Samsovning. Nej tack säger jag till det.

I natt fick Spiggen komma in till mig då han plötsligt kände sig lite ensam och sånt.
Peter är inte hemma så det var väl lite ovant eller nåt.

Spiggen och jag är mycket ovana samsovare och naturligtvis gick det åt skogen, vilket jag borde kunnat räkna ut eftersom det har gjort det 100% av gångerna vi tidigare försökt.
Klockan halv 12 var vi i säng och sedan störde vi varandra oavbrutet fram till 4-snåret. Spiggen organiserade gossingar, provade kuddar och sovställningar, sjöng någon liten visa och knödde svinmycket vilket var pårestande. Min del i problemet var att jag skulle gå upp på toa precis när Spiggen höll på att somna, blev varm och behövde ta av mig tröjan, kom på att jag kanske inte låst dörren och fick gå upp igen samt att jag då och då drabbades av ett plötsligt mysbehov och var tvungen att pussa honom jättemycket. Så där höll vi på tills Spiggen tillslut gav upp och somnade men drog sådana timmerstockar att alla tillstånd flörutom klarvaket var omöjliga för mig.
Så cirkus ingenting blev den totala sovtiden för mig. Något bättre för Spiggen men ändå var det han som surade mest i morse trots att han faktiskt till skillnad från mig kan sova på sitt "jobb".

Men idag är det fredag...hur bra.

Source: Uploaded by user via Serena on Pinterest

Må vara sant men man minns man inte heller så svinmycket av de dagar som följer sömnlösa nätter.
Så jag antar att det tar ut varandra...men det låter ju fint!