnen glasögon, ny vinteroverall eller ett par bra skor. Och det gör ont förstås. Men jag har bestämt att jag inte ska tänka på det mer ikväll utan istället skänka dem en slant och fantisera om att just mina pengar åtminstone kan ge mössa och vantar till en kall liten unge.
Så känns det bättre.
Lite i alla fall.

Hjälp gärna till ni också.
Det kan ni t.ex göra här:
Eller köp en extra liten blomma på stan.

Abstinensens fula tryne.

Jag har inte ätit några kolhydrater idag.

Det är troligtvis därför jag känner för att

1) Slå valfri person på käften
2) bjuda mig själv på en sup.....
3) ....eller ännu hellre en pingvinstång.

Men snart skall jag åtminstone få gå och lägga mig.
Vardaglyx

Och om detta skola jag drömma

Bild: http://pikosekunder.blogspot.se

Skicka vidare frågor

Utmaningen från Linn skulle skickas vidare med egenhändigt ihopknåpade frågor.

Härmed utmanar jag Tess, Creando, Emschen, Katta, Tindy och Någons fru. Ett gäng bönor som jag gillar. Bland många andra ska tilläggas.

Så här kommer mina 10 frågor

1) Skulle du helst vilja ha (ett förhållande med) eller vara Michael Jackson. (Den levande varianten?)

Motivera.

2) Vems liv skulle du välja om du var tvungen att byta med någon?

3) Om du bara fick äta en maträtt eller livsmedel resten av livet, vad hade du då valt?

4) Vilka ord som du inte riktigt försår betydelsen av använder du ändå för att impa och verka lite bildad?

5) Vilka böcker i din bokhylla skäms du mest över?

6)  Vilken är din mest frekventa lögn?

7) Vad skulle du egentligen vilja jobba med, om det inte fanns några begränsningar?

8) Vad är det bästa råd du fått av dina föräldrar?

9) Vad hade du valt. Ditt nuvarande utseende men plötsligt bli sjuuukt smart. ELLER din nuvarande smarthet men och plötsligt bli vrålsnygg?

10) Vilken inredningspryl skulle aldrig komma inför trösklarna hos dig?

Sedan får ni gärna lura ut 10 egna frågor och skicka vidare. Om du vill alltså. Och orkar.

Bild: google.se

Vårsöndag

Vårens första bukett har plockats idag. Vitsippor, Skilla och någon gul variant som växer överallt. Vi har varit på promenad vid havet och strosat mellan de superflådiga villorna i Hovås och försökt bestämma oss för vilken vi skulle välja om någon vänlig själ ville ge bort en till oss. Bäst att vara förberedd känner jag så man kan ta ett snabbt beslut när den dagen kommer. Spiggen skulle bestämt sitta barfota med fötterna över kanten på åkpåsen. Kyla och blåst besvärade icke. Man vill ju gärna känna vind mot fotsulorna, resonerade Spiggen. Denna fria själ.

Efterlysning

Jag tror att jag hittat den perfekta nyansen till läppstift och nagellack.
Tyvärr har jag liksom bara hittat färgen och inte själva stiftet/lacket.

Men om ni här får färgen, (I form av en cherry-jellybean. såklart, inte helt oväntat) så kan ni väl meddela mig märke och nummer. Ni kan ju sådant där. Piffiga som ni är.

Färgen påminner lite om inflammerat tandkött men på ett bra sätt. För att ge er en mer utförlig beskrivning

I verkligheten: Mindre ceris.

Frågeutmaning

Fick en frågeutmaning av Linn. Gillar henne jättemycket men är dessutom  lite rädd för henne (Hon är sjukt fräck) så det är klart att man lägger pannan i djupa veck, tänker till och svarar. 




1) Vad gjorde du året efter gymnasiet?
Jag bodde i London jobbade på café och lärde mig ta skit. Sjukt jobbigt men säkert nyttigt

2) Vad gör du för nåt när ingen annan ser och som du skulle för döden förneka om nån påstod att du gjorde det?

Haha. Som om jag någonsin skulle svara på det. Då faller ju frågan liksom.

3) Har du nån person du ser upp till samt varför? (Ja, det är bara en fråga.)

