Jag sydde lite förut. tråcklade i ett par knappar i en kappa och lagade Spiggens pyjamas. Jag kan inte sy och det blev ganska dåligt. Ett trådfågelbo på baksidan av kappan och pyjamasen hopsnörpt lite godtyckligt. Jag tänker att jag lär mig nog en vacker dag, men än har det inte hänt iaf. Så det blev ett fuskbygge som vanligt.
Likadant när jag planterar blommor på balkongen, stryker kläder och lagar mat. Det blir lite hipp som happ liksom och det stör mig alltid. Jag vill göra på Det Rätta Sättet men orkar liksom inte ta en 10 poängskurs i balkonglådeformation på Universitetet. Inte heller orkar jag lyssna på när någon berättar hur man reder en sås eller stryker en ärm. Det reder sig tänker jag och häller i Maizena och hoppas på det bästa.
Även när något blir bra funderar jag på om jag verkligen gjorde rätt. I mitt jobb funderar jag på om jag har rätt intervjuteknik och gör rätt analyser av personlighetstesten. Även när sedan processen blir bra så kan jag fundera på om jag inte fuskade lite. För det finns ju säkert ett smartare sätt att göra det på.
Detta är inget uttryck för perfektionism ändå eftersom jag i de flesta fall (förutom i jobbsamanhang) inte strävar aktivt för att göra något annorlunda och bättre. Jag tror liksom att det skall komma av sig självt när jag når en viss ålder, eller gjort grejen tillräckligt många gånger. Men så är det inte alltid för om man alltid gör på samma sätt så får man ju inga nya resultat. Det är lite frustrerande.
Jag har märkt att många (alla?) halvfuskar sig i genom livet men många verkar strunta i det? Äh det syns inte ändå, kan de säga eller vem bryr sig om hur det SKA vara?
Jag blir väldigt imponerad av det. Stressad men imponerad. De är våra vardagsrevolutionärer och det är ju också de som tenderar att få saker och ting gjorda och ur händerna.
Kanske lär jag mig det en dag?
 |
| Spiggen vet inte hur man öppnar en chokladkaka på rätt sätt. Eller alls faktiskt Men det lär han ju lära sig när tiden är inne. |
Jaja. Klart jag fuskar. Men! Vad.är.det.spiggen.håller.i??? Är det en sån där marabou mjölkchoklad med lakrits i? Och om så. Är den god? Och, vaför fanns den inte på min affär igår?! Gud. Alla dessa frågor!
SvaraRaderaKlart man måste fuska! :D Fuskar jämt! Syr ibland, men vem orkar pressa sömmarna emellan? När jag ska reda såsen använder jag Maizena redning.. Perfekt! Strössla på maizenan, vispa lite och låt koka nån minut... Färdigt!
SvaraRaderaJag fuskar hela tiden, framförallt eftersom jag inte är någon naturlig talang (men bor med en sådan som är noggrann och duktig).
SvaraRaderaJag är kass på blommor, glömmer att vattna och får köpa nya med jämna mellanrum, sy kan jag inte så bra heller och laga mat suger jag rent av.
Så ja, jag fuskar. Hela tiden. Är otålig och har inte tid/lust att lära mig på riktigt, men känner mig ofta dålig på det jag gör eftersom jag är så slarvig.
Jag undrar konstant när jag ska bli avslöjad. Som värsta bluffen. Eller värsta fuskaren. För det är så jag känner mig. Väldigt ofta. När det gäller just redning är jag typen som duttar på lite maizena och hoppas på det bästa. Medan mannen går mer vetenskapligt till väga och har till och med en liten speciell kopp med lock som han blandar ut mjölet med vatten och sedan skakar en lång stund. Men herregud. Orka liksom. Mitt sätt går oftast väldigt bra det också.
SvaraRaderaJag tror att vi är många som känner igen oss. Jag har ägnat en större del av mitt liv åt att vara rädd för att bli avslöjad. På jobbet, hemma eller, som nu, i bloggvärlden.
SvaraRaderaFörsöker lära mig att vara en bra-nog-människa. Det räcker ju. Varför ska allt vara perfekt? Vad är perfekt egentligen? Är det perfekt att vara perfekt? Jag är inte perfekt. Rätt långt därifrån faktiskt. Jag fuskar. Ofta. Men jag duger....tror jag.... Och du med. Det är jag säker på iallafall. :)
Kramar Kicki
Oooooja!!! Jag känner mig som en fuskare rätt så ofta. På jobbet kan jag ibland känna mig skamsen om någon säger att jag gjort något bra. Har det varit för lätt så känns det som att jag måste ha missat minst tusen saker och jag har då svårt att ta åt mig av komplimangen. Ofta när jag känner att något vart för lätt så brukar jag se mig om bland mina kolleger och fundera om de känner likadant om sig själva. Sitter vi alla och tycker att vi har det för lätt? Att det liksom inte var svårare än så? Det är en märklig känsla att någon ger en beröm när man själv tycker "var det allt? Krävdes det inte mer?"
SvaraRaderaPå hemmaplan fuskar jag på riktigt. Jag stryker så himla illa men bryr mig inte om det. Jag är urkass på att laga mat. Hoppar över varannan ingrediens och vartannat steg i recepten... står det 10 minuters koktid så tar jag bort grytan efter 7 minuter. Jag kan inte sy heller för den delen. Men jag är en snäll person och det tycker jag är viktigare än att vara perfekt. Vad perfekt nu är för något, vill säga!
Kram
Jag vill inte påstå att jag fuskar..jag gör ju mitt bästa:)) Men jag är då låååångt ifrån perfekt..Men jag har slutat att ha dåligt samvete.Puts väck med det, det gör ju ingen glad att man ska må dåligt.Min mamma är en sådan där superduktig en, Men jag kommer ju aldrig att bli som hon..men om jag gör mitt bästa så tycker ju jag att jag är fenomenal ändå:)) Och Spiggen..det där leendet..Å vad han är go:))
SvaraRaderaHusmorsskolorna stängde väl på 50-talet eller nåt så efter det är vi väl "fuskare" av olika grad de flesta av oss...:)
SvaraRaderaJag tror att det är den största illusionen vi människor har - att det finns ETT sätt att göra rätt på.
SvaraRaderaAlla är inte bra på allt. Alla behöver inte heller göra allt. T.ex lämnar jag in min bil på service, för jag kan inget om sånt. När datorn krånglar ringer jag en vän som kan datorer. När jag nu ska sy min brudklänning ringer jag min mormor skräddaren och min vän textilkonstnären.
Mina blommor vattnar jag när jag kommer ihåg, syr gör jag hellre än bra och ekonomi är ett stort virrvarr. Men jag gör så gott jag kan. Och skäms inte för att jag inte kan.
Mitt största 'fusk' är jag inte inte arbetar som vanliga människor. Jag har ingen titel, ingen yrkesutbildning och inget intresse av att gå på universitet. Men arbetar gör jag likförbannat, varje dag. Men eftersom det är lite svårt att förklara i snabba ordalag VAD det är jag gör står jag alltid som ett fån när någon frågar vad jag arbetar med. Då känns det som jag inte räknas och det stör mig och jag blir väldigt arg. Att arbete med lön räknas mer än något annat. Det är fan fusk.