Jag tycker att Charlotta Flinkenberg är en cool katt. Snygg, framgångsrik och vansinnigt rolig. (Läs hennes böcker)

4) Låtsas att du är din bästa kompis och beskriv dig själv. (Okej, mer av ett kommando, men I likez to bestämma.) Vi låtsas att vännen är på gott humör här och visar lite välvilja: Rolig, klok och snäll kanske. Förhoppningsvis generös också för det vill jag vara. Man skulle också kunna lägga till lite sämre saker men det förtränger vi nu.

5) Vilken skulle vara din death row-dinner?

Tänkt mycket på det faktiskt. Problemet är att jag inte är hungrig när jag är nervös. Men om...Något indiskt men flera naanbröd (Naanbröden spelar liksom första fiol här) Men inte så mycket mat för jag vill också orka med fajitas med massor av citronig guacamole. Sedan vill jag klämma några amerikanska pannkakor med lönnsirap för att slutligen äta en creme brüle. Till detta skulle jag dricka fanta. Älskar fanta men dricker det aldrig för det är inte nyttigt.

6) Vad är ditt bästa minne?

När jag träffade Peter för första gången är svårslaget. Spiggens förlossning såklart men det var också lite jobbigt. Jag har massor med fina minnen.

7) När känner du dig som duktigast?

När jag går ut fast det är dåligt väder. Och när jag lagar bra och varierad mat till Spiggen.

8) Har du nånsin tänkt snuskiga tankar om nån du hamnat bredvid på tåg/buss/flyg?

Troligtvis inte eftersom det är mitt öde att alltid hamna bredvid tuggummituggare, sådana som luktar svett eller rök, folk som breder ut sig eller visar sina stomipåsar som de döpt till Algot. 

9) Du ska vara på en öde ö utan underhållning i en månad, hur många dagar hinner gå innan du börjar spela rollspel med dig själv?

Inga dagar. Framåt kvällskvisten. 

10) Om du fick bestämma en sak som alla världens människor var tvungna att lyda, vad skulle det vara?

Att sluta tugga tuggummi? Eller att sluta nynna. Nästan lika irriterande ovana. 

11) Om du fick välja; ett egen bibliotek eller en egen privat Beyonce-ö?

Ön såklart. Vet iofs inte vad en Beyonce-ö är för något men det lär ju vara något bra.

Lagt pannan i djupa veck

Jag återkommer snarast med mina skicka vidare frågor och vilka jag vill ska svara på dem.

Lördagkväll och fri som en (bur)fågel

Nu är det är lördagkväll och Peter är ute på lokal minsann, den oansvarige fadern. Bio var det visst och jag skulle inte bli förvånad om det kommer vara alkohol inblandat.
Själv är jag hemma och är barnvakt. Fast så får man inte säga. Om man är mamma alltså.
Fast ändå känner jag mig superfri och har stora planer för lördagkvällen. Saker jag ska passa på att göra nu när inte karlsloken är hemma och hindrar mig. Viktiga saker.
Som att måla naglarna t.ex. Alla 20 stycken. Lägga ansiktsmask och läsa en bok. Ni hör. Inga saker man kan göra annars. Peter får icke se mig utan nagellack och med ansiktsmask. Han tror att tjejers naglar är rosa  av naturen och att bra hy reder sig själv. Han skulle bli så förvånad och kanske göra slut. Och det skulle bli så bökigt.

Enda smolket i bägaren denna kväll är att jag köpte en stor Cola zero i kiosken nedanför och jag är sååå sugen på den. Men jag måste ha glömt den för den var inte i väskan. Skit alltså.Och jag kan inte lämna det sovande Spiggeriet för att gå och hämta den. Så jag dricker vatten. Inte ok på en lördag så snart tänkte jag förvandla det till vin. Det är inte som läsk förstås. Men godkänt.

Bild: Google.se

Fredagsurk

Till visningarna har jag köpt piffiga färglada godisar som jag tyckt passat förgmässigt och sånt.
Det är inte nödvändigt de godaste. Jag tänkte till och med att det kunde vara en fördel att det inte var så gott, så skulle man (jag) inte lockas att äta upp det.

Tjena

Vad är värre än att käka 5 hekto godis en fredagkväll.
Att äta 5 hekto godis man knappt ens gillar.

Jag är en sorglig liten människa. Helt utan karaktär när det kommer till snarre.

Inte så smarro i stora kvantiteter.
Men vem bryr sig?

Att ta tillvara på det fina i tillvaron

Det finns många nackdelar med att bo typ varannan natt hemma och varannan hos Peters föräldrar. Bland annat att jag blir sinnesjuk och sådant. Jag hatar att bo i en väska och av att inte ha mina egna prylar omkring mig.
Men jag vill nu koncentrera mig på positiva aspekterna. Det finns en stor fördel.
Möjligheten till god klädvård.

Jaja skratta ni, jag låter som en tant och allt. Men min svärmor har verkligen satsat på detta område och är man här så längtar man nästan efter att något skall bli smutsigt eller skrynkligt. För då sker det märkliga under.  Tvätten tar till exempel exakt så lång tid på sig som står på maskinen. Sista centrifugminuten är alltså inte 45 min (typ) som på vår utan en (1) minut. Som det SKA vara. Obegripligt. Jag bara stirrade första gången det hände. Ofattbart, mumlade jag.
 Efteråt kan man välja om man vill torktumla, torka i torkskåp eller lite luftigt utomhus. Tvättställ mitt i vardagsrummet där det tar 3 dygn för kläderna att torka finns däremot icke med på listan över valbara alternativ.
Vill man sedan kanske bära skjorta någon dag behöver man inte avstå för att det är meckigt.
Svärmor har självklart inget klumpigt strykjärn med fisvärme och dålig ånga som lämnar såväl skjorta som humör i risigt skick. Hennes strykstation (Ja det kallas så!!) är troligtvis framtagen av Nasa och stryker en flamencoklänning på 30 sekunder. Nasastationen står naturligvis alltid framme i ett trevligt strykrum vilket ju också underlättar spontanstrykande och ett städat yttre.

Så dettta glädjer jag mig åt mitt i vår vagabondtillvaro. Jag kan iaf alltid okynnesstryka.

Vardagslyx.
Bild: Google.se

Dagens lunch

Ja här kör vi slanka linjen. Lchf är min melodi. Fisk och ägg. Sjukt nyttigt.

Never ending story

Jag är så trött på den här lägenhetshistorian vi håller på med. Ja vi letar ju hus och tänker sälja lägenheten innan så vi vet vad vi har att röra oss med und so weiter.
Så jag har lagt ner galet mycket tid på att träffa inredaren och fotografen och prata med mäklaren. Och städa inför visningar framför allt. Och bära hem alla fräscha snittblommor. Det kan vi omöjligt göra när Spiggen the destroyer är hemma så Peter och han får åka iväg och bo hos farmor och farfar, så får jag fixa. Jag får snart gå ner på halvtid om det skall fortsätta så här.

Lägenheten ligger nämligen inte ute på hemnet utan vi visar bara privata visningar än så länge för att se om någon klämmer fram ett bud som känns bra. Så vi har haft lite sporadiska visningar vilket ju är lite krångligt eftersom man (läs; Spiggen) stökar till en del mellan gångerna.

Men innan påsk så fick vi ett hyfsat bud  men vi  tvekade då vi  tyckte det var på gränsen till för lågt. Tyvärr väntade vi för länge för när vi väl bestämt att vi tröttnat på hela saken och var villiga att sälja för typ en päronsplit och en påse nötter så drog sig köparen ur. De tyckte nog att vi var omständliga vilket också iofs var en korrekt uppfattning. Mäklaren var nog sjukt trött på oss eftersom hon tyckte att det var ett finfint bud men eftersom vi är ett par girigbukar som dessutom inte har bråttom ut, då vi inte har någonstans att bo, så tänkte vi att vi nog kunde få lite till. Ja så kan det gå.

Så ikväll gör jag om hela städproceduren och torkar grötklet från fönstren och ställer fram trevliga godisskålar. Så kan vi leka " Vi har alltid svinsmala glasvaser på klinkersgolvet i badrummet samt 2 kg engelsk konfekt i vardagsrummet" leken i morgon igen.

Men känner ni någon som är sugna på att köpa en toppenfin funkistrea på femte våningen i centrala Göteborg så säg till. 2 kg engelsk konfekt ingår.

Fattiglappar och snåljåpar undanbedes.

Vårt vardagsrum en helt vanlig tisdag.
Lite bubbel på det?

Mumsiga fajitas och en vandrade Spigg

Kolla!!! Han går! Som han aldrig gjort annat. Tidigare så har han  gått max 6 steg och sedan 3 och detta vid ett enda tillfälle för över en vecka sedan. Efter det, inga steg alls. Men idag släppte han bara taget och gick. Från det ena rummet till det andra. Kunde svänga och sådana svåra saker.
Som en överförfriskad partyprisse rör han sig, tills han slutligen ramlar ihop i en hög med ett bröl.
Bättre sent än aldrig, älskade lilla Spigg.

(Jag vet att det ser ut som han ramlar på näsan i slutet av filmen. Ingen fara. Inga Spiggar kom till skada under inspelningen)

För att fira detta så gjorde vi supergoda fajitas. Med lite inspiration från Tranquilos mango mojo burgare så gjorde jag en ny löjligt smarrig variant

Detta hade jag i:

Ja först bröd då.
Om man vill glänsa så steker man ju bröden först i torr panna men Peter och jag har varit tillsammans så länge så jag tyckte det var onödigt
Sedan Guacamole.
Jag blandar avocado, lite het tacosås, lite creme fraiche,citron, vitlök, koriander salt och peppar.
På med kyckling
Som jag tillsammans med paprika och chili stekt i fajitamix.
Och Rödlök
Och sedan smulad getost
Gärna mycket för det är gott minsann
Ringla på honung
Ös på lite salta jordnötter
och Mangorajasås
Jag hade köpt Rydbergs. Den ambitiösa gör såklart egen och lägger stolt upp receptet på sin blogg.
och så lite ruccola

Gött

Till detta festar man lämpligen till det med öl av Corona typ eller så.
Vi hade bara Pepsi max men den tokade vi till som ni ser.

Här var det Hawaii minsann

Förfryst måndag.

Men alltså vad hände. Detta väder.
Det verkar som om föreningen har ställt in våra element på sommartemp eller något för så kallt vi har det i lägenheten nu har jag aldrig varit med om.  Fryser om varenda kvadratcentimeter kropp och för Spiggen har vi återinfört vintertäcket.
Spiggen har hamnat i något slags separationstjosan och släpper mig inte för en sekund. Han ratar Peter totalt och det är så otroligt jobbigt. Och tråkigt för Peter såklart. Jag har varit borta ganska mycket på senaste tiden och har kommit hem tidigast en timme innan sovdags. Ibland har vi inte setts alls. Jag har tyckt att det varit väldigt svårt men inte haft så mycket val. Men det verkar som det har påverkat honom också och det skär i hjärtat för han är så ledsen. Inte när jag är borta men så fort jag kommer hem. Det är ett evigt gråtande.

Men kanske överreagerar jag och det är bara en fas som skulle kommit i vilket fall som helst.
Hoppas.


Nu har han iaf somnat och jag laddar för kvällens kvalitetstv; Älskling du har blivit en tjockis.
Man bara måste älska den titeln. Den tilltalar min intellektuella sida.

Denna Spigg alltså.
Hjärtegryn.

En klassiker går aldrig ur tiden.

När jag skrev i förra inlägget att det var jobbigt att vara en bebis kom jag att tänka på den här gamla dängan.
Minns ni?

Håller den fortfarande måttet? Och videon? Fortfarande fräsch och rolig?



År nittitvå. Hejochhå.

Påskrapport

Så var i alla fall vårt påskfirande över. Vi har varit hemma i Trollhättan hos mamma, pappa och brolla. Min äldsta bror kom också upp från Skåne med sin familj så Spiggen har varit översköljd av kärlek från sina fina kusiner som försökt lära honom allt möjligt praktiskt. Som att gå. Spiggisen har dock varit sjuk och snorig som han alltid verkar vara när han är hos mormor och morfar så han har bjudit på sedvanligt dåligt humör. Men han blir ju alltid uppmuntrad av påskmat så han har mumsat sill och korv och ägg med kaviar. Och en och annan marsipanbit eftersom jag är en dålig mamma.

I år så kändes det som påsken bara kom med ett pang och sedan var den över lika fort. Vi har flängt som tre  skållade råttor den senaste tiden och bott ömsom här i lägenheten och ömsom hos Peters föräldrar eftersom de har borrat och haft sig på vinden. Och sedan var det stylingen av lägenheten och sedan visningar och sedan var jag i Stockholm och så bar det av till Trollis. Alltså det är ju inte så farligt men jag har ju varit van vid att livet gått långsamt under mammaledigheten. Så jag känner mig trött. Ja, lite trött faktiskt. Så vi dök upp som tre tonåringar hemma hos mamma och pappa och slog oss ner vid dukat bord. Inget hade vi förberett så vi kom tomhänta men blev gödda och omhändertagna. Min äldsta bror vet ju att jag gillar kvantitet när det kommer till onyttigheter så han hade för säkerhets skull fyllt mitt ägg med ungefär dubbelt så mycket snask som alla andra fick. Så håller man en tjockis lugn och på gott humör.

Eftersom det ska bli snöstorm (!) i natt så åkte vi hem redan idag. Spiggen var ett redigt barn och spydde först när vi kommit fram till parkeringen hemma. I min hand dessutom så det blev lättstädat. Fint så.

Nu är det skönt att landa hemma lite grann. Vi behöver varva ner och finna ro att ta ett svårt beslut om lägenheten. Eftersom mitt nya sunda liv börjar först på tisdag så planerar vi dessutom att äta kopiösa mängder kalorier.

En god påskdagsafton helt enkelt.

Spiggens fina kusin Ida grejade superfin påsktårta med fågelbo och allt.

Påskäggen. Naturligtvis versade.
Endast komplicerad prosa duger.
Som ägg och skägg och annat begåvat.

Spiggen hemma igen och tar igen sig efter påskfirandet.
Det är jobbigt att vara en bebis.

Svampar är det nya svarta.

Har ni kollat in hemsidan Myran och lo? Åh sådana fina barnkläder den bruttan syr. Kolla tygerna. Man dör så fina är de.

Beställde en vårmössa till Spiggeriet. Det gick ungefär en minut och sedan var den hos oss. Och då har hon ändå hunnit sy den också. Galenskap. Förstår ju att det inte är haute couture direkt men för mig hade den ändå tagit minst en månad att slöjda ihop.

Försökte ta en bild på Spiggen i sin fina mössa som dessutom satt perfekt. Samtliga lockar fick plats.
Tyvärr är Spiggen på ett embarmligt humör idag och ville inte vara med på kort. (Eller äta, sova, kramas, busa, läsa bok, duscha, borsta tänderna, byta blöja, ta på sig kläder, ta av sig kläder, sitta i soffan, sitta på golvet, köra racerbil eller kolla på barnprogram heller för den delen) Så det blev ingen sådan bild.

Men själva mössan var mera samarbetsvänlig så här är den iaf.

Ja eller hur?
Sjuuuukt fin.

Hjältedrömmar

Idag när vi flög hem från Stockholm så pratade vi om vad vi skulle vilja göra om vi bytte karriär.

Jag tänker att läkare vore tufft. I detta ignorerar jag det faktum att jag varken har betyg att komma in på utbildningen eller hjärna och tålamod för att klara den. Dessutom gillar jag inte sår och sådant.
Men jag vill gå i vit uppknäppt rock och se smart ut. Skriva oläsliga saker med kulspetspenna och lägga pannan i djupa veck.

Men det allra fräckaste vore ju att kunna agera i en "FINNS DET NÅGON LÄKARE HÄR???" situation.
Tänk bara att få kasta sig upp då, kolla sig malligt omkring, kavla upp ärmarna på vägen medan man älgar fram till situationen för att förlösa ett barn eller ge lite hjärtmassage "Undan" kan man säga, kanske lite irriterat, medan man tränger sig fram till den behövande. "Jag är läkare"

För sällan händer det att någon- tillexempel på ett flygplan eller på ett tåg- ropar "FINNS DET NÅGON REKRYTERARE HÄR???" Det tycker jag är synd, för då kunde jag rusat fram.
Kanske sitter det där en viktig herre i randig slips och portfölj somt i ett telefonsamtal just fått reda på att han förlorat sin nyckelkompetens till en konkurrent. Nu är han i behov av hjälp. Han är ledsen och rädd. Blöder tid och pengar.
Han vet inte att två säten bort sitter jag och är redo att likt He-man rädda situationen. Ställa till med gruppintervju med medresenärer, ringa mystiska headhuntingsamtal och kanske utföra lite personlighetstester på dem i restaurangvagnen. Nix, det vet han inte men inte ropar han för det.
Synd som sagt.

Bild lånad från hrbloggen.se

Helt slut i storstan

Är i Stockholm på kurs i ett nytt personlighetstest. Eftersom det blivit några stycken genom åren så tyckte det var en finfin ide' att klämma in en fyra dagars kurs på 9 timmar. Tur att vi fattar snabbt och inte är så frågvisa. Därför gick det hyfsat bra. Dock fick vi sitta till kvart i sju med endast en femminutersrast eftersom vi var sena från flyget. Den officiella anledningen var att min kollegas väska kom bort men den pinsamma sanningen var att vi pratade om annat, blev jättekissnödiga, skyndade till expresståget och glömde hämta ut väskorna. Vi kom på det på T-centralen och fick åka tillbaka. På bagagebandet åkte våra väskor runt, runt. Helt ensamma och säkert ledsna. Detta var ju ett sjukt störande moment men vi blev så livade av att vi slapp betala extra för vår lilla bonusresa och därmed sparade 500 spänn var ( vi skulle ju knappast kunna kvittoredovisa en sådan fadäs) att vi ändå behöll god attityd genom hela långa dagen. Nu har vi mölat kött och öl och skall lägga oss och glädjas över ostörd natt. Gick upp vid fyra i morse så lite sömn hade inte varit kattskit direkt.

Hjälpa mäklaren lite.

Vi har haft visning på lägenheten idag. Det är lite känsligt det där. Egentligen skulle jag vilja vara med och försvara den och peka på alla fördelar och finesser. "Kolla det här braiga skafferiet då, där kyler man pannacotta på nolltid på vintern. Svingött med pannacotta ju" Och kolla det varma ljuset i badrummet. Här syns inga porisar minsann" Kom och köp. Billigt just för dig.

Men har de klagomål så blir jag redigt på defensiven. "Vadå repor i parketten? Vem tror du att du är?Om du inte tar tillbaka det där så skall du nog få se på repor. I ditt NYLLE Biatch.
Eller; Pälsängrar? So? Hatar vi djur nu helt plötsligt? Jaha du, ja då hatar jag din hund. Den är grymt ful.

Då blir de rädda puckona. Och köper av bara farten. hehehe.

Tur att jag är så smart.

Ja detta är ju självklart inte den proffsiga  fotografens bild.
Som tur är.
Men ni ser min fina bäddning iaf.
Kom och köp.

Extrem balkongmakeover

Sjutton vad vi har slitit i helgen inför dagens fotografering av lägenheten.
Vi fick ju lite tips av inredaren och det innebar att hälften av våra möbler hamnade i källaren eller bytte plats.
Nu ser det ut som lägenheten bebos av två moderna pedanter med vita bomullshandskar med ett exemplariskt barn och hotellrumsbäddning som största intressse.

Minns ni min surdegsbalkong? Med gamla växter från i våras och lite andra utslängda, fina grejer som fått ligga och gotta till sig under vintern. Härligt.
Men nu är den ett minne blott. Nu kan jag sitta där ute  i den Göteborgska hårdblåsten och dricka ur min tomma mugg och kolla på mitt utblåsta ljus. Såreså.

Grymt oskön balkong.
Inspirerar knappast till utehäng utan endast till Cipramil

Nä men titta så käckt.
På fotografens bilder låg där också en trevlig inredningstidning.
 Naturligtvis.